Vilka djur man har.
Jag var uppe nästan hela natten, orolig att min lilla sömntuta skulle bli krossad av min tunga kropp. Men han låg fridfullt vid min rygg och lät inget störa hans sömn.
Fick kramper i ryggen när han la sina små ludna tassar mot den, det kittlades något fruktansvärt.
Halv sju fick han dock för sig att det var dags för alla att vakna, för han ville leka och ha mat. Han är så otroligt söt när han slås med sin leksak:
Han somnade lyckligtvis om och vaknade inte förrän jag steg upp runt tiotiden.
Då fick han mer mat medan vi åt frukost, och sedan fick Ellinore (lillasystern) ta hand om honom medan vi handlade. Han somnade lugnt i hennes famn och låg och sov i flera timmar.
När vi kom tillbaka och han vaknade blev han som galen och började skrika och springa runt, tills han fick mat, då vräkte han i sig det som han aldrig sett mat innan, och somnade tvärt.
I övrigt är han den mest medgörliga och snälla katt jag träffat, han gick direkt på låda och när jag rensade öronen mot öronskabb så satt han bara still och lät mig hålla på. Han är så underbar... Åh, vad jag älskar katten!
Christer är lika glad åt vår lilla ängel som jag, fast jag är mer orolig ;P
