Snart är det julafton

Job tycker jag ska skriva ett brev till mig själv om att jag hatar julen och inte vill fira den. Men faktiskt, jag har skrivit det här i min blogg den 23/12 sen 2005 och ändå firar jag fortfarande jul.
Jag gillar faktiskt stora bitar av julen. All mat, all gemenskap, allt pyssel.

Olofström

Idag bär det av mot Olofström för att träffa Ewe och hjälpa henne med flytt av saker :)

Har spetor och småsår i högerhanden för jag råkade slå in den i väggen när jag sov :P

19/24

Jag hatar att åka tåg, av någon anledning samlas alla idioter på samma plats samtidigt. Det hela började med att jag tvingades bära tung och jobbig packning ner till stationen från Arken, och stundtals stanna och gråta av smärta. Jag måste sett jätterolig ut där jag gick. (Ja Job, du erbjöd mig hjälp med packningen, efter att du gnällt och sagt att du inte ville hjälpa mig med packningen och jag tänker inte tvinga dig till något).

Stockholm - Alvesta-tåget krabbade naturligtvis en massa och var naturligtvis sent, så det anlände till Alvesta 18.32, mitt nästa tåg gick 18.36, alltså: SPRING RESENÄRER SPRING! Några jävla idioter hade byggt in min packning med all sin runt om kring, trots att alla andra hyllor vara lediga. Kan inte folk möblera om lite när de hoppar på och ser att packning inte får plats/byggs in. Så jag höll på att åka med till malmö för att jag fick möblera om och försöka ta mig ut med mina tre väskor och två kassar. Sen ställer sig naturligtvis massor med idiotmänniskor i vägen för alla som vill korsa spåret för att ta sig till tåget. Jag menar, bästa platsen att säga hej till folk måste väl vara någonstans där man inte blir nersprungen av stressade resenärer som ska med ett tåg som snart går?
Och de som ska på kan naturligtvis inte tänka "Hm, fler än jag ska nog på, bäst jag flyttar på mig så fler kommer in". Istället tänker de "jag måste stå vi dörren så jag snabbt kan hoppa av! Den kommer ju stå still u Växjö i 20 min efter ankomst men man vet aldrig! Kanske tvingas jag åka tillbaka till Alvesta :O"...

Ellans säng i dränkt i parfym, det kliar över hela min kropp, jag har knappt sovit och jag har ont i hela kroppen. Mamma och pappa kommer på, innan jag ska köra att de vill handla. Grattis idiotjävlar.

Det som är positivt är tentaresultatet: 19 rätt av 24 möjliga!
Snart ska jag få träffa Carro :)

Histologitentaångest

Det gick inte idag heller... Jag tror jag ger upp innan jag blir emo :P
Vad jag kan få ur mig är dock det här: JAG KOMMER FAILA :'(
Positivt tänkande...

Min benjaminfikus uppskattade inte flytten till pers rum, den slokar :(

17/12 08

Jag tänkte skriva ett rätt personligt inlägg men det fungerade inte riktigt, orden liksom fastade inom mig, som vanligt.

På fredag är det histologitenta och jag känner fortfarande att allt är något rosa med lila prickar i, men när vi kollar på prepen tillsammans så känns det som om jag kan det. Jag litar kanske för mycket på andras intelligens?
Rummet är nerpackat nu, allt är dumpat hos Job, Per eller i möbelförrådet, förutom de två kartongerna som står på vinden och som ska in till Jobs förråd. Imorgon ska jag flyttstäda.

Jag har fått jobbig hicka. Borde äta något annat än frukt. (Den konstiga röda frukten jag fick var förövrigt jätteäcklig.)

...

Förutom stundande histologitenta och nerpackning av rummet är jag i stort sett ledig. Det är inga fler fester, inga fler möten, inga fler måste det och måste ditt.
Det är skönt. Jag gjorde nog rätt i att dissa festen igår, jag hade aldrig orkat.
Idag ska jag ta det långsamt, folk (rättare sagt Job och Per) får bli irriterade på mig om de måste hjälpa till att packa ner saker när vi ska bära ner allt imorgon, men jag tror inte de kommer bli det.

^^

Jag har haft så sjukt roligt i helgen. Det har varit så skönt att bara isolera mig från det verkliga livet och leka, skratta så man knappt kan andas och halsa i sig sirap och coca cola tills klockan sex på morgonen. Näst bäst med hela helgen var naturligtvis att jag lärt mig lite svartiska, så nu kan jag gå runt och impa på folk som inte kan det. Eller okej, inte impa kanske men jag kan låtsas vara smartare än vad jag är. Det enda jag behöver lära mig är att prata som en vätte och inte som en vette, som jag gör nu. (Skillnaden är att vetten pratar stockholmska vilket är FEL).
Det kommer bli ett asbra lajv, i alla fall från vår sida.

Igår bröt jag ihop utanför E-ingången. Jag tror stressen kom ikapp mig. Det var så underbart att mina vänner fanns där och tröstade mig, jag mådde faktiskt lite bättre då.
Ni är så underbara <3

Julshopping

Nu har jag shoppat julklappar. Och tro det eller ej: men alla klappar är klara!
Jag tror aldrig att jag varit klar på samma dag med alla klappar och att det tagit så kort tid. Mycket underlättade ju eftersom jag visste vad jag ville ge bort, och att mamma fixade mormor och morfars julklapp :P

Förutom julklappar har jag även köpt ett par jättesköna, jättesöta kanintofflor!

Jag hoppas inte Birk misstar dem för någon sexig långöra ;)

"Jo det är du!"

Idag, efter några timmar av mordplanering, chokladdrickande, paltkoma, mikroskopstittande och slaskcyklande fick jag reda på statistikresultatet. Jag hade precis kommit hem till Karro när hon berättade att resultatet låg ute och att hon inte vågade titta. Men jag ville titta och i vanlig ordning var det där där jävla glipan mellan numret innan och mitt nummer. Jag blev så ledsen, jag visste ju att tentan hade gått åt helvete och när jag fick reda på Karros nummer som jag visste stod på listan över godkända blev jag ännu mer ledsen. Jag såg framför mig hur jag satt ensam i en omtentasal och skrev och skrev och hur jag aldrig någonsin skulle bli godkänd på en tenta. Karro däremot, hon kunde inte acceptera att jag inte var godkänd men hon. Så samtidigt som vi tjabbade om det knappade hon in lösenordet till sin användare och öppnade filen med godkända nummer, sen markerade hon mitt nummer, som stod längst ner. Jag blev så sjukt glad. Jag klarade den... JAG KLARADE DEN! :D Imorgon ska jag titta på min fina trea och hälsa Rasaw att hon är bäst :)

När jag kom hem (typ nyss), efter några timmars ickeplugg med Karro fick jag ett annat glädjeämne: Peter har en lösning på mitt flyttproblem. Jag får dumpa mina grejer i ett förråd tills jag kommer tillbaka och kan flytta på dem. Är så tacksam över att han erbjöd mig detta trots att det faktiskt inte är hans problem. Ska snart börja bära ner flyttkartonger och packa ihop. Jag längtar efter min nya lägenhet.

Nu ska jag lägga mig ;)

Youtube är alltid trevligt

Varför visar de inte oss de här istället för de tråkiga, paint + windows movie maker-filmerna man ändå inte fattar?
Och den här är lätt 30 sidor kurslitteratur som jag kunde skippat om jag hittat den tidigare...

Det här med liv

Jag måste erkänna att jag är en rätt stökig och oorganiserad människa. På det är jag en väldigt förvirrad, glömsk människa och en person som har lite för många bollar i luften samtidigt. Jag har svårt att prioritera och är nog gudinnan av överslagshandling. Jag försöker vara en ordentlig, organiserad och strukturerad person, men det faller alltid eftersom jag faktiskt gillar min livsstil väldigt mycket. Och faktiskt: jag får mina saker gjorda. Oftast får jag de till och med klara i tid.

Senaste tiden har varit ett praktexempel på min oförmåga att planera och min förmåga att klara av saker. Förutom att jag hunnit sova, äta ordentligt, se på film, gått i skolan och pratat med Benjamin har jag även hunnit: plugga och skriva två tentor, läsa ifatt mig i histologin, beställt och hämtat en krans till Holger (som jag ska lägga på hans grav idag) och haft en två timmar lång diskussion om hyrorna på Arken och saker som vi vill framföra till Stiftelsen. Jag har även städat korridoren noga och mitt rum är stökigt men rent.

Den enda stora nackdelen med att ha varje dag uppbokad från gryning till natt är känslan av att inte räcka till, det känns som om man har så mycket att göra hela tiden att man undrar om man ens har tid att leva ordentligt. Men det vägs upp rejält av den totala lyckan och tillfredsställensen man känner när man uppnått sina mål. När man sitter där sista dagen och inser att man kan pusta ut, ta det lugnt och bara njuta av tid som rinner förbi. Det är nog mycket det jag lever för och när jag sitter, som nu, med en känsla av tillfredsställning tänker jag, trots att det är läskigt likt min mammas så är ju det här mitt liv.

Idag när jag kom hem och kollade mailen såg jag att jag hade fått ytterligare ett erbjudande om en lägenhet. Närmre Arken men mindre och mycket dyrare i hyra, så jag tackade nej. Jag tänker att jag måste tänka positivt om min flytt, så kanske jag får mindre ångest :P (Jag har ju ångest om allt som går att ha ångest över och lite till).
Annars känns det bra, ju mer jag tänker på det, desto bättre känns det. Det är lite praktiska grejer men det kommer lösa sig fint hoppas jag. Har jag tur så flyttar den som bor där nu jättetidigt :P

I skolan är det fullt upp. Jag höll på att somna under sista föreläsningen, inte för att det var tråkigt utan för att jag blev megatrött helt plötsligt :/ Jag måste införskaffa socker om vi ska glo på preparat på en vägg en timme efter lunch varje dag :P
Har precis laddat ner kompendiet och ska sätta mig och läsa om epitel, även om jag vet att jag borde plugga statistik.

Om en halvtimme kommer BiQ och då vi gå runt i huset och hälsa på folk igen.
Jag borde gått till en blombutik...

...

Jag hatar ångestdrömmar. Jag har legat halvvaken hela natten och haft beslutsångest. Men det blir nog bra i min nya lägenhet :)

Fördelar/Nackdelar

Om jag nu får lägenheten i Sunnersta är det bra om jag vet ifall jag ska tacka ja eller nej. Och för att göra det, behövs en lista.

Fördelar:

* Större boyta
* Jag får ha djur (väger tungt)
* Närmare till skolan, skönt i vintertid
* Eget kök, vilket innebär att jag kan laga mat mitt i natten :D
* Närmare till mina vänner (väger också tungt <3)
* Större kyl och frys, lättare att storhandla
* Längre ifrån luthagens vilket förhoppningsvis innebär mindre godisätande


Nackdelar:

* Längre ifrån stan, kommer bli svårare att få dit Benjamin
* Inte Arken eller min underbara korridor :( (Väger tungt)
* Långt ifrån Job och Per, vilket innebär matlagning ensam, filmtittande ensam och att jag inte blir störd i mina studier :( (Det väger faktiskt tungt)
* Långt ifrån närmsta butik, man kan inte spontanbaka och springa till Luthagens, man måste cykla till Gottsunda ;(
* Dyrare hyra


Hittills väger fördelarna över 7 - 5... Men mina "väger tungt"-delar väger tyngre på nackdelar just nu... (Förlåt Lisa, Karro, Eva och Jossan, menar inte att dissa er :P)

Jag är faktiskt nöjd över min insats i helgen, förutom att jag pluggade precis allt jag behövde plugga in, så hann jag även med att se två filmer: Yi Yi :A one and a two och The Butterfly effect 2. Den första var helt underbar och beskriver en vardag för en väldigt dyster person (eller en bunt dystra personer). Och den andra borde brännas på bål, för den var helt jävla värdelös. Förutom filmtittande var jag på katthemmet på lördagsförmiddagen och jag tränade på söndag eftermiddag. Dessutom bakade jag och sov länge :)

Idag fick jag min arm slaktad av en barnmorska och nu när bedövningen släppt totalt gör det även skitont. Även om jag fortfarande tycker hela dissektionen av min arm var jävligt rolig :P
Vi får se om det blir några humörsvängningar eller om jag klarar mig bra på att vara fri från syntetiska ämnen som lurar min kropp och knopp :P Hittills går det i alla fall bra.
Har även sagt upp mitt abonnemang hos telenor, det var tre månades uppsägningstid så den 20 februari slipper jag betala en hutlös summa för mitt ringade. Vad som var lite fult (för jag frågade om man kunde säga upp det innan), var att de tydligen inte räknade denna månaden, även om det är den första vardagen i den här månaden. Dåligt telenor -__-
Tittar på ny telefon, det ska bli en nokia tror jag, men jag vet inte vilken, såg en fin rosa i butiken men när jag tittade på den på internet verkade den inte lika häftig. Problemet är att jag inte vill ha tusen funktioner och GPS och internet och hela skiten. Jag vill ha en telefon som jag kan sms:a jävligt mycket med till min söta pojkvän :P

Jag funderar på den här (trots att den är lite ful och fylld med funktioner jag aldrig kommer använda) eller kande den här (som också har 100 onödiga funktioner men lång taltid, och är lite snyggare) eller om jag ska ta en ful kopia av en annan känd telefon?
Beslut, beslut...

