Den perfekta sovställningen

Det kanske bara är jag, men när jag har sovit bredvid Benjamin blir alltid första natten ensam alltid någon slags "sökande efter den perfekta sovställningen". Trots att jag plötsligt slipper ligga i en halvobekväm ställning med armarna i konstiga, ovana ställningar eller svettas för att hans kroppsvärme nu också finns under täcket, eller frysa för att han snor täcket, utan kan ligga precis som jag vill, så kan jag inte somna.

Det börjar som vanligt, jag kryper ner under täcket, skjuter kudden till vänstra hörnet av sängen, lägger mobilen på högra, håller "Ikas plats" fri, klättrar ner så jag har ca 30 cm upp till kanten och lägger mig helt i mitten. Benen dras upp mot bröstet, Joakim läggs mellan bröstkorgen, benen och sängen, högra armen läggs under och bakom ryggen och vänstra håller om Joakim och benet. Min bekväma och normala sovställing. Den jag somnar i och den jag vaknar i.

Men första ensamma natten så vrider jag på mig, lägger mig rakt, på rygg, på mage, fosterställning åt vänster, åt höger, med kudde, utan kudde, på sängens längd, sängens bredd, tvärs över, som en boll, putar med rumpan i någon slags svag förhoppning i att nudda hans mage, få hans hand över höften, flyttar på ryggen för att kunna känna hans näsa mellan skulderbladen, lyssnar efter det irriterande sättet han andas på när han sover men naturligtvis hör jag inget. Det är som om de få dagar jag får ligga bredvid honom lyckas totalomställa min kropps sovmönster och liggställningar, även om de inte är de optimala. Hela psyket tycker att sängen är för stor, sömnen för oviktig och det finns inget om inte han ligger bredvid.

Sen ställer jag om mig, natt två somnar jag i min normala sovställning, vaknar i densamma och saknaden efter Benjamin ligger på sin normala nivå igen.

Att vara kär är verkligen konstigt.

Felicia vs Jobian

I söndags gick jag hem till Jobjörn och snodde hans ena dator. Till en början gick allt fint, jag kunde logga in, min lilla mus passade så jag slapp använda plastvårtan, jag kunde enkelt logga in på internet och sen började det. Flashplayer skulle behövas bli installerat och inte fanns msn. Och tror ni det är att bara ladda ner det och sedan trycka på "install"? nej naturligtvis inte. För Jobian har Debian och gud nåde den som gjorde linux enkelt eller begripligt. Det var en kamp som hette duga, jag frågade allt och alla men ingen kunde hjälpa mig.

Men tur för mig är jag ihop med en pojke som besitter de underligaste kunskaper, och några sms och telefonsamtal senare var både flashplayer och amsn installerat :) Får se om jag och datorn blir vänner tillsist.

Fuckdator

Ja, som alla vet är min dator död och jag har lämnat in den och nu även reklamerat den. Nu väntar jag på Packard Bells beslut om de tycker den ska få reklameras eller om de bara skrattar åt mig. Jag hoppas på det första för då är jag nog inte datorlös lika länge. Annars kanske mamma skulle skicka upp sin dator till mig.


Annars händer inte mycket, jag har sjukt lite tid. Fullsmäckade dagar och helger. GAH!

-_-

Jag vill inte. Jag är så förvirrad.

Jag måste börja sova på nätterna. Men det lär väl gå nu när Ika inte längre terrar mig. Hon har varit borta i en hel halvtimme redan. Min Ika jag saknar dig <3

Ibland blir det så jävla fel.

Jag gör ingenting.

Dagens glädjeämne

Det hela började med ett sms på morgonen där det stod att dagens föreläsning är inställd. Jag tänkte småslöa lite framför tv:n innan jag tänkt stiga upp och börja skriva min hemtenta. Istället somnade jag om och sov till halv ett. Då tvingade jag upp mig, klädde på mig och satte mig framför datorn för att skriva på hemtentan. Så fuckar datorn sig och jag startar om den. Efter det ville den inte starta igen så jag glodde på förlossningsakuten. Jag fascinerades av hur jävla äckligt det var. Jag ska aldrig föda barn. Inte ens snitta ut dem. USCH!

Vid tre pallrade jag mig hem till Jossan där det var trycka i sig kakor och spela spel-kväll. Det var verkligen ett glädjeämne! Så kul jag hade! Jag har verkligen längtat efter detta simpla med ack så trevliga sätt att umgås med mina kära (klass)kompisar. Ni är underbara <3

Nu är datorn igång igen så jag ska nog skriva på hemtentan.

Hemtenta

Sitter och försöker skriva på hemtentan, men jag kommer inte så långt. Nu har jag lyckats få ihop en sida och jag är verkligen inte nöjd, det känns spretigt och taffligt och jag är inte ens säker på att jag gör rätt. Varför är hemtentor så konstiga? Och flummiga? :P

Så mycket att läsa

Det är så mycket att läsa hela tiden. Nu har jag läst ut "Ska hela Sverige leva?" och första kompendiumet, sen tänkte jag att jag skulle förbereda mig och läsa inför morgondagens föreläsning om "Strategier för genetisk förbättring", det var 40 sidor i den tråkiga boken "Genetic improvement of cattle and sheep". Och då ligger jag redan 30 sidor efter för föregående föreläsningar -_- Dessutom borde jag läsa det matrialet vi fick inför gårdagens gruppdiskussion på riktigt för de blev så sura att man inte läst allt och börja läsa på materialet till nästa gruppdiskussion. Dessutom ska jag läsa ut kompendie två och påbörja hemtentan.

Och börja plugga inför en omtenta, för jag är dålig, men så får jag inte tänka, det säger en lapp på mitt skrivbord.
Välkommen in i bussen, jag kör.

Djurkollektivet krymper

Nu har djurkollektivet "de hemlösas hem" (som någon kallade det) fått en medlem mindre. Katten Kastrull-Åsa har flyttat till ett permanent hem. Detta innebär en hel del förändringar:

1) Jag kan ställa saker på kanterna igen, hon kommer inte riskera att riva ner dem
2) Jag har två stolar istället för en halv (den enda var ju belamrad med mina skolsaker och den andra av hennes mat- och vattenskål)
3) Birk och Chmurka kan springa relativt fritt igen eftersom Ika inte rör dem
4) Ika slipper få stryk varje gång hon vill vara på köksmattan och Åsa har intagit den
5) Jag slipper flytta på Åsa varje gång jag har rest mig från stolen och hon bestämt sig för att lägga sig där
6) Jag kan duscha och gå på toa med stängd dörr utan att behöva tänka på att få sängen nerpissad
7) Jag behöver inte dra fram mina klädlådor och leta efter katt och kattkiss varje natt innan jag somnar
8) Jag blir aldrig mer väckt av en kall och blöt nos i örat och en kattunga ner i hörselgången
9) Jag kan läsa papper och böcker utan att en katt lägger sig ovanpå
10) Jag slipper ha en katt som går på datorn och headbuttar mig och skärmen

fan vad jag kommer sakna den keliga jäveln :( Men samtidigt, så skönt...

Jag kan inte riktigt beskriva min dröm i natt. Jag sprang runt i ett hus och letade/var förvirrad jag minns inte efter vad eller varför men varje rum jag kom till var enormt och fyllt med saker så jag fick hela tiden en känsla av maktlöshet.

Så plötsligt står jag i en lång korridor och de kommer ut med min gammelmormor på en bår. Av någon sjuk anledning är hon täckt med pistagenötter för att läka hennes brännskador och jag tar hennes hand i min och gråter och vädjar om förlåtelse. Hon kramar lätt min hand innan hon dör och jag springer bort i korridoren och ut genom ett par skjutdörrar. Där lägger jag min ner som en boll och skriker av smärta. Det känns som om hela mitt hjärta slitits ut ur kroppen på mig och att jag vilken sekund som helst kommer explodera. Det brinner i min kropp, i min hals och i mina ögon medan jag skriker och gråter av sorg och smärta.

Det känns som om jag dör, jag dör och jag dör men det tar aldrig slut. Halsen är igentäppt och jag kan inte andas längre, lungorna skriker efter mer syre och hjärnan jobbar för fort. Det snurrar och snurrar och så tittar jag på mig själv ur ett utomkroppsligt flygperspektiv där jag ligger på den kalla asfalten ihopkrupen och darrar. Jag inser att jag aldrig skrek, att jag aldrig grät så någon annan hörde, det var precis som när farmor dog. Det var bara i mitt inre allt hände.

Jag reser mig upp och springer tillbaka in i huset med de enorma rummen. Där börjar jag riva ner saker och kasta glas och tallrikar omkring mig. Det låter och slår och går sönder men jag blir inte av med känslan av maktlösthet, frustration och ilska. Och trots att jag är omringad av människor gör de ingenting, de bara står ansiktslösa i periferin och tittar på medan jag river ner allt i huset.

Jag går som en zombie från rum till rum tills jag hittar ett rum med ett vattenfall i. Jag går fram till det och lägger mig ner bredvid det. Jag vill uppslukas av det, jag vill drunka i det. Jag vill känna livet slitas ur mina lungor och min kropp medan vattnet pumpas in. Det sitter någon vid vattenfallet, en liten figur jag inte känner igen. Jag lägger mig i dess knä och blundar, min kropp värker, mitt hjärta är fortfarande utslitet men jag kan ändå få en känsla av lugn och trygghet. Jag tänker att jag dör när jag lämnar min kropp i det sönderrivna och tomma huset.

Så vaknar jag av Åsas tunga i mitt öra.

Uppehåll

Tänkte bara meddela att jag har världens underbaraste vänner. Så mycket ni alla betyder för mig <3 Tack för att ni finns och stöttar mig :)

Igår försov jag mig, min mobil dog så klockan ringde aldrig. När jag väl fick igång mobilen fick jag veta att min gammelmormor Ellen somnat in på morgonen. Först kände jag ingenting. Jag kände mer "skönt för henne och mamma var ju där". Sen kände jag mig lite omtöcknad, som om alla känslor krockade på en och samma gång utan att jag kunde registrera och identifiera dem så jag la mig och sov. När jag vaknade satt jag en stund på msn men kände att jag bara ville därifrån. Pratade lite med Zandra och plötsligt slog det mig, hon var död, borta på riktigt. Det kändes så jävla overkligt, hur kunde det gå till? Hon har ju alltid funnits där, alltid. Då började jag gråta, inte bara små tårar som silade ner utan jag grät verkligen. Åsa kom fram till mig och slickade mig i ansiktet <3 (Jag vet att hennes tanke var: ååh, salt :E), så la jag mig i sängen och grät lite till, pratade med min underbara bästis och blev tröstad. Åt fiskpinnar och sen la jag mig igen. Fortfarande totalt nere, orkar inte göra någonting, men jag är sugen på pannkakor.

Det regnar ute.

Dagens plan

Dagens plan var följande:
Föreläsning 10 - 12
Tentaplugg med Karro 12 - 24

Istället blev det följande:
Satt dödstrött på föreläsningen (som var jävligt intressant!) och försökte hålla mig vaken, ytterligare en natt utan sömn. Då jag fick för mig att göra en nattlig tur i regnet hade jag varken mat eller variansanalysböcker med mig, så planen ändrades om till att äta hemma och träffas hos Karro klockan ett. Gick hem tillsammans med Eva (hon har tappat bort sin cykelnyckel) och Jossan, tog av mig skorna och jackan och satte mig på sängen. Sen la jag mig ner på sängen. Big mistake. Vid två vaknar jag av ett sms från Lisa som undrar var jag är och vid fem vaknar jag av att Ika mer eller mindre bitit loss mitt finger. Nu har jag ätit en massa chips trots att jag inte är hungrig och vill baka en sockerkaka.


ps. Karro? VI KOMMER KLARA TENTAN!!!!!!!!! (i alla fall du som pluggar)

Jag kan inte sova. Allt snurrar runt, runt, runt. Jag mår hur jävla illa som helst, känns som om jag ska spy närsom men inte kan.

