Nej, förlåt mig

Detta är ett "Jag är en dålig flickvän"-inlägg.

Benjamin (min rättstavningskontroll vill förövrigt ha hans namn till amfetamin) är helt disträ och okoncentrerad när vi pratar eftersom han har så mycket att tänka på. Och jag förstår honom, han tentar ju sin kurs i morgon och det är klart att han måste ägna mycket energi till att plugga. Ändå lyckas jag få honom att tro att han är världens sämsta pojkvän som inte kan visa sina känslor. Jag vet ju att han älskar mig och att han har mycket att tänka på, och han ska inte behöva ha dåligt samvete för att jag är dum i huvudet.
Kan jag skylla på mens?

På lördag kommer han i alla fall och då ska vi hitta på massor med bus <3

Ingen mer matte

Hoppas jag inte i alla fall. Idag skrev jag det sista matteprovet som bestod av 16 frågor varav jag kunde 2?
På fredag får jag veta om jag klarade det eller inte :/
Tills dess ska jag jobba och efter det har jag Benjamin <3

Förresten, jag har ju Benjamin nu med :D *fjortis som pratar i flera timmar med sin pojkvän (om konstiga, nördiga saker)*

Äckelmatte

Jag blir just nu galen på matten. På onsdag har jag prov och jag fattar ingenting, därför har jag slängt iväg boken och börjat tjura.

Lajvhändelser

Jag har inte riktigt grepp om när saker och ting hände. På lajv tappar man lätt tidsbegreppet men jag ska försöka skriva allt så sammanhängande som möjligt. Det kommer säkert bli så att jag lägger en händelse på en dag den inte inträffade, men det beror på att jag inte minns när den hände. Jag väljer att nämna alla vid deras riktiga namn, för att underlätta det hela.

Tisdagen: Jag började med lajvförberedelserna runt elva, packade om bilen, satte dit kontrollnummer på släpet, gjorde en utvändig kontroll av bil och släp, surrade last, åt mat, körde och hämtade Becky och de prylar som fanns hos henne och ytterligare några prylar hemma hos Frida. Sen åkte vi och hämtade militärtältet och jag fixade så att min behörighet i Biologi B blev giltlig. Irrade runt för att hitta till lajvområdet (de glömde sätta ut skyltarna under hela lajvet :P) och hade en väldigt bumpy road tills vi kom ända till alvklippan där vi skulle bo. Körde fel på de små vägarna och vi kan ju säga så här: Jag är urusel på att backa med släp. Repade lacken på bilen (dock inte det jag trodde jag gjort, det var pappa) och råkade förstöra en sak på släpet. Men men, tillsist kunde vi dumpa av grejerna, vira presenningen (stava?) runt och binda fast allt med repet. Vi fick hjälp med att bära upp militärtältet och sedan satte vi två själva upp det. Becky och jag var väldigt stolta över oss själva, även om det satt väldigt löst. Klockan var runt 23 när vi kom fram till Sjuhalla där vi skulle sova över.

Onsdagen: Vi steg upp redan vid åtta, ingen tid att förspilla. Packade in det som fanns i Sjuhalla, åkte och hämtade massor med halm som var jättesvår att surra fast på ett stabilt sätt och körde sedan för att hämta ett mongoliskt tält som enligt uppgifter tog 5 timmar att sätta upp. Och då var de som ägde tältet erfarna :P. Vi fick packa om en hel del för att få plats med det och hade vi blivit stoppade av polisen tror jag vi hade fått lämna en del vid vägen. Vi var minst sagt överpackade. Tillbaka till lajvområdet i vad som kan kallas för en dödsfärd, missade en skarp sväng och fick panikbromsa. Bella skrek och grep tag i alla lösa delar hon hann och Becky kramade om sin valp, medan jag fick en rejäl smäll av skyddsgallret som slog i min axel och en missnöjd Tuffi som ansåg att jag rörde mig för mycket när han låg i mitt knä. Men men, vi kom ju fram levande så :D Dumpade av alla saker igen, tog loss släpet, hjälpte till att bära upp alla miljoner prylar vi hade och körde sedan in till Ronneby för att handla mat till alla 14 personer som skulle delta. Budgeten på 100 kr/person spängdes direkt och jag fick fixa så att vi hade pengar till nästa gång vi skulle handla. Vi ägnade resten av dagen till att fixa iordning i lägret så att det blev så in som möjligt. Dessutom bäddade vi våra sovplatser och av någon anledning blev min säng överbäddad... Jag löste detta genom att helt enkelt lägga mig där min plats skulle ligga och vägra flytta på mig. Somnade hyffsat tidigt eftersom jag varit igång hela dagen och skulle upp vid sex på torsdagen för att hämta Edvin i Tingsryd.

