Idag skulle varit en bra dag, en härlig söndag och en lycklig jag. Främsta glädjekällan skulle vara det faktum att Benjamin har härdat ut med sista bossen i 23 månader, trots sin låga lvl.
Det blev en dag i ilska och tårar. Det berodde på mycket och jag vet precis varför. Men det är inte det relevanta. Det relevanta är mina vänner. De som ställer upp och finns där och omvandlar smärtan och tårarna till skratt och torra kinder. Jag är en människa med enorm tur.