Horhest vill jag bara säga.

Crazy critter lady, sepekatten och kastrullåsa får besök

För en lite stund sedan lämnade mitt besök mig, de har varit här och tryckt i sig focaccia, tigerkaka, coca cola och spelat ingenious. Det var kul, rätt länge sedan de var här och även om det är lite småtråkigt hos mig (vad har jag förutom djur liksom? :P) så belv jag riktigt glad att de kom hit <3 Min bästaste bäste vän gjorde naturligtvis allt till en höjdpunkt <3 Det är så underbart att vi bor i samma stad :D

Det har inte hänt mycket den här veckan, jag har inte sovit på nätterna så istället har jag försökt slumra till på dagarna, vilket inte har fungerat så jag har gått runt med en bultade huvudvärk och fruktansvärt låg toleranströskel hela veckan, men det går väl över. Det största problemet är att jag inte gör något skolarbete, vilket bara ökar min ångestnivå.

Jag behöver fortfarande en sängsambo, ingen som kan komma på någon som skulle vilja vara det? Det är bara så jävla ensamt att sova själv, jag hatar det lite för mycket.

Idag fylldes jag av en märklig känsla, eller, den var inte märklig för att den var främmande eller för att den inte var typisk mig, den var mer märklig för att jag nästan följde känslan och den kom helt provocerat.

Jag stod och höll i en av mina djupa tallrikar, hade precis avslutat en portion soyghurt med egengjort müsli, när jag plötsligt ville kasta tallriken i väggen och skrika. Jag blev så fylld av frustration, prestationsångest och ilska att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så jag höjde handen för att förbereda mig på att slänga porslinet rakt in i kakelväggen i pentryt när jag kom på bättre tankar.

Jag vill fortfarande slå sönder något.

Yij=µ+α+eij

Jag drömmer mardrömmar om variansanalystentor.

Någon mer än jag som tänkt på hur tyst det är på föreläsningarna nu för tiden?

En blixtvisit

Nu är jag i Uppsala igen, tills imorgon då jag ska skriva en tenta och sedan åka till Växjö. Jag har haft en underbar tid med Benjamin, vi har busat, varit på Liseberg (jag har fått en stor elefant <3), lekt i Umeå och bara varit med varandra. Jag önskar jag inte behövde åka ifrån honom men så är det :(

Nästa vecka börjar studierna igen och även om jag inte är "nu jävlar ska jag ta tag i det här"-pepp så tror jag det kommer bli en bra termin, de flesta av kurserna verkar intressanta, min älskade bästis bor i staden och jag har bestämt mig för att försöka ta det lite lugnare, äta lite bättre och börja hoppa hoprep (hittills har jag gjort ett försök, jag blev sönderpiskad).

Nu ska jag städa, sen blir det att ladda in bilder från kameran. Jag har Muskard II nu, en ny extern hårddisk :D

Och så infann sig semestern

Eller vad man ska kalla det, den obetalda perioden jag har nu, när jag kan vakna när jag vill och inte göra ett enda piss. Om en kvart ska jag cykla ner och hämta Benjamin <3 Som jag längtat efter honom.

Min sommar blev inte som jag hade tänkt mig, men det gör ingenting, jag lever och jag är rätt lycklig och jag ser fram emot hösten, det är egentligen det viktigaste.

På tal om hösten beställde jag kursböcker på kulturbutik.se igår, rekommenderas starkt. Båda böckerna (Variansanalys och försöksplanering och Ska hela Sverige leva?) var billigare där än i någon av de andra internetbokhandlarna. Dessutom var de jättesnabba på att svara på mail och jättetrevliga :) 353:- gick det på med frakt och allt och så fick man en bok på köpet :)

Dags att cykla

För det är bara med Ewe

Det är bara med Ewe man kläcker ur sig kommentaren: "Har du tänkt på att man ser ut som en inoljad porrskådis i lampskenet?" när man cyklar i duggregn, iklädd linne och korta shorts.
Det är bara med Ewe man ser en gubbe gå fram till folk, öppnar sin rock och visar något lite snabbt. (Han hade klockor och annat krafs på insidan xD)
Det är bara med Ewe man vaknar halv två på eftermiddagen och fortfarande är trött.
Det är bara med Ewe man leker desperat hemmafru och försöker springa i högklackat.
Det är bara med Ewe man måste krypa till toaletten för att inte kissa på sig, samtidigt som man inte kan andas för att man skrattar så mycket åt hennes skratt.
Det är bara med Ewe man går ut i skogen och raidar hallonbuskar i jakt på rabarber.
Det är bara med Ewe man frågar en kolonilistagronom om man får köpa några (fast vi fick dem gratis och jag hittar inte hur man ger en dagens ros till folk i lokaltidningen).
Det är bara med Ewe man diskuterar sådant man egentligen inte ska diskutera för det är väl bara jag i hela världen som gör det sjuka? Nehä, du också?
Det är bara med Ewe man måste sms:a och kontrollera att man inte skrämt bort sina andra vänner.
Det är bara med Ewe man har en sådan helg som vi haft nu <3

Ewes och min helg har varit Ewes och min helg och jag vet inte mer vad jag ska säga. Det har varit underbart och förbannat kul <3 Jag längtar tills vi träffas igen.

"Är hon er, sådanhärvadheterdet.... slav?"

Barn är udda och speciella och vill man ha material till bra böcker ska man lyssna på barn. Den äldsta flickan svarade "NEEEJ!!!" på titelfrågan till det barnet som ställde det. Ett annat litet sött citat som visar barnens nästanverklighet är följande: "Alltså, om er mamma kommer och slår oss, då kommer hon hamna på sådant där sjukhus... psykisk, och där kommer de operera i hennes hjärna tills hon blir snäll igen."


Idag var jag nästan ledig. Med nästan ledig betyder det att jag var ledig. Fram tills jag upphörde vara det. Fast jag jobbade bara i en timme så det var inget att gnälla över. Sedan cyklade jag 32, 2 kilometer. Eller som man säger på mindre fancy sätt, till IKEA och tillbaka och till Centrum och tillbaka. Jag kom hem med en hel del jag inte behövde (som alltid), sprang runt hela stan i jakt på tennisbollar (mitt badrum stinker ammoniak men jag har inte fått tag på en tvättid förrän imorgon klockan 21!) för att kunna tvätta mitt täcke som Kastrull-Åsa vänligt nog pissade ner -_-

Mitt finaste köp var dock två tyger som jag hittade på Ohlssons som Karro vänligt nog tipsade mig om (vad skulle jag göra utan dig Karro? Du vet ju allt!) Först var jag inne på Tyg-Centrum eller vad de heter, men de hade inga tyger under 100 kr metern (blått linnetyg på IKEA kostar 59 kr/m och på Ohlssons 79 kr/m och i den andra 159 kr/m...) Nå, det ska bli kuddfodral av mina tygbitar i alla fall. Så här ser de ut:

Jag köpte ett komma-igång-kit på IKEA för 59 kr, två trådar (svart och vit, en tygsax, ett måttband, nålnålar, syförhandnålar och sprättare :D)

69 kr/m och jag köpte en meter (den är nästan två meter bred!)

39 kr/metern för det här tyget, det köpte jag två meter av

Nykomlingar

I mitt hem finns nu två nykomlingar.

Ena är Sika, som fick byta namn till Åsa och som i text och tal numera kallas Kastrull-Åsa. Det är en sällskaplig dam med oläslig tatuering i örat och vars ägare vi inte kan hitta. Och då katthemmet är överfullt och karantän upptagen fick hon helt enkelt komma till djurkollektivet. Mötet mellan henne och Ika gick förvånandsvärt bra. Ika märkte inte ens att en ny katt ankommit de första tjugo minutrarna, trots att hon stod någon meter från transportburen när Kastrull-Åsa smet ut. Det var inte förrän vi la upp båda på sängen för lite fina kort och Kastrull-Åsa bestämde sig för att låta lite högre än bara sin fräsning som Ika reagerade. Och inte reagerade min halta, skelögda sötnöt med att fräsa tillbaka, nej, först stirrade hon på Kastrull-Åsa med sin ovanligt korkade blick, sedan nosade och hälsade hon artigt.

Kastrull-Åsa, bild tagen av Daniel för Samvetet.

Ika ignorerar för det mesta Kastrull-Åsa och trots att hon fortfarande fräser åt Ika som om det var hon som var inkräktaren börjar Kastrull-Åsa acceptera Ikas närvaro mer och mer. Men en sak är de i alla fall överens om: Jag är bäst och min uppmärksamhet skall eftersträvas. Därför har jag nu två katter som klättrar på mig, förföljer mig och jamar åt mig.

Med liten skillnad: Kastrull-Åsa kan hoppa upp på saker och går därför gärna omkring på datorbordet när jag sitter framför datorn eller lägger sig i knäet när man sitter på stolen. Favoritplatsen att slåss om är dock bredvid mig i sängen när jag ska sova. Antingen har jag Kastrull-Åsa halvvägs upp i ansiktet som spinner, eller så har jag Ika som slickar på mig och äter mitt hår.

Ikus-Spikus, den inte allt för intelligenta <3

Hur länge Kastrull-Åsa ska stanna vet jag inte men förhoppningsvis flyttar hon snart. Annars får hon inte stanna längre än högst en månad, det är fucking crowded här. På ett sätt är det mysigt att ha en kelsugen katt som kan hoppa upp på saker, å andra sidan är det jobbigt när man själv inte vill gosa att få en kattsvans invispad i ansiktet.

Ika, bild tagen av Daniel för Samvetet.

Mitt andra nytillskott är Singvert. Han är en symaskin. Av märket Singer. Hittills har jag bara sytt upp ett par jeans för jag har inget tyg (ska köpa på måndag!) och så kunde jag snabbt konstatera en sak: Jag kan inte sy speciellt rakt och jag gör fel, därför behöver jag en sprättare så jag kan sprätta om jag gör fel. Jag har ingen sprättare, eller ett måttband eller en tygkrita. Så hur gärna jag än vill sätta mig med Singvert och sy, sy, sy, så kan jag inte det förrän jag införskaffat lite basic stuff :P Men sedan har jag stora planer. Riktigt stora planer :) Jag har lånat fyra böcker om att sy, så ni ska veta att jag är seriös i lära-mig-sy-spattet jag fått. Singvert <3

Dessutom är det mycket roligare att lära sig sy än vad det är att plugga eller städa, vilket är mina alternativ när jag inte jobbar. På tal om jobb har jag bara två veckor kvar, sen ska jag leka med Benjamin i två veckor (förhoppningsvis). Som jag längtar.

En annan underbar liten pojke. Birk tycker nog det är lite väl många katter i huset :P

Arbetsvilja

Det är nästan imponerande hur en veckas "semester" kan sänka ens arbetsvilja så starkt. Jag får nästan ångest bara jag tänker på att jag ska ta mig till jobbet. Och vissa dagar går timmarna så fruktansvärt långsamt. Det enda jag tänker är 9 timmar, utan mat, utan rast, med två skrikiga barn som kämpar med att göra allt så jävligt för mig som möjligt. Det är dagar jag önskar jag fick låsa in mig i deras toalett, lägga mig på golvet och bara gråta, alternativt reagera likadant. Men det kan jag inte. Jag är vuxen, jag ska reagera lugnt, rationellt och inte ta åt mig. Å andra sidan, vissa dagar går tiden ovanligt snabbt, barnen är söta och snälla, alternativt inte ens hemma och jag kan njuta av att slippa vara hemma och tvingas ta itu med ångesten som finns här, vilket är städa, diska, laga mat och egentligen plugga.