Torsdagen: Lajvet börjar klockan 00.00 men alla var trötta av alla förberedelser så det hände inget under natten. När jag steg upp vid sex var jag däremot tvungen att vara in-lajv, så det var bara till att limma på öronen och sminka mig. Enligt tradition ösregnade det och när jag var framme vid bilen två timmar senare (varav en ägnades åt att gå till bilen) var jag genomdränkt och strimmig i ansiktet av sminket som runnit av. Körde lite halvgalet eftersom vi redan var sena till Edvin och jag inte hade hans nummer. Vi hann nog inte mer än torka förrän regnet behagade titta fram igen och dränka oss ytterligare en gång. Fördelen med regn är att inte så många är ute då, vilket gör det smidigare att smyga in på lajvområdet utan att allt för många upptäcker en, nackdelen är att lajv har en tendens att stanna av bara för att det regnar. Vilket ger en massor med dö-tid och svårigheter att hålla sig inlajv. Speciellt när man är en nära grupp och bor väldigt avlägset. Men vi slog ihjäl en del regn med sång, musik och vattenpipsrökande (för de som rökte). Efter ett tag tröttnade jag på regnet, jag var den enda som inte fick någon frukost eftersom jag körde och hämtade Edvin, så jag klampar ut i regnet och börjar försöka få igång en eld. Det har slutat ösregna och duggar mer, men det var lika svårt att få igång en eld för det. All ved var blöt, även den vi lagt under tak, eftersom taket börjat läcka :/ Dumma granris till att hålla dåligt. Nåja, det blir mat till slut och alla är glada. Regnet upphör dessutom och jag finner ett nöje i att diska: sjövattnet är varmare än luften och det kändes så härligt att värma sig i vattnet. (Även om det var korkat).

Edvin försvinner i några timmar efter middagen och efter mycket om och men ger sig alla soldater iväg för att leta efter honom. Han kommer tillbaka två minuter efter det att den sista gruppen soldater gett sig iväg, i extas över allt han ”upptäckt”. Lite off undrade han om det var dåligt att han gick, det stod i hans intrig och därför hade han gått. Becky och jag var överlyckliga och menade på att det var skitbra, något hände ju! Kapten (Elsa) var inlajv minst sagt inte road över situationen och straffade Edvin med piskrapp för att han gått iväg utan att meddela henne. När han lugnat sig lite och prästinnan gett honom en smärtstillande dryck som skulle påskynda läkningen lite, satt han och ritade av de växter han hittat och berättade om sitt äventyr. Han berättade att han hittat orchernas läger och satt en blomma på deras döskalle som de hade utanför sitt tält. Han upptäckte även en blomma som han bara hittade runt deras tält. Efter mycket tänkande gav han blomman namnet Orkidé (ja, dålig humor is the shit). På senare på eftermiddagen/tidig kväll blev det oroligheter nere i ena byn och vi blev ombedda att hjälpa till. Kapten valde att svara på människornas böner och soldaterna gav sig iväg ner till byn och skrämde bort orcherna. Det räckte med att de visade sig för att de skulle lämna byn för denna kvällen. Lite senare kommer de och hälsar på oss, de slår sönder en del av pallisaden och härjar rent allmänt medan en av orcherna försökte räkna oss (antagligen för att avgöra hur stor hot vi var, de kunde dock inte räkna oss alla och missuppfattade vårt antal totalt, det fick vi reda på efter lajvet när vi pratade med dem :)) Adam sköter det hela med att säga ”det är människor ni vill åt, gå till människobyn där borta”. När vi var ”färdigräknade” gav de sig lugnt av. Vi kunde pusta ut och sjunga resten av kvällen/natten

