Vila i frid farmor <3

Idag begravdes min farmor, eller ja. Hon kremerades och lades i minneslunden. Det var en enkel och vacker ceremoni, precis som hon ville ha den. Efteråt samlades vi hos Micke, pappas yngste bror och fikade och gick igenom en massa kort. De pengar som blir över efter boupptäckten kommer att doneras till Cancerfonden och även mormor och morfar hade donerat pengar dit till minne av farmor <3.

Det har varit en dag av blandade känslor. Jag har varit glad över att ha fått ett jobb (de ringde när jag satt på tåget och gav mig jobbet :E), att få träffa min familj och min släkt och att mina saker som jag beställde från Dustin igår hade kommit. Samtidigt var jag extremt ledsen för det var verkligen ett sista farväl av min farmor, på något sätt var det som om det inte slagit mig tidigare att hon faktiskt är död. Men jag grät inte, mina ögon fuktades knappt. Jag kunde inte trots att resten av församlingen grät. Jag bara stod där och stirrade och kände mig dum. Men min hals var tjock och det gjorde ont att andas, jag grät inombords och jag saknar henne något enormt, trots att vi aldrig hade en ordentlig kontakt.

Jag kommer minnas farmor som hon var innan cancern, jag tog ett kort på ett kort och la upp på bilddagboken. Ska skriva ut det tillsammans med mina andra bildkollagebilder och sätta upp.

Sommaren verkar räddad :D

Idag cyklade jag ner till arbetsförmedlingen efter att ha kastat i mig en sojakorvstroganoff på tio minuter. Mätt och med lätt magknip kommer jag fem minuter efter att de öppnat dörrarna. Jag får nummer 236. Salen är överfylld av folk, de har hållit på i två dagar och när jag kom var de inne på nummer 198. Jag satte mig ner och väntade. Och väntade. Och bokade upp mig för att som hastigast mata och städa kattlådor på samvetet imorgon.

När det var min tur var min nummerlapp knölig och smetig av mitt handsvett då jag nervöst suttit och lekt medan jag väntade. I mitt huvud snurrade allt jag skulle säga tillsammans med tankar på hur vältaliga alla såg ut. Jag satt ju där, osminkad och med risigt hår medan alla andra såg så fräscha ut. Kvinnan som intervjuade mig var i trettioårsåldern och var väldigt trevlig. Hon började anteckna en massa på en liten lapp med grundfrågor de hade för mikrointervjuerna och plötsligt säger hon: "vänta, jag måste anteckna lite. Jag får så himla bra intryck av dig, jag har nämligen två stycken jag måste få in någon på och du verkar perfekt. Kan jag kontakta dig i veckan? Vill kolla din referens först". När jag gick därifrån var jag därför så jävla glad. Nu hoppas jag att min förra chef inte bytt telefonnummer eller mail, för då blir jag ledsen hest :(

Snart ska jag utöva konsten "vara på två ställen samtidigt", en ädel konst. Få behärskar den.

Syntax Error

Allt är kortslutet. Nu ska jag sova.

Grottsekt

Idag har varit en dag då man bara velat tända eld på sin lägenhet och sedan gå med i en grottsekt. Den började med att en styck jag hade fått för lite sömn och vaknat på tok för tidigt. Därefter intogs en omotiverad frukost samtidigt som omotivationen att ta sig till universitetet växte. Efter lite smsutbyte med Karro, som också var omotiverad till gruppdiskussion bestämde jag mig för att faktiskt ta mig dit. Det var givande och jag kände att jag fick grepp om en del och lärt mig ett litet annat sätt att tänka. Nu har jag världens idé till tentaplugg ;P Synd att det aldrig kommer tillämpas...