Jag skäms över mig själv, jag har knappt tittat i böckerna, jag orkar inte ens skriva in det nya schemat. Jag gör ingenting känns det som.

Snurrigt inlägg.

02.08

Just nu är klockan 02.08, jag håller på att tvätta, eller rättare sagt, jag håller på att torka min tvätt. Som alla vet tar ju det en hel natt. Mina lajvkläder lär aldrig bli rena :P Men de ska ju vara lite halvskabbiga, det är ju den stora charmen med det.

Igår (detta kommer ju postas en tisdag, vilket gör "igår", till måndag), upptäckte jag att jag fått bostadsbidrag, 800 kr i månaden + 3 månader retroaktivt. Detta innebar att jag kunde cykla och handla mat, vilket jag gjorde. Jag bokade en tvättid och gick sedan ut till cykeln. Vid cyklarna stod en kille och pumpade däcken på sin cykel. Vi hälsade artigt och han frågade mig om det alltid var så lugnt och dött här, jag svarade naturligtvis att så inte var fallet men alla tyckts ha åkt hem nu. Samtalet avslutades med att vi bytte nummer och jag troligtvis fått en colombiansk vän ^^. Ibland får man vänner på de mest lustiga sätt :D (Och det är bra för mig att prata engelska :P)

I söndags kom jag hem från lajvet, som var massa roligt, nu är jag extremt lajvkåt igen och går och längtar efter att få åka på mer lajv. Hittat två till som jag verkligen, verkligen vill åka på. Ska se om jag hittar någon som vill följa med.

Nu ska jag hämta tvätten och sen lägga mig. Ställde av okänd anledning upp att börja jobba redan klockan 12 imorgon. Gur ti pagog, helt klart.

För ett tag sedan såg jag filmen Peaceable Kingdom, som handlar om djurindustrin. Det var naturligtvis en film med sorglig musik, bilder på plågade djur, gråtande män, djurrättsaktivister som berättade söta historier om de djur de räddat och allt annat. Det som gjorde den bättre än de flesta andra "varför gör ni så här mot djuren?"-filmer var att den inte var så dömmande. Det var inte så mycket "bli vegan, det är det enda rätta" utan mer "tänk på vad det är ni köper". Sen var den ju vinklad som fan men vad förväntar man sig? Det hemska i filmen är hur djuren behandlas på vissa slakterier och djurindustrier (för de säger inte så mycket om farmar, utan den handlar om den extremt storskaliga produktionen där man har över tio tusen djur), naturligtvis kan man inte hantera ett djur som aldrig träffat en människa och man kan tycka att vem som helst borde inse att man inte drar ett levade djur i benet ner på marken från en lastbil bara för att den inte orkar gå själv. Det som fick mig att rysa mest var bilderna på näbbtrimmningen och behandlingen av kycklingarna (speciellt tupparna). Men jag blev varken mer eller mindre vegetarian av att se den.

Annars händer inte så mycket, lajvet närmar sig med stormsteg och jag är inne i en förnekelseperiod där jag inte gör ett dugg. Jag jobbar mest, som vanligt. Och har sjukt tråkigt för det finns INGEN att leka med. Eller fanns, nu är Pernilla tillbaka i Uppsala men tyvärr slutar hon när jag fortfarande jobbar. På torsdag får jag i alla fall träffa Lisa som jag inte sett på en hel månad! Klad jag ^^

Hur varmt är det egentligen?

Igår hade jag nästan lite flyt, jag cyklade till centralstationen i Uppsala för att ta Upptåget till Upplands Väsby, där upptäcker jag att jag tänkt fel, det fick 13.43 och inte 13.53, så jag fick snällt vänta på tåget som gick 14.13, men det gjorde inget, för just det tåget valde biljettkontrollanten at inte kolla passagerarna, vilket slutade med att jag tog mig ända till Tumba, utan att betala ett enda öre. I Tumba sydde jag lite lajvkläder, till klockan fem på morgonen :P

Idag, när jag kommit hem från Tumba och duschat, vattnade jag alla kompisblommor och upptäckte en rätt rolig sak: Jossans termometer sa att det var 27,8 grader ute (i solen, känns troligt) och att det regnade. Lisas sa att det var 26 grader i skuggan (vilket kändes rätt troligt) och Karros sa att det var 49,5 grader vilket det kändes som!

Sen cyklade jag till Arken, vilket tog lite längre tid än jag räknat med för att mitt lokalsinne missbedömde lite, där mötte jag Emma och vi sprang runt i second hand-butiker för att leta lajvgrejer. Jag hittade en ful väska i läder jag ska sprätta upp och lappa mina byxor med :P Vi åt sedan glass nere vid ån och pratade en lååång stund, innan jag knatade iväg till Willys vid Hjalmar Brantingsgatan, cyklade hem Pers cykel till Arken, bytte till min egen och cyklade hem :P

Fick min korsett idag, lite för stor men jag ska ju ha kläder under så det blir nog bra ^^

Tindra

Idag kom min söta lilla Creative Zen Stone, en rosa filur som Benjamin döpte till Tindra för att den var tjejig :P Så här ser hon ut (fast lite mer blekrosa):

Tyvärr kom hon efter att jag cyklat och vattnat först Lisas blommor (genom att ta vägen bakom syltan då Ultuna är avstängt mellan Ultuna Södra och Veterinärvägen), sedan Karros blommor för att cykla tillbaka och vattna Jossans blommor och Evas blommor och sen köpa kaninpellets, ärtplattor och ett hjul till Chmurka (ingen sömn i natt!).

Inte nog med det har jag räknat klart alla foderstater (förhoppningsvis har jag gjort rätt), cyklat till katthemmet och tillbaka för att hämta jourhemsavtal och skrivit jourhemsavtal, tvättat och gjort en paj.

Slutligen ska ambitiösa jag gå coh duscha, efter att jag skrivit ner drömmen jag hade i natt.

Men se ett schema

Igår var jag nere på stan för att ha möte med min chef, som vanligt var hon "vi gör allt på tio minuter och så hoppas jag det blir bra", men jag fick lite uppordnat i alla fall. Bland annat fick jag ett schema, det är helt puckat och värdelöst och fel, men det är i alla fall ett litet hum om hur jag jobbar. Jag är ledig nu i helgen (Benjamin kommer <3), jobbar hela nästa vecka (är bortrest med familjen) tror jag?! och ledig i två veckor varav ena är lajvet :D Sen tar schemat slut... fast det gäller till den 23 augusti. Hon hade naturligtvis bokat upp mig hela vecka 28 fast jag så sent som i torsdags sa att det är den enda veckan jag INTE kan jobba. Men hon får lösa det, jag är trött på att vara problemlösare...

Idag mailade jag min chef och bad om mer sammanhängande ledighet för nästa period, då alla mina vänner och min kärlek bor så långt bort tjänar jag inget på att jobba varannan dag och vara ledig varanann dag.. Och så sa jag att jag bara kunde jobba till v. 32. (Jag tänkte göra något med Benjamin de sista två veckorna innan skolan börjar). Får se hur det blir. Jag har i alla fall fortsatt där i höst verkar det som :) Och jag har räknat ut hur mycket jag har tjänat hittills och jag klarar mig :)

Nu ska jag göra mig i ordning för att jobba.

Lite arbete har bara barn dött av

Jag är så trött, det är helt otroligt xD Jag hade glömt hur slitsamt det var att jobba :P

Igår var en jobbig dag, tio timmar utan mat och barnen gjorde inte annat än att bråka, bråka och bråka. De skrek, de slogs, de spottade, de sparkade... och naturligtvis lyssnade de ju inte på mig när jag sa åt dem. Jag var så trött och frustrerad när jag kom hem att jag bara ville gräva ner mig och aldrig ner komma fram, men Per bjöd över mig så jag cyklade till Arken och stannade där :D

Idag, medan jag trött av sömnbrist, cyklade hem igen så blev jag uppringd av den jag jobbar åt. Naturligtvis dök inte assistenten som skulle jobba inte upp, så jag fick hoppa in. Min lediga dag som jag sett fram emot försvann och ersattes av en arbetsdag på nio timmar med (iofs snälla den här gången) barn i ösregn ute i ett kallt jävla hus tillsammans med 30 andra barn. Jag hade sådan djävulsk mensvärk tillsist att jag var tvungen att säga till att jag inte orkade stanna så länge när vi väl kom hem. Fick en alvedon (de hjälper ju fan inte!) och vid halv sju fick jag cykla hem. Tack vare den dumma assistenten har jag dessutom två veckor med barnen att se fram emot. YAY...

Idag gick väldigt lite rätt. Till att börja med vaknade jag brutalt tidigt av min väckaklocka för att jag är snäll och gick till jobbet min lediga dag. Sjukt omotiverad var jag och mindre motiverad blev jag när jag såg regnet ösa ner. På jobbet slogs barnen och minstingen skrek naturligtvis ashögt, jag la mig inte i utan tittade bara på, det är inte min uppgift över huvud taget.

Halv tio lyckades jag ta mig därifrån och skulle cykla ner till stan och ungefär vid cellovägen tycker min cykel det är en ypperlig idé att gå sönder, så det gjorde den. Växel....saken, hoppade av och jag vet inte hur länge jag höll på utan att få dit den igen. Tillsist gav jag upp och bestämde mig för att ta bussen istället, så jag tar mig hem, parkerar cykeln utanför huset och går mot bussen. Gissa när nästa buss går? Jo, 15.05, för under sommaren går 111 och 12 sex gånger om dagen. WTF?! Så jag går ner mot holmvägen för att ta 20 till centrum och när jag är nere vid övergångsstället kör den iväg. Wei. Får sitta i kalla regniga utomhus och vänta på nästa buss som går en halvtimme senare.

Väl nere i stan möter jag Karros Anna för att få Karros nycklar och bestämmer mig för att tröstäta en subwaymacka och medan hon gör den sista inslagningen vänder jag mig om och ser 20 köra förbi. Gick till centralen, tog buss 8 och gick från cellovägen, åt min macka, tittade på The Hills och somnade. Nu ska jag ge mig ut igen och kolla om jag kan fixa växelsaken eller om jag ska cykla till reperatören och få det fixat.

...

Jag är lat och får inget gjort. Jag borde skämmas. Jag vill äta bullar.

Så var vardagstristessen igång

Jaha, då är man hemkommen från en arbetsdag, jag tror faktiskt de gillar mig, dels ber de mig hela tiden komma tillbaka och idag frågade ett av barnen sin mamma (som jag är assistent åt) om de fick ha mysstund med mig. Detta innebar en timme extra på jobbet och jag högläste böcker ^^. Mat fick jag med mig hem också, det ser gott ut *nonomnom*.

Min lägenhet är i ett desperat behov av att städas och mina kläder behöver tvättas (speciellt mina sängkläder som luktar katt), men jag missade min tvättid idag för jag jobbade dubbla pass och jag missar min tvättid imorgon för då jobbar jag nästan dubbla pass... Jag kan iofs kanske boka om den till morgonen... Nåja, jag är ledig någon gång, då ska jag superstäda lägenheten :)

Skittråkigt inlägg ;P

Nu har jag faktiskt sommarlov på riktigt

Jag hade lite dåligt samvete i morse. Naturligtvis hade jag inte pluggat ögonen blodiga igår utan snarare sett på The Hills och ätit kakor. Så för att dämpa lite av ångesten gick jag igenom förra tentan på morgonen (hämtade den igår på kungsängen och ja, alla rätta svar är nerkladdade) innan jag tvingade i mig en brödbit och cyklade till tentan. Utanför salen satt andra studenter som inte klarat tentan och rabblade igenom saker och tittade på sina anteckningar, medan jag bara hoppade ur mina regnkläder och tittade ut.