Blöööö :(

Jag vill inte plugga :( Anatomi är jätteintressant, jätteroligt och sjukt spännande. Men jag vill inte plugga. Jag vill äta men jag vet inte vad, har nästan ingenting hemma och jag vill inte gå ut :/
Jag vill ha sällskap men det finns ingen att sällskapa med :(

Dorsalt om ventralt om caudalis eller hur fan var det nu?

Ibland vill jag döda någon eller något. Oftast vill jag döda mer än en. Jag kan liksom sitta och fantisera om hur jag stryper personen ifråga eller utsätter den för en smärtsam "olycka", kanske inte den normalaste fantasin men det är bara en fantasi.
Samtidigt skäms jag, för hur mycket jag än gör mig lustig över kommentaren: "Öh, kanske räv?" När läraren frågade vilken hundras vi såg (nej, Sigrid, det var ingen Kelpie :P), så är det slutresultatet som räknas och där lyckas inte jag. Jag vet inte varför, jag vet inte hur, men av någon anledning fattas alltid mitt kodnummer i listan på godkända koder. Nära skjuter bara hare med handgranat och jag är inte utrustad med någon sådan.
Samtidigt känns det rätt okej, jag vet vad jag inte kan, jag vet vad jag kan. Men varför kan jag det aldrig i tid? Även om jag inte blir självmordsbenägen av att få ett misslyckat tentaresultat så blir jag ju besviken, det spär på min konstanta känsla av att jag inte hör hemma på universitetet, ökar min imaginära klyfta mellan mig och mina vänner.

Idag var en dålig dag, inte bara på grund av tentaresultatet, sådant kan jag oftast hantera, utan allt utöver det som bara kastades på mig under resten av dagen. Så när jag kom hem var jag en riktig surpuppa, det blev att sitta på toalettgolvet och kontrollera mitt humör. Det gick rätt bra, om man bortser från att mitt dåliga humör kommer i vågor, oftast när jag minst anar det och att det ibland krävs en rejäl kraftansträngning för att jag ska kunna kontrollera mig igen.

För att avsluta inlägget lite roligare: Tack vare Eva har jag äntligen fattat cirkulation- och respirationsorganen :) Och om jag funderar lite mer på de tips Lisa gav mig om intergraler kommer jag nog komma underfund med de med.

:(

Jag vet inte hur ofta jag säger detta, men jag ogillar verkligen min klass :(

Imorgon måste jag ha med mig ombyten till anatomin *försöka komma ihåg* och nu måste jag plugga latin.

Hur ska jag överleva två veckor utan Lisa? :/

Det är rätt sjukt faktiskt

När jag blir höstnere (för jag kan erkänna för alla här och nu: det är inte bara tentaångest. Jag är nere för att när jag vaknar är det lika mörkt som när jag gick och la mig. Av någon anledning mår jag alltid fruktansvärt dåligt när det händer.) så brukar jag tänka på tok för mycket.

Igår duschade jag, bara det i sig är ju en speciell händelse, och medan jag duschade blev jag extremt törstig. (Sedan jag flyttade til Uppsala har jag börjat dricka extrema mängder vatten vid de mest udda tillfällen). Så jag tog min vattenflaska som stod på handfatet fylld med kallvatten och drack ur den och medan jag gjorde det så tänkte jag: "Men vad i helvete, jag duschar ju i samma* vatten..." När man tänker den tanken, blir man ännu mer nere för en sådan tanke kan inte komma utan att man börjar tänka på alla stackare som inte ens har rent dricksvatten. Än mindre drickbart duschvatten. Och då blir man nere för att man är nere över sådana mesiga saker som att man vill hoppa av universitetet för att man inte är bra på att plugga. Världen är sjukt orättvis ibland.

* Användningen av ordet samma här är lite slarvigt. Det är ju inte samma vatten, men samtidigt är det ju inte likadant. Det kommer från samma källa däremot.


Tentan gick fuckåthelvetedåligt. Det stod helt jävla still i huvudet på mig och ändå svarade jag bara på nivå 3-frågorna. Jag klarar tentan om jag har tur, men det har jag sällan :(.
Dessutom har jag haft en riktigt dålig dag redan från början (av den här veckan...)

Men usch

Just nu har jag två val gällade vad som ska skrivas i bloggen.
Det första jag kan skriva om är min underbara helg som jag tillbringat med min bästis och andra vänner. Och det andra jag kan blogga om är min tentaångest som bara växer sig starkare, speciellt nu eftersom jag dissade mina vänner igår men ändå knappt pluggade.

Problemet är att helgen, i all sin underbarhet, faktiskt var så underbar att den knappt går att beskriva. De flesta vet känslan av att möta vänner man träffar sällan men ändå kan återuppta vad som helst, precis som om man aldrig varit ifrån varandra. När man skrattar så man knappt kan andas och tillsist har man glömt varför man skrattar, man bara skrattar för det låter ju så jävla fult.
Eller när man pratar om någonting och man tänker "yes, jag är inte den enda som har det så här". När man diskuterar saker i sina relationer som man annars känner sig så ensam med. Dela det där förtroendet som man inte är säker på om man kan dela med någon eller inte.
När man leker men ändå är vuxen. Man både stannar uppe till klockan fyra OCH städar. Sen stiger man upp äckligt tidigt fast man vill sova bara för att man måste göra annat.
Jag älskar när jag får bete mig halvvuxet i den yngre bemärkelsen, för oftast känner jag mig så tråkig, så tråkig...

Problemet med andra saken är: Alla har tentaångest i tentatider. Ingen pluggar så mycket de borde och alla känner att tentan kommer gå åt helvete. Så det finns liksom inte så mycket att säga ^^. Jag ångrar att jag inte cyklade ut till Lisa igår, då hade jag fått mer gjort än vad jag fick. Men till mitt försvar kan jag säga att jag mådde verkligen inte bra. Tentaångest + sömnbrist är en rätt dålig kombination. Jag har i alla fall börjat förstå Z-transformation nu och i natt drömde jag om normalfördelningar, tabeller och t-test samtidigt som jag hade Darins äckliga "Money for nothing" på repeat i huvudet.

Whine och glädjeämne: TVT fungerar inte. Nu ska jag återgå till min kovarians.

Bomp

Världens sötaste Cocker Spaniel

Jag hade en underbar tid hemma i Växjö. Zandra och Karin gjorde så mycket av min helg <3 Det var så härligt att bara sitta och snacka. Jag saknar mina växjövänner.
Och att få gå i skogen, plocka svamp och bara känna den härliga doften av höst, skog, gammalt regn och döda träd. När jag blir stor, om jag någonsin kommer så långt att jag tar ut en agronomexamen (så här i tentapluggstider känns det hårt) då ska jag flytta ut nära en skog, hur nu det ska gå ihop med allt annat jag ska ha och så ska jag bara gå ut och sätta mig där. Helt ensam och låtsas att tiden faktiskt kan stå still.

Lisa var förövrigt sjukt snygg i sin nya frisyr idag! Jag vill också klippa mig! Lagom kort och färga håret brunrött, som Elina i ANTM säsong 11.

Nu ska jag bädda sängen :P

Mushroom

Svampar är sjukt underskattade. Jag är glad att jag inte skolkade som jag planerade att göra :P

GRATTIS SNUFFLISA!

Spenatpiroger

Jag gjorde just spenatpiroger som lätt skulle kunna hamna i "Dagens fail"-konversationen på Yakujo. Men eftersom hälften måste visas upp för allmän beskådan av mina kompisar imorgon så la jag bara de vackra i matlådan och åt upp resten ;P

Skolan är typ piss. Jag är helt omotiverad och känner mig stressad över att det är så mycket att göra och så lite tid. Resultatet blir att jag inte gör något alls och blir tjurig över småsaker. Idag bråkade jag och Eva om en jävla mening i labbrapporten ett bra tag innan vi kom överens. Stackars Karro som få stå ut med oss :P
Idag när jag kom hem bestämde jag mig för att försöka ta tag i det här icke-görandet och började läsa immunologidelen. För att försöka ge mig lite cred har jag bara 15 sidor kvar att läsa.

Meh, det här blev tråkigt.

Telefonkö

Jag gillar varken telia eller telefonköer.

Om min diciplin kunde ta och sätta in så jag fick något inpluggat. Funderar på att göra min välfungerade "svält tills du uppnått dina mål"-teknik. Av någon anledning blir jag mer motiverad när mat är inblandat :P


Jag saknar Benjamin :(

Neadertalarnas paringsdans

Igår var jag, Jossan och Lisa ute på fäboden och kollade på massa söta djur. Bland annat tittade vi på deras hamstrar och kaniner och naturligtvis blev jag kär. Den här gången i en svart vädurunge med ena örat hängandes och andra örat stående. Och när den gjorde sig som allra sötast stod båda öronen rakt ut som flygplansvingar. Naturligtvis tog jag en halvtaskig bild med min mobil och naturligtvis kan jag inte skicka från mobil-dator via bluetooth utan bara tvärt om >_<. När vi var klara med att avguda deras söta, tama djur åkte vi in till Uppsala för att jag skulle hämta mina träningskläder. Lång historia sammanfattad i punkter:
* Uppsala är en kukstad när det gäller bilvägar
* Ingen vet hur man tänkte när man bestämde sig för att göra hela jävla uppsala enkelriktad och det som inte var enkelriktat var återvändsgränder
* Det tog längre tid att komma ut ur Uppsala än vad hela resan Ultuna- Fäboden - Uppsala tog tillsammans.

I vilket fall som helst så hann vi faktiskt i tid till Core-träningen som var orsaken till detta kringfarande i Uppsala. Stor Cred till Lisa som lyckades ta sig från veterinärvägen till Kronåsen, byta om och komma till Friskis och Svettis i tid. \O/ Core var riktigt jävla kul, men jag saknar totalt koordination, motorik och allt vad det heter. När man skulle hoppa höger knä upp och vänster arm fram, hoppade jag höger knä upp, höger arm fram och vänster arm fram. När man skulle göra tvärt om hoppade jag rakt upp med högra armen bak och vänstra snett fram. Inte blir det bättre när den stringbeklädda 30+-kvinnan (varför hamnar jag alltid bakom kvinnor med string?) kunde vart enda jävla steg och jag försökte finna tröst i att det säker var för att hon tränade Core varje vecka och Core-ledaren säger "det här är ett helt nytt program som vi börjat med idag". Sedan hade vi det stora provet, att med raka armar göra horisontella vågrörelser samtidigt som man långsamt böjde på knäna utan att dansa med rumpan. Den här övningen har jag döpt om till "Neandertalarnas paringsdans", för jag lovar er, så som jag framförde denna övning, så framförde neandertalarna sin parningsdans. Tänk er en vobblig barbiedocka i gelé som vobblar vertikalt, på det har man brytit av hennes leder så de raka armarna gör inte bara horisontella vågrörelser, de gör vågrörelser i riktiningar som inte ens existerar. På det rörde sig rumpan i total otakt och benen "dansade" som i en misslyckad Greasedans. Ibland kom jag på mig själv med mitt fula dansande (man fick liksom lite av en utomkroppslig upplevelse där det utomkroppsliga jaget skämdes så starkt att man hoppade tillbaka i sin egen kropp bara för att slippa se) och försökte stabilisera min vobblande rumpa och då brukade jag tappa bort mig helt och hållet och liknade mer en marionettdocka vars trådar trasslat in sig.

