Christer har åkt hem till Ronneby nu, och det känns så overkligt, efter att i nästan en hel månad, vaknat upp varje dag och sett sin älskling. Det är så otroligt tomt, och även om det bara är en och en halv vecka kvar tills vi ses igen vill jag ha honom här, känna hans varma, febriga hud mot min, pussa hans vackra rygg, njuta av hans dofter.
Igår var Valerius ute i kopplet, jag tror han gillade det, speciellt när han såg den stora inbjudande blomkrukan som står i trädgården. Olyckligtvis nog är det en väldigt giftig blomma planterad där, så hade han bitit i den, så som han gjort med alla andra blommor, så hade han varit död nu.
Men han lever som tur är.
Har inte så mycket att skriva, ska på bio med Carro vid nio, vi ska se liftarens guide till galaxen, och jag börjar få feber.
Mamma vägrar övningsköra med mig utan tycker jag ska vänta tills jag börjat på skolan, men det vill inte jag.
Ska nog sova en stund.