Tentan vi fick var, förutom på typ fyra frågor, exakt den samma. De hade möblerat om lite frågor men annars var det samma frågor med samma poängsystem. Så det var ju bara att kladda ner svaren man lärt sig, både på genomgången och på min hastiga genomläsining på morgonen. \o/

När jag skrev klart tentan cyklade jag hem till Per och la mig i hans säng. Sen cyklade jag hem och la mig i min egen säng. Jag vaknade rätt nyligen. Men då såg jag att jag klarade tentan. YAY!
Öh, däremot finns det en "ni som har obligatosrika moment kvar, maila in dessa snarast" på kurshemsidan, men jag tolkade det som att jag inte skulle maila in något för jag hade ett "om du vill kan du få samma räkneövning"... Annars har jag en foderstatsövning att försöka klura ut med. Jävla häst.

Äh, detaljer

Det finns flera sätt att tentaplugga. Att se två säsonger av The Hills är inte ett av dem. Jag vaknade i morse och tänkte "jo, men det här kommer gå bra!", inte som i att jag trodde jag skulle klara tentan utan i förhoppningen om att det skulle komma tillräckligt många frågor som jag faktiskt kunde.

Det gjorde det inte. När jag får tentan får jag totalt hjärnsläpp, värre än vanligt. Jag tycker mig inte kunna någonting och även om stressen inte slog mig så kunde jag inte riktigt koncentrera mig. När jag väl började skriva var det bara en massa småsaker jag kunde, jag hade ändå bestämt mig för att göra omtentan på tisdag istället. Det som gjorde mig riktigt irriterad var att jag kände att jag inte förstod frågorna, jag hade ingen som helst aning om vad i helvete de ville veta. Det är en sak att inte kunna det, eller att missförstå en fråga, men att svara "öh, va?" är... irriterande och slår hårdare på självförtroendet än det faktum att man inte kunde svaret. Jag hoppas omtentan är bättre upplagd...

Well well. Nu har jag tröstat mig med en massa godis och the hills och thé, nu ska jag sätta mig och plugga en stund innan jag ska till jobbet.

För vi är bäst

Jo, men nog kommer jag klara tentan om jag bara engagerar mig lite mer. För bäst är vi. så enkelt är det.

Lincon 2009

Nej, det här kommer inte bli ett långt, intesägande inlägg om Lincon, för man måste nog närvara där för att ens veta vad det handlar om. Det var totalt värt alla finnar, all träningsvärk och all nackont som jag fått av att äta hamburgare (och pizza), dricka läsk och äta godis i fyra dagar, av att släpa runt min tunga packning och sitta lutad över en dator eller ett spel. I år har jag kärat ner mig i två nya spel: Puerto Rico och Kaleidoskop :)

Igår cyklade jag hem till Karro för att plugga men det slutade med att jag somnade i hennes soffa :P Sen gick jag bredvid för nattjour mellan 20 - 23.30, hem, la mig, vaknade i tid för tvättiden, tvättade, handlade och nu har jag läst igenom alla handouts, men två sovpauser (jag slocknade helt enkelt :P) Nu ska jag försöka plugga mer vettigt.

Konsten att ta sig in igen

Klockan tio i morse väcktes jag av Ika som tuggade på mitt hår. Irriterat fräste jag åt henne att klockan var sju och att jag ville sova, sen tittade jag på mobilen och såg att hon var tio.

Halv ett bestämde jag mig för att drar mig ur sömnen och kliva upp, det var ju pinsamt sent på dagen. Klädde på mig ett par shorts, ett linne och tittade på What not to wear. Tänkte igenom att jag behövde köpa, satte in mina pain absorbing-gelkuddar i mina högklackade skor, hoppade på cykeln och drog till boländerna. Jag skulle köpa: * Tvättkorg *Inpregneringsmedel *Luftmadrass och kom hem med: *Tvättkorg *Fönstersrkapa *Strykbräda *Sprayflaska *Balsam *Inpregneringsmedel. Tur att jag åkte själv (Jossan var visst på stan), annars hade jag nog kommit hem med mycket mer :P

När jag kom hem började jag städa och bestämde mig för att tvätta fönstrena. Jag har bara ett problem: Jag kan bara öppna ett fönster men har tre. Så när jag skulle tvätta utsidan av mina två minifönster fick jag hoppa ut genom det stora fönstret och stå utomhus. And now to the fun part: När jag skulle in igen kom jag inte upp genom fönstret igen. Dels var det för högt och dels är jag för klen för att häva mig upp. Istället fick jag gå runt och in genom dörren. Bara ett problem: jag hade låst min ytterdörr inifrån. Mobilen låg på sängen på laddning och nyklarna vet jag inte var de var. Så det var bara att gå ut igen, ställa mig rakt framför fönstret och försöka hoppa upp.

Resultatet blev följande: Jag låg framåtböjd över en hårdkant, fladdrade med benen utanför fönstret och armarna innanför. Tillsist lyckas jag få kontroll över ena benet och drar det upp mot mig, då får jag megakramp i andra benet och i låret och jag vill bara dö. När jag tillsist kommit upp i sittande ställning la jag märke till två saker: Mina shorts var övrefyllda med katthår eftesom jag suttit i sängen och jag hade publik. Tre killar som satt ute och solade hade vänt sig och tittat på mitt störda fladdrande genom fönstret. \o/

Jag tänkte stryka också men min energi tog slut :P

En sådandära otursdag

Idag hade jag en typisk otursdag. Allt som kunde gå fel gick fel.
Vi börjar från början:

02.30: Kommer hem från Jobjörn efter att ha haft en mysig kväll med honom, Per och Isaac. (Jag hade kramkalas med tre killar! ;P) Väl innanför dörren börjar jag sortera en massa tvätt och prioritera, tillsist kånkar jag ut min överfyllda tvättkorg med brutet ben. När jag fyllt två maskiner och fortfarande har mer än hälften av "högprioriterad" tvätt kvar kommer jag till insikt om två saker 1) Jag måste tvätta oftare. 2) Det här kommer bli en lång natt. Jag snor tvättstuga 3 också, det finns inte en jävel som tvättar om nätterna

03.15 Flyttar tvätt från tvättmaskin till torktumlare

03.30 Flyttar mer tvätt

04.00 Fattar beslutet att det kommer inte stiga upp någon och ta tvättiden vid 06. Går och lägger mig.

07.50 Väcks av väckarklockan, går ut och märker att torktumlaren strejkat, all tvätt är blöt. Vill gråta av trötthet, tömmer allt luddfilter och startar torktumlaren igen. Tar med mig kläderna som var i torkskåpet (som faktiskt är torrt!) hem. Lägger mig på sängen.

08.50 Går ut och hämtar tvätten i torktumlaren. Den är ungefär lika blöt som innan. Lägger till min sårbarhet märke till att mina sängkläder gjort gemensam sak och hårat ner allt. Skakar allt även om jag vet att det är meningslöst och trycker ner det i tvättkorgen. Hänger upp det hemma.

10.30 Klär på mig för att cykla till tåget

11.10 Anländer till stationen, ser tåget köra iväg. Ringer Sabina, tittar när nästa tåg går. Köper en kopp thé och sätter mig ute.

11.43 Ser tilltänkt tåg ställas in

11. 50 Upptäcker att nästa tilltänkta tåg är flyttat till perrongen längst bort. Börjar gå dit.

11. 53 Ser tåg åka iväg, kommer på att min biljett säkert ändå inte varit giltligt.

12.09 Åker till stockholm

12.50 Träffar Sabina. Resultat: Två skor jag är kär i och en ny mascara. Försökte hitta café Minour men det gjorde jag inte. Istället hamnade vi på Café Edenborg som hade en oengagerad personal och just när vi var där så var deras kök upptaget så de kunde inte göra NÅGON mat alls. Köpte en sallad som inte var värd pengarna men i alla fall god. Retroveganställen kommer undan med allt. Tydligen skulle det vara ett bra café, så jag misstänker att vi bara hade otur.

17.15 Kommer till centralstationen, köper Slumdog millionaire och sätter mig och läser.

17.51 Hör någon ropa "är detta tåget till Uppsala?" innan han hoppar på ett rullande tåg bakom mig. Hör även ett jakande svar.

18. 11 Åker till Uppsala

19.40 Träffar Ullis på station

20.15 Cyklar hem

Fågelsvininfluensan

Är vad man kommer få efter denna dag. Eller åtminstonde nästan kondition. Först cyklade vi våra ca 13 km till Funbo/Lövsta för att titta på höns och svin och sedan cyklade vi hem igen. Det är 26 km bara det. Sen cyklade jag till stan och tillbaka, ytterligare 16 km. Sammanlagt 42 km. I motvind. För det är ju så med detta förbannade jävla platta landskap. Det är alltid motvind. Alltid. Att kunna rulla på cykeln är en utdöende konstart i Uppsala, få får nöjet att pröva på det.

Kul var det där ute i alla fall, djur är så sjukt söta :E

Jag börjar fundera på om mina sömnproblem börjar bli lite väl stora? :P

Tapaskväll

Idag fyllde vår Josefine år och det firade vi genom att äta på Tilltugg och de hade helt underbar mat i vettig prisklass! Ett nytt måste :E

Ibland tänker jag att det vore bra om jag förmedlade det jag kände och tänkte. Inte så mycket som att det kanske kan strukturera upp mitt nervvrak till känsloverksamhet utan mer för att få reda på vad andra tycker om samma situation. Men så kommer jag på mig själv med att tänka att jag kan ju lika gärna mötas av total oförståelse som jag kan få en vettig dialog av det hela. Och så låser jag in allt inom mig och försöker hitta en egen lösning på problemet.

Igår valde jag i alla fall att prata om två saker som stört mig och tvärtemot vad jag hade trott så möttes jag faktiskt av förståelse och även om jag känner att det inte är helt upprätt känslomässigt för mig, så har jag struktur i mina tankar och mina känslor. Jag tror dessutom att det kommer lösa sig med tiden för det var bara ett litet känslomässigt snedsteg.

Men jag har en annan sak som stör mig och som jag inte kan ta upp, dels vet jag inte hur jag ska lägga fram det och dels vet jag inte vad jag kommer få för respons. Jag är till 99% säker på att det kommer mötas av oförståelse och att jag kommer bränna broar om jag över huvud taget tar upp det. Vilket är synd, för det gör hemskt ont inom mig.

Annars mår jag bra, är arg på mig själv för att jag inte tagit tag i pluggandet men det kommer väl.

Haxptmiddagen

I torsdags var jag på Haxptmiddagen och när jag kom dit fick jag veta att det var så mycket mer än det jag redan gjort som skulle göras. Och det hade ju ingen vett att tala om för mig tidigare. Så med paniken bankandes på mig sprang jag runt och försökte improvisera fram det sista. Med god hjälp av snälla hemiter så löste det sig, även om jag kände att jag hade lust att bryta ihop så fort jag blev ensam. Och arg blev jag och arg för att jag blev arg. Och arg för jag visste inte hur jag skulle tacka de underbara som hjälpte mig. Och arg för jag hade huvudvärk och arg för att jag fick ett "du kommer förstöra hela festen, det är inget man improviserar fram" och arg för att jag fick ett "men lyssna inte". Arg, arg, arg. Och det värsta var att även om jag var arg på allt och de flesta så hade jag ingen att få ut ilskan på. Så jag satt nästan hela middagen och ville hem, ville bort från allt och gräva ner mig och låtsas att jag inte fanns.

