Blod

Någon gång efter att jag somnat vaknade jag till av att det droppade från min näsa, min första tanke var: "Men jag är ju inte förkyld!", min andra tanke var: "jag orkar inte stiga upp och mina sängkläder behöver ändå tvättas", alltså torkade jag av min droppande näsa på sängkläderna. När jag sedan väcktes av en hurtig hamster vid namn Artemis och gick in till badrummet för att hämta tandkräm, upptäckte jag att min högra näsborre och delar av min kind var rödfärgade och hade en massa intorkat blod i sig. Jag hade alltså börjat blöda näsblod helt random på natten. Jag minns inte ens sist jag blödde näsblod? Av någon anledning tog jag inte itur med det direkt utan smetade lite tandkräm på stället där Artemis gnager och gick sedan och la mig igen. Nästa gång jag vaknade hade jag mer näsblod intorkat och det var ett smärtsamt helvete att få bort det. Ingen tvättid är heller bokad.

Idag hade vi utbildningsinfo, men då jag skulle iväg och helt missat detta (jag hittade mailet bland skräppost sedan, kanske ska börja kolla där?) så kunde jag inte göra annat än att hoppas att mina underbara vänner berättar för mig vad vi ska läsa nästa termin. Istället lekte jag Q i tio minuter, kastade i mig mat och tog bussen med Jossan till Centralstation, åkte till Stockholm och sedan Huddinge, för att få veta att de tydligen sms:ade mig i morse.. Fast jag fick inget sms. I det stod det tydligen att tjejen jag skulle träffade slutade klockan två. Klockan var kvart i tre när jag fick reda på det. Så där satt jag, på ett tåg påväg till Huddinge och visste inte vad jag skulle göra, men det bestämdes i alla fall att jag skulle göra intervjuen och sedan ska de kontakta mig och boka in en ny tid. Just då, och när intervjutjejen kom och hämtade mig ville jag bara dra. Men efter att ha sett mig omkring i huset de sitter (så himla mysigt!) och pratat med henne i en och en halv timme så kände jag ändå att det verkade vara en mysig arbetsplats med bra sammanhållning och trevliga arbetskamrater. Jag ser faktiskt fram emot att få åka dit igen! Dessutom bestämde vi att jag ska läras in och jobba ett pass samtidigt :)

Efter detta åkte jag till Stockholm Centralstation igen och träffade Leo, vilket var helt underbart! Han gav mig en läskig påskhare :O Den var jättegod :E
Bild kommer!

Leo & Jag fikade och sen åt vi tillsammans med hans pappa och pratade... semester :P Jag gillar inte att vara vuxen ;( Tog tåget hem som inte gick .51 utan .11, så jag satt och läste en stund, jag hade nästan glömt hur bra min ena bok är!

Resten av veckan + nästa vecka är fullmatad med underbara aktiviteter :) Och min pms börjar försvinna så nu är jag gladare och mindre hatisk mot alla. Bara plus!

Jag måste här ifrån. Stänga av mobilen, sticka och sen bara ta mig tid att tänka. Ju längre jag stannar desto mindre orkar jag och då blir jag mer och mer gnällig och irriterad.

:/

Idag tillbringade jag hela dagen iklädd i pymas och nerkrupen i sängen. Hade det inte varit för magknipen, febern och illamåendet som gick över till fruktansvärd huvudvärk hade det varit värt det. Jag missade iofs en hel dag med föreläsningar och inte gjorde jag något hemma eftersom jag sov hela tiden, men men. Imorgon ska jag ta mig till skolan, sen ska jag till stockholm och fika med Leo <3

Fördomar

Jag har väldigt lätt att tappa bort mig själv, någonstans innan ytterdörren försvinner alltid en del av mitt jag. Det är inte alltid negativt, jag behöver förlora de delar av mig själv jag inte gillar, de delar jag kämpar så hårt med att aldrig visa. Men ibland försvinner även de delar jag gillar, eller rättare sagt de delar av mig själv jag inte har så mycket emot, men som säkert andra kan ha problem med. Det har antagligen med självrespekt att göra, rättare sagt min brist på självrespekt. Jag misstänker att jag nog skulle vara lika omtyckt och respekterad oavsett. Om inte annat så hade det blivit andras problem och inte mitt. Men jag är så jävla rädd att visa mig sårbar eller för annorlunda.

