Just nu har jag två val gällade vad som ska skrivas i bloggen.
Det första jag kan skriva om är min underbara helg som jag tillbringat med min bästis och andra vänner. Och det andra jag kan blogga om är min tentaångest som bara växer sig starkare, speciellt nu eftersom jag dissade mina vänner igår men ändå knappt pluggade.
Problemet är att helgen, i all sin underbarhet, faktiskt var så underbar att den knappt går att beskriva. De flesta vet känslan av att möta vänner man träffar sällan men ändå kan återuppta vad som helst, precis som om man aldrig varit ifrån varandra. När man skrattar så man knappt kan andas och tillsist har man glömt varför man skrattar, man bara skrattar för det låter ju så jävla fult.
Eller när man pratar om någonting och man tänker "yes, jag är inte den enda som har det så här". När man diskuterar saker i sina relationer som man annars känner sig så ensam med. Dela det där förtroendet som man inte är säker på om man kan dela med någon eller inte.
När man leker men ändå är vuxen. Man både stannar uppe till klockan fyra OCH städar. Sen stiger man upp äckligt tidigt fast man vill sova bara för att man måste göra annat.
Jag älskar när jag får bete mig halvvuxet i den yngre bemärkelsen, för oftast känner jag mig så tråkig, så tråkig...
Problemet med andra saken är: Alla har tentaångest i tentatider. Ingen pluggar så mycket de borde och alla känner att tentan kommer gå åt helvete. Så det finns liksom inte så mycket att säga ^^. Jag ångrar att jag inte cyklade ut till Lisa igår, då hade jag fått mer gjort än vad jag fick. Men till mitt försvar kan jag säga att jag mådde verkligen inte bra. Tentaångest + sömnbrist är en rätt dålig kombination. Jag har i alla fall börjat förstå Z-transformation nu och i natt drömde jag om normalfördelningar, tabeller och t-test samtidigt som jag hade Darins äckliga "Money for nothing" på repeat i huvudet.
Whine och glädjeämne: TVT fungerar inte. Nu ska jag återgå till min kovarians.