Middagen gick bra ändå, även om jag tappade bort mig lite när jag skulle säga mitt som hastigast inlärda "Ave Avis Avium. Hemitae te salutant. Te salutant hemätae". (Nedskrivet efter hur det uttalas och inte stavas :P). Och jag ville sjunka genom jorden när jag fick reda på att vi MISSAT en recce, vad är det med mig och bortglömda personer? Mitt tal var helt okej i alla fall.

Tillbaka från klockan fick jag hålla en fackla och jag råkade nästan tända eld på lite folk *vissla*, fast jag blåste faktiskt inte i facklan ;P Och jag fick tillbaka det genom att det droppade stearin på mig hela vägen tillbaka.

Resten av ledigheten har jag inte gjort så mycket, började göra foderstat för häst men slutade för det dels var tråkigt och dels var jag inte säker på hur jag ska göra.

Jag vill krama en människa.

Vila i frid farmor <3

Idag begravdes min farmor, eller ja. Hon kremerades och lades i minneslunden. Det var en enkel och vacker ceremoni, precis som hon ville ha den. Efteråt samlades vi hos Micke, pappas yngste bror och fikade och gick igenom en massa kort. De pengar som blir över efter boupptäckten kommer att doneras till Cancerfonden och även mormor och morfar hade donerat pengar dit till minne av farmor <3.

Det har varit en dag av blandade känslor. Jag har varit glad över att ha fått ett jobb (de ringde när jag satt på tåget och gav mig jobbet :E), att få träffa min familj och min släkt och att mina saker som jag beställde från Dustin igår hade kommit. Samtidigt var jag extremt ledsen för det var verkligen ett sista farväl av min farmor, på något sätt var det som om det inte slagit mig tidigare att hon faktiskt är död. Men jag grät inte, mina ögon fuktades knappt. Jag kunde inte trots att resten av församlingen grät. Jag bara stod där och stirrade och kände mig dum. Men min hals var tjock och det gjorde ont att andas, jag grät inombords och jag saknar henne något enormt, trots att vi aldrig hade en ordentlig kontakt.

Jag kommer minnas farmor som hon var innan cancern, jag tog ett kort på ett kort och la upp på bilddagboken. Ska skriva ut det tillsammans med mina andra bildkollagebilder och sätta upp.

Sommaren verkar räddad :D

Idag cyklade jag ner till arbetsförmedlingen efter att ha kastat i mig en sojakorvstroganoff på tio minuter. Mätt och med lätt magknip kommer jag fem minuter efter att de öppnat dörrarna. Jag får nummer 236. Salen är överfylld av folk, de har hållit på i två dagar och när jag kom var de inne på nummer 198. Jag satte mig ner och väntade. Och väntade. Och bokade upp mig för att som hastigast mata och städa kattlådor på samvetet imorgon.

När det var min tur var min nummerlapp knölig och smetig av mitt handsvett då jag nervöst suttit och lekt medan jag väntade. I mitt huvud snurrade allt jag skulle säga tillsammans med tankar på hur vältaliga alla såg ut. Jag satt ju där, osminkad och med risigt hår medan alla andra såg så fräscha ut. Kvinnan som intervjuade mig var i trettioårsåldern och var väldigt trevlig. Hon började anteckna en massa på en liten lapp med grundfrågor de hade för mikrointervjuerna och plötsligt säger hon: "vänta, jag måste anteckna lite. Jag får så himla bra intryck av dig, jag har nämligen två stycken jag måste få in någon på och du verkar perfekt. Kan jag kontakta dig i veckan? Vill kolla din referens först". När jag gick därifrån var jag därför så jävla glad. Nu hoppas jag att min förra chef inte bytt telefonnummer eller mail, för då blir jag ledsen hest :(

Snart ska jag utöva konsten "vara på två ställen samtidigt", en ädel konst. Få behärskar den.

Syntax Error

Allt är kortslutet. Nu ska jag sova.

Grottsekt

Idag har varit en dag då man bara velat tända eld på sin lägenhet och sedan gå med i en grottsekt. Den började med att en styck jag hade fått för lite sömn och vaknat på tok för tidigt. Därefter intogs en omotiverad frukost samtidigt som omotivationen att ta sig till universitetet växte. Efter lite smsutbyte med Karro, som också var omotiverad till gruppdiskussion bestämde jag mig för att faktiskt ta mig dit. Det var givande och jag kände att jag fick grepp om en del och lärt mig ett litet annat sätt att tänka. Nu har jag världens idé till tentaplugg ;P Synd att det aldrig kommer tillämpas...

Hemma igen åt jag lunch och började städa lägenheten, fastnade i en patentdiskussion med Leo som bara gick runt i cirklar så vi fick ge upp, fixade lite Qsaker och läste ett halvt kapitel i boken. Tanken var att jag skulle ta tåget vid 18 och åka till Tumba, men jag orkade inte, omotivationen låg på högsta nivå och jag ville inte kasta bort massa dyrbar tid. Dessutom ville jag inte träffa någon. Så istället för att åka dit satt jag vid datorn. Ni kan ju gissa motivationen nu -_-

Teater

Vad ska jag säga? Underbar dag <3 Om man bortser från att det blåste värre i Uppsala än vad det gör i The Happening när vi cyklade ner till tåget, vilket gav mig både mjölksyra i benen och förlorad känsel i öronen :P Teatern var helt jävla underbar <3 Jag måste gå på teater oftare.

Nej men asså! Du fattar inte! Åh, men asså! Ofta?

Torsdagen var en rätt aktiv dag. Den började med gruppdiskussion om "Viktiga begrepp" och ungefär hälften av frågorna på första sidan av häftet med gruppdiskussionsmaterial som vi fått. Även om vi var lite okoncentrerade och emellanåt pratade om allt mellan himmel och jord så tycker jag vi gjorde ett bra jobb ifrån oss. Efter lunch hade vi en föreläsning om kolhydrater för enkelmagade djur och jag hade bestämt mig för att vara koncentrerad hela föreläsningen. Det gick inte så bra.

När vi slutat cyklade jag till Gottsunda och köpte en enorm säck spån som naturligtvis inte fick plats i cykelkorgen, så istället la jag den över pakethållaren och cykelkorgen och höll i den med vänster hand medan jag cyklade hem igen. Det måste nog sätt roligt ut för alla gamlingar jag cyklade förbi log sött mot mig.

Väl hemma slängdes Ika in i badrummet, Chmurka in i sin boll och Birk ut ur sin bur, sedan städade jag burarna och bytte spån. Medan burarna torkade tänkte jag att jag skulle läsa i motdrag som jag precis fått, men jag hann inte långt innan Uppsalas UNF-konsulent ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in som Junfledare (Junis + Unf = Junf) för den vanliga var upptagen. Jag har längtat efter att göra något mer vettigt så jag tackade jag, torkade burarna, hällde i allt spån, tillbaka med djuren och cyklade ner till stan.

Vid 18-tiden dräller 6 stycken 15-åriga tjejer in och alla var fjortisar fast på ett gulligt sätt. De satt och lyssnade på musik från sina mobilen, rusade runt och spelade på pianot, sms:ade, gnällde över sina stulna mobiler, sa orden "asså", "ofta?" och "typ" minst tre gånger per mening. Och de tyckte jag var gammal. Inte gammal som i mormor gammal utan "oj?! Hur är det när man fyllt SÅ mycket :O". Alla var lite smygkära i konsulenten med, det märktes hur tydligt som helst xD

På kvällen blev det Top Model och det var så bra! <3 Fo är så snygg! Ellan ska definitivt klippa sig som henne.

I går cyklade jag, Karro, Jossan och Lisa till boländerna för att shoppa lite på Ikea, jag köpte grenutag, en kruka, plastpåsar och, av nostalgi, saftglass-pinnar! Så nu har jag flädersaftglass i min frys <3

Idag ska jag se De tre musketörerna på Stockholms stadsteater. Så nu borde jag cykla...

Imorse bestämde jag mig för att det var kjolväder. Tyvärr tyckte inte Uppsala samma sak som jag och bestämde sig för att istället göra det rätt kallt. Det som är bra med skolan är att man faktiskt kan ha kjol i alla fall, för man är inomhus.

Efter skolan idag cyklade jag hem, micrade min sista matlåda med kålpudding och sen städade jag lägenheten. Jag behöver fortfarande dammsuga, men det behöver man alltid med tre pälsdjur varav två fäller som fan.

När jag var klar satte jag mig ner och skrev av några handsout med en kopp thé framför mig och tillsist kunde jag lägga undan det sista häftet och sjunka ner en bit med thékoppen i handen och bara njuta. Klockan var då något efter två. Sen började jag laga veganstek och det var inte förrän jag skulle hälla i den sista, men ack så viktiga ingrediensen soja som jag upptäckte att jag knappt hade någon kvar. Så jag sprang upp till Eva men hon hade ingen, så istället försökte jag få tag på Jossan som inte var hemma. Då ugnen redan var varm och rätten faktiskt är rätt äcklig utan sina tre matskedar soja fick jag ta till drastiska åtgärder: Jag cyklade till Konsumbutiken man inte åker till såvidare man inte samtidigt kan påvisa force majeure i Uppsala. Där kunde jag välja mellan Coops soja för 15 kr eller en tredjedel så mycket av Mrs Chengs soja för 35 kr. Jag intalade mig att pengarna som Coop fick om jag köpte produkten skulle gå till fattiga barn och cyklade hem igen. MIN STEK BLEV SÅ JÄVLA GOD! Tillsammans med egengjord (och för en gångs skull lyckad) brunsås, ris och sallad. Det ni ^^

Samtidigt som steken satt i ugnen så diskade jag allt jag använt men sen kom jag av mig. *Suck* Så nu sitter jag här igen och får ovanligt lite gjort.

Linnea

Jag vet aldrig vad man ska skriva som kommentar när folk i bloggen skriver om en tragisk händelse. Ska man beklaga det? Ska man ignorera det? Ska man kontakta personen och fråga hur den mår? Min lösning har lite känslokallt blivit att jag beklagar sorgen, skickar en viturell kram som jag faktiskt menar och sedan låter det var. Personer får vända sig till mig om de vill prata och ha stöd, men kommer man så långt så att man kan nämna det i sin blogg så har man nog accepterat mycket.

Med det vill jag säga (för er bloggläsare som inte finns på Yakujo) att min farmor har gått bort. Det är en sorglig händelse och tråkigt att förlora en släkting men samtidigt tycker jag det är skönt att hon slipper lida mer och att hon antagligen inte led när hon gick bort. Jag vet inte när minnesceremonin kommer vara men den kommer troligtvis vara i Solna för det var ju där hon levt hela sitt liv.

Igårkväll kom Ellan hit och idag har jag släpat runt henne kring hela Uppsala, mer eller mindre. Först gick vi till Salagatan och misshandlade min underarm i en och en halv timme, sen gick vi till Cupido och käkade innan vi gick till IOGT-NTO och lekte iggisar (det hela slutade med att jag blev junis? ;P) innan vi gick vidare på stan. Ellan hade lite presentkort hon ville shoppa upp men det slutade med att jag hittade en massa saker :P Som en assnygg klänning på Gina, en underbar tjocktröja och ett par ûbersöta trosor med får på från New Yorker och en äggklocka + en doftagott-påse från STCKHM.... Efter en massa shopping gick vi till Arken där jag införskaffade mig en hemätnyckel innan vi handlade på ICA för att göra pizza. Lyckades hinna med sista 111 som stannar i Sunnersta. Nu ligger Ellan och sover i min säng xD


Här är resultatet av misshandeln:



(Den är i black 'n grey med lite vitt i, all annan färg är blod och svullnad :P)

Den femte april tvåtusennio

Idag skulle varit en bra dag, en härlig söndag och en lycklig jag. Främsta glädjekällan skulle vara det faktum att Benjamin har härdat ut med sista bossen i 23 månader, trots sin låga lvl.