När jag började gymnasiet var jag fortfarande en jävligt stolt nykterist. Jag kom i mina UNFtröjor och bråkade om alkoholpolitik när jag fick chansen (inte så ofta i skolan däremot :P). Sen hamnade jag i konflikt med mig själv och jag började ifrågasätta mina val och prioriteringar. Jag började undra varför jag gjort de val jag gjort och ju mer påfrestande livet blev, desto svårare hade jag att stå för det jag trodde på. Jag bröt med mycket och förlorade desto mer. Tillsist blev jag rätt ensam. Jag hade fortfarande mina vänner, de har jag alltid haft och de har jag alltid varit extremt glad och stolt över att ha, men av naturliga skäl hade jag inte inyourfacejävlahögstadietönt-styrkan och av någon anledning skämdes jag så mycket över mitt ifrågasättande att jag aldrig vågade ta upp det med någon. För även om jag var rädd för folks reaktioner när de fick veta att jag var nykterist, var jag ännu räddare för nykteristers reaktioner om de fick reda på att jag ifrågasatte mitt val. Jag ville aldrig börja dricka, jag ville bara få en enklare vardag.

Nu vet jag varför jag är nykterist, det är inte helt och hållet av samma anledningar som när jag först blev det, de har omvärderats och anpassats efter min erfarenhet, men stoltheten är tillbaka och tvekan har försvunnit. Jag är fortfarande rädd för hur jag kommer uppfattas, för kraften och styrkan som jag en gång hade är fortfarande försvunnen. Men jag vet vad jag tycker och tänker, jag önskar bara att jag inte låste in mig så jävla djupt och att jag inte grubblade så jävla mycket. Jag jobbar på att hitta hela mig själv och ta med det ut varje gång jag lämnar min ensamhet.

Sömn är bara för mesar, eller hur Ika och jag bråkade

På senaste tiden har jag sovit riktigt jävla dåligt. Och då menar jag sämre än vanligt. Stört förhållande till sömn har jag ju alltid haft :P I alla fall, jag vet inte fullt ut vad det beror på, men lite vet jag beror på djurens "Vi får se hur lång tid det tar innan F blir galen och nackar oss alla!"-lek som de brukar påbörja ungefär precis när jag håller på att somna in. Det är allt från:

* Chmurka klättrar på gallertaket och gnager
* Birk river sönder sitt tidningspapper
* Sylvester bobygger
* Artemis gnager i ett hål i buren
* Ika spyr, kloar, spinner, jamar eller attackerar någon av de andra

Fast hemskt söta är de allihopa <3 (Förutom när Ika misstar mig för ett träd och kloar på mina ben. Det gör ONT!)

Idag sniffade vi på foder, bra, dåligt och det som en gång var bra men har blivit dåligt med åren. Det var faktiskt väldigt intressant. Synd bara att vissa inte har vett att inte dyka upp om de nu inte är intresserade utan kommer, säger ashögt hur TRÅKIGT det är och sedan pratar i NORMAL SAMTALSTON OM INTE HÖGRE om någonting helt annat samtidigt som vår stackars (jävligt bra och pedagogiska) föreläsare försöker lära oss som faktiskt är intresserade (eller i alla fall har vett att vara tysta oavsett). Jag blir så trött på dem -_-

På tal om trött ska jag nog påbörja expriment sömn nu.

Jobbpanik

Ja, jag är en överinavlad kommunalarbetare när det gäller att söka jobb. I växjö har man sökt för sent när man söker i mars. Jag minns första gången jag på egen hand sökte jobb, jag var 16 år och hade skrivit ett personligt brev som jag skrivit ut och gick till ALLA butiker på hela Samarkand och gav dem mitt vackra brev, oavsett om de sökte eller inte. I tre butiker sa de: "Åh, tyvärr är våra semesterscheman redan lagda, men vi kan spara din ansökan till senare tillfälle". Det var mars och jag jobbade inget den sommaren. Min mamma hade skrattat åt mig när jag sagt att jag skulle söka jobb och sa att jag var väldigt, väldigt sent ute.

