cirar.se fungerar också

Bloggflytt

nu finns jag på: fluffelicia.se istället :D

Ljuva hemstad

Klockan 14.09 rullade tåget från Uppsala till Stockholm. Det var inga större problem, jag lyssnade på min MP3-spelare och tittade ut genom det halvsnöiga landskapet. Biljettkontrollanten kollade inte biljetten, så jag hade i princip bara kunnat hålla upp mobilen utan biljett.

I Stockholm rörde jag mig till perrong 11 och satt och frös häcken av mig samtidigt som jag med frysande händer försökte anteckna i artikeln jag läste. När tåget kom fick jag slåss med övriga tågresenärer om att ta sig igenom vagnarna till rätt sittplats. Jag såg att jag hade tur: bra fönsterplats i rätt riktning. Det var bara att sitta och njuta... och avlida av tristess. Det blev snabbt mörkt ute och jag slumrade nog till lite, för tio minuter senare stannade tåget (det var verkligen bara tio minuter, jag blev jättebesviken) och en man hoppar på tåget och sätter sig bredvid mig. Jag hör när han pratar att han är från mina trakter, kanske kring Älmhult, sitter och funderar på om min röst uppfattas på samma sätt när jag pratar. Kring femsnåret dukar han fram middag han varit i Bistron och köpt: en flaska vitt vin och en ost-och-skink-macka. Behöver jag säga att han läste Aftonbladet?

När mamma hämtade mig vid gamla stationshuset satt en liten cockerspaniel i bagageluckan och skrek ut sin lycka över att se mig. Och när vi väl kom ut ur bilen hoppade hon runt och tjöt och ville gosa. Det blev hemmakväll för hela slanten, med hemmagjord risgrynsgröt, mackor och thé. Vi bänkade oss framför tv:n och tittade på Byggfällan där mammas kompis var med, sen blev det kommissarie Lynley och Blackadders julsaga.

I morse väcktes jag av korkad spaniel som skulle in och gosa samtidigt som pappa kallade på henne för att hon skulle låta mig sova. Kvart i åtta var hon inne igen, men denna gången ropade ingen på henne, så hon hoppade upp på madrassen och la sig till rätta, krävde uppmärksamhet och gos. Jag klev upp, hörde Ellan ropa hej då och gick ut i köket. Det första mamma säger (förutom god morgon) är: "Ellan tog ditt diadem". Jaha... Tack för den syster :P

Idag ska jag träffa den underbaraste Karin <3

Jägarexamen

Då har man varit på sin första "föreläsning" i Jägarexamenskursen. Jag tror det kommer bli riktigt kul! De som håller i det (jaktstyrelsen) är roliga och engagerade. Tyvärr hade inte böckerna kommit, hade gärna velat läsa och bläddra i dem, men man kan inte få allt. Vi fick göra ett litet test, frågor som brukar dyka upp på teoriprovet. Jag och Jossan fick 15 (14 om man ska vara riktig, men Jossan och jag motstrider att fältharen är sotgrå, vi anser att den är brungrå). Det var jävligt skillat med tanke på att vi inte visste vad en träskällare var eller hur långa ben en stövare har ;) Och det faktum att vi chansade rakt igenom.

Innan denna spännande introduktion fick jag även ett annat ångestfyllt glädjebesked: Min examinator har läst igenom arbetet och kommit med kommentarer. Dessa är nu rättade och efter att ha bråkat högt med både datorn och stackars Benjamin har jag en text som enligt dator ser bra ut, både som .doc och .pdf. Jag hoppas han godkänner den (och att den ser ut som den ska på hans dator) så jag kan skicka in det och bara släppa skiten.

Nu är det artikelläsning som gäller.

Megahelg

• Skattjakt i kylan,
  
• utelekar,
  
• barn som inte lyssnar,
  
• barn som inte lyder,
  
• barn som slåss på låtsas och på riktigt,
  
• barn som gråter,
  
• barn som har ont i magen,
• barn som är rädda
  
• barn som vill sova,
  
• barn som inte vill sova,
  
• barn som stör,
  
• barn som blir störda,
  
• barn som väcker ledare för att de vill spy och sedan lyssna på sagor,
  
• barn som raidar ens väska för att de vill läsa,
  
• barn som tror jag heter Jim.

Som jag har skällt, hyssjat, jagat barn, skällt, skällt och skällt. Stackars barn, de måste tycka jag är den värsta människan på hela jorden, men INGEN lyssnade ju. Och det är väl bättre att en ledare tar hela smällen än att alla ledare ska vara hemska. Eller något, jag vet inte. Undrar om jag någonsin får vara ledare igen.

Barnlekar

Sitter och googlar på barnlekar, jag är fantastiskt dålig på det. Tills imorgon ska jag har hittat på en skattjakt, jag har ingen som helst aning om hur man gör det. Men det löser väl sig... Bättre än att läsa artiklar i alla fall

Frukost?

Varför heter det frukost på svenska? Vem kom på det? "Breakfast" är ju hur logiskt som helst men frukost?

Relevans

Förlåt men... VARFÖR KAN INTE FOLK STÄLLA RELEVANTA FRÅGOR?! Vem i HELVETE bryr sig om att vissa studenter har mindre frysar än andra hushåll? Vad i helvete har det att göra med att uppmärksamma folk på att slänga mindre mat?! Man kommer väl inte hem med 6 kg kött att frysa in om hela frysen redan är överfull? Och om man nu gör det så kanske det är bra att man uppmärksammas på att man är en idiot? Och vem i HELVETE bryr sig om att man kan skicka nötkreatur till ett viltslakteri om det BARA FINNS ETT ENDA I HELA REGIONEN SOM FÅR DET?!
kfusdghghjreahb
fdbojxicbgkhdejfn jrpeoölagkblfdabgvDSX

ah, aggressioner

2006-11-21

När alla andra är som
sammansmält choklad i
en microvågsugn

är du och jag som
after eightbitar
- prefekt inslagna med jämna mellanrum

/Felicia

><

Ju mindre jag gör, desto större ångest får jag och ju mer ångest jag får desto mindre gör jag. Om jag bara kunde hitta energin till att göra allt. Det är inte mycket som egentligen måste göras men jag vill liksom bara sova hela tiden.

!

