Nu kommer något så ovanligt som ett gnällinlägg från fröken Felicia. Chockerande jag vet. Men lugna er, det är inte så farligt som det kan låta.
För en stund sedan fick jag ett fnatt och tänkte "Åh, vad jag skulle vilja ha ett par simpla, snygga klackskor". Och då syftar jag inte på något jag ska ha när jag ska på fest utan som man skulle kunna ha en somrig dag när man går på stan. Eftersom skoshopping inte är mitt stora intresse så googlade jag helt enkelt skor och ctrl + musklickade alla sidor som verkade intressanta. Gick igenom flik för flik för att upptäcka att det antingen fanns asfula, apdyra eller på tok för höga skor. (Även om jag alltid fått höra att man kan bära klackskor trots att man är lång är det lite overkill att bli två meter).
Men så hittade jag en sida som sålde andra intressanta saker, t.ex riktigt snygga kläder, trosor och så ^^. Inget "hej porrindustri" men ändå sådant som inte kan finnas på H&M och för ett bra pris. Jag skulle iofs aldrig köpa något jag inte kan prova men det är ändå kul att titta. Eller det var kul, tills jag hittade något som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att köpa. När jag klickade på de olika bilderna för olika färger och vinklar slog det mig: jag har fruktansvärt dåligt självförtroende. För när jag tittade på modellerna som stod där tänkte jag inte: "Aha, den sitter så och så" eller "Vilken äckligt smal modell!". Jag tänkte: "Fyfan vad jag är tjock, gropig, ojämn, dallrig och min rumpa är definitivt inte så fast." Sen plockade jag undan coca colan och la tillbaka chipset jag precis skulle äta. Modellerna var inte sjukligt smala, skulle chansa på att de är samma storlek som jag, men deras retuscherade kroppar gjorde mig nedstämd över mina brister. Jag såg framför mig hur en elefantversion av mig gick iklädd i plagget. Sjukligt nog blev jag samtidigt lite smygsur på Benjamin för jag vet att han skulle tycka jag var snygg vad jag än har på mig, vilket är fantastiskt och underbart, alla har inte en partner som älskar en oavsett men min sjuka ideal-programmerade hjärna kände att han inte skulle uppskatta mina ansträngningar mot att bli perfekt.
Samtidigt vet jag att vågen visar på en vikt mellan 56 - 60 kilo, jag vet att bilderna är tillfixade för att vara perfekta och jag vet idealet är helt sjukt. Men jag känner det inte. Och som min mamma gärna påpekar jag är ju en "väldigt känslosam person".