Lika chockad blev jag första gången jag skulle lägga min egen semester, jag fick beskedet i november året innan och var tvungen att vara superdupermegasäker på mitt sommarschema innan slutet av februari. Om ni någonsin undrat varför jag planerar så långt fram har ni svaret där :P

Jag har ju bestämt mig för att stanna i Uppsala även om jag garanterat skulle fått jobb om jag sökt i januari i Växjö. Och på grund av min envishet sitter jag här och söker de konstigaste jobben jag kan hitta. Yay me! Jag borde ägna mig åt plugg.

Min cykel!

I måndags när jag cyklade hem från flöjtvägen hoppade min kedja, sen märkte jag att den var delvis av på sina ställen, så på tisdagen lämnade jag in den för byte av kedja. Idag fick jag därför låna Jossans cykel när grupp A skulle till kungsängen för att ha en foderkonserverningsövning. Jag kan gnälla om två saker: 1) Jag behöver träna mer, har blivit sjukt otränad på senaste tiden! 2) Jossans cykel är liten så jag fick kramp när jag cyklade hem :P Därför blev jag glad när jag hämtade min nysmorda sötnos till cykel, jag älskar den så <3

Det här inlägget var ett tråkigt försök att skippa läsa i boken, vilken jag tycker är dödligt tråkig, precis som den här kursen. Men jag hoppas att jag snart kommer bli intresserad.

I övrigt så försöker katterna riva ner lägenheten. När jag kom hem efter alla turer (kring 18-tiden), klättrade de bokstavligen talat ÖVERALLT! Jag hade en Ika som försökte komma upp i mitt knä samtidigt som en Milton hoppade upp på diskbänken. Sen hade jag två katter som sprang och gömde sig för irriterad jourhemsmatte innan de smög fram igen. Den här gången satte Ika sig bakom mig medan Milton la sig på sin favoritplats: Mattan. Sen flög de runt i lägenheten igen för att de kan, innan Ika somnade på min förvaringsbox jag har i lägenheten och Milton somnade på mattan. Nu går Milton runt och river ner saker :P Ska utfodra dem så kanske de blir lugnare.

De blir bara fler och fler...

Djuren blir bara fler och fler. Idag hämtade jag hem Sylvester från Jossan så nu är jag uppe i tre hamstrar, en kanin och en katt. På tisdag kommer Milton hit också, så då har jag ännu fler. Idag beslutades det att Ika mår bäst av att stanna hos mig så istället för Jamie Oliver tar jag alltså henne, men Milton kommer hit som planerat. Rätt skönt med två lugna katter, slipper jag oroa mig över att hamstarna kommer bli uppätna när jag inte är hemma.

Ika mår mycket bättre och varje miniframsteg hon gör blir till ett glädjeämne för mig. Även hennes bajsande på min matta :P Och att hon nu orkar jama ilsket när hon inte orkar med mig :)

I övrigt har jag kommit fram till att jag borde ta det lite lugnare och ägna mer tid åt att plugga, så därför har jag fullt upp med "måsten". HURRA! Men det löser alltid sig :)

Ps. Jag har lagt upp bilder på Ika på bilddagboken :)

I väntan på Skrutt...

... som kattungen tydligen heter. Den hittades vid IKEA och har varit utan vatten och mat jättejättelänge. Så idag har hon varit hos veterinären som vattnat upp henne med dropp och för snart en timme sedan skulle hon vara hos mig för att återhämta sig över helgen innan hennes riktiga jourhem kan ta hand om henne. Jag känner mig lite dålig som snarare är stressad över hennes ankomst än ivrig. Allt på grund av att jag ska på tentafest vid 19 och ska ta bussen från Holmvägen vid 18.45, men en spyende katt i badrummet är säkert ändå inget kul.