Det blev en dag i ilska och tårar. Det berodde på mycket och jag vet precis varför. Men det är inte det relevanta. Det relevanta är mina vänner. De som ställer upp och finns där och omvandlar smärtan och tårarna till skratt och torra kinder. Jag är en människa med enorm tur.

Solsken

Jag har jordgubbar, jag har glass, jag har solsken. Vad mer kan man begära?

Blod

Någon gång efter att jag somnat vaknade jag till av att det droppade från min näsa, min första tanke var: "Men jag är ju inte förkyld!", min andra tanke var: "jag orkar inte stiga upp och mina sängkläder behöver ändå tvättas", alltså torkade jag av min droppande näsa på sängkläderna. När jag sedan väcktes av en hurtig hamster vid namn Artemis och gick in till badrummet för att hämta tandkräm, upptäckte jag att min högra näsborre och delar av min kind var rödfärgade och hade en massa intorkat blod i sig. Jag hade alltså börjat blöda näsblod helt random på natten. Jag minns inte ens sist jag blödde näsblod? Av någon anledning tog jag inte itur med det direkt utan smetade lite tandkräm på stället där Artemis gnager och gick sedan och la mig igen. Nästa gång jag vaknade hade jag mer näsblod intorkat och det var ett smärtsamt helvete att få bort det. Ingen tvättid är heller bokad.

Idag hade vi utbildningsinfo, men då jag skulle iväg och helt missat detta (jag hittade mailet bland skräppost sedan, kanske ska börja kolla där?) så kunde jag inte göra annat än att hoppas att mina underbara vänner berättar för mig vad vi ska läsa nästa termin. Istället lekte jag Q i tio minuter, kastade i mig mat och tog bussen med Jossan till Centralstation, åkte till Stockholm och sedan Huddinge, för att få veta att de tydligen sms:ade mig i morse.. Fast jag fick inget sms. I det stod det tydligen att tjejen jag skulle träffade slutade klockan två. Klockan var kvart i tre när jag fick reda på det. Så där satt jag, på ett tåg påväg till Huddinge och visste inte vad jag skulle göra, men det bestämdes i alla fall att jag skulle göra intervjuen och sedan ska de kontakta mig och boka in en ny tid. Just då, och när intervjutjejen kom och hämtade mig ville jag bara dra. Men efter att ha sett mig omkring i huset de sitter (så himla mysigt!) och pratat med henne i en och en halv timme så kände jag ändå att det verkade vara en mysig arbetsplats med bra sammanhållning och trevliga arbetskamrater. Jag ser faktiskt fram emot att få åka dit igen! Dessutom bestämde vi att jag ska läras in och jobba ett pass samtidigt :)

Efter detta åkte jag till Stockholm Centralstation igen och träffade Leo, vilket var helt underbart! Han gav mig en läskig påskhare :O Den var jättegod :E
Bild kommer!

Leo & Jag fikade och sen åt vi tillsammans med hans pappa och pratade... semester :P Jag gillar inte att vara vuxen ;( Tog tåget hem som inte gick .51 utan .11, så jag satt och läste en stund, jag hade nästan glömt hur bra min ena bok är!

Resten av veckan + nästa vecka är fullmatad med underbara aktiviteter :) Och min pms börjar försvinna så nu är jag gladare och mindre hatisk mot alla. Bara plus!

Jag måste här ifrån. Stänga av mobilen, sticka och sen bara ta mig tid att tänka. Ju längre jag stannar desto mindre orkar jag och då blir jag mer och mer gnällig och irriterad.

:/

Idag tillbringade jag hela dagen iklädd i pymas och nerkrupen i sängen. Hade det inte varit för magknipen, febern och illamåendet som gick över till fruktansvärd huvudvärk hade det varit värt det. Jag missade iofs en hel dag med föreläsningar och inte gjorde jag något hemma eftersom jag sov hela tiden, men men. Imorgon ska jag ta mig till skolan, sen ska jag till stockholm och fika med Leo <3

Fördomar

Jag har väldigt lätt att tappa bort mig själv, någonstans innan ytterdörren försvinner alltid en del av mitt jag. Det är inte alltid negativt, jag behöver förlora de delar av mig själv jag inte gillar, de delar jag kämpar så hårt med att aldrig visa. Men ibland försvinner även de delar jag gillar, eller rättare sagt de delar av mig själv jag inte har så mycket emot, men som säkert andra kan ha problem med. Det har antagligen med självrespekt att göra, rättare sagt min brist på självrespekt. Jag misstänker att jag nog skulle vara lika omtyckt och respekterad oavsett. Om inte annat så hade det blivit andras problem och inte mitt. Men jag är så jävla rädd att visa mig sårbar eller för annorlunda.

När jag började gymnasiet var jag fortfarande en jävligt stolt nykterist. Jag kom i mina UNFtröjor och bråkade om alkoholpolitik när jag fick chansen (inte så ofta i skolan däremot :P). Sen hamnade jag i konflikt med mig själv och jag började ifrågasätta mina val och prioriteringar. Jag började undra varför jag gjort de val jag gjort och ju mer påfrestande livet blev, desto svårare hade jag att stå för det jag trodde på. Jag bröt med mycket och förlorade desto mer. Tillsist blev jag rätt ensam. Jag hade fortfarande mina vänner, de har jag alltid haft och de har jag alltid varit extremt glad och stolt över att ha, men av naturliga skäl hade jag inte inyourfacejävlahögstadietönt-styrkan och av någon anledning skämdes jag så mycket över mitt ifrågasättande att jag aldrig vågade ta upp det med någon. För även om jag var rädd för folks reaktioner när de fick veta att jag var nykterist, var jag ännu räddare för nykteristers reaktioner om de fick reda på att jag ifrågasatte mitt val. Jag ville aldrig börja dricka, jag ville bara få en enklare vardag.

Nu vet jag varför jag är nykterist, det är inte helt och hållet av samma anledningar som när jag först blev det, de har omvärderats och anpassats efter min erfarenhet, men stoltheten är tillbaka och tvekan har försvunnit. Jag är fortfarande rädd för hur jag kommer uppfattas, för kraften och styrkan som jag en gång hade är fortfarande försvunnen. Men jag vet vad jag tycker och tänker, jag önskar bara att jag inte låste in mig så jävla djupt och att jag inte grubblade så jävla mycket. Jag jobbar på att hitta hela mig själv och ta med det ut varje gång jag lämnar min ensamhet.

Sömn är bara för mesar, eller hur Ika och jag bråkade

På senaste tiden har jag sovit riktigt jävla dåligt. Och då menar jag sämre än vanligt. Stört förhållande till sömn har jag ju alltid haft :P I alla fall, jag vet inte fullt ut vad det beror på, men lite vet jag beror på djurens "Vi får se hur lång tid det tar innan F blir galen och nackar oss alla!"-lek som de brukar påbörja ungefär precis när jag håller på att somna in. Det är allt från:

* Chmurka klättrar på gallertaket och gnager
* Birk river sönder sitt tidningspapper
* Sylvester bobygger
* Artemis gnager i ett hål i buren
* Ika spyr, kloar, spinner, jamar eller attackerar någon av de andra

Fast hemskt söta är de allihopa <3 (Förutom när Ika misstar mig för ett träd och kloar på mina ben. Det gör ONT!)

Idag sniffade vi på foder, bra, dåligt och det som en gång var bra men har blivit dåligt med åren. Det var faktiskt väldigt intressant. Synd bara att vissa inte har vett att inte dyka upp om de nu inte är intresserade utan kommer, säger ashögt hur TRÅKIGT det är och sedan pratar i NORMAL SAMTALSTON OM INTE HÖGRE om någonting helt annat samtidigt som vår stackars (jävligt bra och pedagogiska) föreläsare försöker lära oss som faktiskt är intresserade (eller i alla fall har vett att vara tysta oavsett). Jag blir så trött på dem -_-

På tal om trött ska jag nog påbörja expriment sömn nu.

Jobbpanik

Ja, jag är en överinavlad kommunalarbetare när det gäller att söka jobb. I växjö har man sökt för sent när man söker i mars. Jag minns första gången jag på egen hand sökte jobb, jag var 16 år och hade skrivit ett personligt brev som jag skrivit ut och gick till ALLA butiker på hela Samarkand och gav dem mitt vackra brev, oavsett om de sökte eller inte. I tre butiker sa de: "Åh, tyvärr är våra semesterscheman redan lagda, men vi kan spara din ansökan till senare tillfälle". Det var mars och jag jobbade inget den sommaren. Min mamma hade skrattat åt mig när jag sagt att jag skulle söka jobb och sa att jag var väldigt, väldigt sent ute.

Lika chockad blev jag första gången jag skulle lägga min egen semester, jag fick beskedet i november året innan och var tvungen att vara superdupermegasäker på mitt sommarschema innan slutet av februari. Om ni någonsin undrat varför jag planerar så långt fram har ni svaret där :P

Jag har ju bestämt mig för att stanna i Uppsala även om jag garanterat skulle fått jobb om jag sökt i januari i Växjö. Och på grund av min envishet sitter jag här och söker de konstigaste jobben jag kan hitta. Yay me! Jag borde ägna mig åt plugg.

Min cykel!

I måndags när jag cyklade hem från flöjtvägen hoppade min kedja, sen märkte jag att den var delvis av på sina ställen, så på tisdagen lämnade jag in den för byte av kedja. Idag fick jag därför låna Jossans cykel när grupp A skulle till kungsängen för att ha en foderkonserverningsövning. Jag kan gnälla om två saker: 1) Jag behöver träna mer, har blivit sjukt otränad på senaste tiden! 2) Jossans cykel är liten så jag fick kramp när jag cyklade hem :P Därför blev jag glad när jag hämtade min nysmorda sötnos till cykel, jag älskar den så <3

Det här inlägget var ett tråkigt försök att skippa läsa i boken, vilken jag tycker är dödligt tråkig, precis som den här kursen. Men jag hoppas att jag snart kommer bli intresserad.

I övrigt så försöker katterna riva ner lägenheten. När jag kom hem efter alla turer (kring 18-tiden), klättrade de bokstavligen talat ÖVERALLT! Jag hade en Ika som försökte komma upp i mitt knä samtidigt som en Milton hoppade upp på diskbänken. Sen hade jag två katter som sprang och gömde sig för irriterad jourhemsmatte innan de smög fram igen. Den här gången satte Ika sig bakom mig medan Milton la sig på sin favoritplats: Mattan. Sen flög de runt i lägenheten igen för att de kan, innan Ika somnade på min förvaringsbox jag har i lägenheten och Milton somnade på mattan. Nu går Milton runt och river ner saker :P Ska utfodra dem så kanske de blir lugnare.

De blir bara fler och fler...

Djuren blir bara fler och fler. Idag hämtade jag hem Sylvester från Jossan så nu är jag uppe i tre hamstrar, en kanin och en katt. På tisdag kommer Milton hit också, så då har jag ännu fler. Idag beslutades det att Ika mår bäst av att stanna hos mig så istället för Jamie Oliver tar jag alltså henne, men Milton kommer hit som planerat. Rätt skönt med två lugna katter, slipper jag oroa mig över att hamstarna kommer bli uppätna när jag inte är hemma.