Hade så jävla kul igår! Började med lite halvskrik med varandra över lite väl hög musik, men det var trevligt att träffa folk man inte sett eller ens känner. Kring elvatiden rörde vi oss ner till Terrassen där Jossan gjorde en följeström genom att beställa en alkoholfri fruktig drink, vilket resulterade i en övergod passionsfrukt-drink. (Även om de andra hade alkohol i sina). Vid halv ett gick jag, Jossan, Pernilla och öh, Rene? till Orange och dansade tills det stängde vid tre, det var så jälva kul! Och bra dansmusik också, lite synthtechnorock :)

Alla som inte var med missade verkligen något. Och eftersom jag körde alkoholfritt gjorde jag "bara" av med 149 kr (varav 60 kr var inträde och 20 kr var garderob, vilket var lite B, tar man så mycket i entré ska fan garderoben vara gratis *snål*).

Fast att vara hemma kring tjugo i fyra, övertrött och därmed pigg och vakna halv nio för att mata katter tär på ens krafter. Så det är väl inget man ska göra varje kväll, men någon mer gång i år kanske?

Trevligt besök

Idag var Zandra här på besök! Vi knallade runt lite på stan, jag köpte två linnen på Cubus (det var två för 149), jag skulle ha ett linne och en långärmad, men men :P Nu har jag i alla fall ett svart linne jag kan träna i ;P

Efter fyra mötte vi upp Carro på Hemköp och köpte till en sallad vi gjorde iordning och snackade skit över tillsammans med lite Coca cola. Det är så kul att träffa gamla vänner så där och bara snacka skit om allt och alla, typ SJ och idiotchefer.

Detta underbara besök innebar dock att jag inte läste artiklar som jag borde, så det blir en del att ta igen imorgon. Borde påbörja GMO-projektet med... Och snart är det halvtidsuppdatering på DeLaval-projektet... Dessutom har vi fallarbetet och jag har fått tillbaka kandidatuppsatsen.. Åh, just det, mattetentan med... Så har vi praktiken...

Jag måste sluta, jag kommer inte kunna sova nu... Vilket jag ändå inte kan, för det ligger en massa ovikt tvätt på sängen xD

Bilddagboken

Laddat upp bilder från maj på bilddagboken... 107 bilder... förlåt xD

Det som inte kan sägas i ord, får sägas i bilder

Mumsmums mat

Här kommer två bilder på gårdagens middag:

Blomkålsgratäng


Cole-slaw (stavning godtycklig)

Det var sjukt gott att mumsa i sig :) I övrigt är mitt liv för tråkigt för att nämnas, det är bara skola, skola, skola och excel. Även om jag känner att dagens excelövning borde varit den första och att jag faktiskt började begripa vissa excelfunktioner, vem vet, en vacker dag i övre medelåldern (jag tror inte det kommer ske innan) kanske jag börjar gilla excel.

Här kommer även en bild på vårt vardagsrum, jag var ju inte smart nog att ta en "före-efter"-bild utan bara en efterbild. Tapeten har inte torkat på bilden och lets face it, Benjamins kamera är inte lika bra som min när det gäller stillasittande fotoobjekt.

Nya vitrandiga tapeter

Det här är det sämsta året på sjukt länge.

Brydd liten hjärna

Jag tänker för mycket, jag har alltid tänkt för mycket och kommer alltid göra det. Och det handlar inte alltid om att jag är värdelös i skolan eller inte orkar mer, ibland tänker jag för mycket för att jag bryr mig, även om det inte alltid verkar så. Jag går ofta över min egen kapacitet i tänkandet men det gör inget, för när mina tankar handlar om vänner kan jag göra det, det är energi och tankekraft som får ta plats (det låter flummigt men jag går ju trots allt hos en flumtant).

Jag försöker hjälpa folk (och djur) så mycket jag bara kan, jag vet inte om det märks eller inte men jag gör det inte för att få uppskattning, jag gör det för att jag bryr mig om folket runt omkring mig och för att jag vill hjälpa. Det är allt från att stötta & trösta vänner när de är ledsna (de stöttar & tröstar ju mig), lyssna på dem när de vill prata, plocka på mig anteckningar och handouts (hur ofta har inte mina underbara klasskamrater tagit handouts åt mig? För att inte tala om alla tentor de klarat och gett mig så jag kan plugga och klara omtentorna, hur långt hade jag kommit utan dem? Inte längre än till lifescience i alla fall).

Det jag tänker på nu är hur jag kan hjälpa folk på bästa sätt, jag känner mig lite maktlös när jag inte vet vad JAG kan göra för att hjälpa.

Jag har kommit på att med mitt sorteringsproblem kommer jag inte kunna rösta på något parti:

- De får inte ha ett fult infoblad (Där försvinner Piratpartiet och vänsterpartiet)
- De måste ge mig information (Där försvinner sossarna och miljöpartiet)
- De får inte motsäga sig själva i sin information (Där försvinner Folkpartiet och Moderaterna och Centerpartiet)
- De får inte gå emot mina generella åsikter (Ledsen att säga detta men Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna går emot mina åsikter).

Så eh, vad finns kvar?

Psykologisk krigföring

Okej, detta är bara ett inlägg där jag spyr galla över folket som bor i trapphuset och grannhusen.

Vi börjar med våra äckliga mittemotgrannar. De ställer ALLTID sina sopor utanför sin dörr. Så får de stå där i några dagar. Vem fan gör det egentligen? Om man tänker att man ska ta ut soporna ställer man dem innanför dörren, så att man ser dem och går ut, inte utanför dörren eftersom det faktiskt påverkar grannarna att tvingas gå igenom äcklig soplukt varje gång de går ut. Så nu har vi börjat att utsätta dem för psykologisk krigsföring: Vi sätter upp en post it-lapp med numret på hur många dagar soporna stått där.

Sen har vi grannarna ovanför oss, två elefanter som spelar in porrfilmer. Hur hårt kan man egentligen gå på ett golv? Och seriöst, måste man låta så mycket när man är intima med varandra är det fan dåligt. För att inte nämna att subban alltid stänger dörren framför en, så man måste låsa upp den själv.

Och så har vi de vi delar tvättstuga med, vill de ha en skabbig tvättstuga eller vad det är det med dem? De slänger alltid luddet på golvet och det blir bara äckligare och äckligare. Än sen att den innan gjort det, det betyder ju inte att nästa ska ha samma värdelösa stil. Nu har jag sopat upp allt så det är rent och fint igen, jag vill fan inte ha en äcklig tvättstuga. Nästa gång blir det en David Batra-lapp.

Ett rekord i allt

Till att börja med, ni vet hur man kan skriva in saker och få förlag på sökord eller titlar? Här är resultatet:
Nu till bloggandet:
Jag har slagit rekord i två saker:
Att ta mig från Ultuna till Kungsgatan, trots att jag fick rött på alla ställen det fanns trafikljus på, på en kvart, det söta vänner är fort.