Helt okej ser jag ut med:

Edit 23.30:
Katten är fullvuxen och väldigt mager. Hon har döpts om till Ika då hon hittades utanför IKEA. Hon stannar tills måndag, då kommer Jamie Oliver och Milton.

8 mars 2009

Jag gillar faktiskt inte Internationella Kvinnodagen så mycket. Det beror inte på att jag anser att man alltid ska uppmärksamma kvinnors situation i världen eller något i den stilen, det finns självklara fördelar med att ändå ha en speciell dag där man globalt uppmärksammar kvinnans roll i samhället de lever i. Nej det jag inte gillar med internationella kvinnodagen är att man firar den. Vad finns det att fira? Att världen fortfarande är ojämnställd? Att man är kvinna? Att andra kämpat arslet ur sig för att ge oss de rättigheter vi har idag? Fira kan man göra vilken jävla dag som helst och jag får alltid känslan av att i västvärlden behöver vi inte uppmärksamma kvinnorna på samma sätt som vi tycker man ska göra i andra länder, utan vi kan fira. Och klaga på andra länder, och gnälla lite mer om löneskillnader. För vem gör något? På riktigt? (Och här talar jag om alla de som levt hela sina liv med att vara underbetalda heltidsarbetande kvinnor som sköter barn och hushåll och män. Och alla de män som "passivt tittar på", alla vanliga Svenssons med andra ord). Det finns naturligtvis folk som gör mer aktiva saker idag, som pratar och går i fackeltåg och allt vad de gör, men de når inte de vanliga, inte fullt så engagerade människorna. Media uppmärksamma det hela med att skriva textväggar av något torftigt eller om kvinnokampens historia och så intervjuar de karriärskvinnor om hur de ska fira 8 mars och alla svarar att de ska på någon fest, eller shoppa.

Men jag ska inte säga något, jag har då aldrig engagerat mig i något, eller ens brytt mig så mycket att jag orkar läsa alla artiklar som handlar om kvinnor idag. Jag har inte ens klätt på mig och idag hade jag tänkt att plugga. Inte kan jag skylla på något heller, för jag kan lika gärna googla fram ett event jag tycker är intressant och åka dit. Och inte har jag några idéer på hur man kan göra kvinnokamp mer attraktiv för de som inte orkar engagera sig och läsa en massa historia, religon eller ekonomi eller vad man nu behöver.

Det jag däremot gillar med internationella kvinnodagen är att de som faktiskt gör något, oftast på daglig basis, uppmärksammas och hyllas idag. Jag är jävligt tacksam att det finns de som aktivit kämpar för att göra det bättre för alla kvinnor, de kan jag gå med på att fira. Men dagen i sig? Njae.

Konsten att städa

Jag vet inte om det är unikt för bara mig, eller om det inträffar för fler, men det finns en punkt under städandet då det är stökigare i lägenheten än vad det var när man började. Man liksom vadar genom saker och ju mer man håller på, desto hopplösare känns det. Tyvärr är jag människan som ger upp då även om jag vet att det kommer bli rent och snyggt när jag väl är klar tar tristessen över för fullt. Jag har i alla fall lyckats göra två mappar, en för Anatomi och fysiologi-kursen och en för viktiga papper (däremot kan jag fortfarande inte hitta mitt kontrakt för min nuvarande lägenhet). Innan dess gjorde jag badrum och köksdel kliniskt rent och nu när jag ser klockan inser jag att det tog mig lika lång tid att sortera alla papper som det tog att städa de rummen. Föryngring av skog är bra! Eller något. Nu ska jag koka quinoa och bönor att ha med mig till Karrut (eller var det Lisus?), vi ska käka sallad vid 17 ^^

sån där härlig nattpanik

Jag har inte avregistrerats från Anatomi och Fysiologi-kursen och nu fick jag för mig att det kanske var så att jag inte klarade sluttentan? Jag kanske hade det kodnumret jag trodde för en annan tenta?