Fredagen: Efter frukost ger sig jag, Becky, Anni och Lisa iväg till ”huvudstaden” för att handla mer proviant och lämna prästinnan hos mer erfarna helare, då hon var mycket sjuk av att ha förlorat sitt halsband. (Offlajv var hon dödsförkyld och åkte hem) Vi släppte av henne nere på stationen i Ronneby, körde världens mest mysko runda för att komma till Maxi och började leka. Anni hoppar i kundvagnen och drar åt sig allt hon hittar som ett litet barn, Becky har full mundering med vapen och rustning och vi drog nördiga lajvskämt med varandra och pratade om roliga lajvhändelser och annat. Vid fruktavdelningen kommer det fram en kvinna till oss och säger ”är det inte fusk att åka till Maxi och handla mat när man lajvar? För det är väl det ni gör?” och vi svarade: ”Äh! Vi är ju på värdshuset och handlar proviant ju ^^”. Resten av Maxi tycktes dock inte veta vad lajvare var, för de tittade konstigt på oss. (Eller, de tittade konstigt på 3 stycken 18 – 20-åriga tjejer som utklädda går runt och leker och är överförtjusta över kinderägg)...

Väl tillbaka inlajv får vi veta att prästinnans smycke är återfunnet och en del av vår gruppintrig är löst. Vi börjar rätt snabbt med maten eftersom den tar flera timmar. Jag och Edvin rev sjukt mycket rotfrukter som vi senare blandade med mjöl och ägg och gjorde biffar av. Tanken var att vi skulle göra biffarna först och sedan stecka köttet, för vegetarianernas skull, men det blev inte riktigt så. Vi fick nytt besök av orcherna, de slog sönder lite mer pallisad och så hade de med sig en tolk som kunde framföra deras krav.

Adam: Vad vill ni? Människobyn ligger åt det hållet *pekar* det är dem ni vill komma åt inte oss.

Orchen enlig översättaren: Vi vill ha sprit, blod och fula kvinnor att göra vackra barn med

Adam: Sprit och blod kan ni få i människobyn! Här är vi alla vackra och tänker inte ge er några av våra kvinnor.

De accepterade sitt öde och anföll byn istället. Vi halvsov oss igenom oroligheterna i byn, men fick ingen ytterligare påhälsning från orcherna. Aggan som spelade paranoid av skogen gav oss många goda skratt och skämt och han var duktigt rädd när han helt plötsligt ser en annan alv stå två meter ifrån honom, utan att han hört ett ljud. (De var jävligt duktiga på att smyga!)

Lördagen: Jag säger bara: stackars människobarn. I ur och skur kom han till vårt läger för att bli undersökt av kultursystrarna och svara på konstiga dumma frågor. Han fick dessutom svara på dumma frågor och blev omdöpt till Heppling. Han bekräftade alla våra teorier om att männen var dummare än kvinnor och hundar, att de föddes i små hus (fågelbon) och gillade pinnar och hade det och skrik som statusuttryck. Han fick dock massa belöning i form av nötter, russin, mandel, chokladbollar och annat gott, så jag tror han trivdes hos oss :D

Det regnar periodvis och vi myser inne i mongoltältet med musik, sång och vattenpipa, såklart. När det slutat regna så mycket går jag ut för att kissa, känner då att det inte regnar så mycket och väljer att ge mig ut på ett äventyr: hitta människan jag enligt intrigen är kär i och spana på honom. Klampar runt i skogen, slår mig på stenar, rötter och trampar på stickor och barr, har så ont i fötterna där jag planlöst irrar runt i skogen att jag knappt kan koncentrera mig. Kaxar mig lite mot en människa innan jag ger upp och börjar gå på stigen istället, vilket gör ännu ondare eftersom det ligger en massa lösa stenar överallt som man hela tiden trampar på. Går runt lite i byn innan jag ger upp och bestämmer mig för att leta i den andra byn. Påvägen tillbaka möter jag halva min grupp och kaptenen frågade vad jag hade för ärende i byn. När jag tittar ner i marken och skamset svarar ”ingenting”inser hon att jag gett mig av utan tillåtelse och frågar mig om jag inte lärt mig av vad som hände Edvin. Hon ber mig gå tillbaka till lägret och vänta på henne. Upprorisk som jag är struntar jag i detta och smiter till den andra byn, men vänder rätt kvickt. Hinner tillbaka innan Elsa, vilket var lite synd, ville se hur hon spelade mot mig om jag kom tillbaka efter henne. De andra hade inget märkt över huvud taget utan frågade om inte de andra också skulle komma snart.

