Idag fylldes jag av en märklig känsla, eller, den var inte märklig för att den var främmande eller för att den inte var typisk mig, den var mer märklig för att jag nästan följde känslan och den kom helt provocerat.

Jag stod och höll i en av mina djupa tallrikar, hade precis avslutat en portion soyghurt med egengjort müsli, när jag plötsligt ville kasta tallriken i väggen och skrika. Jag blev så fylld av frustration, prestationsångest och ilska att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så jag höjde handen för att förbereda mig på att slänga porslinet rakt in i kakelväggen i pentryt när jag kom på bättre tankar.

Jag vill fortfarande slå sönder något.