Telefonkö

Jag gillar varken telia eller telefonköer.

Om min diciplin kunde ta och sätta in så jag fick något inpluggat. Funderar på att göra min välfungerade "svält tills du uppnått dina mål"-teknik. Av någon anledning blir jag mer motiverad när mat är inblandat :P


Jag saknar Benjamin :(

Neadertalarnas paringsdans

Igår var jag, Jossan och Lisa ute på fäboden och kollade på massa söta djur. Bland annat tittade vi på deras hamstrar och kaniner och naturligtvis blev jag kär. Den här gången i en svart vädurunge med ena örat hängandes och andra örat stående. Och när den gjorde sig som allra sötast stod båda öronen rakt ut som flygplansvingar. Naturligtvis tog jag en halvtaskig bild med min mobil och naturligtvis kan jag inte skicka från mobil-dator via bluetooth utan bara tvärt om >_<. När vi var klara med att avguda deras söta, tama djur åkte vi in till Uppsala för att jag skulle hämta mina träningskläder. Lång historia sammanfattad i punkter:
* Uppsala är en kukstad när det gäller bilvägar
* Ingen vet hur man tänkte när man bestämde sig för att göra hela jävla uppsala enkelriktad och det som inte var enkelriktat var återvändsgränder
* Det tog längre tid att komma ut ur Uppsala än vad hela resan Ultuna- Fäboden - Uppsala tog tillsammans.

I vilket fall som helst så hann vi faktiskt i tid till Core-träningen som var orsaken till detta kringfarande i Uppsala. Stor Cred till Lisa som lyckades ta sig från veterinärvägen till Kronåsen, byta om och komma till Friskis och Svettis i tid. \O/ Core var riktigt jävla kul, men jag saknar totalt koordination, motorik och allt vad det heter. När man skulle hoppa höger knä upp och vänster arm fram, hoppade jag höger knä upp, höger arm fram och vänster arm fram. När man skulle göra tvärt om hoppade jag rakt upp med högra armen bak och vänstra snett fram. Inte blir det bättre när den stringbeklädda 30+-kvinnan (varför hamnar jag alltid bakom kvinnor med string?) kunde vart enda jävla steg och jag försökte finna tröst i att det säker var för att hon tränade Core varje vecka och Core-ledaren säger "det här är ett helt nytt program som vi börjat med idag". Sedan hade vi det stora provet, att med raka armar göra horisontella vågrörelser samtidigt som man långsamt böjde på knäna utan att dansa med rumpan. Den här övningen har jag döpt om till "Neandertalarnas paringsdans", för jag lovar er, så som jag framförde denna övning, så framförde neandertalarna sin parningsdans. Tänk er en vobblig barbiedocka i gelé som vobblar vertikalt, på det har man brytit av hennes leder så de raka armarna gör inte bara horisontella vågrörelser, de gör vågrörelser i riktiningar som inte ens existerar. På det rörde sig rumpan i total otakt och benen "dansade" som i en misslyckad Greasedans. Ibland kom jag på mig själv med mitt fula dansande (man fick liksom lite av en utomkroppslig upplevelse där det utomkroppsliga jaget skämdes så starkt att man hoppade tillbaka i sin egen kropp bara för att slippa se) och försökte stabilisera min vobblande rumpa och då brukade jag tappa bort mig helt och hållet och liknade mer en marionettdocka vars trådar trasslat in sig.

Nåja, vissa saker gick faktiskt riktigt bra, tills: Armhävningarna. Jag vet liksom principen i hur man gör en armhävning, och jag luftjuckar inte, men jag gör liksom inte en armhävning, jag gör något annat. Och de få gånger jag faktiskt gör en armhävning orkar jag inte ta mig upp igen, så det är liksom meningslöst ;P

Idag hade jag förvånasvärt nog ingen träningsvärk i mag- och ryggmusklerna så antingen har jag gjort jävligt fel eller så hade jag muskler jag inte visste om.

Oh ><

Jag har tränigsvärk i magmusklerna XD Det gör ont när jag skrattar :)

Jag vill ha en katt

För det första: Käften Job, jag skiter i att du hatar min blogg och tycker den är så tråkig att du vill dö. Jag bloggar inte för din skull och du bor fem meter i från mig. :P Så nu kan du sluta läsa för nu ska jag berätta om min gårdag:

Igår blev jag så löjligt sugen på en banankaka att jag gick till Luthagens och köpte ingredienser till en, den blev jävligt god, men tyvärr smakade den inte banan. Jag skyller på ekobananerna. (Jag köpte förövrigt även fairtradechoklad, så det var lite av en prettokaka eftersom detta kombinerades med ekologiskt socker).
Eftersom det är lite fatsovarning på att trycka i sig en hel kaka själv (guh vad jag saknar det) bjöd jag in Job, Per och Agnes att äta min kaka (och min glass, som de klagade på. Den smakar visst vanilj era smakkonservativa människor ;P)