I alla fall, jag slapp piskan, istället fick jag påbörja min soldatutbildning. Elsa spände sin pilbåge, visade mig hur man skulle hålla pilen, drog åt och sköt iväg en pil långt åt helvete. Hon avslutar det hela med:

”Såg du? Så bra, då kan du hämta pilen”. Sedan sköt hon pilar efter mig så att jag arbetade hårdare under press och tvingade mig springa efter varje pil. Och det var inte så att hon sköt medan jag hämtade de andra nedanför kullen, nej, hon väntade tills jag nästan var uppe innan hon sköt iväg nästa och bad mig hämta den. Sen fick jag skjuta och hämta mina egna pilar. Och hennes. Det blev en hel del springande och ännu fler sår på fötterna, men det var väldigt roligt. Elsa var både in och off väldigt imponerad av hur snabbt jag lärde mig att sikta och skjuta. Vi åt lite mat innan Bella skulle ge mig svärdsträning och vi var in ett tag, sedan insåg vi att vi inte kunde någonting och började offa och flumma istället. Men kul hade vi och vi boffrade lite på varandra.

Efter en stunds tränande började jag steka köttfärs för att bli av med allt. Då kommer de: orcherna. De omringar oss på ett smidigt sätt och vi lyckades inte lokalisera dem ordentligt, trots deras klirrande utrustning och svartiska rop/befallningar till varandra. Samtidigt kommer det upp fyra människor som gömmer sig bakom ett träd, skräckslagna. Vi vägrar dock inse att de är fega som får utan ger dem vapen och tycker de ska hjälpa till att försvara oss. Innan vi vet ordet av det har de slagit sönder halva vår pallisad och anföll oss från alla håll och kanter. Alla sprang runt totalförvirrade och jag blev anfallen av två orcher samtidigt. När ena lägger armarna om mig tuppar jag av. (inlajv alltså). De ställer sig i en ring, tjuter segertjut och dansar. Hela gruppen är nergjord. De käkar lite köttfärs och verkar nöjda och glada. En av dem tar dessutom lite nyfiket i en grönsak och smakar. Reaktionen blev att han spydde och kastade maten på mig. När de gått springer Frida och Becky ut ur militärtältet där de gömt sig med hundarna (man får inte anfalla om det finns djur ute, eftersom det är stressande för djuren och hundar kan anfalla eftersom de inte vet att de är på lajv, det enda de ser är att deras matte/husse blir anfallen). De gråter och skriker i panik och ångest över att deras vänner/släktingar är svårt skadade eller döda och bär in oss i mongoltältet. Noah som bara blev nockad då han skulle kasta magi på orcherna kvicknade snabbt till och hämtade en helare som helade de skadade. De döda kunde hon inte göra något åt.

Vi var rätt sura, de skadade kunde inget göra förrän dagen efter så vi blev sittandes i lägret och offade. Vi hade eldshow för människorna som ”hjälpte” oss vid orchattacken och pratade till klockan fem på morgonen :O

Söndagen: Vi hinner inte göra så mycket, sminka oss och gå ner till ena byn innan avblåsningen sker. Vi ville snitta någon (eller jag ville ge honom en offentlig avrättning) men han var hemskickad/befann sig på offen. I alla fall, det blev en del posande för alla som ville ta kort på oss i de båda byarna innan vi börjar packa ihop och jag kör runt för att lämna folk och saker. Kommer hem runt sju/halv åtta, äter, duschar, badar och duschar igen. Ringer Benjamin och somnar efter typ 20 minuter. Sedan sover jag sött till nästa dag.

I'm back

Jag är tillbaka, hel och kry :) ska blogga om allt senare :)

Farväl för en tid

1) Benjamin, jag älskar dig, trots min personintrig.
2) Jag kommer tillbaka, skabbig och översminkad
3) Det lär inte bli några bilder, Ellan tar kameran till HBG
4) Karaktärsbeskrivning och avsnitt 1 av Prestige of Belgium finns ute nu!
5) Jag har ingen mobil med mig och kommer inte kunna höra av mig
6) Jag lovar att inte slå ihjäl mig
7) Japp, jag ska lajva till söndag

Ointressanta jag

Idag gick jag otroligt nog ner till UNF och deltog faktiskt i över 10 minuter, vilken bedrift :D

Vi skulle ha brännboll vilket jag (ännu mer) otroligt nog var sugen på.

Det blev chipsprovning, vilket inte gjorde så mycket, dels för att det är gott och dels för att jag lovade mamma att komma hem fort. (Ville ha mat)

Det var dock väldigt roligt :D Ville vara med på norsk kurragömma med men cyklade hem och höll henne sällskap genom semifinalen av Talang 2007 och Criminal Minds (älskar!)

