Idag begravdes min farmor, eller ja. Hon kremerades och lades i minneslunden. Det var en enkel och vacker ceremoni, precis som hon ville ha den. Efteråt samlades vi hos Micke, pappas yngste bror och fikade och gick igenom en massa kort. De pengar som blir över efter boupptäckten kommer att doneras till Cancerfonden och även mormor och morfar hade donerat pengar dit till minne av farmor <3.
Det har varit en dag av blandade känslor. Jag har varit glad över att ha fått ett jobb (de ringde när jag satt på tåget och gav mig jobbet :E), att få träffa min familj och min släkt och att mina saker som jag beställde från Dustin igår hade kommit. Samtidigt var jag extremt ledsen för det var verkligen ett sista farväl av min farmor, på något sätt var det som om det inte slagit mig tidigare att hon faktiskt är död. Men jag grät inte, mina ögon fuktades knappt. Jag kunde inte trots att resten av församlingen grät. Jag bara stod där och stirrade och kände mig dum. Men min hals var tjock och det gjorde ont att andas, jag grät inombords och jag saknar henne något enormt, trots att vi aldrig hade en ordentlig kontakt.
Jag kommer minnas farmor som hon var innan cancern, jag tog ett kort på ett kort och la upp på bilddagboken. Ska skriva ut det tillsammans med mina andra bildkollagebilder och sätta upp.