Andra saken jag slog rekord i var att ta mig från hemmet till Ultuna på en timme. Det mina kära vänner är det totala beviset på att jag totalt saknar lokalsinne. För hem - Ultuna är max 25 minuter för mig, när jag hittar. Tyvärr var det ju så att när jag, av alla dagar, skulle visa Carolina till Ultuna är dagen jag cyklar vilse.

Häftigt nog var detta dagen jag lyckades hålla mig vaken trots att föreläsningen handlade om systemanalys och bilderna var allt annat än upphetsande.

Så var det det är här med drömmar

Dröm den 31/8 2010

Eva hade dött, hennes lik låg under vattnet och vi tänkte bärga hennes skelett. Isen ovanför var meterdjup och Lisa ringde hennes far för att kontrollera om det var okej. När vi kom till platsen där Eva hade sjunkit med sin häst borrade Jossan fyra hål som bildade en fyrkant i isen med en pimpelborr. Vi tog bort fyrkanten och kände det iskalla vattnet. Så sprack mer is och plötsligt hade vi en stor cirkel vatten.

Vi hoppade ner i vattnet med våra galonbyxor och regnstövlar för att vänja oss vid kylan, sen dök vi ner under vattnet och hittade Evas lik med hästliket bredvid. Men det var något lurt, Evas skelett omfamnade ett vuxet kvinnoskelett och vi blev misstänksamma. Vi simmade upp till ytan igen och tog ny luft samtidigt som vi diskuterade vårt fynd. Hade inte Evas mamma dött och försvunnit under mystiska omständigheter? Jo det hade hon.

Jag ropade åt Mowgli att han skulle ringa 112 för vi behövde hjälp med att bärga liken. Medan han sprang bort till närmsta telefon dök vi ner och undersökte liken. Lisa började pensla på hästen med en kökspensel och kunde se att den hade en hovskada, Josefine och Karolina undersökte Evas lik och tog kort på allt med sina mobilkameror. De såg att Eva hade skall- och höftskador. Kunde de ha orsakats av fallet från hästen?

Jag simmar upp till ytan igen och får höra Mowglis rapport. Han berättar att polisen inte prioriterar fallet och kommer om ca en vecka, detta kunde inte accepteras, så jag klev upp ur vattnet, ringde 112 och hotade med att jag skulle ringa kvällstidningar och publicera bilderna vi tagit. Telefonisten blev rädd och sa att hon skulle komma direkt och polisen inom kort.

Under tiden jag bärgar de andra upp Evas kropp och skalar försiktigt av henne huden. Kvinnan konstaterar att de gjort ett bra jobb och skulle fortsätta medan jag och hon hoppade ner och undersökte det andra skelettet. Hon vänjer sig lite vid kylan innan vi dyker ner och bärgar liket på en baddräkt. Hon ber mig ta upp skelettet medan hon undersöker området.

När Mowgli ska hjälpa mig upp med det andra skelettet ur vattnet tappar han hennes huvud och jag måste dyka ner och hämta det. Väl uppe igen frågar jag var telefonkvinnan är och om hon inte hade dykt upp ännu.

Så det var bara att dyka ner till hitteplatsen. Jag hittar henne fastklamrad uppochner på ett stenblock bredvid grottan där skeletten legat. Hon skriver "SATAN" på en gul postitlapp och förlorar medvetandet. Jag misstänker att hon kommit på någonting och tar med mig de bakmått hon samlat ihop, innan jag simmar upp med henne till ytan.

Jag börjar Hjärt-och-lungräddning på henne samtidigt som Lisa ringer ambulanser, jag säger åt Lisa att låta mer hysterisk så att de kommer snabbare, det gör hon. Jag ropar att hon inte kan andas och personen som tagit emot vårat nödsamtal frågar vem det är. Vi berättar den medvetslösa kvinnan var den som tagit emot vårt första samtal till larmcentralen och sedan kommit för att hjälpa oss. Den nya telefonkvinnan säger då att den medvetslösa kvinnan inte var polis eller sjukvårdare utan en polsk bärplockare som fått jobb på larmcentralen för att hon kunde bra svenska.

:(

NU JÄVLAR ÄR DET KRIG!

Växtplugg

Inte.Tappa.Koncentrationen.Rast.Snart.Slut.Vill.Sova.

OkollektivetKadaver.se

Schemakrockar

Nu har jag fyllt in tre av fyra scheman (jag upptäckte just att det kommer krocka stört mycket om jag läser alla fyra kurserna) och kan konstatera lite saker:

1) Folk som planerar kurser är idioter, vem fan sätter ALLA obligatoriska moment på rad?

2) Vem fan tycker att ett besök till Lövsta ska vara OBLIGATORISKT?

3) Jag vet hur man använder Opti-Kuckeliku

4) Jag har två tentor samma dag, samtidigt i olika kurser

5) Vem tyckte det var okej att helt plötsligt byta föreläsningsdagar från måndag/tisdag till onsdag/torsdag? Enligt ramschemat ska GMO-kursen och Agrosystemkursen kunna läsas samtidigt, men det går ju inte om ena kursen plötsligt byter dagar.

6) Jag kommer få en överdrivet jobbig höst, men jag hoppas jag löser det.

7) Jag är lite ledsen över att jag inte kan läsa Animal Welfare-kursen, men spontant känns det som att det räcker med att 33%-kurserna krockar, 65%-kurserna behöver inte också göra det.

8) Sommarkursen har inte kollat hur det ser ut med de medverkandes schema eftersom de lägger redovisningen samtidigt som obligatoriska moment ><

Vet du?

Varför hittar alltid insekter in men bara nästan ut? Finner de något nöje i att slå mot rutan någon centimeter från öppningen eller är de bara korkade?

Inte alltid som man tänker sig

Det här är vad som måste göras:

* Rätta Torbjörns hatiska rättningar
* Skriva klart uppsatsen om Rödbäcksdalen
* Plugga på växttentan
* Plugga på kemin
* Plugga på biokemin
* Göra en presentation om praktiken

Det här är vad som gjort:

* Läst ut A game of Thrones
* Sett på tv och film
* Fikat och ätit med kompisar

Jag har alltså bara roat mig, men nu när jag läst ut kan man ju tänka sig att jag tänker göra skolarbete, men nej.

Nu är jag i en post-bok-sadness. Ni vet den där fruktansvärda sorgen man känner när man precis läst ut en riktigt bra bok och slutet är så kittlande, sorgligt och uppmuntrande att man vill kasta sig in i närmsta bokbutik för att hitta del två, eller en annan bok av samma författare eller en lika bra bok. Fördelen (och nackdelen) med fantasyböcker är att det alltid finns minst en uppföljare och jag måste säga att jag har extremt stora krav på A Clash of Kings som tvåan heter, men även på trean, fyran och femman. Min stora förhoppning är att historien inte blir seg och uttömd i och med mängden böcker.