Nåja, vissa saker gick faktiskt riktigt bra, tills: Armhävningarna. Jag vet liksom principen i hur man gör en armhävning, och jag luftjuckar inte, men jag gör liksom inte en armhävning, jag gör något annat. Och de få gånger jag faktiskt gör en armhävning orkar jag inte ta mig upp igen, så det är liksom meningslöst ;P

Idag hade jag förvånasvärt nog ingen träningsvärk i mag- och ryggmusklerna så antingen har jag gjort jävligt fel eller så hade jag muskler jag inte visste om.

Oh ><

Jag har tränigsvärk i magmusklerna XD Det gör ont när jag skrattar :)

Jag vill ha en katt

För det första: Käften Job, jag skiter i att du hatar min blogg och tycker den är så tråkig att du vill dö. Jag bloggar inte för din skull och du bor fem meter i från mig. :P Så nu kan du sluta läsa för nu ska jag berätta om min gårdag:

Igår blev jag så löjligt sugen på en banankaka att jag gick till Luthagens och köpte ingredienser till en, den blev jävligt god, men tyvärr smakade den inte banan. Jag skyller på ekobananerna. (Jag köpte förövrigt även fairtradechoklad, så det var lite av en prettokaka eftersom detta kombinerades med ekologiskt socker).
Eftersom det är lite fatsovarning på att trycka i sig en hel kaka själv (guh vad jag saknar det) bjöd jag in Job, Per och Agnes att äta min kaka (och min glass, som de klagade på. Den smakar visst vanilj era smakkonservativa människor ;P)

Strax innan tre ringde min pappa, han och mamma saknade mig, så de tjatade ner mig till den stora staden i oktober. Det ska faktiskt bli jävligt roligt hoppas jag, har lite hemlängtan. För att kunna få tag på så billiga biljetter hem satte jag mig direkt efter att mina tattare gått för att beställa direkt. Jag hatar SJ, verkligen seriöst hatar. Inte avskyr eller något sådant utan hatar. Allt bli fel när man ska beställa på SJs hemsida och man kan inte backa för då fuckar allt upp sig. Efter jävligt länge lyckades en stressad jag i alla fall beställa en tur och retur till Växjö för det fantastiska priset: 1326:- som hittat, eller hur?

Sen fick jag stressa som fan för att kunna möta Karolina innan fyra utanför GC, jag hann precis.
Tiden på katthemmet var lugn och underbar. Jag satt och kelade med Sharif medan Karolina gosade med Minna och vår handledare gjorde allt jobb. Hon tyckte iofs att det var viktigare att vi gosade och lärde känna katterna än gjorde tråkgörat. Vår handledare var en riktigt mysig kvinna och jag tyckte hon gjorde sitt handledar jobb bra, även om det var lite förvirrat :) Och det märktes att hon älskade katter, kattungen Olle kommer stormtrivas hemma hos henne.
Vi pratade naturligtvis väldigt varmt om Lisa och om hur bra Sharif kommer ha det om han får flytta hem till henne. (Men vi varnar dig Lisa, vi kommer komma dit och kela med honom ofta).
Jag är ju sedan länge kär i Minna men även Tequila och Brumma har charmat mig. Jag vill verkligen ta någon av de katterna om jag kunnat.
Karro och jag gick även in till katterna som sitter i karantän som kommer från värmdö .

De var väldigt skygga och fräste och slog mot oss, men det är ju inte så konstigt. Så vi satt bara där inne och lät dem vänja sig vid människoröster och satte in ena matskålen i det lilla huset de krypit in i, innan vi släckte, tände nattlampan och gick. Förhoppningsvis har de vågat äta lite av den.

Efter katthemmet cyklade jag hem till Job och såg på film med honom, Per, Agnes och Isac. Det var rätt dåliga filmer :P Speciellt den sista, jag somnade ifrån den en stund.

Idag ska jag ha mitt första AU-möte, och värre är: jag håller i det :( Jag vet inte ens vad man gör på ett AU-möte, jag har inte ens ett protokoll :(

12/9

En oinspirerad titel igen... Det var en vecka sedan jag plågade de som läser min blogg med text. Absolut ingenting har hänt. Jag har gått i skolan, labbat, räknat statistik, sett film och ätit.
Föreläsarna i mikrobiologi har skrämt klart oss, nu pratar de bara om hur "ofarliga" alla mikroorganismer är, eller rättare sagt, hur stor dos av mikroorganismen det behövs för att det ska vara skadligt. Vi har även fått lära oss oetiska sätt att kolla hur stor mängd gift som är dödligt. (De kan säkert bestämma hur mycket de vill producera).

Egentligen vill jag blogga om mina fantastika matvanor. Jag har ju börjat göra ett matschema som det är tänkt att jag ska följa. Men det gör jag inte, anledningen är att jag antingen äter något annat eller inte äter något alls.
Idag hade jag dock bestämt mig för att göra ratatouille (jag sätter alltid det där jävla i:et fel, så nu googlade jag det :P), mest för att zuccini är en dyr grönsak och jag ville inte att den skulle hinna bli dålig. Så, runt två ställer jag mig och tittar i ett recept, följer det knappt alls och sätter mig och äter min mumsiga gryta. Att jag åt så tidigt resulterade naturligtvis i att jag tillslut blev jättehungrig och därmed extremt sugen på godis. Med en tur som bara jag kan ha, ville Job dissa mig för ett gäng fulla studenter på Gotlands nation och jag är ju på tok för lat för att handla massa godis själv, så jag bestämde mig för att göra det underbara: stekt potatis med ägg och ketchup. Fortfarande sockersugen, så resultatet blev: Jag dränkte mina potatisbitar i smör och när de var precis klara dränkte jag dem även i socker. Sen stekte jag mina ägg på ena sidan och lät allt bada i ketchup.
Det låter ingen vidare, men munnen vattnas i munnen på mig när jag tänker på det :E
Mitt sockersug blev dock inte tillfredställt och luthagens stänger först om 45 minuter :(

För att fördriva lite tid har jag idag sett både Juno och Tideland. Juno var världens mysfilm och jag kom till ytterligare insikt över hur fantastisk min pojkvän är. Dels för att Junos pojkvän var en sådan underbar personlighet och påminde mig om Benjamin och dels när Junos pappa sa att man ska hitta någon som älskar en precis som man är, dygnet runt, hela tiden. Vilket min Benjamin gör :D I'm a lucky girl.
Tideland var precis så skruvad som Carro beskrev den :P Helt underbart :)

(Yes, vilket långt inlägg jag lyckades göra om ingenting!)

Rekommenderad lyssning: Destination Saturn, finns på youtube.

Samvetet

Igår var jag, Lisa, Karolina och Jossan på introduktionskurs på Uppsala katthem Samvetet. Det var jätteintressant och katterna var så söta <3. Jag och Karolina skrev upp oss på ett pass direkt, så nästa lördag ska hon och jag gosa med katter och städa burar :).

Annars händer inte så mycket i mitt liv. Jag pluggar inte som jag borde, jag failar som alltid och är i skolan många timmar ibland och få timmar ibland :P

Nu är det i alla fall helg och det ska jag dra nytta av.

Historien om USA och bakterierna.

Idag har jag och mina vänner lärt oss om antibiotika och desinfektion som föreläsningen så fint hette. Förutom att få lära oss en massa häftiga saker om antibiotika och sterilisering osv, fick vi också lära oss två väldigt läskiga grejer. Det dumma med att läsa mikrobiologi är att man blir jävligt rädd för bakterier. Bakterier är onda.

Den första saken var: Triclosan. Triclosan är ett ämne var struktur och funktion man bara bryr sig om ifall man är intresserad, så istället för att dryga mig om triclosan föreslår jag wikipedia, som har en kort och rätt värdelös artikel om ämnet. Det intressanta ligger i det här: Triclosan användes förr i tiden för att döda bakterier, det påverkar lipidsyntesen och kan därför döda jävligt många olika typer av bakterier. Ett rätt almighty ämne med andra ord. Innan forskningen kom någonstans i världen använde man därför triclosan överallt där man inte ville ha bakterier. Sen kom man på två saker: 1. Triclosan är inte speciellt miljövänligt eller hälsosamt. (Det är dock ofarligt så länge man inte dricker det) 2. Det räcker med att en liten jävla aminosyra byts ut för att bakterier ska bli resistenta. Ingen gillar resistenta bakterier. Därför tog man bort triclosan och slutade använda det. Idag finns det i tvål som i princip inte går att få tag på i Sverige och i Colgate Total. Det används fortfarande på sjukhusnivå i viss utsträckning och i vissa läkemedel i små doser.

Men inte i USA. I USA har man triclosan i allt man kan komma på att ha triclosan i. Som t.ex underkläder och barnleksaker (helst sådana barnen stoppar i munnen). Eller varför inte i skärbrädan? Då slipper man ju diska den...

Den andra saken vi lärde oss är: Antibiotikaresistenta bakterier. De flesta vet vad en antibiotikaresistent bakterie är, en bakterie som inte påverkas av antibiotika, oftast vanliga penicilliner. För att undvika antibiotikaresistens har man därför blivit mycket, mycket snålare med utskrift av antibiotika i Sverige. Man ser hellre att man läker ut t.ex öroninflammationer själv än tar antibiotika. ( I Uppsala dock, får man antibiotika som om det vore sockerpiller).

I USA däremot, landet där fler människor dör av en vanlig jävla stafylokock än av HIV, där ger man antibiotika till höger och vänster. Resultat: antibiotikaresistenta bakterier. (Naturligtvis beror inte antibiotikaresistans enbart på att USA skriver ut mycket antibiotika. Det finns många länder där antibiotika är receptfritt och mycket beror också på att människor avslutar sina kurer tidigare än vad de ska för att de känner sig friska. Dessutom är antibiotikaresistans något naturligt, vissa bakterier har alltid varit det, men det är lite roligare att mobba USA för allt).

Det finns en liten mysig bakterie som heter MRSA, eller meticillinresistent S.aureus. (Kallas även mulitresistent eftersom den tål rätt många olika penicillinsorter). MRSA är anmälningspiktad eftersom man kan dö om man råkar få in bakterien i ett öppet sår (Det krävs otur dock). Den går däremot att bota med ett speciellt penicillin, som man naturligtvis har funnit resistenta bakterier mot! YAY!

Hm, det var väl det jag hade lärt mig idag. Jag blev räddare för bakterier nu när jag skrev ner det.

sista augusti.

En rätt så obehaglig sak har inträffat i helgen. Varje dag, vid 13-14-tiden har jag känt mig så yr att jag varit tvungen att lägga mig ner. Sen har jag vaknat till igen en timme senare.
Jag mår sämre i helgen än tidigare, och mina föräldrar är dödligt övertygade om att lunginflammation är orsaken till att jag inte blir bättre trots en veckas penicillinbehandling. Jag är övertygad om att de har fel.

Idag har jag varit rätt så duktig, jag har renskrivit anteckningarna från fredagens föreläsning, läst lite i boken och städat mitt rum. Eh, sen har jag inte gjort så mycket mer... Jag mår illa och känner mig yr igen. Kommer jag aldrig må bättre? :(

Ett gnällinlägg

Jag borde bloggat igår istället, när jag åtminstonde hade en rolig berättelse om min upplevelse efter att ha tagit en för hög dos Cocillana-Etyfin, vars verksamma ämne är etylmorfinhydroklorid och ett av de mer spännande hjälpämnena är etanol 96%. Benjamin som är den mer äventyrliga av oss båda tyckte min upplevelse lät häftig och ville ha lite medicin han med :P Jag får gömma den nästa gång han kommer hit, annars kanske han snor flaskan och dricker upp den på en fest!

Idag hade jag både mikrobiologi och statistik, båda föreläsningarna var jätteintressanta och jag håller med om att statistikläraren är bra. Något som inte är bra är däremot min klass. Jag tycker verkligen synd om alla föreläsare vi har, för de enda de får höra från vår klass är gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll... De tänker sällan på någon annan än sig själva och de tycks ha missat att de går på universitetet nu. Jag kan hålla med om att det känns tungt med att ha statistiktentan den 23/10 och mikrobiologitentan den 24/10 eftersom vi inte får någon inläsning till någon av kurserna. Vår underbart snälla statistikföreläsare kommer då med det bra förslaget att vi skjuter upp saker och ting och har statistiktentan den 21/10 istället. Vad gör gnällspikarna då? Jo de gnäller. De vill ha tentan den 28/10 istället, fast vi börjat den nya kursen då eftersom "det är ju inte så mycket att missa i början". Hur vet dem det? Tänk om vi ska gräva i döda grisar den 28? Eller om vi har en föreläsning som nästa lärare inte kan eller vill flytta på? Vad i helvete tjänar vi på att skjuta fram en tenta en vecka? Det är ju inte precis så att någon kommer använda den extra veckan till att plugga. Det vore ju mer intelligent att ha tentan den 21/10 när allt är färskt i minnet, än att ha den den 28/10 när man ska gå runt och tänka på en massa annat. Dessutom vore det väl bättre om vi gjorde statisitktentan tidigare så vi fick mer tid till mikrobiologin? Gah! Jag fattar verkligen inte hur de tänker. På tisdag ska vi ha bestämt oss och jag tänker envist rösta emot deras skitförslag om det så gör att jag hamnar i krig med hela klassen. Ibland vill jag hoppa av enbart på grund av vår klass.

