Ibland vill jag döda någon eller något. Oftast vill jag döda mer än en. Jag kan liksom sitta och fantisera om hur jag stryper personen ifråga eller utsätter den för en smärtsam "olycka", kanske inte den normalaste fantasin men det är bara en fantasi.
Samtidigt skäms jag, för hur mycket jag än gör mig lustig över kommentaren: "Öh, kanske räv?" När läraren frågade vilken hundras vi såg (nej, Sigrid, det var ingen Kelpie :P), så är det slutresultatet som räknas och där lyckas inte jag. Jag vet inte varför, jag vet inte hur, men av någon anledning fattas alltid mitt kodnummer i listan på godkända koder. Nära skjuter bara hare med handgranat och jag är inte utrustad med någon sådan.
Samtidigt känns det rätt okej, jag vet vad jag inte kan, jag vet vad jag kan. Men varför kan jag det aldrig i tid? Även om jag inte blir självmordsbenägen av att få ett misslyckat tentaresultat så blir jag ju besviken, det spär på min konstanta känsla av att jag inte hör hemma på universitetet, ökar min imaginära klyfta mellan mig och mina vänner.
Idag var en dålig dag, inte bara på grund av tentaresultatet, sådant kan jag oftast hantera, utan allt utöver det som bara kastades på mig under resten av dagen. Så när jag kom hem var jag en riktig surpuppa, det blev att sitta på toalettgolvet och kontrollera mitt humör. Det gick rätt bra, om man bortser från att mitt dåliga humör kommer i vågor, oftast när jag minst anar det och att det ibland krävs en rejäl kraftansträngning för att jag ska kunna kontrollera mig igen.
För att avsluta inlägget lite roligare: Tack vare Eva har jag äntligen fattat cirkulation- och respirationsorganen :) Och om jag funderar lite mer på de tips Lisa gav mig om intergraler kommer jag nog komma underfund med de med.