Första boken är extremt levande och skriven på ett enkelt men ändå detaljerat och vackert sätt. Det händer något varje mening och man sugs in i berättelsen och har svårt att komma loss. Till skillnad från många andra böcker där det händer ytterst lite i böckerna, det byggs mer upp för den ultimata fighten, händer det här en massa saker, intriger, kärlek, sorg, våld, sex, dumma beslut, kloka beslut... Man vet inte vad som ska komma här näst och man kan tro sig veta något när det plötsligt ändras. Det är en hemsk bok och författaren är riktigt grym mot sina karaktärer, man känner verkligen med dem.

För att trösta mig från detta har jag och Ellan beslutat att ha ett Harry Potter-maraton med alla hittills utgivna filmer :P

Växjö

Klockan sex på fredagsmorgonen ringde min väckarklocka och tvingade mig att försöka släppa den fruktansvärda ångesten jag hade och kliva ur sängen. Natten hade bestått av en ångestfylld resfeberdröm som vanligt och jag kunde inte riktigt släppa att "det var över nu". Jag åt två honungsmackor till frukost, diskade, gick runt som en levande död, packade om väskan och gick sedan till tåget, kvart över sju på morgonen. Det var varmt.

Jag undrade lite om folk aldrig sett en människa läsa förut, för det var irriterande hur uttittad jag blev där jag satt på olika bänkar på perrongerna mellan tågbyterna och läste. Först i Uppsala, sedan Stockholm och slutligen Alvesta. Jag blev inte förvånad men irriterad när de ropade ut i högtalarna att tåget var trasigt och inte kunde köra i full hastighet, detta skulle innebära förseningar, men de hoppades att det inte skulle bli mer än 20 minuter. Tågbytet mellan Alvesta och Växjö var inte 20 minuter, det var 18. Så när konduktören går förbi frågar jag henne om bytet och får till svar "Äh. Det går så många tåg däremellan ändå". Bra att de inte satsar på kvalitet och att komma i tid, jag menar vem bryr sig att inte jag hinner med mitt tåg? När vi lämnade Nässjö var i alla fall sista budet att vi skulle hinna med alla anslutningar, men det skulle vara kort tid så man skulle inte dröja med att gå ut.

Halv ett säger tåget att vi närmar oss Alvesta, jag tar min packning och går mot dörren, så stannar tåget och blir stillastående i skogen. Och tiden tickar på. Kvart i ett säger de att de var tvungna till att invänta ett tåg. Det var banarbete och därför fanns bara ett ledigt spår. Alla anslutningar från Alvesta var brutna. Nästa tåg mot Växjö skulle gå fem över halv två. Jag skulle träffa Carro och Ellan och käka, men igen, vem bryr sig om det? Inte SJ i alla fall >_< Och inte fan går det hitta hur man klagar på deras dåliga service.

Jens kom och hämtade mig i Alvesta istället och körde mig till stan, så jag kom bara en halvtimme sent till det avtalade pizzamötet, helt okej.

Resten av fredagen blev mysig med bästis, milkshake och musik av Josef på kvällen

Lördag och söndag har ägnats åt att läsa i min bok, med avbrott för mat, tv, mormor och morfar och klippa håret ;P

Konsten att döda djur

Igår stötte jag på sammanlagt fyra oönskade djur i lägenheten. Två av dem dödade jag.
Det började med att jag stökade runt och packade ur lådor och ställde i ordning i lägenheten.

Tidigare på dagen hade jag varit ute i Sunnersta och städat den "icke rengjorda spisen" som besiktningsmannen hävdade. Jag vet fortfarande inte vad han menade men Svinto är roligt att använda. Innan jag stack hade jag öppnat altandörren, mitt fönster och köksfönstret eftersom det luktade "hej här har det gassat på 200 grader i en månad" :P

När jag lagt en massa badrumssaker i en låda och skulle bära in den i badrummet hörde jag ett megailsket surrande. Uppe vid lampan surrade en GIGANTISK humla som var arg för att den inte hittade ut. Så, min djurkärlek trogen tog jag ett glas och en bit papper och fångade in honom, lät honom ilsket surra i glaset medan jag försökte lista ut hur jag skulle öppna ett fönster utan att släppa ut honom. Men det gick bra, iväg flög den stora rackaren :D

Bara någon timme senare hör jag ett flaxande, onekligen ljudet av ett odjur. Och mycket riktigt, vid tv:n flaxar en MONSTURÖS fjäril omkring och hittar inte ut. Så jag tar Carros långa sopborste och knuffar ut fanskapet. Ni skulle känt min puls!

Djurdödandet började först på kvällen. En liten äckelfjäril förpestade min sovrumstillvaro och mosades mot en kartong med ett par trosor jag bestämt mig för att kasta. Sen tar jag samma trosor och mosar ihjäl en fluga som ville surra när jag skulle sova. Så så var det med det djurdödandet.

Jag saknar mina vänner!

Umeå

Ja, här händer inte mycket.

Juni. En konstig månad. Den månad jag trodde skulle bli årets bästa. Jag skulle bo hos Benjamin, praktisera lugnt bland kor och bara njuta på kvällarna.
Så blev det inte.

Jo, jag bor med Benjamin och det är underbart och ja, jag praktiserar bland kor och kalvar men inte fan är det lugnt. Det är tungt och ansträngande, man vaknar varje dag med träningsvärk och kommer hem varje kväll med värkande fötter och ömmande rygg. På det somnade både Chmurka och Birk in, med en veckas mellanrum, så plötsligt hade jag inte två mysbollar att gosa med. Wolfram den lilla tjockisen lever fortfarande som tur är, just nu sitter jag och tittar på hur hon är för tjock för att lyckas med sitt tilltänkta uppdrag; att klättra i taket.

Som tur är gör Benjamin typ allt hemma, både diskar och laga mat, så det enda jag behöver göra är att duscha, äta och somna medan vi glor på film. Är jag inte den perfekta flickvännen?

Inte nog med det så gjorde Torbjörn något ovanligt: Sitt jobb. Så nu har jag en C-uppsats att skriva om, som han ändå inte kommer läsa förrän han är tillbaka i Augusti, tack för den. Men jag får skylla mig själv på flera punkter: 1. Jag tog inte tag i det i tid 2. Jag var naiv och 3. Nej Karro, jag mailade inte.