En annan sak att gnälla om är att jag var inne på geblod.nu och såg följande:
"Jag har ätit penicillin mot hosta och förkylning. Sista tablettdagen var för en vecka sedan. Kan jag lämna blod idag?

Svar: Efter penicillin behandling skall du vänta 14 dagar innan du ger blod."

(Det är inte särskrivningen som är whinet utan det faktum att jag inte får lämna blod förrän slutet av september/början av oktober som tidigast :()

Uppsalas medicinknarkande sjukling

Jag är tillbaka i Uppsala, tentorna är skrivna och de nya kurserna påbörjade. Fantastiskt kan man tycka, men tyvärr drabbas jag, som alltid, av bihåleinflammation (fyfan vilket fult namn på en sjukdom) och sitter just nu på mitt rum med två olika hosmediciner, och två olika bihålsmediciner. Eller egentligen bara en bihålsmedicin för den andra var slut och ersättningsmedicinsförsändelsen kommer inte förrän i eftermiddag.
Förhoppningsvis orkar jag gå ner och hämta den då, annars får jag tvinga någon annan :P Lisa och röda faran var villiga att köpa hem något åt mig, men jag tackade nej till deras ridderlighet.

Igår odlade jag bakterier, först tog jag en steril bomullsticka och stoppade i näsan, mer eller mindre :P Sen smetade jag ut det jag fick på en BHI-platta och en FM-platta (olika odlingsmedium), på fredag får vi se om några S.aureus lever i min snoriga näsa :P (Här kan mina uppsalavänner konstatera att jag skrivit på korrekt mikrobiologiskt vis, även om jag inte riktigt skriver som en riksdagsman).
Efter det fick vi en morgonpissgul vätska (<- ej mikrobiologiskt korrekt språk) som hette "blandningskultur" och spädde den till 10^-5, innan vi racklade ut allt på tre olika odlingsmedium. Det ska vi sedan använda till att beräkna koncentrationen kolonibildande bakterier/ml. Det ska bli riktigt spännande :E Idag hade vi får första statistiklektion. Jag gick inte på den eftersom jag skulle till vårdcentralen, därför har jag ingen aning om hur den var, men jag gissar på tråkig för alla hatar statistik, alla. Till och med läroverket för de gav kursen det oinspirerade namnet "Statisitk I" eller var det II? Imorgon ska jag försöka ta mig till skolan och hosta lite staphylococcer på mina vackra vänner. Jag misstänker att de kommer uppskatta det :P

Göteborg

Detta är en helg som bäst hade kunnat förklaras i bilder, men då jag slarvat bort laddaren till kameran och beskyllt min mamma för detta, kunde jag inte ta några bilder.
Jag fattar det kort med en lista av underbara händelser:

* Fantastisk tid med bästis och barndomsvän <3
* Askul att lalla runt i Göteborg och shoppa
* Liseberg, fast vi upptäckte att vi var för gamla
* Kaninungar, a.k.a sockervadd
* Träffa Malin, vilket var en evighet sedan <3
* Träffa Fakyo från Yakujo.se
* Krama Viktor :)
* Ta ett välförtjänt bad med mina Lush-produkter och bara njuta.

Precis vad jag behövde :) Tack för en underbar helg!

6/8

Det var nästan en månad sedan jag bloggade senast. Anledningen är att jag jobbat och efter jag jobbat har jag inte gjort annat än sett på tv. Mitt no-life är extremt ointressant.
När jag slutade jobba, den 27 juli, kom Benjamin till Växjö och fram till idag har det varit dagar av rosa ludd. Benjamin och jag har gjort mindre tillsammans än vad jag gjort själv hela juli, men det har inte gjort något, för att det handlar om att bara få vara tillsammans. När jag är med Benjamin glömmer jag bort allt negativt, jag slutar bli en människa som bara tänker och blir en människa som bara är. Det är jävligt kliché, men han gör mig hel. På sitt lilla vis. Han är den som sätter ord på mina tankar och som tänker på samma saker som jag. (Samtidigt är det en hel del grejer han missar, men det är sådant jag har mina vänner till <3).

Idag åkte han hem och jag känner mig ensam. Snart när jag lägger mig kommer jag inte känna hans varma bringa mot min rygg, jag kommer inte ha hans trygga armar omkring mig. Jag kommer inte kunna ligga och irritera mig på hans sätt att andas när han sover och jag kommer inte kunna vakna och titta på hans söta ansikte medan han halvsover. Sötnötperioden är över och nu väntar två dagars jobb, liseberg och sedan ångest. Ångest över olästa skolsidor, ångest över att ingenting tycks kunna gå in i mitt huvud, ångest över nya kurser, nya tentor. Jag är glad att det finns så mycket utanför skolan, för ibland funderar jag seriöst på att inte komma tillbaka.

Jag ska nog sova nu, innan jag blir för kvällsdeppig :P

-_-

Idag tänkte jag att jag skulle känna mig duktig, eftersom jag utrustats med låg intelligens, en stor dos otur och en konstig känsla inom mig som nästan kan mäta sig med prestationsångest. Jag har räknat ut att med start idag måste jag, bortsett från matten, läsa 20 sidor kemi och 30 sidor biologi om dagen om jag ska hinna läsa ut böckerna innan omtentan. Jag har läst 11 sidor i Chemical principels, vilket innebär att jag imorgon på min lediga dag, måste läsa 30 och 60 sidor. Förutom matten. Minst. Jag kommer inte göra det, jag vet det redan nu.

Det känns som om mitt liv står stilla medan tiden rusar förbi.

Allt står stilla, men solen skiner

Ska vi skapa en tävling i fulast och töntigast titel?

Jag jobbar som vanligt och om en liten stund ska jag möta Karin på stan för att käka lunch, innan dess tänkte jag vara säga: Lisa, om du undrade vad jag syftade på i mitt sms så finns svaret här: http://dreams.bliglad.com/?id=42

"Slutkörd"

Det känns lite löjligt att säga att man är slutkörd så fort man börjat jobba, men jag är verkligen det. Trots det är alla mina dagar i princip likadana:
9-11: Jobba
11-14: Cykla hem, ut med hunden, laga mat, städa köket/vardagsrummet, fixa med tvätten, äta
14-18: Jobba

Jag har inte ens långa dagar som ni ser, men det är ändå jävligt slitande. När jag kommer hem ska jag nämligen handla och laga mer mat. Även om jag har mamma hemma som gör en hel del hon med.

Det mest intressanta som hänt den närmsta tiden är att jag slice:at (svengelska) upp min hälsena vilket var en smärtsam och lite smygblodig historia. Jag smällde igen den tunga dörren på baksidan fortare än jag gick och fick mitt köttiga lilla saftsår precis innan jag skulle till jobbet häromdagen. Så, det var bara att mesa på ett plåster, ta på sandalerna och cykla till jobbet. Men som med alla plåster lossnade det naturligtvis så när jag kom hem drog jag av det och lät såret läka. Trodde jag. Naturligtvis ligger sårhelvetet precis där man spänner sandalen så jag har haft remmen som skavt mot hela dagen efter.
Idag hade jag strumpor på grund av vädret och när jag tog av dem upptäckte jag att de vätskat in sig i tyget och torkat, så jag slet upp hela sårskorpan igen, så det blev plåster en gång till. Underbart :P

Gulligaste händelsen är Mollys tvåårsdag. Hon fick allt hon önskade sig i en skål och så sjöng vi för henne. Hon gillade det första men inte det andra.

2/7

Alltid när jag har tankar och idéer bloggar jag inte, men när jag inte har det då bloggar jag. Antagligen för att min hjärna är så upptagen med att tänka att jag inte vill blogga. Den här gången tänkte jag att jag skulle försöka få ner mina tankar jag haft med hjälp av stödord, men av någon anledning känns det rätt lamt. Vilket är synd, för jag skriver ju enbart för min egen skull, så att jag kan gå tillbaka i tiden och minnas allt igen. Det blir nog lite av en halvariat av vad jag hade tänkt.

Det har varit rätt slött och händeselöst i mitt liv fram till igår. Igår hade jag bredvidgång på det andra stället jag ska jobba lite på i sommar. Det gick bra både idag och igår men jag är ändå nervös inför när jag ska jobba utan handledning.

När jag kom hem från jobbet bestämde jag mig för att söta hunden Molly skulle röra på fläsket. Hon är lite okoncentrerad och sjukt jobbig, så jag tänkte att en ordentlig tur skulle göra henne lugn. (Hennes rumpa blir inspanad av hanarna i kvarteret). Därför trädde jag på henne selen och skulle ut och cykla med det lilla livet. Att inte cykla på henne rent allmänt skulle vara svårt enligt mina erfarenheter, men hundjäveln inte bara försöker springa ikapp cykeln, hon försöker även bita i mina skosnören. Efter en liten stund fungerade det hela rätt fint och det var bara svängarna som var lite knepiga, men trött blev hon :)

När jag ändå berättar om Molly ska jag printa ner Mollans möte med sin svurna fiende: Dammsugaren. Hon hade i vanlig ordning tassat efter mig upp till jens rum och på väg dit råkade hon riva ner dammsugarslagen så att den la sig över hela golvet. Molly fortsätter efter mig, men när hon upptäcker att jag sätter mig vid datorn bestämmer hon sig för att gå ner igen. Jag tänker inte mer på det förrän jag hör ett litet pip, jag öppnar dörren och ser Molly stå en liten bit från dörren och tittar på dammsugarslangen, så det är bara för mig att lyfta på dammsugarslagen och hon springer förbi den och ner för trappan. Charmiga djur :P

Jag har börjat se Dexter "tillsammans" med Benjamin :) Det är faktiskt rätt bra, lite udda sådär :) Dessutom har jag sett Sympathy for mr vengeance (första filmen i "Hämntriologin"), en film jag rekommenderar starkt :D

Förutom att lata mig har jag faktiskt renskrivit en hel del matte, så jag känner mig rätt duktig ändå. (Och så lyssnar jag på Harry Potter på engelska samtidigt).

Ikväll ska jag se Narnia :D

Juli? :O

Jag har faktiskt rät mycket att skriva, men jag måste lägga mig :P

Helsingborg

Snart ska jag och mamma till Helsingborg, ska bara packa först och invänta mamma. Det ska bli rätt kul att åka ner, längesedan jag var där. Det enda jag inte längtar efter är isoleringen som brukar ske, mina föräldrar (och morföräldrar) är inte dödligt roliga att umgås med en hel helg, men jag kommer inte ha något val. Naturligtvis kommer jag ha med mig mitt PSP så lite tidsförsdriv kommer jag ha.

Idag har jag mest tittat på Claymore och jag börjar störa mig lite på det, det är inte så varierande längre och jag har bara 4 avsnitt kvar att se. Undrar hur det kommer sluta eller om det finns fler avsnitt? Det som händer är att Clare begår samma misstag om och om igen, men när det verkligen gäller så "lär" hon sig ett nytt sätt att använda sin kraft och attackera på, vilket nu i slutändan börjar bli långtråkigt, hon har ju nämligen lärt sig massa olika attacker och sätt att använda sin kraft, varför gör hon inte det från början då? Det känns lite löjligt att hon ska bli någon superclaymore varje gång precis i slutet när hon är hur dålig som helst i början. Det hade ju varit bättre om hon hade använt det hon kunde och att det inte skulle vara nog eller något. Men jag kanske har sett för mycket på samma gång, jag borde nog själv variera mig lite i mitt tittande. Jag har ju hur mycket som helst att titta på, förstår inte varför jag alltid ser en serie i taget :P Dessutom borde jag plugga, inte se på film eller spela tv-spel.

Nu måste jag packa...

Här blir inte mycket gjort...

