Jag måste erkänna att jag är en rätt stökig och oorganiserad människa. På det är jag en väldigt förvirrad, glömsk människa och en person som har lite för många bollar i luften samtidigt. Jag har svårt att prioritera och är nog gudinnan av överslagshandling. Jag försöker vara en ordentlig, organiserad och strukturerad person, men det faller alltid eftersom jag faktiskt gillar min livsstil väldigt mycket. Och faktiskt: jag får mina saker gjorda. Oftast får jag de till och med klara i tid.
Senaste tiden har varit ett praktexempel på min oförmåga att planera och min förmåga att klara av saker. Förutom att jag hunnit sova, äta ordentligt, se på film, gått i skolan och pratat med Benjamin har jag även hunnit: plugga och skriva två tentor, läsa ifatt mig i histologin, beställt och hämtat en krans till Holger (som jag ska lägga på hans grav idag) och haft en två timmar lång diskussion om hyrorna på Arken och saker som vi vill framföra till Stiftelsen. Jag har även städat korridoren noga och mitt rum är stökigt men rent.
Den enda stora nackdelen med att ha varje dag uppbokad från gryning till natt är känslan av att inte räcka till, det känns som om man har så mycket att göra hela tiden att man undrar om man ens har tid att leva ordentligt. Men det vägs upp rejält av den totala lyckan och tillfredsställensen man känner när man uppnått sina mål. När man sitter där sista dagen och inser att man kan pusta ut, ta det lugnt och bara njuta av tid som rinner förbi. Det är nog mycket det jag lever för och när jag sitter, som nu, med en känsla av tillfredsställning tänker jag, trots att det är läskigt likt min mammas så är ju det här mitt liv.