Hemma igen åt jag lunch och började städa lägenheten, fastnade i en patentdiskussion med Leo som bara gick runt i cirklar så vi fick ge upp, fixade lite Qsaker och läste ett halvt kapitel i boken. Tanken var att jag skulle ta tåget vid 18 och åka till Tumba, men jag orkade inte, omotivationen låg på högsta nivå och jag ville inte kasta bort massa dyrbar tid. Dessutom ville jag inte träffa någon. Så istället för att åka dit satt jag vid datorn. Ni kan ju gissa motivationen nu -_-

Teater

Vad ska jag säga? Underbar dag <3 Om man bortser från att det blåste värre i Uppsala än vad det gör i The Happening när vi cyklade ner till tåget, vilket gav mig både mjölksyra i benen och förlorad känsel i öronen :P Teatern var helt jävla underbar <3 Jag måste gå på teater oftare.

Nej men asså! Du fattar inte! Åh, men asså! Ofta?

Torsdagen var en rätt aktiv dag. Den började med gruppdiskussion om "Viktiga begrepp" och ungefär hälften av frågorna på första sidan av häftet med gruppdiskussionsmaterial som vi fått. Även om vi var lite okoncentrerade och emellanåt pratade om allt mellan himmel och jord så tycker jag vi gjorde ett bra jobb ifrån oss. Efter lunch hade vi en föreläsning om kolhydrater för enkelmagade djur och jag hade bestämt mig för att vara koncentrerad hela föreläsningen. Det gick inte så bra.

När vi slutat cyklade jag till Gottsunda och köpte en enorm säck spån som naturligtvis inte fick plats i cykelkorgen, så istället la jag den över pakethållaren och cykelkorgen och höll i den med vänster hand medan jag cyklade hem igen. Det måste nog sätt roligt ut för alla gamlingar jag cyklade förbi log sött mot mig.

Väl hemma slängdes Ika in i badrummet, Chmurka in i sin boll och Birk ut ur sin bur, sedan städade jag burarna och bytte spån. Medan burarna torkade tänkte jag att jag skulle läsa i motdrag som jag precis fått, men jag hann inte långt innan Uppsalas UNF-konsulent ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in som Junfledare (Junis + Unf = Junf) för den vanliga var upptagen. Jag har längtat efter att göra något mer vettigt så jag tackade jag, torkade burarna, hällde i allt spån, tillbaka med djuren och cyklade ner till stan.

Vid 18-tiden dräller 6 stycken 15-åriga tjejer in och alla var fjortisar fast på ett gulligt sätt. De satt och lyssnade på musik från sina mobilen, rusade runt och spelade på pianot, sms:ade, gnällde över sina stulna mobiler, sa orden "asså", "ofta?" och "typ" minst tre gånger per mening. Och de tyckte jag var gammal. Inte gammal som i mormor gammal utan "oj?! Hur är det när man fyllt SÅ mycket :O". Alla var lite smygkära i konsulenten med, det märktes hur tydligt som helst xD

På kvällen blev det Top Model och det var så bra! <3 Fo är så snygg! Ellan ska definitivt klippa sig som henne.

I går cyklade jag, Karro, Jossan och Lisa till boländerna för att shoppa lite på Ikea, jag köpte grenutag, en kruka, plastpåsar och, av nostalgi, saftglass-pinnar! Så nu har jag flädersaftglass i min frys <3

Idag ska jag se De tre musketörerna på Stockholms stadsteater. Så nu borde jag cykla...

Imorse bestämde jag mig för att det var kjolväder. Tyvärr tyckte inte Uppsala samma sak som jag och bestämde sig för att istället göra det rätt kallt. Det som är bra med skolan är att man faktiskt kan ha kjol i alla fall, för man är inomhus.

Efter skolan idag cyklade jag hem, micrade min sista matlåda med kålpudding och sen städade jag lägenheten. Jag behöver fortfarande dammsuga, men det behöver man alltid med tre pälsdjur varav två fäller som fan.