Jag sitter mest och spelar eller ser på Claymore. Igår läste jag lite i Ellans biologibok om DNA och genetik och kom fram till att det var rätt bra, synd bara att hon inte glömde en kemibok hemma för det skulle jag behöva.

Igår var det jag som stod för maten, fläskfilé med banan och curry till mamma, Ellan och Simon och en vegetarisk variant till mig. Mamma sa att hon märke att grädden tagit slut för maten smakade "smalare", jag hade då hällt i 3½ dl grädde och ½ dl mjölk i deras rätt, medan jag hällde havremjölk i min :P Mammas variant av smalmat är minst sagt udda.

Av blodet från köttet la jag ett "spår" till Molly. Hade ingen som helst aning om hur man gjorde, var bara nyfiken på om hon var intresserad över huvud taget (hon är rätt svårmotiverad). Så jag lät Molly vara inomhus medan jag svätte lite köttsaft ner för backen och runt en buske och la lite godsaker till henne. Sen släppte jag ut henne och hon flög direkt med nosen ner i spåret och började nosa. Hon var så söt när hon vagade runt med svansen viftandes, trampandes på sina öron och djupt koncentrerad på lukten. Föga förvånadande hittade hon det goda rätt snabbt och tryckte lyckligt i sig, innan hon följde spåret tillbaka för att se om det fanns något på andra sidan spåret :P
Det var faktiskt väldigt kul, om man kan få henne lite mer lydig och träna lite mer kanske man kan gå någon form av spårkurs och lära sig hur man egentligen gör, för intresset fanns ju, minst sagt.

Det händer inte så mycket på sommaren... Det regnar mest och imorgon ska jag till pappa i HBG, ska ta med mig PSP:t så jag lär överleva medan han, mamma, mormor och morfar är tråkiga :P Zack har blivit SOLDIER 1 st class nu, så långt (eller kort) har jag kommit.

25 juni

(Jag har blivit dålig på att komma på titlar :P)

Jag är extremt utråkad och orolig hela tiden. Igår gjorde jag saker i tjugominutersintervall och idag börjar jag se samma mönster. Jag byter syssla var tjugonde minut eller bara vaknar runt i huset, kanske har jag någon typ av mänsklig överslagshandling? Självklart har jag massor att göra, jag måste ta tag i pluggandet, jag borde städa och hjälpa till i huset, träna Molly och gå ut med henne och göra saker jag vill. Dessutom har det vackra vädret kommit tillbaka så jag borde vara ute och njuta av mitt sommarlov.

Igår fyllde min mormor 67 så vi åkte ut till Vislanda för att fira henne. Min gammelmormor berättade för mormor att någon hon kände hälsade att hon hade gift sig nu och alla började prata om bröllop och folk de kände som nu gift sig. Naturligtvis frågade jag ju morfar om han kommer ihåg när han gifte sig och han svarade: "Vet inte, någon gång mitt i sommaren.. Typ 58" mormor gapskrattade och sa "December 59 gifte vi oss." Det är väl en sak att han inte kommer ihåg årtalet men det är ju skillnad på sommar och vinter :P Han blev fett utskrattad av hela släkten.

Molly var dessutom i extas, det första hon gjorde när hon kom in i huset var att rusa ut på altanen, ner för trappen och ut i trädgården, där jagade hon stackars Smirre tills han försvann, sen försökte hon spåra honom men då ropade mamma in henne. Istället hittade hon ett sorkhål som hon på något sätt lyckades trycka ner hela huvudet i. Mormor lekte dessutom som en galning med henne, så hon var dödstrött när vi kom hem till Växjö igen.

Jag köpte ju Crisis Core i måndags och har börjat spela det lite, tyvärr kan inte ens det få bort mig ur mina tjugominutersintervall. Hittills tycker jag det är underbart, jag gillar verkligen hur det är uppbyggt och dess "återknytning" till FFVII. Det jag inte gillar än så länge är datarösten som säger "Activating combat mode" och "Conflict resolved" när man kommer i en fight. (Tillskillnad från i vanliga FF så "åker" man inte ner i en fight utan man blir helt enkelt attackerad på plats och kan röra sig runt och slå flera gånger samtidigt, underbart, mycket mer verkligt). Hur som haver, det hade räckt med enbart texten för att berätta att man är i en fight för rösten är extremt töntig, men man vänjer väl sig. Jag tyckte att mailen var lite töntiga till en början med, men nu har jag vant mig och tycker faktiskt de är rätt hjälpsamma, det är bättre att alltid kunna kolla hur vissa saker fungerar än att behöva hitta en viss gubbe som kan berätta allt. Dessutom är det kul att få lite bakgrundshistoria till olika saker :) Jag lär ju spela om FFVII när jag spelat ut detta i alla fall :)

Ah, man blir alltid på bättre humör när man tänker på sina spel :P Nu känner jag mig lite motiverad och ska nog läsa en stund i biology boken :)

Final Fantasy VII: Crisis Core

Yes! Nu är det äntligen mitt :D En härlig tröst nu när tentaresultatet kommit, även om jag måste erkänna att resultatet nästan motiverade mig till att börja plugga. Men innan dess skulle jag se Arn tänkte jag, och de tog ju en evighet :/ Så nu är jag inte motiverad att göra något igen.

21 juni

Isch vilken tråkig dag... Idag har jag inte gjort annat än sett på film. Först såg jag några avsnitt Claymore, sen såg jag en amerikansk komedi med mamma som jag inte vet namnet på och en high school-komedi med Ellan som jag inte heller kommer ihåg namnet på. Och Harry Potta 4.
Filmerna var.. typiska.

Jag har längtat efter alla mina vänner hela dagen :(

20 juni

För det första: Midsommar är så satans överskattat att jag inte ens anser att det är värt att "fira".
För mig är det 20 juni, inget annat. Eller var, för klockan har nu slagit om till 21 juni.

Bortsett från att ha jobbat hela fredagen så tittade jag klart på Fullmetal Alchemist och jag undrar: Vad i helvete är det med japaner och deras oförmåga att göra bra avslut? Det är überbra in i det sista, men just det där sista, ihopknytande avsnittet är helt uppfuckat, värdelöst och ger en inte en känsla av tomhet och saknad som man gör med bra serier eller bra böcker, utan enbart en känsla av irritation. Man vill liksom träffa de som gjort serien och ge dem en käftsmäll. Samma sak gällde Death Note, vad i helvete liksom? Annat gäller det deras spel, där jävla kan de lägga lite effort och göra avslut så smärtsamma att tårarna bara sprutar.

Jag bor i en håla (från en sak till en annan). Det enda jag såg fram emot idag var att gå ner och köpa FF VII: Crisis core, men kunde jag det? Nej, självklart inte. Allt är naturligtvis stängt eftersom det inte finns någon konkurrens i den här fittstaden som inte ens är en stad utan en jävla tätort. Vilket jävla korkat spelbolag releasar ett spel på midsommar? Wtf? I normala fall är det jävligt bra på att skjuta upp releasedatumet så att hålla på det till den 23 borde ju inte varit ett problem, eller? Nåja, ska i vilket fall som helst till stan på måndag och får införskaffa det då.

Fan jag borde ägna min energi till viktigare, vettigare och mindre förvirrade saker.

Jag hatar midsommarhelgen.

Cykelsemester

Nu är jag hemma i Växjö igen, har varit på Gotland i typ en vecka. Förutom det rent uppenbara, att det var underbart att få träffa Benjamin igen och stirra mina ögon tåriga på honom, hade jag riktigt kul.

Jag anlände inte allt för glad natten mellan tisdagen och onsdagen, där möttes jag av Benjamins föräldrar som tog min packning till bilen medan jag visiterade toaletten för säkert hundrade gången. (Jag är extremt sjösjuk). Runt en halvtimme efter att jag anlänt kommer Benjamin med Nynäshamnfärjan, söt som han är ställer han sig förvirrat framför oss tre och vet inte vem han ska krama först. Som flickvän vann jag över paranteserna. Moahahha!

Onsdagen ägnades inte åt någonting, stackars jag led fortfarande från tisdagen och färden till Gotland, så det blev en massa filmtittande och mys.

På torsdagen åkte Benjamin och jag in till Visby och träffade Per, Job och Agnes. Jag och Benjamin försökte smita från Job för att kunna attackera honom bakifrån, men det misslyckades :/ Strax efter att vi hoppat av kommer Per anfallandes, så han fick sin riktigt fult inslagna present. (Jag råkade klippa lite snett så pappret räckte inte runt, skillad som jag är försökte jag täcka det med ett snöre, vilket naturligtvis är det första man tar bort när man öppnar en present :P). Jag tror han blev glad över sitt lilla kemikit, om inte annat var det ju personligt.
Eftersom Job redan bestämt var vi skulle fika när han bjöd in sig själv till sammankomsten hade vi ju inga problem med vart vi skulle gå. Förrän vi kom fram och upptäckte att det var stängt :P Men vi hamnade på ett annat fik där jag kunde bjuda Per på fika och lyssna på Jobs monolog om The Happening och jag och Agnes hade ett moment tillsammans när pojkarna förstod varandra till fullo :P Efter fikat gick vi till stället där Vårruset skulle vara, fast en timme för tidigt. Så när vi misslyckats slå ihjäl tid vid stranden gick vi och åt. Job påpekade att jag åt mycket och jag stal hans tomat ^^. Vi missade vårruset. (Och för att ingen ska misstolka något: Job var naturligtvis välkommen till sammankomsten, han bara hann få tag på mig innan jag hann få tag på honom :P Och det finns bara ett vettigt fik i hela Visby så vi var alla tacksamma att han fattade beslutet att gå dit ^^. Gällande monologen hade ju ingen annan sett filmen så han var ju tvungen att förklara den innan vi andra kunde komma med kommentarer. Så, nu borde ingen tro att Job är ond, dryg och jobbig :))

Fredagen var dagen vi skulle påbörja vår cykling, så vi packade allt, lastade på cyklarna, tog farväl, posade framför Gerds kamera och gick in igen. För himlen öppnade sig totalt och det regnade resten av dagen. Fail!

Vi kom iväg på lördagen och kunde lätt konstatera att Hall-Hangvars naturreservat är enormt. Faktiskt händer inte så mycket på en cykelsemester, man cyklar tills man avlider, tar en paus och cyklar sedan vidare. Men jag fick lite annan åsikt om Gotland när jag fick uppelva det mer på riktigt. Visby är fortfarande tråkigt och totalt överskattat och jag kommer troligtvis aldrig gilla veckan för inbördes beundran, men naturen, raukarna och havet är något helt annat. Tyvärr blåser det som fan. Vi cyklade inte så länge första dagen, bara runt sex timmar, innan vi slog läger på en jättevacker plats med en asäcklig, kall sjö :)

Vi vaknade halv åtta på söndagen och gav oss av redan vid halv nio, jag var pigg och glad för Benjamin hade sagt att man kunde köpa brända mandlar (inte rosa brända mandlar, utan gotländska för kanderande mandlar) i Fårösund. Och så sugen jag var! Därför förstår ni säkert hur ledsen jag blev när det inte fanns några jävla mandlar :( Och Fårösund var inte ens en vettig stad, de hade en asliten ICA-butik, det var allt. Inget mysigt litet kafé eller smågator som jag föreställt mig. Vi tog oss därifrån som snabbt som möjligt och eftersom vi hade cyklar kunde vi tränga oss före i kön till färjan.
Vad finns det att säga om Fårö då? De som inte varit där borde ta sig dit och cykla! Jag vet inte hur vi lyckades, men vi gjorde det: tog inte ett enda kort på ett får, trots att de sprang lösa på vägarna och var kaxiga :P Det var jättevackert, helt tomt på folk (jaja, nästan), solen sken, vi brände sönder oss och där finns flera kilometer med raukar :D. Jag måste erkänna att jag tyckte raukar var jävligt löjliga innan. Det är ju bara sten som inte ens föreställer något vettigt. Men när man kom fram till raukarna och stirrade upp på dem insåg man plötsligt vitsen med dem.

Vi slog läger på godkänd område i närheten av raukarna och lagade mat, vilket gick rätt mycket åt helvete eftersom T-spriten tog slut. Sen låg vi i våra sovsäckar och pratade i flera timmar innan vi somnade och sov dåligt på kvistar och myror ;P

Måndagen var det i princip raka vägen tillbaka till Hangvar. Jag trodde det skulle ta hela dagen men det tog bara sju timmar, det hade antagligen tagit lite kortare tid om inte Benjamin var dum nog att låta sig övertalas av flickvänutanlokalsinne ;P Därför var vi extra röda, svettiga och flåsiga när vi kom fram, men som tur var var bara Aurora hemma :P. Det var inte skönt att duscha när man var sönderbränd, men det var ändå härligt att bli av med äckelkänslan. Skönast var dock att sova i en säng nära Benjamin.