Det var kortfattat vad som hänt hittills. Och ja, FF-konserten Distant World II var UNDERBAR! Jag höll på att börja lipa så vackert! Och scenerna och musiken från FF XIV var så jävla vackra och bra! Vill spela nu! (Ja Lisa, vi fick tjuvkika på XIV)

Menslogik

När man har mens, i alla fall jag, blir jag alltid sugen på sötsaker. Jag började ana onåd när jag hällde i en halv mugg socker i min skål med fil. Till och med jag tyckte det var overkill. Sen sitter jag här, pmsaktig som fan och känner mig sugen på chips. Så jag cyklar till Gottsunda och köper chips. Och lite till. För så här var det:
När jag vände mig om hängde det påsar med Gifflar lite strategiskt och med en stor skylt där det stod "2 för 35:-" samt "ny smak!". Tro mig, jag försökte styra över händerna som tog var sin smak, kardemumma och kanel. Helt plötsligt står jag i läskhörnan och tänker "ska jag äta gifflar och chips kommer jag bli törstig och saften är nerpackad". Så köpte jag en cola. Sen när jag betalar kommer min normala, småländska logik och grämer sig lite över att 2 kr inte är en rabatt och jag skulle aldrig köpa två i vanliga fall... Men gifflarna är i alla fall goda.

Snart är det flytt igen

Ja, imorgon flyttar jag, igen. Mina stackars, men underbart söta, vänner har ställt upp på att vara flyttflickor en gång till. Jag tror att jag inte ska flytta fler gånger nu ;P Eller i alla fall inte så de måste bära.

Nerpackningen går långsamt, jag är bättre på att göra annat men jag har i alla fall kommit en bit nu. Bokhyllan är nerpackad, likaså är köksskåpen (vilket jag upptäckte den hårda vägen var lite korkat). Kläderna ligger ju redan i lådor så jag tänkte de skulle få vara kvar där. Hm, alltså har jag "bara" badrummet (vilket mest är att slänga ner saker i kassar), studiehörnan (vilket typ är datorerna :P) och tv:n kvar (vilket jag fixar ikväll). Det kanske går bra det här ändå. Trots att det är total kaos i lägenheten.

Jag klev upp klockan tio i sex i morse och fixade med tvätten, nu har jag tvättat fyra maskiner som torkar i det inte allt för effektiva torkskåpet och den slöa torktumlaren. Frukost är intagen och jag funderar på att se på lite tv innan jag rengör micron och så. Hm... Förhoppningsvis lägger sig ångesten och jag kan skriva på kandidaten, jag blir verkligen galen. Nu är det bara mitt fel att den inte blir skriven.

Jag vill att det blir lördag så jag kan pussa på Benjamin. Men innan dess vill jag att den förbenade kvinnan svarar på när vi börjar -_-

Latmask

Fan, jag gör verkligen ingenting. Varför saknar jag disciplin så hårt som jag gör?
Det är ju inte direkt så att jag gör något roligare. Jag vill bara inte göra något alls. Jag packar inte, jag pluggar inte, jag skriver inte. Hur kan det vara så jävla svårt? Kan inte någon komma och slå lite på mig?

Kvällen sägs nog bäst i bilder

Tyvärr är blogspot dum och lägger bilderna baklänges, så börja nedifrån och upp. Ska sova nu men bildtext kommer. Den håriga saken som fångats mest på bild är Lisas übersöta valp Skoj :)

Växter

Jag gillar inte växtproduktionskursen. Varje gång den är känner jag mig sjuk och dålig, för jag tycker verkligen den är tråkig. Jag vet inte ens om jag lärt mig något. (Okej, jag har gått på typ en föreläsning, jag erkänner). Nästa tisdag är det tenta så det är väl bara att plugga på egentligen...

Stillastående

Jag är en sjukling. Med en virusinfektion i halsen. Och "inte riktigt bihåleinflammation ännu". När jag sväljer, eller andas för den delen, gör det jätteont. Huvudet gör också ont, för mina bihålor är fulla med snor. När jag böjer huvudet uppåt rinner det ner tjock, äckligt snor ner i munnen som jag måste spotta ut. Jag sover mest hela tiden för allt är för energikrävande. Jag är varm och jag fryser som fan.

Jag måste sova upphöjt för att andas lättare och för att minska svullnaden. Det ger mig mest ont i nacken. Allt detta gör mig bara deppig och jag orkar inte göra någonting, än mindre skolan. Vilket gör mig mer deppig.

Nu orkar jag inte ens skriva mitt gnällinlägg som jag planerade.

بطيخ

Var ska man börja? Jag har så mycket att berätta att det finns inte ord för allt jag upplevt. Jordanien är fantastiskt och helt jävla underbart. Det är ett land som jag önskar alla åkte till och upplevde, samtidigt som jag vill att det ska förbli rätt orört. Man såg mer och mer i byarna nära Petra och Amman att de började bli turistexploaterade, med många hotell (bland annat skulle det byggas ett sexstjärnigt hotell där, det var redan fullbokat och bygget var inte ens igång).

De flesta i Jordanien pratar (mer eller mindre) bra engelska och de kan sin kultur och sitt lands historia, vilket var fantastiskt att lyssna på . De försöker inte köpa en för tio kameler (inte på allvar i alla fall) och så vidare man inte går klädd som en tysk porrhora såld till extrapris i staden så blir de heller inte "upprörda" över ens lättklädsel. De tycker däremot det är roligt med västerlänningar, misstänker vi ser roliga ut, för de tittar gärna och fnittrar, speciellt om de fortfarande är i skolåldern. Man måste dock veta att man inte ska se killarna i ögonen och hälsa när man är tjej, det betyder att man är intresserad och kan lätt leda till missförstånd. Man är också gift, annars får man ett "Whyy??!! Why no hosband?" och vilda gestikulationer. De kan accpetera en "no baby" om man läser på universitetet, då utbildning är viktigt för båda könen. Däremot ska ju en bebis planeras så fort man gått ut för "baby good for you, two sons, one daughter" är det du ska ha.

De flesta man stöter på är dock riktigt trevliga och har humor, de kan klä en i beduinslöja och säga "nu blev du plötsligt vacker" och de gapskrattar om du då gör kameldansen och försöker sjunga på deras "King Abdallah dance". Man bör veta att deras kung heter Abdallah och deras förra kung heter Hussein och de är mycket stolta över dem. Och man kan förstå varför, de har förbättrat det för många i Jordanien, speciellt beduinerna.