När jag var klar satte jag mig ner och skrev av några handsout med en kopp thé framför mig och tillsist kunde jag lägga undan det sista häftet och sjunka ner en bit med thékoppen i handen och bara njuta. Klockan var då något efter två. Sen började jag laga veganstek och det var inte förrän jag skulle hälla i den sista, men ack så viktiga ingrediensen soja som jag upptäckte att jag knappt hade någon kvar. Så jag sprang upp till Eva men hon hade ingen, så istället försökte jag få tag på Jossan som inte var hemma. Då ugnen redan var varm och rätten faktiskt är rätt äcklig utan sina tre matskedar soja fick jag ta till drastiska åtgärder: Jag cyklade till Konsumbutiken man inte åker till såvidare man inte samtidigt kan påvisa force majeure i Uppsala. Där kunde jag välja mellan Coops soja för 15 kr eller en tredjedel så mycket av Mrs Chengs soja för 35 kr. Jag intalade mig att pengarna som Coop fick om jag köpte produkten skulle gå till fattiga barn och cyklade hem igen. MIN STEK BLEV SÅ JÄVLA GOD! Tillsammans med egengjord (och för en gångs skull lyckad) brunsås, ris och sallad. Det ni ^^

Samtidigt som steken satt i ugnen så diskade jag allt jag använt men sen kom jag av mig. *Suck* Så nu sitter jag här igen och får ovanligt lite gjort.

Linnea

Jag vet aldrig vad man ska skriva som kommentar när folk i bloggen skriver om en tragisk händelse. Ska man beklaga det? Ska man ignorera det? Ska man kontakta personen och fråga hur den mår? Min lösning har lite känslokallt blivit att jag beklagar sorgen, skickar en viturell kram som jag faktiskt menar och sedan låter det var. Personer får vända sig till mig om de vill prata och ha stöd, men kommer man så långt så att man kan nämna det i sin blogg så har man nog accepterat mycket.

Med det vill jag säga (för er bloggläsare som inte finns på Yakujo) att min farmor har gått bort. Det är en sorglig händelse och tråkigt att förlora en släkting men samtidigt tycker jag det är skönt att hon slipper lida mer och att hon antagligen inte led när hon gick bort. Jag vet inte när minnesceremonin kommer vara men den kommer troligtvis vara i Solna för det var ju där hon levt hela sitt liv.

Igårkväll kom Ellan hit och idag har jag släpat runt henne kring hela Uppsala, mer eller mindre. Först gick vi till Salagatan och misshandlade min underarm i en och en halv timme, sen gick vi till Cupido och käkade innan vi gick till IOGT-NTO och lekte iggisar (det hela slutade med att jag blev junis? ;P) innan vi gick vidare på stan. Ellan hade lite presentkort hon ville shoppa upp men det slutade med att jag hittade en massa saker :P Som en assnygg klänning på Gina, en underbar tjocktröja och ett par ûbersöta trosor med får på från New Yorker och en äggklocka + en doftagott-påse från STCKHM.... Efter en massa shopping gick vi till Arken där jag införskaffade mig en hemätnyckel innan vi handlade på ICA för att göra pizza. Lyckades hinna med sista 111 som stannar i Sunnersta. Nu ligger Ellan och sover i min säng xD


Här är resultatet av misshandeln:



(Den är i black 'n grey med lite vitt i, all annan färg är blod och svullnad :P)

Den femte april tvåtusennio

Idag skulle varit en bra dag, en härlig söndag och en lycklig jag. Främsta glädjekällan skulle vara det faktum att Benjamin har härdat ut med sista bossen i 23 månader, trots sin låga lvl.

Det blev en dag i ilska och tårar. Det berodde på mycket och jag vet precis varför. Men det är inte det relevanta. Det relevanta är mina vänner. De som ställer upp och finns där och omvandlar smärtan och tårarna till skratt och torra kinder. Jag är en människa med enorm tur.

Solsken

Jag har jordgubbar, jag har glass, jag har solsken. Vad mer kan man begära?