Jag tänker för mycket, jag har alltid tänkt för mycket och kommer alltid göra det. Och det handlar inte alltid om att jag är värdelös i skolan eller inte orkar mer, ibland tänker jag för mycket för att jag bryr mig, även om det inte alltid verkar så. Jag går ofta över min egen kapacitet i tänkandet men det gör inget, för när mina tankar handlar om vänner kan jag göra det, det är energi och tankekraft som får ta plats (det låter flummigt men jag går ju trots allt hos en flumtant).
Jag försöker hjälpa folk (och djur) så mycket jag bara kan, jag vet inte om det märks eller inte men jag gör det inte för att få uppskattning, jag gör det för att jag bryr mig om folket runt omkring mig och för att jag vill hjälpa. Det är allt från att stötta & trösta vänner när de är ledsna (de stöttar & tröstar ju mig), lyssna på dem när de vill prata, plocka på mig anteckningar och handouts (hur ofta har inte mina underbara klasskamrater tagit handouts åt mig? För att inte tala om alla tentor de klarat och gett mig så jag kan plugga och klara omtentorna, hur långt hade jag kommit utan dem? Inte längre än till lifescience i alla fall).
Det jag tänker på nu är hur jag kan hjälpa folk på bästa sätt, jag känner mig lite maktlös när jag inte vet vad JAG kan göra för att hjälpa.
