Igår försov jag mig, min mobil dog så klockan ringde aldrig. När jag väl fick igång mobilen fick jag veta att min gammelmormor Ellen somnat in på morgonen. Först kände jag ingenting. Jag kände mer "skönt för henne och mamma var ju där". Sen kände jag mig lite omtöcknad, som om alla känslor krockade på en och samma gång utan att jag kunde registrera och identifiera dem så jag la mig och sov. När jag vaknade satt jag en stund på msn men kände att jag bara ville därifrån. Pratade lite med Zandra och plötsligt slog det mig, hon var död, borta på riktigt. Det kändes så jävla overkligt, hur kunde det gå till? Hon har ju alltid funnits där, alltid. Då började jag gråta, inte bara små tårar som silade ner utan jag grät verkligen. Åsa kom fram till mig och slickade mig i ansiktet <3 (Jag vet att hennes tanke var: ååh, salt :E), så la jag mig i sängen och grät lite till, pratade med min underbara bästis och blev tröstad. Åt fiskpinnar och sen la jag mig igen. Fortfarande totalt nere, orkar inte göra någonting, men jag är sugen på pannkakor.

Det regnar ute.