Det här är vad som måste göras:
* Rätta Torbjörns hatiska rättningar
* Skriva klart uppsatsen om Rödbäcksdalen
* Plugga på växttentan
* Plugga på kemin
* Plugga på biokemin
* Göra en presentation om praktiken
Det här är vad som gjort:
* Läst ut A game of Thrones
* Sett på tv och film
* Fikat och ätit med kompisar
Jag har alltså bara roat mig, men nu när jag läst ut kan man ju tänka sig att jag tänker göra skolarbete, men nej.
Nu är jag i en post-bok-sadness. Ni vet den där fruktansvärda sorgen man känner när man precis läst ut en riktigt bra bok och slutet är så kittlande, sorgligt och uppmuntrande att man vill kasta sig in i närmsta bokbutik för att hitta del två, eller en annan bok av samma författare eller en lika bra bok. Fördelen (och nackdelen) med fantasyböcker är att det alltid finns minst en uppföljare och jag måste säga att jag har extremt stora krav på A Clash of Kings som tvåan heter, men även på trean, fyran och femman. Min stora förhoppning är att historien inte blir seg och uttömd i och med mängden böcker.
Första boken är extremt levande och skriven på ett enkelt men ändå detaljerat och vackert sätt. Det händer något varje mening och man sugs in i berättelsen och har svårt att komma loss. Till skillnad från många andra böcker där det händer ytterst lite i böckerna, det byggs mer upp för den ultimata fighten, händer det här en massa saker, intriger, kärlek, sorg, våld, sex, dumma beslut, kloka beslut... Man vet inte vad som ska komma här näst och man kan tro sig veta något när det plötsligt ändras. Det är en hemsk bok och författaren är riktigt grym mot sina karaktärer, man känner verkligen med dem.
För att trösta mig från detta har jag och Ellan beslutat att ha ett Harry Potter-maraton med alla hittills utgivna filmer :P