Ika mår mycket bättre och varje miniframsteg hon gör blir till ett glädjeämne för mig. Även hennes bajsande på min matta :P Och att hon nu orkar jama ilsket när hon inte orkar med mig :)

I övrigt har jag kommit fram till att jag borde ta det lite lugnare och ägna mer tid åt att plugga, så därför har jag fullt upp med "måsten". HURRA! Men det löser alltid sig :)

Ps. Jag har lagt upp bilder på Ika på bilddagboken :)

I väntan på Skrutt...

... som kattungen tydligen heter. Den hittades vid IKEA och har varit utan vatten och mat jättejättelänge. Så idag har hon varit hos veterinären som vattnat upp henne med dropp och för snart en timme sedan skulle hon vara hos mig för att återhämta sig över helgen innan hennes riktiga jourhem kan ta hand om henne. Jag känner mig lite dålig som snarare är stressad över hennes ankomst än ivrig. Allt på grund av att jag ska på tentafest vid 19 och ska ta bussen från Holmvägen vid 18.45, men en spyende katt i badrummet är säkert ändå inget kul.

Helt okej ser jag ut med:

Edit 23.30:
Katten är fullvuxen och väldigt mager. Hon har döpts om till Ika då hon hittades utanför IKEA. Hon stannar tills måndag, då kommer Jamie Oliver och Milton.

8 mars 2009

Jag gillar faktiskt inte Internationella Kvinnodagen så mycket. Det beror inte på att jag anser att man alltid ska uppmärksamma kvinnors situation i världen eller något i den stilen, det finns självklara fördelar med att ändå ha en speciell dag där man globalt uppmärksammar kvinnans roll i samhället de lever i. Nej det jag inte gillar med internationella kvinnodagen är att man firar den. Vad finns det att fira? Att världen fortfarande är ojämnställd? Att man är kvinna? Att andra kämpat arslet ur sig för att ge oss de rättigheter vi har idag? Fira kan man göra vilken jävla dag som helst och jag får alltid känslan av att i västvärlden behöver vi inte uppmärksamma kvinnorna på samma sätt som vi tycker man ska göra i andra länder, utan vi kan fira. Och klaga på andra länder, och gnälla lite mer om löneskillnader. För vem gör något? På riktigt? (Och här talar jag om alla de som levt hela sina liv med att vara underbetalda heltidsarbetande kvinnor som sköter barn och hushåll och män. Och alla de män som "passivt tittar på", alla vanliga Svenssons med andra ord). Det finns naturligtvis folk som gör mer aktiva saker idag, som pratar och går i fackeltåg och allt vad de gör, men de når inte de vanliga, inte fullt så engagerade människorna. Media uppmärksamma det hela med att skriva textväggar av något torftigt eller om kvinnokampens historia och så intervjuar de karriärskvinnor om hur de ska fira 8 mars och alla svarar att de ska på någon fest, eller shoppa.

Men jag ska inte säga något, jag har då aldrig engagerat mig i något, eller ens brytt mig så mycket att jag orkar läsa alla artiklar som handlar om kvinnor idag. Jag har inte ens klätt på mig och idag hade jag tänkt att plugga. Inte kan jag skylla på något heller, för jag kan lika gärna googla fram ett event jag tycker är intressant och åka dit. Och inte har jag några idéer på hur man kan göra kvinnokamp mer attraktiv för de som inte orkar engagera sig och läsa en massa historia, religon eller ekonomi eller vad man nu behöver.

Det jag däremot gillar med internationella kvinnodagen är att de som faktiskt gör något, oftast på daglig basis, uppmärksammas och hyllas idag. Jag är jävligt tacksam att det finns de som aktivit kämpar för att göra det bättre för alla kvinnor, de kan jag gå med på att fira. Men dagen i sig? Njae.

Konsten att städa

Jag vet inte om det är unikt för bara mig, eller om det inträffar för fler, men det finns en punkt under städandet då det är stökigare i lägenheten än vad det var när man började. Man liksom vadar genom saker och ju mer man håller på, desto hopplösare känns det. Tyvärr är jag människan som ger upp då även om jag vet att det kommer bli rent och snyggt när jag väl är klar tar tristessen över för fullt. Jag har i alla fall lyckats göra två mappar, en för Anatomi och fysiologi-kursen och en för viktiga papper (däremot kan jag fortfarande inte hitta mitt kontrakt för min nuvarande lägenhet). Innan dess gjorde jag badrum och köksdel kliniskt rent och nu när jag ser klockan inser jag att det tog mig lika lång tid att sortera alla papper som det tog att städa de rummen. Föryngring av skog är bra! Eller något. Nu ska jag koka quinoa och bönor att ha med mig till Karrut (eller var det Lisus?), vi ska käka sallad vid 17 ^^

sån där härlig nattpanik

Jag har inte avregistrerats från Anatomi och Fysiologi-kursen och nu fick jag för mig att det kanske var så att jag inte klarade sluttentan? Jag kanske hade det kodnumret jag trodde för en annan tenta?

22 månader

Idag är det 22 månader sedan Felicia <3 Benjamin inträffade for real :D
Och för er som läser min blogg men ändå missat det: man kan nå mig på mitt vanliga nummer igen!

Idag har jag kommit för sent till en föreläsning (som var på en timme sen slutade jag :P), sovit på Jobs soffa, fikat hemma hos Eva, tappat ALL mat i vasken precis när den var klar men ätit den ändå. Jag hade precis rengjort vasken och det värsta jag kan fått i mig är lite E. Coli eller någon annan Enterobacteriacae, säkert någon Staphylococcus art, möjligtvis någon Clostridium. Jag fick ett sandkorn vilket fick mig att tappa aptiten lite men men :P Annars har jag inte gjort ett skit, hamnat i en halvpolitisk diskussion med Benjamin vilket är rätt ovanligt för vi har rätt lika åsikter och sett första avsnittet på Top Model säsong 12 och det är SÅ JÄVLA BRA!!!

Nu ska jag sova.

En stor nackdel med att läsa saker som innehåller ordet "säkerhet" är att man kan bli rätt cynisk. Trots att man vet att det inte är som det låter, oftast inte i alla fall. Och jag är människan som, när jag förlorar allt hopp om mänskligheten för att min världsbild rubbats, funderar på att faktiskt göra någonting, men sen förlorar jag allt hopp på mig själv med och så blir det bara pannkaka av allt. Och gissa vad som händer då? Jo, jag blir naturligtvis apatisk till precis allt och summa summarium är att jag inte gör någonting.

I helgen ska jag i alla fall börja ta tag i min slarvighet på riktigt. Får se hur länge jag orkar.

För en sisådär 200 år sedan

Jag vet att bilden är suddig men jag vill bara visa världen:

Jag och Jens som små leker med pappa i ett Micki-kök.

Puh!

Efter att ha ägnat pinsamt lång tid till att identifiera svampar och fråga Su-Lin om varenda en, åkte jag, Jossan och Lisa till Fäboden för att lämna lite söta hamsterungar, köpa mat och försöka övertala Lisa att ta med sig Rulle hem, en fyraårig söt (för att vara ett äckligt) marsvin som tittade på henne med sina fuktiga ögon under sitt virvliga burr som matchade hennes matta. Sen blev det en "snabbtur" på coop forum där vi handlade mer än vad vi kunde bära och plötsligt var klockan fruktansvärt mycket :( Jag var sugen på veggosushi men Coop hade inga noriark så det får bli en annan dag, när snöstormen lagt sig dvs, så nu blir det nog varma mackor istället.

Helgen var bra, träffade Karin vilket var dödligt underbart, lekte med kokospanieln, åt en smörgårdtårtbit större än Sveriges armé hos min gammelmormor, kalkade trädgården och plågades hela vägen hem till Uppsala. För gissa vad som händer? Jo, först dör min mobil så jag inte kan lyssna på min musik, sen visar det sig att bussen bara har en enda radiokanal; P4 som denna söndag hade: Sportsöndag i tre timmar för att sedan ha "DANS!" eller vad det hette, där de hyllade Sven-Ingvars nya skiva, spelade låtar från Cece & Le som gjorde "Stor succé i dansbandskampen" innan de hyllade Jerry-Christers skivomslag. Jag beslutade mig för att "tystnad" (grannens snarkande) var roligare och stirrade resterande av tiden åt att stirra ut utan möjlighet att drömma mig bort. När jag kom hem inväntade Uppsalatåget Göteborgståget vilket resluterade i att jag missade bussen hem och fick ta en annan mysko buss. När jag varit halvvilse ett tag kunde jag konstatera att Uppsala är byggt av en blind unge hög på opium, ingen logik alls. (Hade jag inte varit trött och haft ont i hela kroppen hade jag kunnat hylla Uppsala för den surrealistiska känslan man får när man vandrar på dess gator eller något annat poetiskt, påhittat och patetiskt). Hem kom jag i alla fall och kunde glädjas över att mina djur fortfarande levde :)

GAAAH!2

Men självklart: Telenor hade nekat Telia att ta över numret men när jag ringde Telenor visste de inte varför det blivit nekat. Så de bad mig be Telia att ansöka om att få ta över numret på nytt. Så nu får jag vänta på ett bekräftelsebrev ifall Telenor godkänt det den här gången. OM de säger JA så kommer mitt Teliasimkort aktiveras den 5:e mars. OM SJU DAGAR!!!!!!!!!! Jag blir galen. Vad som gör mig mest frustrerad är dock att enligt Teliatjejen FÅR INTE Telenor stänga av mitt nummer som de gjort. Åh, jag är så arg att jag har fått huvudvärk. Dåligt avslut på en annars bra dag. (Jag köpte äntligen min stora kudde som jag ska ha så folk kan sitta på den).

GAAHHH!

Åh, jag blir så irriterad! Telia har naturligtvis INTE skickat mitt nya SIMkort och jag är därför mindre nårbar än en forskare på nordpolen under vinterhalvåret när all utrustning blåst sönder. Om det inte har kommit imorgon ska jag... skälla på dem.

Inte nog med det så hade jag inte tillräckligt med pengar på kortet när jag handlade mat idag, yay! Men Lisa var underbar så jag fick låna pengar av henne tills jag kom hem och kunde föra över.

Annars har dagen varit bra, jag och Jossan labbar bra ihop, tycker jag i alla fall :P Det tog inte ända till klockan fem, vilket var väldigt skönt. Imorgon går vi 8 - 10 och sen ska jag och Jossan jobba på lite frågor fram till 12. Sen ska jag hem och köpa biljetter till Växjö och beställa kursboken till nästa kurs.

Jag vill ha mitt kort :(

update: Som om inte allt vore bra nog så har Muskard (extern hårddisk) gått och dött. Efter att ha vänt honom uppochner lyckas Tuman i alla fall upprätthålla lite kontakt så jag jobbar på att kopiera över det jag kan. Hittills har jag lyckats rädda att skolarbete, lite noveller och annan skit och nu jobbar jag med bilderna. Musiken struntar jag i för den kan jag lägga in på nytt någon annan gång.

lvl up!

Först måste jag börja med ett underbart citat från en av våra labhandledare som är übersnäll: "Well, this is science, you will have to guess".