Sen ringde jag och pratade med Benjamin och fick skämmas över att han bara har 8 märken på sin overall (alltså, vad fan heter det och hur fan stavas det?) och ingen hade anknytnig till hans nördiga kemilinje :O Skamligt.

Han var rätt tråkig att prata med, dels för att han var trött och osocial och dels för att han hade annat att tänka på. Och jag var inte heller allt för rolig, ville att bara han skulle prata så jag började skriva till en massa folk istället. Ibland suger jag verkligen på att vara en bra och intresserad flickvän.

Eller människa över huvud taget.

Hela dagen har jag tänkt på att jag måte vara mer intressant i min blogg, jag menar, vad skriver jag om, egentligen?

När jag fick reda på att till och med Vidar läser min blogg fick jag ännu mer panik.

Men jag vet precis vad jag ska blogga om: Sims 2. När Sims 1 var populärt hade Sigrid, Mio, Leno och jag en mysko sida där vi gjorde följetånger/berättelser om våra Simsgubbar, och så tog vi kort på dem och berättade vår historia. Min handlade om Chloë, vars mamma dog, så hon blev deprimerad, flyttade hemifrån och återvände senare med svarta kläder, svart hår och svartsminkad, hon målade sitt rum i mörka färger och grät ofta vid sin mammas urna :P

Mitt nya Sims 2-liv kommer innehålla intriger, svek, kärlek, sex, barn, socialen, alkohol, misslyckade fester och allt som en dålig såpopera på tv innehåller. Ni kommer följa min berättelse slaviskt :P

Vad som hände 4/5- 8/5

Jag suger på att blogga faktiskt. Men nu har mitt internet lagt ner så jag har inget bättre för mig. Även om jag gett lite korta inslag på vad som hände under denna helg tänker jag berätta det mer detaljerat. Och ni kan vara lugna, även jag har gränser för var ett privatliv börjar :P

Fredagen: Ur Benjaminsynpunkt är den här dagen ointressant. Det var en väldigt varm dag, 23 grader ute. Jag gick på både min mattelektion och min fysiklektion. Jag ligger väldigt långt bak i matten och jag måste verkligen ta tag i den. Skäms på dig Felicia. Vid två började jag jobba och det hände varken något intressant eller något icke-sekretessbelagt. Jag gick lite tidigare från jobbet för att hinna med tåget, hade dessutom mammas cykel så jag verkligen kom i tid. Nere på perrongen började jag bli lite nervös. Inte för att åka tåg, att åka till stockholm är jag van vid och skulle något hända känner jag en del i Stockholm som jag kan vända mig till, oavsett tid på dygnet. Jag var mest nervös inför resan från Stockholm till Umeå, dels för att jag aldrig åkt den, dels för att det var en lång färd och dels för att jag inte visste/vet vart Umeå ligger. Tänk om jag bara hoppade på ett tåg och bara kom halvvägs, eller om jag somnade och kom för långt upp?

I alvesta ringer jag mamma och talar om att jag är på väg, hoppar på stockholmståget och upptäcker att jag får sitta baklänges. Jippi, jag är ju inte alls åksjuk eller så. Av okänd anledning rotar jag fram fysikboken och läser kapitel åtta.

I Stockholm har jag en väldans tur, hittar rätt tåg direkt och sedan är det bara den långa, tråkiga resan kvar. Naturligtvis är jag den enda som får någon brevid mig, så alla andra kan lägga sig på tre säten och sova, men inte jag. Och han brevid mig var tydligen en sådan som kunde somna var som helst. Olyckligtvis nog började han falla mot mig och jag behövde verkligen akut gå på toa. När jag kom tillbaka låg han över alla mina saker och sov. Jag hade inte hjärta att väcka honom så jag kryper ihop i en tom stol och stirrar ut genom fönstret. Det är kallt, tråkigt, trångt och ljust. Som att vakta rydshallen.