Jordanien är sevärt, men man måste faktiskt åka dit och uppleva det själv för att inse dess storhet, att i text eller bild försöka förmedla de intryck Jordanien ger går inte. Bland annat hade vi uppfattningen om hur det skulle vara att bada i döda havet, men det var inte förrän man var där som man faktiskt insåg vad det handlade om. Det är inte lätt att flyta i döda havet, man kan inte göra annat än att flyta. Man är som en badanka i ett badkar eller vad man nu vill jämföra sig själv med. Och vattnet känns tjockt och skumt och tro mig, man vill inte ha det i munnen, inte ens en liten droppe. På den jordanska sidan hade man turen att det inte fanns en massa vassa saltstenar som skar upp ens fötter, men den första biten var lite stenig. Man får betala inträde men då får man också tillgång till en pool och duschrum och annat när man tröttnat på havet, för även om det är kul kan man ju inte sola och bada i den klassiska bemärkningen. Dessutom får man inte ligga på mage och flyta :P

Samma sak gäller Petra, det är fantastiskt att uppleva, klart ett måste och historien är så intressant att lyssna på (även om man får en guide som läspar så hårt att han visslar och spottet sprutar på åhörarna och han upprepar samma sak om och om igen). Och det finns otroligt mycket att se, trots att man bara upptäckt typ 40%. Det är sjukt mäktigt och imponerande. Man vill ta kort på allt, även om man vet att man kommer sitta där två veckor senare och tänka "vad i helvete är det här för stenbit jag tagit kort på?" :P

Annat att rekommendera är glasbåten så man får titta på korallerna, man kan göra upp om tid och priser och vad man vill se, men det är sjukt vackert! :3 Vi snorklade också vilket typ höll på att dränka mig för jag knappt kan simma, än mindre snorkla xD Och mamma trampade på en Abu Haileman, vilket var poppis om man sa lite då och då, hur random det än var :P

Bilder finns på fb :)

^^

Jag har kopt en fil sjal och nu pratar jag med lisa och benjamin :)

Inget aprilskämt

Mitt forna jag

Nej, det var inget aprilskämt, jag tog saxen och klippte. Familjen fick panik men resultatet blev snyggt :D

Ena sidan


Andra sidan :)

Änteligen

Ja, då var den jävla livsmedelstentan skriven och även om den var enkel så vet jag inte alls hur det gick. Detaljfrågor i all ära men det stod verkligen still i huvudet.

För att fira att vi klarat ytterligare en skrivning i vår studentkarriär gick jag, Jossan, Lisa och Karolina ut och åt buffé på Amazing Thai i kvarnen. När vi ätit på tok för mycket (i alla fall jag som säkert tryckte i mig ett tiotal räkchips) gick vi vidare mot Terrassen där drinkar intogs. Det var rätt mysigt, inget folk men inte heller allt för bra musik. Drack en söt och en sjukt sur alkoholfri drink, mums :) Nu är jag i alla fall hemma igen och vill verkligen sova xD Ska nog göra det, imorgon måste jag börja på huvudtexten, verkligen börja, på fredag ska den in...

På torsdag klockan 18 är det våfflor hemma hos mig, glöm inte det!

Alternatives to Forage Fish

Titeln syftar på den senaste undertiteln jag läste alldeles nyss, blogginläggstitelstorka!

Tiden rullar på, lite för fort för min smak men jag har ändå hunnit göra en del, allt från att se Alice i Underlandet tillsammans med mina vänner för att fira söta Karolina, till att gå på Nordiska Museet tillsammans med underbaraste Carolina. (Bilder finns att se här). Mellan detta har jag läst massor om växtproteiner (och andra alternativ) till karnivora fiskarter och pratat om växtprotein till karnivora fiskarter. Jag är så härligt enkelspårig ;P

Våren är inte riktigt kommen men på lördag är det vårdagjämningen! Dock ska det enligt rykten (tv4-vädret) bli kallare på måndag med MINUSGRADER! :'(

Trots detta glada, soliga väder så känner jag mig rätt deppig, jag har skitsvårt att stiga upp, oavsett när jag lägger mig och jag sover mest hela tiden. Även om jag stundtals är glad så har jag svårt att se framemot, längta och vara glad över saker en längre stund. Motivationen ligger på minus och jag försöker hela tiden komma på anledningar till att lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Jag har huvudvärk, känner mig ängslig och är hela tiden smått irriterad. Och inga tabletter hjälper...

Kanske börjar det bli vår?

Så fort någon skriver lite om vårtecken så hämnas vädret med att snöa och få oss att glömma det där med vår, men nu har det varit fint i nästan en hel vecka så nog vågar man väl påstå att det blir lite bättre? (Förlåt snöhatande Lisus om detta inlägg gör att vädret börjar snöa ännu mer!)

Jag känner att jag har fått lite vårtecken, förutom den värmande, glada solen som grillar min sadel varm så kunde jag, för första gången sedan första snön föll, växla på min cykel! Jag trodde faktiskt växeln var trasig men rätt som det var så lyckades växeln dra upp sig från ettan till trean och jag slapp trampa fyra hundra gånger för att komma en meter. Glad blev jag.
Inte nog med det så svettas jag som en hund nu när jag cyklar för att det är så varmt :D

Jag håller på med kandidaten och den går smärtsamt långsamt framåt. Handledaren gillade min tidsplanering i alla fall, men rekommenderade mig att lämna in sista utkastet tidigare än jag begärt då han ska hålla i en massa kursavslutningar (läs tentor) i andra kurser och kommer ha dåligt med tid. Jag uppskattar att han säger det redan nu, så jag inte drar av mig allt hår för att han inte svarar senare. Jag tycker dock textinställningarna är helt störda, seriöst... Högerjusterad text? Korta meningar innan nytt stycke blir ASFULT!

Ska snart ner till bibblan.

Ink

Såg just den underbara filmen Ink (rekommenderas starkt! Men läs inte wikiartikeln för noga för den avslöjar hela filmen). En av de bättre filmerna på länge! Det var lite som drog ner den, men jag skulle lätt kunna se om den direkt!

I övrigt mår jag bra, inte mått illa på hela dagen :D Jag har påbörjat ett nytt stickprojekt eftersom jag avslutade mitt första igår, det blev en liten "datorväska" till Lillemor, ska bara sy ihop den och hitta en fin knapp (då ska jag ta kort på resultatet!). Mitt nya projekt kräver min fulla koncentration då jag ska resårsticka hela, och av någon anledning glömmer jag alltid om jag nyss gjorde en avig eller en rät stickning. Jag vet inte ens om jag gör mina aviga rätt men hittills är resultatet för litet för att jag ska se om jag har lyckats eller inte :P

Idag har jag städat lägenheten, känns sjukt skönt, sen har jag letat argument mot socker, tittat på Crimial Minds, ätit och sett Ink. Och nu tror jag jag ska sätta mig en stund med stickningen.