Jag måste erkänna att jag igår och imorse inte var speciellt pepp över kursen vi läser nu, vad kan vara tråkigare än ensilering? Seriöst, det tristaste som finns är ju åkrar, gräs, havre... Men efter ett tag kände jag ändå: "det här kan bli riktigt kul!". Sen kom hon och övriga ord är överflödiga. Vi vet alla vem jag pratar om. Som tur är har verkligen den andra hoppat av och jag njöt av tystnaden. (Även om mitt inre grät lite för att Hanna valde att inte läsa kursen).
Lika kul var det inte när vi skulle lägga upp kurslabbarna själv, dels för jag till en början inte förstod någonting och dels för det kändes helt onödigt, vi har ju ett schema. Men men, jag och Jossan blev i alla fall klara och godkända och pulsade sedan hem i snön. Imorgon är det laboration från 08.15 till 17.00, YAY! Vi ska leka med foder (och Jossans 5 månader gamla Chili con carne, som BARA stått i kylen...)

Ska det vara så svårt?

Dag 1 av projekteximination avklarad, vi var sist med att redovisa och jag känner ändå att det faktiskt gick bra. Och vi hade tur: vår opponentgrupp var konstruktiva i sin kritik och man fick ett "de har de faktiskt rätt i" eller ett "åh, tack :D" när de pratade om vårt arbete.
Lika stor tur hade inte gruppen innan oss och jag hade en sådan jävla lust att säga "är det så svårt att ge konstruktiv kritik eller"? (feg som jag är gjorde jag inte det och när jag kom hem kom jag på hur jag skulle kunna dissa opponentgruppen och hylla projektgruppen utan att det blev personliga påhopp).
Vi ska opponera mot den elaka opponentgruppen och även om jag känner för att säga "det här är så dåligt att min själ lider" ska jag inte det. Jag tror att man ser bättre ut i kursansvarigas ögon om man är vuxen och ger riktig kritik och inte bara klankar ner på den andra gruppen för att visa sig bättre.

Ett ovanligt inlägg

Nu kommer något så ovanligt som ett gnällinlägg från fröken Felicia. Chockerande jag vet. Men lugna er, det är inte så farligt som det kan låta.

För en stund sedan fick jag ett fnatt och tänkte "Åh, vad jag skulle vilja ha ett par simpla, snygga klackskor". Och då syftar jag inte på något jag ska ha när jag ska på fest utan som man skulle kunna ha en somrig dag när man går på stan. Eftersom skoshopping inte är mitt stora intresse så googlade jag helt enkelt skor och ctrl + musklickade alla sidor som verkade intressanta. Gick igenom flik för flik för att upptäcka att det antingen fanns asfula, apdyra eller på tok för höga skor. (Även om jag alltid fått höra att man kan bära klackskor trots att man är lång är det lite overkill att bli två meter).

Men så hittade jag en sida som sålde andra intressanta saker, t.ex riktigt snygga kläder, trosor och så ^^. Inget "hej porrindustri" men ändå sådant som inte kan finnas på H&M och för ett bra pris. Jag skulle iofs aldrig köpa något jag inte kan prova men det är ändå kul att titta. Eller det var kul, tills jag hittade något som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att köpa. När jag klickade på de olika bilderna för olika färger och vinklar slog det mig: jag har fruktansvärt dåligt självförtroende. För när jag tittade på modellerna som stod där tänkte jag inte: "Aha, den sitter så och så" eller "Vilken äckligt smal modell!". Jag tänkte: "Fyfan vad jag är tjock, gropig, ojämn, dallrig och min rumpa är definitivt inte så fast." Sen plockade jag undan coca colan och la tillbaka chipset jag precis skulle äta. Modellerna var inte sjukligt smala, skulle chansa på att de är samma storlek som jag, men deras retuscherade kroppar gjorde mig nedstämd över mina brister. Jag såg framför mig hur en elefantversion av mig gick iklädd i plagget. Sjukligt nog blev jag samtidigt lite smygsur på Benjamin för jag vet att han skulle tycka jag var snygg vad jag än har på mig, vilket är fantastiskt och underbart, alla har inte en partner som älskar en oavsett men min sjuka ideal-programmerade hjärna kände att han inte skulle uppskatta mina ansträngningar mot att bli perfekt.

Samtidigt vet jag att vågen visar på en vikt mellan 56 - 60 kilo, jag vet att bilderna är tillfixade för att vara perfekta och jag vet idealet är helt sjukt. Men jag känner det inte. Och som min mamma gärna påpekar jag är ju en "väldigt känslosam person".

\o/

Idag blev vi klara med vårt projektarbete, bra jobbat grupp 10! Imorgon ska det tryckas upp (vi ville göra det idag med någon kopierade upp 100 kopior av något och varje kopia hade 33 sidor :P). Jag tycker vårt arbete ser/känns riktigt bra och trots lite tjäbbel och gnäll har det varit riktigt roligt att jobba med projektet. Nu sista tiden har dessutom samarbetet i gruppen förbättrats markant och alla har kommit med förslag som lett till minst en kvarts diskussion om ordet :P

Annars händer inte så mycket. När jag inte är i skolan går jag runt hemma och ser ut som något som inte ens Stilakuten skulle kunna bota. Benjamin och jag följer två nya serier: Macross Frontier och Kimagure Orange Road. Och det var väl det.

Jo, just det:

GRATTIS PÅ 22-ÅRSDAGEN VÄRLDENS VACKRASTE, UNDERBARASTE OCH MEST FANTASTISKA BÄSTIS!!!!

Disk

Jag har en jävla massa disk! haah!
Men det var en trevlig kväll i alla fall :)

:(

Jag vet att jag är en satans jävla bitch och att jag låter mitt humör gå ut över allt och alla. (Som min stackars projektgrupp och lilla söta Job).
Nu ska jag hålla mig inlåst i min lägenhet.

Fick sladdar (och en diskpropp XD) av pappa idag :) Ena är dator-stereosladd och andra dator-tvsladd.

:D

Min lägenhet är så fin nu <3 Jag kommer trivas som en häst och aldrig flytta!

Och jag har en tv och play station 2! Så jag tänkte ha pizza- och filmkväll nästa helg (som typ inflyttningsfest). Om mina vänner kan dvs ;P

Men vad i helvete!

Alltså... jag klarar inte detta. När man är en grupp kan man inte köra sitt eget race, med andra ord: komma försent till avtalade möten, gå två timmar senare och inte dyka upp igen och inte höra av sig, maila in en fullkomligt irrelevant och asdåligt gjord "inledningsdel" som INGEN kommit överens om att ska göras. (Det är sant att vi pratade om att dela upp arbetet men personen i åtanke gick innan vi kom fram till något så vi andra tre i gruppen skrev i princip klart hela inledningen).
Ser jag ingen skärpning på tisdag kommer kursansvarig att kontaktas -_-

Smidig som ett kylskåp

07.30 imorse ringde kylsnubben och meddelade att han skulle komma "någon gång på förmiddagen". "Utmärkt" tänkte jag och såg framför mig hur han kom kring tio-tiden och gick kring elvatiden och då hade jag en fullt fungerande spis, plus att jag skulle hinna luncha innan jag kunde meddela min projektgrupp att jag var fri att ses.
Han kom 08.00, jag var som tur var redan uppe och i gång med att städa och äta frukost. Tyckte det var bra att han kom så tidigt, då kunde jag ju träffa projektgruppen ännu tidigare.
10.30 lämnar han mig, utan ström och kylskåpet olagat. Dumpar upp mina grejer hos Jossan vid 11-tiden och börjar tvätta vid 12-tiden. Fyller två maskiner, en 60- och en 40-gradersmaskin. 60-gradersmaskinen slår igång, visar att den kommer ta 2 av mina 3 tvättimmar (ohmy) och 40-gradersmaskinen sprutar ut vatten och tvättmedel över hela golvet. Den var naturligtvis trasig. Så jag stoppar maskinen, tar ut mina halvblöta kläder och kollar i det andra tvättrummet ifall det var ledigt. Tur som jag har, var den det. Så jag fyllde de två maskinerna och började tvätta.
Eftersom artiklarna låg på Muskard (som behöver ström för att fungera) kunde jag inte läsa igenom dem en gång till medan jag väntade på att någon skulle komma och laga min kyl, istället började jag städa lite smått istället.

Vid 13-tiden kom en annan snubbe tillbaka för att åminstonde se till att jag hade ström så jag kunde börja leva som en normal människa utan kylskåp igen. Det gick fort vill jag säga, kylsnubbe nr 1 visste tydligen inte att man inte ska trycka på "test"-knappen när man slagit på strömmen för den visar bara att jordfelsbrytaren fungerar som den ska och inte att det är kortslutet någonstans, för det är ju jordfelsbrytarens uppgift. Snubbe nr 2 skrattade och bad om ursäkt för att nr 1 inte visste detta. Jag skämdes mest.

Men men, nu har jag ström i alla fall så nu äter jag linser till lunch och väntar på att de ska komma tillbaka och laga kylen.

Tolerans

Jag måste jobba på min toleranströskel, jag vet inte varför jag är så irriterad och omotiverad och otrevlig men jag får skylla på den fruktansvärda huvudvärken som plågat mig dagligen på senaste tiden.
Efter att jag städat klart idag skulle jag sätta mig och påbörja läsning av vetenskapliga artiklar, dels för lite bakgrundshistoria och dels för lite referenssök. Jag hade nog läst en halv sida när huvudvärken blev så fruktansvärd att jag blev illamående och allt började snurra. Naturligtvis lägger jag mig ner för att vila bort det värsta och vaknar tre timmar senare :/ Nu har jag läst igenom artiklarna och lagt minneslappar på hjärnan, huvudvärken är fortfarande kvar så jag ska nog ta det lugnt resten av den här kvällen. Förlåt projektgrupp.

Klar

Nu har jag mailat in min hemtenta. Jag kan vara den första att säga att den inte är ett dugg bra, men helt ärligt så bryr jag mig inte. Frågorna kändes luddiga och gjorde hela kursen rätt irrelevant och jag är yr och illamående så det får vara som det är.

I övrigt tycker jag smärtsamt synd om mig själv. Jag har en munblåsa stor som halva munnen och min kyl fryser min mat. Jag har testat allt, sänkt inställningen, höjt inställningen, stängt av kylen, ändrat var saker står... Men inget hjälper, allt är fryst och jag menar allt! Min juice som står i dörren, mina ägg, min tångkaviar, mina grönsaker... :'( På tisdag kommer någon och ska kolla på kylen i alla fall. Tills dess får jag använda en effektiv bantningsmetod i form av svält :( (Nä okej, jag får käka torrvaror :P)

Tråkig lördag

Jag kan inte skriva hur jag mår, vad jag tycker, tänker och känner för det skulle bara bli fel på vägen. Jag vet inte hur jag ska förfina det, förenkla det eller på något annat sätt göra det solklart utan att ta bort vikten i det. Jag vet inte heller hur det skulle hjälpa för i slutändan är det ju bara jag som är min egen lyckans smed och vad hindrar mig egentligen?

Varför gör jag inte min hemtenta?

Benjamin har åkt hem. De enda spår som finns kvar av hans tid här är odiskad disk, en kopp thé som bara är urdrucken till hälften och mina kläder på golvet. Jag saknar redan honom klichéaktigt mycket, bara det enkla att han inte satt framför min dator när jag kom hem och läste serier eller något ur Dagens rss ("Dagen, världens viktigaste dagstidning")...

På måndag ska en hemtenta in och jag är så omotiverad att jag vill spy. Jag är omotiverad till allt just nu :/

woho!

Nu har jag svarat på alla frågor utom en, då jag missade vätskebalansövningen har jag inga anteckningar om det och jag förstår inte vad boken försöker förklara. Men detta kommer fixa sig på måndag då jag har övningen. Sen får vi bara hoppas att jag inte får typ 30% rätt eller något annat värdelöst, för då flyttar jag tillbaka till Växjö. Nu förtjänar jag mat.