Tisdagen var bara tråkig, hann inte ens ta vettigt farväl av Benjamin innan jag var tvungen att checka in till färjan hem. Och resan hem var dödstråkig, jag var sjösjuk och längtade efter land. Dessutom var jag jävligt hungrig och gjorde bort mig totalt i Oskarshamn. Men mamma och Molly hämtade mig i Oskarshamn så den biten hem till Växjö hade jag i alla fall sällskap.

6/6

Igår gick Molly och jag ner på stan för att möta Sabina. Vi träffades nere på vattentorget där vi köpte glass, sen satte vi oss i skuggan och åt den. Molly var totalt ointresserad av vår sorbet, men ytterst intresserad av Sabinas lakrisglass, så hon fick slicka bägaren när Sabina var klar.

Eftersom det var så varmt bestämde vi oss för att gå till hundbadplatsen och svalka Molly. Vi hade tur för det var inga andra hundar där (Molly hatar verkligen andra hundar och skapar många pinsamma situationer för mig) så jag släppte Molly och gick ut i vattnet, i tron om att hon skulle slänga sig efter. Det gjorde hon inte. Hon ställde sig vid kanten och pep förtvivlat. Så jag gick tillbaka och ledde ut henne i vattnet, som var jättevarmt, men hon gillade det inte ändå.
Naturligtvis kommer det en liten vovve som vill bada, så jag får skynda och koppla henne och gå undan, men det hjälper inte. Molly blir helrabiat och jag får verkligen inte tyst på henne, vad jag än gör.
Det blev ingen runda runt Växjösjön för plötsligt var hela Växjö ute med sina hundar runt sjön. Molly var ändå stendöd när vi kom hem, så hon fick nog sin motion i alla fall.

På kvällen drog Sabina och jag till Stenladan eftersom det var säsongsavslutning för Kalabalik, som spelar typ synth, techno osv. Det var asroligt, vi hoppade och dansade och jag kände mig dum och korkad som saknar taktkänsla. Jag stod helt stilla på dansgolvet, vid ena högtalaren och kände ingenting. Ändå ska sådan musik vara lätt och dansa till. Tillsist bestämde jag mig för att låtsas att jag visste vad jag gjorde, men tyvärr hamnade jag mitt i syntheliten som kunde varenda jävla låt utantill. Vilket gjorde att jag kände mig ännu dummare och tyckte det hela var mer pinsamt. Värst var att de hande kanske tio låtar som de spelade om och om igen, men jag kunde ändå inte hitta någon danstakt. Jag borde kanske undvika att gå ut i framtiden, eller lära mig dansa? Greppade det i alla fall tillsist, men då orkade jag verkligen inte mer utan var tvungen att sätta mig ner och vila. Jag har verkligen ingen kondition. Eller, rättare sagt, jag har dåligt med järn i kroppen.
Sov i alla fall gott, tills jag väcktes av en lekfull Molly. (Som nu sover i mitt knä).

Idag ska jag jaga en bok Sigrid tipsat mig om, så jag kan börja träna Molly på allvar.

13 månader ju :O

För typ en timme sedan kom jag på att Benjamin och jag har varit ihop i 13 månader idag. Grattis älskling! :P

Idag har jag, förutom att jobba, sett filmen Grave of the fireflies och jag måste säga att de som inte sett den borde göra det. Den är rätt sorglig men ändå väldigt söt :)

Tydligen kommer skatteåterbäringen typ snart och mina pengar är redan tilltänkta det här, det här och det här. Jag borde egentligen spara dem. -_-

Kort och tråkigt inlägg.

Hem ljuva hem?

Ja, då är man hemma i staden man föddes och levde 19 år i. Och jag välkomnades av: Karros studentkorridor, i princip. För er som läser detta och som inte är medlemmar på Yakujo (eller missade mitt whineinlägg): köket var så satans jävla äckligt att jag mådde illa.
Satte in all disk i diskmaskinen, torkade av alla ytor, torkade rent bland alla sopor och rensade ut rengörningsmedelsflaskor som var tomma och tog upp en massa plats.
Sen gjorde jag lite lunch innan jag träffade Ellan på stan och tog en fika med henne. Hon plöjde igenom varenda butik i hela växjö och ratade varenda klädesplagg innan hon kom på att hon kunde ta något hon redan ägde. Hon ångrade sig dock någon timme senare när hon ansåg att det skulle vara pinsamt om någon kände igen det :O
Alltså fick mamma och jag gå igenom ännu fler butiker med henne innan vi skjutsade ut henne och hennes kille till Ingelstad där de skulle ha klassfest på sikabacken XD (Ingelstad är hålan där jag gick på gymnasiet och sikabacken är alla omogna gymnasieelever dricker sig fulla varje onsdag).

När vi handlade råkade kassörskan slå in att vår sallad kostade 9999:-/kg vilket resulterade i ett salladshuvud för 2000:- XD Fast vi upptäckte ju detta och fick pengarna tillbaka och förklarat för oss hur misstaget hade skett, inte för att vi anklagade stackarn som säkert suttit där i flera timmar.
Hemma vid halv tio och upptäckte att Jens stökat ner och inte städat. -_-

Annars har jag väl mest bråkat med min mamma. Hur blev jag så smart och allmänbildad när min mamma är så trög och isolerad?

Resfeber?

Jag undrade i natt om jag inte drabbats av resfeber. Jag hade svårt att sova och de gånger jag lyckades somna drömde jag osammanhängande saker om klockor, bussar, tåg, packning. Naturligtvis gick allt fel och jag packade ena sekunden, missade bussen i andra för att sedan "vakna" och inse att jag sovit bort tvättiden. I ren drömpanik hetspackar jag och rusar ner till tåget med tunga väskor för att upptäcka att tåget är inställt och ersättningsbussen bestämde sig för att åka halv två och inte tio över två som den skulle. Frustrerad och i ren panik tittar jag på klockan, som tickar och tickar och tickar... Sen kommer jag på att den inte kan ticka för jag har ingen klocka som tickar och så "vaknar" jag igen.

Denna gången har jag inte missat något, jag är i tid för tvättningen och kommer hinna packa. Men jag måste verkligen på toa innan. Plötsligt är det fel dag, det är inte alls tisdag utan någon annan jävla dag. Jag har sovit bort hela veckan och sitter på båten till Gotland. Men Benjamin är inte där. Ingen är där. Det är helt jävla öde. Och så kommer den jävla tickande klockan igen, klockan som påminner mig om att jag inte har en klocka som tickar och så vaknar jag.
Denna gången på riktigt och det är dagsljust ute. Gissa paniken innan jag inser att jag måste hört om klockan ringt eller inte. Tittar på mobilen och ser att hon är tre -_-


Sen följer liknande drömmar hela tiden och efter halv fem är jag i princip vaken resten av "natten". Steg upp tio i sju och slet bort mina sängkläder och la i tvättkorgen, som jag sedan hissade ner till källaren och mosade in i två tvättmaskiner. Satte allt på snabbprogram och gick upp igen för att se på tv i en halvtimme. Ner igen och slängde in det som kan torktumlas i torktumlaren och resten i centrifugen och sedan i torkskåpet. När allt var inne på torkning gick jag upp, käkade frukost och började packa. Hade tänkt ta med mig rullväskan och datorväskan för jag ville inte ta så mycket plats på tåget. Började med att lägga i Biology, Chemical Principals, Naturlig och biologisk matematik och biologisk statistik, sen var väskan full. Tryckte och joxade ner lite andra prylar men såg mig snart besegrad av volymens makter och drog fram Ingelstad-väskan. I den mosade jag ner lite Harry Potter-böcker som Ellan vill läsa, två egna skönlitterära böcker och lite kläder. Och med lite kläder menar jag lite kläder.
Mina mått mätt. För tio veckor i hemstaden där jag inte har något alls har jag med mig:

• Mina regnkläder minus regnstövlar
• Ett par shorts
• 3 par byxor (ett par jeans, ett par linne och ett par trekvarts)
  
• En klänning
• Ett bälte
• 3 par låga strumpor
• 2 par höga strumpor
• 2 T-shirts
• 2 Linnen
• 1 Tjocktröja
• Badkläder
• Träningskläder
• Shampoo
• Smink plus avsminkningsmedel
• 1 långarmad tröja
• Strumpbyxor
• 10 par trosor
• Hudsalva

Det låter mycket men det går alltid åt rätt mycket kläder. Det värsta är att jag inte kan låna något eftersom min syster är mycket kortare än jag.
Snart ska jag packa ner Tuman, Muskard och deras sladdar. Sen är jag klar. Ska bli lite skönt att komma hem, även om min familj tycks anse att min visit hemma ska bestå av att ta hand om allt.

Årets tentafest!

Förlåt, jag vet att jag skulle ljuga ihop att jag, Lisa, Karro och Jossan hade årets tentafest igår, men jag är fortfarande besviken på att jag inte kunde gå på den riktiga tentafesten. (Snåla jävla Uppsala och dess nationer -_-). Men vi hade en trevlig tentafest och egentligen ett mycket bra avslut på den här terminen. Vi är halvtrötta slashasar så därför passar en lam tentafest oss rätt bra, även om det mer kändes som vi "pluggade" ;P. (Vi äter jämt när vi pluggar).

Vi träffades hemma hos Jossan med två engångsgrillar och lite käk (och dryck) och tände eld på både grillen och annat... (Okej, vi var noobiga och visste inte riktigt hur man använde en engångsgrill XD) Medan vi grillade spelade vi det underbara spelet "Så kan det låta" som fick stackars Jossan att skämmas oerhört mycket över oss nynnande töntar :)
När det blev kallt och vi var mätta, kröp vi in genom fönstret och tittade på Ondskan en stund, innan vi cyklade hem. Mest spännande: att gå ut med soporna.
Nu framlägger jag det på ett oerhört tråkigt sätt, men det är bara för att vi har en bra förklaring:
Vi har levt i allosterisk form denna termin. Och det finns en anledning: när vi nästa år kommer skaffa nationskort kommer det skapas en kaskadreaktion liknande Karro vs Lars igår. Fast om Karro mött Lars igår hade det varit negativt. I alla fall för Lars.

Så hur var tentorna nu då? Jo, helt okej faktiskt. Jag kan inte säga att jag vet att jag blir godkänd, men jag kan säga att jag vet att jag får resta kemin. Det kändes rätt mycket att det man kunde, det kunde man och resten hade man ändå inte tid att lära sig.
Men nu tänker jag faktiskt skita i skolan i hela två veckor, sen får jag resultatet ;P

På tisdag åker jag hem till Växjö och börjar med att vara hundvakt åt Iq-minus.
Nu ska jag ta det lugnt.

...

Det är sorgligt att man mår så dåligt en så vacker dag som den här. Men jag har verkligen inget självförtroende alls. Jag borde inte katastroftänka men jag känner mig så misslyckad.
Jävla tenta. Jävla kurs.

"Det säkra före det osäkra"...

Som K sa när han underkände mig och Lisa i en labb för att vi inte bifogat uträkningar.
Det är vad jag gör alltså. Jag kanske inte suttit åtta timmar om dagen, djupt nersjunken i min äckliga Biology eller Galenos - människokroppen möter omgivningen, men jag har fan pluggat. Jag har gått igenom gamla tentor, om och om igen, jag har pratat om G-proteiner, Tyrosinkinaskopplade receptorer, SNP, alleler, R och S form, D och L form, oxidationstal, peptidbindnindar... Varje dag i nästan två veckor har jag och mina kamrater träffats och tragglat. Känns det som om det går framåt? Nej.

Idag pluggade vi inte lika mycket, knappt något alls det vill säga. Jag och Lisa märkte ut i vi kunde slå upp vissa saker, pratade om något helt annat, tyckte muterade flugor var äckliga och skrattade som fan åt det faktum att boken ritat hår på pungen på bilden där de visar de olika delarna som finns i testiklar. (Men inte hade de ritat något på snippan inte, nej nej -_-). När vi märkt ut det vi orkade gick vi och köpte varsin glass. Jag tog Mayan Mystica och den var SJUKT god! Sommarens favorit :D Det enda dåliga med den var att all smak låg i chokladöverdraget, och själva fyllningen smakade ingenting, trots att den var chokladfärgad. Om de nu bara ska ha smak i överdraget kunde de lika gärna ha en vaniljfyllning, vilket hade varit godare.