Den senaste tiden har jag mått fan, jag hat varit konstant illamående och dagar jag inte levt på Postafen har jag tillbringat på toaletten och spytt upp galla, eller nyponsoppa om jag haft sådan tur att jag haft sådan i magen. Olyckligtvis nog har detta drabbat mina söta agronomvänner som mer eller mindre tvingats göra grupparbetet helt själva. Detta innebär tyvärr också att jag ligger lite efter i skolan. Min förhoppning var att ta igen en hel del i helgen men igår (fredags) var jag totalt sängliggande, illamående och dan, och idag (lördag) umgicks jag med min underbara bästis och eftersom jag inte sovit på hela natten funderar jag på att vara en mes och lägga mig. Efter en dusch, och ett hopp om att få ut min dread som jag har i nacken (med andra ord en gigantisk tova som jag verkligen inte får ut).

Imorgon ska jag:
Städa hela lägenheten
Hitta saker om socker som man kan debattera om
Börja på extrauppgiften jag ska ha gjort till nästa vecka
Fundera ut på exakt vad jag vill med mitt examensarbete, som skrämmer mig mer och mer ju mer jag tänker på det. Vad fan ska jag göra?

Stickstickstickelistick

Hm, var ska man börja?

Jag hade en underbar helg med bästisen <3 Hon kom hit kring 21 på fredagskvällen och vi bakade pizza, drack coca cola och tittade på Precious, rekommenderar starkt! Väldigt bra film! Sen åt vi glass och bara allmänt myste. Kring två var både hon och jag trötta, så vi kröp ner i sängen men jag kunde inte somna. Strax innan sex klär jag på mig och går ut och hämtar tvätten som har fått torka sen innan vi gick och la oss, vek den och gick in och la mig igen.

På morgonen konstaterade vi att vi var för lata för precis allt och bestämde oss för att öka i vikt, så vi klädde på oss och tog bussen ner till stan, där visade Carro mig underbara Storken, ett skitmysigt café :E Vi åt frukost (och varsin semla), snackade, fnissade åt fjortisar som klädde sig fult och kände sig jättecoola när de gick in i rökrummet och höll i en cigarett. När vi diskuterat allt från prettopeople till vem som ska uppfostra barn gick vi ut på stan och gick i affärer. Båda var trötta och osociala men vi hade trevligt ändå. Det är skönt att kunna umgås ibland utan att egentligen umgås. Jag köpte en mysig tjocktröja (med dragkedja) som är lila med svarta prickar och alldelses mjuk inuti med stora, svarta fluffiga bollar och massa strumpor :)

Vi har ett tag pratat lite om att lära oss sticka, så vi gick till Garnspecialisten Tyg & Rum och frågade vad vi behövde, sen köpte vi garn stickor och en bok om grunderna i denna konst. Kring tre skiljdes vi åt och jag somnade så fort jag kom hem, vaknade någon timme senare och gjorde ingenting... Förutom att lära mig sticka :P

Söndagen var bara allmänt omotiverande så jag gjorde inte ett piss, tittade på Project Runway och stickade.

Det är typ det enda jag gör just nu, sover och stickar, förutom på nätterna, då ligger jag vaken och är frustrerad på allt. Borde ta tag i mig själv :P

:(

Jag vill inte vara sjuk hest, jag vill fika med bästis, hänga på nationen, vara pigg och orka saker, träffa människor och... jag vet inte vad..

Omtentan gick bra... ett tag, sen började "varför svarade jag så?"... ah well..

Överhettad hjärna

Jag har insett att jag använder min stackars överhettade hjärna till fel utnyttjande av dess kapacitet. Istället för att använda den till behövliga saker, så som kreativa maträtter och kunskap inom allt som har med min agronomutbildning att göra så tänker jag på annat. Till exempel på reklam och hur mycket jag stör mig på viss reklam.

Har ni sett tele2-reklamen på sista tiden? Först handlade det om ett får som inte kände sig hemma någonstans, var utanför och ledsen. Sedan hittar han till tele2, där alla var som honom och där han kände sig hemma och avancerade inom jobbet. Nu på senaste tiden handlar reklamen om hans störiga stalker som idoliserar honom något enormt och vad gör han? Jo han gör sig rolig på hans bekostnad, suckar åt honom osv. Jag tycker fåret är elakt och skulle aldrig vilja ha tele2 som mobbar sina medarbetare -_-

En annan sak jag funderat på idag var när jag tittade på "vad kommer hända hos Efter Tio". Jag kan gilla det programmet, ibland är det riktigt bra. Idag skulle det handla om barn till varje pris. Eftersom jag hade gruppdiskussion när det var så kunde jag inte se det, men man fick veta att det skulle handla om en kvinna som ensamstående adopterat två embryon som hon planterat i sig och sedan fött fram. Naturligtvis var frågan sedan: är det lagligt? Ska det vara lagligt? Jag har haft huvudbry hela dagen, skulle velat lyssna på hennes historia och höra hennes argument. Spontant känner jag lite att "nej, det finns så många barn som behöver en familj, ta hand om dem istället", men samtidigt kan jag förstå folk som känner att de vill föda sina egna barn och ha den biten och jag kan förstå de som säger att ensamstående inte ska vara dömda till barnlöshet eller adoption av redan födda barn bara för att de är singlar... Men jag känner ändå att man borde börja med att ta hand om de som redan finns.

Det fick mig sedan att tänka på ett samtal jag och syrran typ hade; nämligen det att jag vill adoptera mina barn. Hon tycker jag inte ska dröja för länge med att skaffa barn för hon vill bli moster/faster, men adoptionsprocessen är rätt lång, eller den kan ju vara det och just nu vill jag inte ha barn. Däremot vet jag att jag vill adoptera, inte för att jag inte vill föda, det är något annat i mig, kanske samma del som gör att jag tar hand om alla oönskade djur, som Ika?

En annan sak, men det är mest en sak som stör mig, är glappet på... agrar allmänbildning som Hasse skulle kallat det, som finns i klassen. Jag kan inte hjälpa det, men jag känner att vissa saker borde man kunna vid det här laget. Eller åtminstone känna att det är för pinsamt att fråga högt. Sen är det ju det här eviga med att bete sig som en vuxen människa på universitetet, det vill säga inte hålla på och prata på föreläsningen eller gapskratta åt interna skämt och sådant.

Jag känner instinktivt att jag måste plugga xD

Tiden rinner iväg och jag vet inte vart den tar vägen. Seriöst? Hur ska jag hinna?