Lördagen: Äntligen framme! Trött, dryg och förvirrad pratar jag med min mamma, snurrar runt åt alla håll och kanter och vill att hon ska lägga på så att jag kan ringa Benjamin för att lättare kunna hitta honom. Först går jag åt fel håll, sedan upptäcker jag att hållet jag går mot inte ens är i närheten av vad man skulle kunna kalla stationshus, snarare blir det vara mer väg. Så jag vänder mig om och går åt andra hållet, det hållet flest personer gick åt. Och så kommer det någon gåendes rakt mot mig, någon som jag antar är Benjamin. Mamma och jag lägger på och Benjamin får en väldigt stel kram. Han gav en väldigt stel kram med. Sen började vi gå. Efter ungefär Sagan om de Två Tornen länge i vandring bryter jag ihop och vill gråta. Det tog verkligen evigheter att gå hem till honom. Och det jag kallade uppförsbacke kallade han raksträcka.

Efter två mackor och lite juice gifte jag mig med hans säng medan han lärde sig att inte hetsa folk till att dricka. Jag sov inte så bra, för mycket tankar och intryck. Dessutom skämdes jag enormt över att jag var så jävla dryg mot honom. Han däremot tycktes förlåta mig snabbt för när han kom hem hade han köpt ett paket kinderägg till mig :) Vi lekte med leksakerna man fick och med ett par tänger som jag hittade när jag rotade i hans lådor. (Varför tog jag inte kort på det? Det var ju roligt att leka med häxan och bläckfisken.)

Jag tvingade honom att titta på Pans Labyrint medan jag försökte sova bort min huvudvärk. Men det lyckades inte direkt.

Benjamin frågade chans på mig med. Och jag sa faktiskt ja, så rent teoretiskt sätt är 5/5 vårt officiella datum. Av någon anledning tillämpas inte detta datumet :P

Söndagen: Umeå är iskallt jämfört med Växjö, jag fick en köldchock av att befinna mig där uppe. Vi vaknade löjligt tidigt, redan vid sju faktiskt. Runt niotiden gick vi till Ica för att upptäcka att butiken inte var öppen så vi fick gå hem igen. Sen gick vi tillbaka när det var öppet och handlade mat till en vegetarisk korvstroganoff. Lärde Benjamin att spela Eco Fluxx med, men när han förlorat tre gånger i rad ville han inte spela mer. Och jag förstår honom. Han straffade mig genom att lura med mig på Spindelmannen 3, och en två timmars lång promenad. (Att den blev så lång berodde mest på mig och mitt ”ska vi hångla bakom en gran? Fan, det var en tall...”

Bion var astrist, jag satt och längtade efter att den skulle ta slut så jag kunde gå hem till Benjamin och laga mat. Halvslurade mig igenom filmen, somnade aldrig men det var inte långt därifrån. Var mer intresserad av B faktiskt. När bion äntligen var slut missade jag helt att gå på toa så det var ju en liten plåga att gå hem den evighetslånga biten till Benjamin. Speciellt med tanke på att vi fortfarande stannade och hånglade på, bakom och under allt vi kunde komma på ;P

När vi lagat maten och ätit den hjälpte jag honom med hans korridorsstädande. Jag var nog inte så duktig och var rätt halvlat, men seriöst, det hade verkligen inte blivit städat på minst en vecka, snarare två tre veckor sedan och folk torkade eller dammsög inte upp något om de spillde det på golvet >_<

Sen somnade vi, tråkigt nog.

Måndagen: Benjamin var ambitiös och steg upp vid 06 för att göra sig i ordning till skolan. Jag var lat och drog ner honom i fördärvet, tills han nästan fick stressa till skolan. När han stuckit somnade jag om och sov gott till nio-tiden. Då steg jag upp och duschade. (Något han var förvånad över när han kom hem). Terrade hans dator medan han var borta. Moahaha.

Vi handlar allt vi behöver förutom pärlsocker för det glömde vi, gör chokladbollar och jag tvingar honom att vara jätteseg så jag kan slå in hans present som jag köpte för evigheter sedan. Jag tror han blev glad över sin lilla kemilåda. Vi läste instruktionerna och säkerhetsföreskrifterna noga. Han får inte leka med den utan uppsikt av en vuxen.Vi vet ju alla hur farligt bikarbonat är.

Sen åt vi chokladbollar, ”tittade” på Apocalypto och lagade mat, som blev megagod :D

Tisdagen: Somnar ifrån Benjamin medan han gör sig iordning till skolan. Dåliga mig. När jag vaknar fastnar jag framför Yk innan jag tar mig i kragen, packar ner mina saker (utom mitt linne som jag tydligen glömde), försökte städa undan lite. Benjamin höll på att få mig missa bussen hem, så vi får ta lokalbussen ner till stan. Vi åt glass eftersom vi missat det under min vistelse och tog ett långsamt farväl.