När vi smäckt i oss glassen gick vi till KÖL och konstaterade att inget var rättat, mailade Kai och klagade och gick till Karro för att hon skulle hänga med till GÖL och hämta ut vår labbrapport med oss. Sen cyklade vi hem och efter det har jag inte gjort något vettigt alls.

Imorgon ska jag skriva fyra tentor mellan 8-14. Jag kommer inte ihåg hur poängfördelningen såg ut -_-. Inte nog med det, på fredag skriver jag del 2 i tentan...
Ingen idé att ni håller tummarna. Det är åt helvete ändå.

...

Nej, jag har inte dött. Men telia suger (suprise) och mitt internet är dödligt segt. Dessutom har jag fastnat i PSP-spelet Valkyrie Profile, vilket jag någon gång ska ge ett längre utlägg om.

Egentligen borde jag plugga men alla vet hur tråkigt det är.

-_-

Ibland ogillar jag verkligen SJ och då säger jag en massa elaka saker om SJ, och även om jag föredrar tåg och tycker det är bästa sättet att förflytta sig så avskyr jag det varje gång jag själv ska göra det. Anledningen är att det nästan alltid krabbar.

Igår skulle Sabina och jag in till Stockholm för att gå på Sjätte Tunnan som var en pub i medeltidstuk. Vi skulle möta Hampus och hans vänner utanför vid niotiden, men det var lite sent i vårt tycke då sista tåget till Uppsala gick 0.11 (varför går det så dåligt med tåg? Sista bussen gick vid 16 :/), tyvärr gick det inga tåg på ordentliga tider som vi kunde ta så det blev nio i alla fall. Då det var inträde på stället behövde vi naturligtvis lösa pengar så vi gick bort till närmsta automat, som naturligtvis var sönder, vad annars? Så det blir till att irra runt i Gamla stan en stund innan vi hittar en annan automat som vi kan ta ut pengar på.

Vi går in och sätter oss vid "drickstället" en trappa upp (hittills behöver vi inte betala) och hamnar naturligtvis bredvid ett gäng som fick Securitas att halvt om halvt storma stället. (Okej, jag la in den meningen för lite mer dramatik.) De sjöng högt, länge och ofta, slutligen flyttade folk därifrån, sällskap efter sällskap och de tycktes liksom inte fatta att man borde ta hänsyn till övriga gäster. Så fort klockan var tio och "matstället" hade öppnat gick vi ut och runt (nu behövde vi betala inträde) och när vi kom in där bandet spelade var det naturligtvis smockfullt... av gamla matgäster, så det var bara att leta upp ett bord i någon gång och därmed varken såg vi eller hörde bandet vi betalat för att se. Underbart.

När klockan var 23.40 var det dags för mig och Sabina och gå, vi sa hej då till det trevliga sällskapet och började vandra, halvt om halvt i blindo för vi visste inte riktigt var vi var. Men vi hittade i alla fall rätt och upptäckte att kön till den enda fungerade biljettautomaten (naturligtvis) var überlång. Sabina och jag stressade på som fan och precis när tåget skulle gå vägrade biljettautomaten fungera, konduktören vinkade på oss och jag ropade tillbaka att den höll på att skriva ut men var så seg. De väntade i alla fall och vi fick rusa som in i helvete.
Detta var inte nog, nej. När vi kom till märsta blev vi stillastående i tjugo minuter för tågcentralen ville inte släppa förbi oss, alla spår i Knivsta var nämligen upptagna. I Knivtsa skulle vi dessutom få byta och åka buss på grund av "banbygge" (vem i helvete bygger banor mitt i natten en lördag/söndag?). Så när klockan var ett kom vi fram till Knivsta, hade allt funkat som det skulle hade vi varit hemma hos mig vid det laget.
Men vi kom hem, pissnödiga som fan och lagom trött :P

Sabina åkte hem rätt tidigt och vi höll på att missa hennes tåg för tiden fick för sig att gå jättefort och automaterna ville inte fungera i vanlig ordning. Men hon kom med och jag gick hem och la mig :/
Nu måste jag plugga annars får jag skämmas.

Släktskapsanalys

Idag hade vi vår sista laboration. Den handlade om släktskapsanalys och vi mixade med småsmå mängder DNA och annat roligt. Tänk om man skulle nysa i eppendorfröret, vad skulle hända då?
Eftersom skolledningen har tagit det här med überstress på allvar så slipper vi skriva en labbrapport, istället fick vi fyra frågor vi skulle svara på och lämna in. Bäst av allt är att vi har fått tillsatt tid i skolan till att göra det.

Tyvärr tar inte jag något alls på allvar känner jag, cyklade hem, vilade en stund, handlade mat och läste lite handouts och extramaterial innan jag gav upp och tittade på tv. Tentan är om typ två veckor och jag borde verkligen ta itu med det (och komplexbildningslabben) men jag vill inte ens. Jag vill bara spela och skita i allt.

Inte nog med det, jag har inte städat heller, får hetsstäda innan Sabina kommer hit imorgon.

En positiv sak är att jag ätit idag. Wohoo! Tre gånger, frukost, lunch och middag! Och ordentligt!
Nu ska jag hitta något annat att roa mig med.

För mycket tid

Idag sa vår organkemiföreläsare (det känns mer vuxet än att skriva lärare :P) att om vi la ner så mycket som en vecka på en labbrapport lägger vi ner på tok för mycket tid. Hur mycket tid hade de väntat sig? Visst, jag och Lisa har nog aldrig lagt ner så mycket som en veckas seriöst arbete på en labbrapport men tid har vi fan lagt, och oftast tid vi inte riktigt haft. Labbrapporten vi skriver nu har vi lagt ner runt sex timmar på och det känns inte som om vi har kommit någonstans. Vi ger upp och småfuskar mot slutet för att vi är för trötta och för hungriga för att orka tänka. Sidan är på lite mer än fyra sidor just nu och då är enbart metoden helt klar, bortsett från att vi ska fixa om språket. Av någon anledning tyckte de att det var en genial idé att lägga den svåraste labben precis innan tentan så någon pluggtid får man inte direkt, för när man suttit där i timmar och letat igenom både internet och biblioteket för att få reda på hur fan man vet koordinationstal för metaller, orkar man inte plugga på någon kommande tenta.

För att lätta på trycket har man därför gjort morgondagens labb mycket enklare, men det känns ändå inte speciellt hoppfullt, för de jävla reaktionerna och bilderna tar över allt.
Inte nog med det är kemimänniskorna tokiga i att resta vilket känns ännu värre. Men det får vara, bara den lämnas in så skiter jag i resten sedan. Det kommer ändå gå åt helvete när man inte får vettiga chanser att verkligen plugga på.

På det har jag inte fått mitt schema, ännu. Jag fick jobbet i december så det är rätt frustrerande. Dessutom känns det just nu som om jag inte kommer få träffa Benjamin på en evighet och hinner jag träffa honom i sommar kommer det bara vara någon helg. Just nu känns det inte värt det, men så fort jag får höra hans röst kommer det vara värt allt.
Jag hatar att vara ifrån min älskling :(

Tänker avsluta med lite glädjeämnen i alla fall: På lördag kommer Sabina hit och det kommer bli underbart :D Jag tror vi kommer ha stenkul ^^.
Fast jag önskar bästis kunde vara här <3 En trio är inte komplett om man bara är två.

Jag vill tillbaka till Väddö

Jag vet inte var jag ska börja, jag är fortfarande fylld av glädje sen tiden på Väddö. För vad är underbarare än stekande värme, underbar natur, god mat, roliga spel och sina vänner att dela allt detta med? Vi var helt oberörda av tid och måsten, vi åt vad vi ville, när vi ville och till det drack vi vad vi ville.

Första natten var vi uppe till tre och skrattade ihjäl oss åt "Sanningens ögonblick", sen gick vi och la oss för att kunna vakna när vi ville. Och även om vi skulle kunnat sova hur länge som helst, vaknade vi runt nio- halv tio-tiden. Vi åt frukost och konstaterade att lite mer behövde inhandlas innan vi fullt ut kunde njuta av värmen.

Så vi tog bilen in till Älmsta (vi lånade Lisas farmors bil) och handlade, jag passade på att ringa Benjamin eftersom jag inte hade täckning där ute och om jag fick in täckning fick jag in finska Telenor -_-. När vi kom hem igen solade vi i princip bort hela dagen och mot kvällen badade vi i baljan som Lisa så duktigt eldat på tills det var hela 40 grader i vattnet! Vi hoppade tvekande i det varma vattnet men väl i njöt vi för fulla drag :) Inte nog med det, vi badade i havet! Jag och Lisa var först i vattnet och Jossan skulle ta bildbevis, tyvärr dummade hennes kamera oss så vi gick göra om doppet. Problemet var att nu var våra kroppa kalla som satan, så det nya doppet var inte alls skönt utan obehagligt och kallt, och naturligtvis halkar jag på en sten, slår i foten, plaskar ner i vattnet och tappar andan. Lisa fick leka livräddare <3. Sen doppade Jossan och Karro sig med, de ville ju inte vara sämre ;)

Söndagen ägnades åt en fyra timmar lång promenad i solen :) Vi gick och hälsade på Highland Cattle-korna (och kalven) och sedan tog vi en annan väg hem. Det var fullständigt underbart och jag älskade varje sekund (okej, inte de gånger mordiska fjärilar attackerade mig, men ändå). Det enda sorgliga med denna promenad är att jag hade bikiniöverdel och shorts på mig och jag har inte fått minsta lilla färgförändring :P
På kvällen grillade vi och sedan blev det baljan igen :)

Måndagen påbörjades jättesent och det kändes lite som om vi fick stressa lite för alla fastnade framför varsitt korsord i en Hemmets Journal :P Men det gick bra, vi hann med allt vi skulle hinna med och jag kom hem trött och åksjuk. Längtade efter att få prata länge med min Benjamin <3 Tyvärr blev det mest jag som pratade.

Nu ska jag lägga upp bilder från helgen.

Nyttotanter

Först och främst: Jag har lurat in Benjamin i blodoffringen :D Tror jag, han sms:ade i alla fall om sina fina kärl (visste jag redan, rawr) och att han testat sitt blod :P

Idag var det en lååång kemidag. Och med lång syftar jag inte på dess längd utan dess känslomässiga längd. När vi suttit i en kvart tittade jag på klockan i tron om att det gått runt en timme och snart skulle vara rast. Jag är inte riktigt säker på vad vi "lärde" oss, men schemat sa något i stil med "Proteiner i vatten". Tyvärr finns det vissa i min klass som anser att det är okej att viska högt om helt obefintliga saker, klampa in i klassrummet och inte visa någon som helst hänsyn mot Vadim, vilket jag tycker är tecken på att ens mentala ålder stannade på högstadiet -_-. Jag blir så fruktansvärt trött på min klass ibland. Tur att jag har mina vänner i alla fall, annars hade jag nog skrikit rakt ut.

Om man lyssnar på mig, Lisa och Karro kan man lätt tro att vi är nyttofreak. Det enda vi pratat om denna veckan är mat. Järnberikad mat och frukt. Olika sätt att få i oss mycket järn och annat nyttigt. Men sanningen är den (alla ni som mot all förmodan hört oss och läser denna blogg :P) att vi fortfarande är exhalterade över vår blodoffring. Nu när vi äntligen gett vårt blod är vi extra stolta över oss själva. Jag skyller på akademiska sjukhusets sjuksköterskor som var så gulliga och peppande :) Med andra ord är vi fortfarande lata gottegrisar.

Jag tänkte städa när jag kom hem, och sedan sortera mina papper och packa, vi ska nämnligen till Lisas lantställe i helgen och alla verkar pepp och glada. Det ska dessutom bli übervarmt enligt SMHI. Det är dock obefintlig täckning så jag får prata länge med min kärlek i kväll <3. Tänkte skrev jag, för sanningen är den att jag läste lite i den nya Djurens Rätt tidningen (och irriterades) och sedan somnade jag i två timmar. Det är inte ens kväll men min motivation rann ut med sömnen.