22 månader

Idag är det 22 månader sedan Felicia <3 Benjamin inträffade for real :D
Och för er som läser min blogg men ändå missat det: man kan nå mig på mitt vanliga nummer igen!

Idag har jag kommit för sent till en föreläsning (som var på en timme sen slutade jag :P), sovit på Jobs soffa, fikat hemma hos Eva, tappat ALL mat i vasken precis när den var klar men ätit den ändå. Jag hade precis rengjort vasken och det värsta jag kan fått i mig är lite E. Coli eller någon annan Enterobacteriacae, säkert någon Staphylococcus art, möjligtvis någon Clostridium. Jag fick ett sandkorn vilket fick mig att tappa aptiten lite men men :P Annars har jag inte gjort ett skit, hamnat i en halvpolitisk diskussion med Benjamin vilket är rätt ovanligt för vi har rätt lika åsikter och sett första avsnittet på Top Model säsong 12 och det är SÅ JÄVLA BRA!!!

Nu ska jag sova.

En stor nackdel med att läsa saker som innehåller ordet "säkerhet" är att man kan bli rätt cynisk. Trots att man vet att det inte är som det låter, oftast inte i alla fall. Och jag är människan som, när jag förlorar allt hopp om mänskligheten för att min världsbild rubbats, funderar på att faktiskt göra någonting, men sen förlorar jag allt hopp på mig själv med och så blir det bara pannkaka av allt. Och gissa vad som händer då? Jo, jag blir naturligtvis apatisk till precis allt och summa summarium är att jag inte gör någonting.

I helgen ska jag i alla fall börja ta tag i min slarvighet på riktigt. Får se hur länge jag orkar.

För en sisådär 200 år sedan

Jag vet att bilden är suddig men jag vill bara visa världen:

Jag och Jens som små leker med pappa i ett Micki-kök.

Puh!

Efter att ha ägnat pinsamt lång tid till att identifiera svampar och fråga Su-Lin om varenda en, åkte jag, Jossan och Lisa till Fäboden för att lämna lite söta hamsterungar, köpa mat och försöka övertala Lisa att ta med sig Rulle hem, en fyraårig söt (för att vara ett äckligt) marsvin som tittade på henne med sina fuktiga ögon under sitt virvliga burr som matchade hennes matta. Sen blev det en "snabbtur" på coop forum där vi handlade mer än vad vi kunde bära och plötsligt var klockan fruktansvärt mycket :( Jag var sugen på veggosushi men Coop hade inga noriark så det får bli en annan dag, när snöstormen lagt sig dvs, så nu blir det nog varma mackor istället.

Helgen var bra, träffade Karin vilket var dödligt underbart, lekte med kokospanieln, åt en smörgårdtårtbit större än Sveriges armé hos min gammelmormor, kalkade trädgården och plågades hela vägen hem till Uppsala. För gissa vad som händer? Jo, först dör min mobil så jag inte kan lyssna på min musik, sen visar det sig att bussen bara har en enda radiokanal; P4 som denna söndag hade: Sportsöndag i tre timmar för att sedan ha "DANS!" eller vad det hette, där de hyllade Sven-Ingvars nya skiva, spelade låtar från Cece & Le som gjorde "Stor succé i dansbandskampen" innan de hyllade Jerry-Christers skivomslag. Jag beslutade mig för att "tystnad" (grannens snarkande) var roligare och stirrade resterande av tiden åt att stirra ut utan möjlighet att drömma mig bort. När jag kom hem inväntade Uppsalatåget Göteborgståget vilket resluterade i att jag missade bussen hem och fick ta en annan mysko buss. När jag varit halvvilse ett tag kunde jag konstatera att Uppsala är byggt av en blind unge hög på opium, ingen logik alls. (Hade jag inte varit trött och haft ont i hela kroppen hade jag kunnat hylla Uppsala för den surrealistiska känslan man får när man vandrar på dess gator eller något annat poetiskt, påhittat och patetiskt). Hem kom jag i alla fall och kunde glädjas över att mina djur fortfarande levde :)