Strax innan tre ringde min pappa, han och mamma saknade mig, så de tjatade ner mig till den stora staden i oktober. Det ska faktiskt bli jävligt roligt hoppas jag, har lite hemlängtan. För att kunna få tag på så billiga biljetter hem satte jag mig direkt efter att mina tattare gått för att beställa direkt. Jag hatar SJ, verkligen seriöst hatar. Inte avskyr eller något sådant utan hatar. Allt bli fel när man ska beställa på SJs hemsida och man kan inte backa för då fuckar allt upp sig. Efter jävligt länge lyckades en stressad jag i alla fall beställa en tur och retur till Växjö för det fantastiska priset: 1326:- som hittat, eller hur?

Sen fick jag stressa som fan för att kunna möta Karolina innan fyra utanför GC, jag hann precis.
Tiden på katthemmet var lugn och underbar. Jag satt och kelade med Sharif medan Karolina gosade med Minna och vår handledare gjorde allt jobb. Hon tyckte iofs att det var viktigare att vi gosade och lärde känna katterna än gjorde tråkgörat. Vår handledare var en riktigt mysig kvinna och jag tyckte hon gjorde sitt handledar jobb bra, även om det var lite förvirrat :) Och det märktes att hon älskade katter, kattungen Olle kommer stormtrivas hemma hos henne.
Vi pratade naturligtvis väldigt varmt om Lisa och om hur bra Sharif kommer ha det om han får flytta hem till henne. (Men vi varnar dig Lisa, vi kommer komma dit och kela med honom ofta).
Jag är ju sedan länge kär i Minna men även Tequila och Brumma har charmat mig. Jag vill verkligen ta någon av de katterna om jag kunnat.
Karro och jag gick även in till katterna som sitter i karantän som kommer från värmdö .

De var väldigt skygga och fräste och slog mot oss, men det är ju inte så konstigt. Så vi satt bara där inne och lät dem vänja sig vid människoröster och satte in ena matskålen i det lilla huset de krypit in i, innan vi släckte, tände nattlampan och gick. Förhoppningsvis har de vågat äta lite av den.

Efter katthemmet cyklade jag hem till Job och såg på film med honom, Per, Agnes och Isac. Det var rätt dåliga filmer :P Speciellt den sista, jag somnade ifrån den en stund.

Idag ska jag ha mitt första AU-möte, och värre är: jag håller i det :( Jag vet inte ens vad man gör på ett AU-möte, jag har inte ens ett protokoll :(

12/9

En oinspirerad titel igen... Det var en vecka sedan jag plågade de som läser min blogg med text. Absolut ingenting har hänt. Jag har gått i skolan, labbat, räknat statistik, sett film och ätit.
Föreläsarna i mikrobiologi har skrämt klart oss, nu pratar de bara om hur "ofarliga" alla mikroorganismer är, eller rättare sagt, hur stor dos av mikroorganismen det behövs för att det ska vara skadligt. Vi har även fått lära oss oetiska sätt att kolla hur stor mängd gift som är dödligt. (De kan säkert bestämma hur mycket de vill producera).

Egentligen vill jag blogga om mina fantastika matvanor. Jag har ju börjat göra ett matschema som det är tänkt att jag ska följa. Men det gör jag inte, anledningen är att jag antingen äter något annat eller inte äter något alls.
Idag hade jag dock bestämt mig för att göra ratatouille (jag sätter alltid det där jävla i:et fel, så nu googlade jag det :P), mest för att zuccini är en dyr grönsak och jag ville inte att den skulle hinna bli dålig. Så, runt två ställer jag mig och tittar i ett recept, följer det knappt alls och sätter mig och äter min mumsiga gryta. Att jag åt så tidigt resulterade naturligtvis i att jag tillslut blev jättehungrig och därmed extremt sugen på godis. Med en tur som bara jag kan ha, ville Job dissa mig för ett gäng fulla studenter på Gotlands nation och jag är ju på tok för lat för att handla massa godis själv, så jag bestämde mig för att göra det underbara: stekt potatis med ägg och ketchup. Fortfarande sockersugen, så resultatet blev: Jag dränkte mina potatisbitar i smör och när de var precis klara dränkte jag dem även i socker. Sen stekte jag mina ägg på ena sidan och lät allt bada i ketchup.
Det låter ingen vidare, men munnen vattnas i munnen på mig när jag tänker på det :E
Mitt sockersug blev dock inte tillfredställt och luthagens stänger först om 45 minuter :(

För att fördriva lite tid har jag idag sett både Juno och Tideland. Juno var världens mysfilm och jag kom till ytterligare insikt över hur fantastisk min pojkvän är. Dels för att Junos pojkvän var en sådan underbar personlighet och påminde mig om Benjamin och dels när Junos pappa sa att man ska hitta någon som älskar en precis som man är, dygnet runt, hela tiden. Vilket min Benjamin gör :D I'm a lucky girl.
Tideland var precis så skruvad som Carro beskrev den :P Helt underbart :)

(Yes, vilket långt inlägg jag lyckades göra om ingenting!)

