Onödigt

Det finns så mycket jag vill säga, men jag vet inte vart jag ska börja.

Så jag säger ingenting.

Praktik, PZ3 och lyckade föräldrar.

Vi börjar från början:

Igår hade jag min första dag på praktiken.
Jag gjorde scheman, renskrev en massa lappar, sammanställde hennes dator-uppgifter, úppdaterade en pärm, sopade uteplatsen, stoppade f.d. McDonaldsbollhavskulor i en avlång typgpåse, knöt en rosett och kallade den orm, käkade en bulle och drack thé.
Till Liselotts förfäran gjorde jag allting väldigt snabbt, hon trodde inte att jag skulle göra det så nsabbt som jag gjorde det ;P
Men men, de andra i personalen tyckte synd om mig, men Liselott sa lyckligt att hon hade fått lov att använda mig till exakt vad som helst.
Jag är bara lycklig om jag slipper vara med någon av de personliga assistenterna, eftersom jag inte vill jobba inom vården.

Har varit på Prästmarken 2 som firar 2 år i maj och som är ett kommunalt ägt hem för utvecklingstörda, det är det enda kommunala i växjö som inte är ett gruppboende och som har personliga assistenter. Det är en liten grupp på runt tio personer.
De boende har egna små lägenheter i huset och mestadels är de inne i sin lägenhet eller ute på någon aktivitet. Föräldrarna kan komma och hälsa på så ofta de vill och ta med sig sitt barn under dagen eller över helgen.

När jag kom hem från praktiken så satte jag mig och började spela Project Zero 3, ett jävligt roligt spel. Spelade det i två timmar, sedan kändes det som om jag fastnade och slutade därför spela. Spelade vidare på det i morse :D Nerverna är på helspänn hela tiden, det är fan asläskigt ^_^

Mina föräldrar är inte direkt vad man kan kalla smarta. Vi har köpt en fint kök för 80 tusen och rivit ut vårt gamla. För att det nya köket ska få plats hade mina föräldrar tänkt att vi skulle slå ut en vägg och få mer utrymme.
Just nu ser det ut som att väggen de hade planerat att slå ut är... Bärande.
Så, vi har alltåd för tillfället ett kök som vi kanske inte kan sätta in...

Whoopi

Jaha, här sitter jag och övar på att se från långt håll ;P Orkar inte koppla om allt för tillfället så jag sitter i sängen med tangentbordet i knäet och har därmed en bit till skärmen. Tro det eller ej men jag ser faktiskt vad som skrivs, utan att det smetas ut och blir suddigt. Nu är dte inte överdrivet långt mellan sängändan och skärmen, men ändå ^_^

Tillbringat påskhelgen tillsammans med C och den illaluktande kattmatskatten som klämt svansen. Det har varit en underbar helg, förutom idag då vi såg en långtråkig film och hade ångest över att jag skulle åka hem.

Väl hemma i Växjö åkte jag till Mormor Ellen och åt en massa mat och efterrätt, vi planerade morfars 70-års kalas och pratade om onödiga saker.
Hem-hemma upptäckte jag att den egoistiska idiotet till storebror käkat upp mitt påskägg - utan att ha rört sitt eget ägg, jävligt hyggligt.

Mamma och pappa plockar ner allt från köket, nu ska det rivas och byggas om i det :/

Jag har precis upptäckt att Ellan och kungen fyller år samma dag.
Det betyder att kungen är född samma dag som Hitler.
Dålig kung.


Okej, kungen fyller inte år samma dag soim Hitler och Ellan. Men ändå.
Han är fortfarande dålig.
och ond

Dimmoln

Högskoleprovet gick åt helvete, resten av dagen med huvudvärk och lipade att jag var så fullkomligt värdelös. Mamma och pappa bråkade vilket gjorde att jag inte kunde somna, så efter en timmes lipande och med sprängande huvudvärk, steg jag upp, la på lite mer smink så ingen skulle se att jag gråtit (jag älskar vattenfast ^_^) och knarkade i mig alvedon, som för övrigt fortfarande inte fungerar.

Vad som har hänt sedan dess minns jag inte, allt har bara varit som en vag dimma för mig och dagarna har flytit på relativt beskymmersfria. Visst är jag fortfarande på gränsen till att bryta ihop och falla tillbaka till ett mönster jag nästan fallit ur, men så länge man inte låtsas om det går det bra.
Sömnen är obefintlig och jag är frustrerad varje natt när jag håller på att kvävas av ångest och sömnbrist. De få timmar jag sover får mig iofs att känna mig piggare men störs dem blir jag överkänslig och otrevlig. Jag fräser och svär åt folk, blir sur och irriterad och beter mig allmänt som en PMS-kärring.
Jag ber om uräkt för detta.

Har ingen dator heller, den ligger i beståndsdelar på golvet och bara väntar på att kopplas ihop och få fungera. Men jag har ingen hårddisk till den och jag är förbannat lat, som alltid.

Håller på med chockterapi med, barn och hästar, ska försöka sluta vara rädd för dem. Det går väl hyffsat. Kan mog inte ärligt säga att jag gillar något av det... Ännu

Valerius har något i kläm och måste gå på penicillin och antibiotika ett tag för att bli frisk, ska snart till Ronneby så då får jag se hur hans allmäntillstånd är. Enligt C haltar han men mår hyffsat.

Vart fan tog påsklovet vägen? För mig är det redan slut och för var dag som går mår jag sämre och sämre. Jag ska inte till skolan igen förrän vecka 18, eftersom jag har två veckors praktik nu, och när vi kommer tillbaka är det nationella prov, vanliga prov och skolavslutning.

Jag önskar jag kunde se något positivt någonstans, men jag tycks bara minnas det negativa.