Idag fick vi lära oss lite om grupparbete och även om det låter töntigt så var det viktigt. Naturligtvis innefattar gruppen oss vanliga fem, men vi tänkte ändå pröva på de metoder som Svante lärde oss. För inte kan det ju skada? Något som gjorde mig riktigt nöjd var att vi smärtfritt kunde komma överens om 7 punkter i en överenskommelse. Jag hoppas alla parter kommer hålla den men det tror jag. Jag kommer bli fett besviken på den som sviker punkterna utan vettig anledning, den ska gälla på liv och död! (Okej inte riktigt). Men jag tänker inte anpassa min dyrbara tid efter onödigheter, jag har bestämt mig för att inte åka hem under tiden vi har projektarbete eller träffa pojkvän, trots att jag verkligen vill träffa mormor och morfar och min kärlek, det betyder att alla kaffebjudningar hos moster på torsdagseftermiddagar till måndagsförmiddagar är strängerligen förbjudna!

Idag har jag i alla fall hunnit med det som ska vara gjort tills imorgon. Jag tror det löser sig, jag och mina postitlappar ska bli kompisar.

Det går inte att länka till min dröm :( men gå in på http://drömlådan.se/?id=54 så hittar ni den :)

Imorgon börjar det igen, 15.45 ska min grupp ha sin projektredovnisning i ekonomi. 18.00 ska jag tvätta, på tisdag är det annan redovisning och på onsdag är det munta. Känns som jag har glömt hela uppgiften, vad handlade det om? Strutsägg? wtf? Sen är det föreläsningar och så börjar de nya kurserna. Allt återgår till det vanliga. Som vanligt ska jag försöka hålla mer ordning och plugga mer, men vi vet alla att det kommer gå åt helvete.

Nytt årtionde

Ja, då började 2010, för vissa på ett våldsammare sätt än andra. Mitt nyår invigdes med lite nära-döden-upplevelser och huvudvärk. Men vi tar det från början.


Den 22:e december åkte jag ner till Växjö för att fira jul och nyår, vilket var ett helvete i sig. Det började med att jag packade mina väskor, tryckte in Birk och Chmurka i varsin transportbur och gick ut i kylan för att vänta på bussen. Den var naturligtvis sen och även om jag tog en buss med god marginal blev jag väldigt nervös. Jag hann inte mer än på bussen innan hon gasade iväg och jag tappade balansen och föll med Birk och Chmurka, gissa om jag var irriterad. Resan till stockholm gick bra och jag kunde i lugn och ro kånka allt till den stora tågtavlan för att sedan leta runt mig för att hitta till perrong 11.

Tåget mot Malmö (som jag tar) kom otrorligt nog i tid, tyvärr hade inte tåget vid ett gjort det, så det var smockfullt med personer som envist skulle på, trots att deras ersättningståg skulle gå tio minuter senare. Och vilket helvete det var, folk knuffades och skuffades för att komma på först (även om alla har platser) och jag blev omkullvält av en kvinna med barnvagn när jag stod på första trappsteget på tåget, så jag, Birk, Chmurka och all packning ramlade. Jag har inget emot att ramla och tar väl sådär på att bli knuffad, men förfan, djuren kunde SKADAT sig. Hur hade hon tyckt det var om jag knuffade henne? Eller någon av hennes jävla ungar? Och i kupén var det ett sådant helvete att jag helst inte vill minnas det. Det var trångt, fullt med djur och packning, jag satt baklänges och tågets comfortfunktion hade fryst sönder så det skakade som fan, det föll djur och packning vid de kraftiga svängarna.

Men jag kom i alla fall hem och "råttorna" och jag installerade oss i källaren där vi har det mysigt. Mamma och pappa är helt förtrollade av Chmurka och lekte med henne tills hon var helt utmattad de första dagarna. Jens byggde världens bo åt henne och mamma lekte och gosade och gjorde det skönt i buren för Birk, så de har det i alla fall bra. Molly är lite konfundersam över att hon aldrig blir nerropad i källaren längre och brukar ligga utanför dörren och vänta på den som är där nere.

Julafton firades hos mormor och morfar ute i Vislanda, det var kallt ute så Smirre det fegsnöret låstes in i sovrummet där han skulle få vara ifred från Molly. Vi åt mat och hade det trevligt innan vi öppande våra presenter. Jag fick böcker, pengar och trosor :) Och en Flamsk som moromor Ellen vävt (arv) och jag valde den med två kvinnor och ett får. Pappa fick ett singstar som vi lekte med när vi kom hem :P Det var inte sköna toner som sjöngs kan jag säga.

Mellandagarna flöt mest bara på, jag köpte Lillemor och var hemma och gjorde ingenting, jag försökte plugga men alla vet ju hur bra min självdisciplin är :P

Nyår firades hemma hos Uffe och Mita, vänner till Mamma och Pappa, vi åt trerätters och sjöng singstarduell, de två sista finalisterna fick sedan sjunga "Happy New Year" med Abba om förstaplatsen. Mamma vann mot Mita men det var knappt. Sen var det tolv och dags att titta på smällare, eller fly ifrån dem som det snarare blev.

De första smällarna gick bra, de sköt högt och exploderade pinsamt nära andra hus men var vackra att titta på. Men strax innan tolv skedde första flykten, det var en raket som inte flög iväg utan exploderade på plats och vi alla sprang och gömde oss, jag duckade bakom bilen och såg hur eldflammor föll ner omkring mig. Vid tolv tände vi de "tunga smällarna" och det gick rätt bra, tills vi skulle tända sista kartan, den första smällde upp högt och vackert och vi tittade hänförda på raketen och dess färger, men när nästa skulle smälla föll den omkull (den stod på ren asfalt) och skickade rakten rakt ut i vägen, den exploderade bara någon meter ifrån oss och vi alla reagerade så chockerat att vi inte märkte att den av kraften från smällaren snurrat runt och nu höll på att skicka nästa raket rakt på oss. Inte förrän det började gnistra till skrek någon "spring" och alla flydde vind för våg. Essie hoppade över buskarna, mamma sprang bakom husknuten och jag gömde mig bakom en bil. Den första smällaren landade och avfyrades precis bredvid vår bil och den smällen skickade väg dess inneboende smällare till grannens garageport där den exploderade med en hög smäll. När vi kände oss säkra igen tittade vi fram och ur rökmolnet kommer den andra familjens, som också var på besök, pojke fram som hade sprungit för livet bort upp mot vägen. Efter det var det inte så roligt med smällarna längre, så strax innan ett åkte vi hem till Molly och jag gick och la mig för jag hade världens huvudvärk.

Så det var mitt nyår :P Nu är det nya tag som gäller.