Rekommenderad lyssning: Destination Saturn, finns på youtube.

Samvetet

Igår var jag, Lisa, Karolina och Jossan på introduktionskurs på Uppsala katthem Samvetet. Det var jätteintressant och katterna var så söta <3. Jag och Karolina skrev upp oss på ett pass direkt, så nästa lördag ska hon och jag gosa med katter och städa burar :).

Annars händer inte så mycket i mitt liv. Jag pluggar inte som jag borde, jag failar som alltid och är i skolan många timmar ibland och få timmar ibland :P

Nu är det i alla fall helg och det ska jag dra nytta av.

Historien om USA och bakterierna.

Idag har jag och mina vänner lärt oss om antibiotika och desinfektion som föreläsningen så fint hette. Förutom att få lära oss en massa häftiga saker om antibiotika och sterilisering osv, fick vi också lära oss två väldigt läskiga grejer. Det dumma med att läsa mikrobiologi är att man blir jävligt rädd för bakterier. Bakterier är onda.

Den första saken var: Triclosan. Triclosan är ett ämne var struktur och funktion man bara bryr sig om ifall man är intresserad, så istället för att dryga mig om triclosan föreslår jag wikipedia, som har en kort och rätt värdelös artikel om ämnet. Det intressanta ligger i det här: Triclosan användes förr i tiden för att döda bakterier, det påverkar lipidsyntesen och kan därför döda jävligt många olika typer av bakterier. Ett rätt almighty ämne med andra ord. Innan forskningen kom någonstans i världen använde man därför triclosan överallt där man inte ville ha bakterier. Sen kom man på två saker: 1. Triclosan är inte speciellt miljövänligt eller hälsosamt. (Det är dock ofarligt så länge man inte dricker det) 2. Det räcker med att en liten jävla aminosyra byts ut för att bakterier ska bli resistenta. Ingen gillar resistenta bakterier. Därför tog man bort triclosan och slutade använda det. Idag finns det i tvål som i princip inte går att få tag på i Sverige och i Colgate Total. Det används fortfarande på sjukhusnivå i viss utsträckning och i vissa läkemedel i små doser.

Men inte i USA. I USA har man triclosan i allt man kan komma på att ha triclosan i. Som t.ex underkläder och barnleksaker (helst sådana barnen stoppar i munnen). Eller varför inte i skärbrädan? Då slipper man ju diska den...

Den andra saken vi lärde oss är: Antibiotikaresistenta bakterier. De flesta vet vad en antibiotikaresistent bakterie är, en bakterie som inte påverkas av antibiotika, oftast vanliga penicilliner. För att undvika antibiotikaresistens har man därför blivit mycket, mycket snålare med utskrift av antibiotika i Sverige. Man ser hellre att man läker ut t.ex öroninflammationer själv än tar antibiotika. ( I Uppsala dock, får man antibiotika som om det vore sockerpiller).

I USA däremot, landet där fler människor dör av en vanlig jävla stafylokock än av HIV, där ger man antibiotika till höger och vänster. Resultat: antibiotikaresistenta bakterier. (Naturligtvis beror inte antibiotikaresistans enbart på att USA skriver ut mycket antibiotika. Det finns många länder där antibiotika är receptfritt och mycket beror också på att människor avslutar sina kurer tidigare än vad de ska för att de känner sig friska. Dessutom är antibiotikaresistans något naturligt, vissa bakterier har alltid varit det, men det är lite roligare att mobba USA för allt).

Det finns en liten mysig bakterie som heter MRSA, eller meticillinresistent S.aureus. (Kallas även mulitresistent eftersom den tål rätt många olika penicillinsorter). MRSA är anmälningspiktad eftersom man kan dö om man råkar få in bakterien i ett öppet sår (Det krävs otur dock). Den går däremot att bota med ett speciellt penicillin, som man naturligtvis har funnit resistenta bakterier mot! YAY!

Hm, det var väl det jag hade lärt mig idag. Jag blev räddare för bakterier nu när jag skrev ner det.