Duktig hest

Eller, duktig och duktig, men jag vill berömma mig själv för att, jag inte bara cyklade, utan hittade direkt till Stenhagen och Ica Maxi (mycket bättre än äckel-Luthagen där kassörskorna är otrevliga). Inte nog med det, jag hade en inköpslista. Så i äkta tönt-manér, strosar jag in i butiken, tar en korg, håller i min lapp och en penna och är glad över att jag har en cykelkorg. Jag köpte nästan allt, jag skippade pålägg men köpte en paprika i stället, kostar typ lika mycket.

Mitt mål var natutligtvis att köpa ekologiskt/närodlat/kravmärkt/fair trade så mycket som möjligt och min tanke var att det var tillgången och inte priset som skulle avgöra vad det blev. Men det sprack vid broccolin. Inte för att ekologisk broccoli är så dyrt att jag inte kunde tänka mig köpa det, utan för att det inte fanns några normalstora knippen. De var inte heller större än normalstora knippen. De var enorma. Jag hade lätt kunnat göda en hel armé på ett sådant knippe och så mycket broccoli kommer inte jag hinna äta upp. Jävla broccoli och jävla Ica :P

Sen har jag typ inte gjort något mer vettigt idag. Föreläsningarna handlade om komplexbildning och metallkomplex. Jag orkade lyssna en stund, sen la hjärnan av. Av ren principsak.

Pratade med min bästaste bästis <3 Så underbart att få prata med henne och skvallra och gnälla ;) (Usch, när jag tänker efter låter vi som gamla kärringar :O)

Kebab i pitabröd, here I come.

Opepp

Det var länge sedan jag var så är omänskligt opepp.

Älskling

I natt (eller, sent igår kväll) åkte min kärlek hem och i natt sms:ade jag honom och tackade för det gångna året och mer eller mindre krävde minst ett lika underbart år till. Och med detta förstår ni nog vad jag försöker förmedla: Idag var det ett år sedan Benjamin frågade chans på mig, och jag älskar honom. <3

Helgen som varit har varit fullpackad. Jag hämtade Benjamin utanför Willys vid 04.50 på onsdagen och fick hela två (2) timmars sömn innan vi steg upp och handlade frukost. Runt lunch hjälpte Benjamin till med Haxptmiddagen, vilket, även om det inte märktes, underlättade något enormt. Under middagen hade förhoppningsvis han trevligt medan jag flängde runt och allmänt jobbade under festen med övriga festkommitédeltagare. Efter middagen blev det gemensam gång till Gunillaklockan där vi lyssnade på studentkören som sjöng in våren och sedan blev det fackeltåg och falsksång hem. Benjamin verkade gilla det där med fackeltåg :P

På torsdagen sov vi i princip hela dagen, när vi inte tittade på Planet Earth eller Death Note.

Fredagen, mer känd som Uppsalas ända regniga dag, tog Benjamin och jag en picknick i Stadsträdgården och bevittnade dumma jävla hundägare. Folk borde läsa lagen innan de skaffar hund, så söta djurungar slipper fly för livet för att husse/matte inte kan kontrollera sin lösa hund. Dessutom får man inte ha lösa hundar i stadsträdgården, därav skylten. -_-
Vi träffade dessutom en vän till Benjamin en kort stund.

På lördagen åkte vi in till Stockholm och gick på Naturhistoriska med Moa. Jag blev besviken på att de bara hade tre (3) skelett och att de andra utställningarna (Svensk Natur och Den sinnrika människan undantagen) var rätt trista. Vi hälsade även på Benjamins syster som var übermegasupertrevlig :D

Söndagen ägnades åt mer sömn och att min älskling åkte hem :(

Idag cyklade jag först till Uppsala för att fixa labrapporten, och tack vare min fantastiska pojkvän kunde jag och Lisa byta ut vår äckliga Wikipediakälla (svenska) till en cool, tillförlitligt källa publicerad 1976 ;P
Efter att den var inlämnad och kortet påfyllt med Lisas pengar käkade vi lunch ute i solen och sen var det dataövning. Och jag och Göran missförstod varandra och det hela slutade med att jag blev sur på honom och han försökte vara pedagogisk lågstadielärare -_- Det löste sig i alla fall.
Sen cyklade jag, Karro och Lisa in till stan, käkade vid fyrisån och gick för att lämna blod.
Vi var alla smånervösa men sjuksköterskorna tog hand om oss så snällt så snällt :)
Så, nu är jag 450 gram lättare ;P
Förutom en biobiljett fick vi en t-shirt och en bloddroppe (som uppdateras ju mer blod man lämnat), så nu är vi coola och delaktiga i klubben för inbördes beundran :)

Inte nog med att vi var duktiga och lämnade blod, sen cyklade vi ut till boländerna och köpte en present till Jossan, som i morgon blir äldre :) Karro och Lisa handlade mat och jag oroade mig över min snygga nyköpta cykelkorg jag egentligen inte hade råd med :P

Hem igen och göra havrekakor och diska saftflaskan inför morgondagen, sen drack jag min järntablett med juice (bra) och thé (dåligt).

Nu ska jag kanske ladda upp bilder på Benjamin sen ska jag definitivt ringa honom.

Förberedelser

Jag är slutkörd och veckans senaste händelser talar om för mig att min kropp kommer vara död innan slutet på den här veckan. Mina axlar och min rygg var döda redan innan jag kom hem i söndags och sedan dess har jag inte gjort något för att minska spänningen i mina muskler. Anledningen stavas Haxptmiddag och nämns som hackspettmiddag i dagligt tal.

I måndags, efter att Lisa och jag varit duktiga i skolan och både varit på föreläsning och lämnat in labrapport, cyklade jag hem och skulle börja städa, vilket inte gick så bra. Två timmar senare knackar det på min dörr, festkommitén ska handla mat, så jag hetsklär mig och följer med. Mat till 50 personer är mycket mat.

Sen har det varit hektiskt. Vi har lagat mat, gjort menyer, försökt få iordning verandan som blivit saboterad av någon som bor i huset, sprungit runt som galningar, varit förvirrade, bråkat, inte ätit mat, städat... Jag skulle nog kunna skriva en hel uppsats om allt vi gjort.

Jag städade mitt rum när jag hade en kort stund över då ingen visste vad vi skulle göra och medan jag gör detta hittar jag kromatogramet vi gjorde på labben och kom på att vi inte bifogat detta. Vilket hamnar under århundradets största fail. Meddelnade naturligtvis Lisa så får vi se hur vi köser detta, vi kanske ska maila Lars?

Nu ska jag sova, om några timmar kommer Benjamin hit. Jag längtar mig döende.

Materialist ? Javisst!

Vad ska man annars känna sig som? Idag kom jag hem 2018 kr fattigare och:

• En mjukisoutfit
• En mängd trosor (9 par)
  
• Strumpor (3 par)
  
• 2 par strumpbyxor
• 1 långärmad tröja
• 1 trekvart-tröja
• 3 klänningar
• 1 väska
• 2 skärp
• 1 skjorta
• Jävligt mycket godis ( 10 olika sorter varav en var till Molly)
• 1 hårtork
• 2 tandborstar
• 8 paket tamponger
• 1 noppborttagare
• 1 litet paraply
• 1 korthållare
• Balsam
• 4 böcker
• 1 massagesak som heter BoBo
• 2 paket batterier
• 1 hänglås
• 4 paket våtservetter
• 1 parfym
• 2 duschsvampar
• Salt- och pepparkar som kramas
• Inflyttningspresent till Lisa
• En glasfat
• 2 ljus
• Solkräm
  

rikare. Jag tänkte ta kort på allt men upptäckte att kamerafodralet var tomt. Det finns tre tänkbara anledningar varav enbart två är möjliga: 1. Min syster har snott kameran 2. Jag glömde lägga kameran i fodralet innan jag packade ner det 3. Någon har snott kameran.
Oavsett vilket av de två första som är sant blir det inga kort förrän på måndag tidigast. Håll ut :P

Aluminiumkväll

Nej, det hette faktiskt inte så men ändå. Det var en kväll för husdjursstudenter där man fick lyssna på tre husdjursagronomer och vad de gjorde. Tre bra husdjursagronomer, tre verkliga husdjursagronomer, tre husdjursagronomer med olika erfarenheter, inriktningar och intressen. Mycket bättre än den läskiga kvinnan i regeringen. Nu känns det bra igen, nu kommer jag ihåg varför jag utbildar mig och jag har fått bekräftat att jag behöver inte vara bäst och mest driven. Jag kan fortsatta vara ett fail så länge jag har rätt intresse. Och går det rent åt helvete, kan jag söka jobb på Sida. ;P (Det är inte fel att jobba på Sida, det var bara lite kul att chefen östnågontingmedhögsätepåGotland sa att han inte ens tittade på examenpapprena för det var inte det som var det viktiga).

Jag mådde fan åt helvete idag. Hade inte sovit på hela natten vilket inte hade varit en så stor grej om det inte kombinerats med att jag inte kunde andas och att mitt huvud ville sprängas. Så i stället för att cykla till en dugga jag ändå skulle misslyckas på, tog jag två alvedon och försökte somna om. När de verkat lyckades jag faktiskt. (Jag fick senare höra att duggan hade en maxpoäng på över 70, så jag skulle vara körd även om jag hade kunnat något). Cyklade ut till skolan så jag var där vid elva och började rita en koffeinmolekyl i paint-kvalité, till mitt försvar måste jag dock säga att det faktiskt är snyggare med en bild man lagt ner tid på, än en snodd bild utan referens.
Eftersom Lisa och jag är bäst blev vi mångt och mycket klara med labbrapporten på några timmar, bara lite finjusteringar kvar, sen köpte vi en cola och en glass och satte oss i solen och snackade skit.

Imorgon ska jag hem till Växjö och på lördag ska jag shoppa med Zandra, vilket jag ser fram emot :)

Ledig onsdag

Jag sitter och väntar på att Lisa och Karro ska komma hit. (Och Eva och Jossan?).
Har i vanlig ordning kommit av mig i bloggandet men det beror helt enkelt på att jag inte gör något. Jag borde plugga men gör det extremt halvhjärtat, om jag över huvud taget pluggar alls. Jag skyller på det faktum att det känns som om jag inte kommer någon vart. Inför förra duggan pluggade Karro och jag som in i helvete, jag läste allt i boken, svarade på alla inläsningsfrågor, förhörde Karro och blev förhörd och hjälpte det? Nej, ett jävla poäng från Godkänd och "det här är meningslöst"-känslan slog ner i mig som ett åskmoln. Dessutom har vi haft annat att göra innan denna duggan, innan har vi haft några dagar ledigt, vilket lett till att man sin första lediga dag slappade och resten av de lediga dagarna pluggade man. Nåja det är skit samma, om jag mot all förmodan blir godkänd kommer det motsvara typ två poäng på sluttentan.

Igår hängde jag med grannen på Thai Chi och det kanske var lite tur för det var bara vi två där. Jag kände mig som en komplett idiot där jag stod och fumlade med armar och ben och såg ut som någon soldyrkande varelse i träningskläder. När jag tillsist nästan fått rörelserna rätt fick jag veta att jag inte skulle studsa upp och ner som en kanin när jag flyttade vikten från ben till ben utan skulle hela tiden sitta ner (ståendes) och vara lodrät. Då gick allt åt helvete igen för då glömde jag hur jag skulle göra med armarna och benen och bara koncentrerade mig på att inte falla omkull eftersom mina ben darrade av ansträngning. Tränaren sa i alla fall att det var bra att jag darrade för det betyder att jag gör rätt.
Jag gjorde en hel del fel och kände mig dålig och klumpig, därför fick jag en rätt stor självförtroende-boost när han berömde mig och sa att med lite träning skulle jag antagligen kunna bli riktigt kraftfull. (Vilket betyder att när jag väl gjorde rätt så gjorde jag verkligen rätt). Jag gillar den "sporten", den har ingenting med vikt och styrka att göra, något jag saknar fullt ut.


Min förkylning börjar gå bort men jag lär ju få tillbaka den eftersom vi ska vara ute i solskenet idag :P Får se till att inte bli för sjuk för jag har fått en ny kallelse till blodgivningen. Den 5/5 ska jag ge blod. Ingen sjukdom i världen ska stoppa mig. (Eller jo, om jag blir smittad förstås).

Slutligen ska jag tipsa om två program jag fastnat för nu när jag har tv. Den första är Existens på kanal två, måndagar klockan 20.00 och andra är Gräv 2008 på svt24 direkt, som går typ mitt på dagen. Så. är man som jag och inte har något bättre för sig så titta :)