Bussen hem var seg, jävligt seg. Jag var åksjuk och hade seperationsångest. Någonstans på vägen mot Stockholm byter vi busschaufför till en galen jävel som gjorde sjuka omkörningar och backade på motorvägen upp på en avfartsväg (påfart) till Upplands Väsby... Han får dock hjärncellerna tillbaka och stannar, typ precis innan vägen tar slut under däcken och min dödsångest har nått sitt klimax.

I Stockholm träffade jag en vän från Sockerdricka och vi fikade och pratade. Sedan var det bara att hoppa på nattåget som gick till Hässleholm (ja, det är en omväg på onödigt många mil). Han brevid mig flyttar sig till två lediga säten så att jag kunde få lägga mig och sova och tro det eller ej, jag lyckades somna. Däremot fick jag extrema hudutslag över hela kroppen som vägrar försvinna, trots att jag duschar och smörjer mig. Det kliar som in i helvete och hela ansiktet är prickigt och rött. >_<

Jag är en fjortis

Benjamin och jag är världens fjortispar, ni vet ett sådant som alla stör sig på. För det första går vi knappt utanför hans rum, och när vi väl gör det har vi bara ögonen för varandra.
Igår gick vi på bio. Eftersom Benjamin skulle till skolan idag tog vi den som gick vid 18.00. Vi hade inte något att göra, vi hade i princip legat i sängen sen klockan sju och bara hånglat, så vid fyra går vi ut på en långpromenad, dels för att vi inte visste var bion låg och dels för att komma ut.
Nå, det var tur att vi gick så tidigt, inte för att vi fick springa runt och leta utan för att vi stannade var 100 meter och hånglade. Alla stackars umebor som var ute samtidigt tittade generat bort medan vi i princip äter upp varandra. På bion var vi hyffsat duktiga dock, bara småkysstes lite försiktigt. Så vitt jag kunde höra var det ingen som klagade och vi såg i princip hela filmen. Och hånglade hela vägen hem igen :P
Annars händer det inte så mycket. Benjamjn är megaunderbar, vi hånglar eller dricker té.
Och jag älskar honom verkligen.

Jag är nervös

Jag brukar bli nervös när jag ska ut och resa, men det brukar gå över för jag tänker alltid "äh, det löser sig". Nu är jag säker på att det inte löser sig. Och jag är oerhört tjejig, jag matchar mina kläder, har noga tänkt ut exakt vilket klädesplagg jag ska ha och vilken dag... känner mig så oerhört ful och jag vet inte varför. Jag tror B gillar mig oavsett om jag är sminkad, om jag har blåa eller svarta byxor, om mitt hår är ruffsigt eller friserat...
Men jag är så rädd att jag ska komma dit och han ska tänka "men, vilket skabb" och be mig leta upp ett annat ställe att sova på och så sitter jag där tills på tisdag och bara känner mig dum, ful och äcklig.

tänk om jag missar tåget? Emo jag känner att jag är för lycklig för att det ska vara sant.

Hmm, någon sjunger Blue Monday på tv, det var länge sedan man hörde den <3

Utmanad

Happ, Carro utmanade mig :P


1. Jag vågar knappt gå på andras toaletter, jag håller mig hellre tills jag kommer hem

2. Jag duschar väldigt sällan eftersom jag är rädd för duschar

3. Jag skär mig fortfarande

4. Jag kan vara uppe i flera dygn och göra ingenting

5. Jag har jättelätt att småförälska mig i personer men svårt att bli kär i dem

6. Jag är hellre tyst och går och klagar för en utomstående, än skäller på en närastående när den sårar/irriterar/förolämpar mig

Jag väljer att utmana: Angelica, Vildhjärta, Emelie, Malin och Benjamin (haha!). (Och Sigrid om hon vill!)

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex sanningar/egendomliga saker om sig själv.
Den som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin dagbok och samtidigt ange
reglerna för spelet. Slutligen väljer den personen fem nya personer och gör en lista av deras
namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras gästbok för att låta
dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen dagbok för mer information.

Hemma från Lincon

Lincon består av nördar och när man kommer hem är man läskigt nördig och drar nördiga skämt. Man har dessutom fått en överdos av socialt umgänge och befinner sig i någon form av eufori.
Man måste vara på Lincon för att veta vad som händer på Lincon.
Har jättemycket att blogga om men ska snart hämta Karin och göra chokladbollar.