Igår var jag, Jossan och Lisa ute på fäboden och kollade på massa söta djur. Bland annat tittade vi på deras hamstrar och kaniner och naturligtvis blev jag kär. Den här gången i en svart vädurunge med ena örat hängandes och andra örat stående. Och när den gjorde sig som allra sötast stod båda öronen rakt ut som flygplansvingar. Naturligtvis tog jag en halvtaskig bild med min mobil och naturligtvis kan jag inte skicka från mobil-dator via bluetooth utan bara tvärt om >_<. När vi var klara med att avguda deras söta, tama djur åkte vi in till Uppsala för att jag skulle hämta mina träningskläder. Lång historia sammanfattad i punkter:
* Uppsala är en kukstad när det gäller bilvägar
* Ingen vet hur man tänkte när man bestämde sig för att göra hela jävla uppsala enkelriktad och det som inte var enkelriktat var återvändsgränder
* Det tog längre tid att komma ut ur Uppsala än vad hela resan Ultuna- Fäboden - Uppsala tog tillsammans.
I vilket fall som helst så hann vi faktiskt i tid till Core-träningen som var orsaken till detta kringfarande i Uppsala. Stor Cred till Lisa som lyckades ta sig från veterinärvägen till Kronåsen, byta om och komma till Friskis och Svettis i tid. \O/ Core var riktigt jävla kul, men jag saknar totalt koordination, motorik och allt vad det heter. När man skulle hoppa höger knä upp och vänster arm fram, hoppade jag höger knä upp, höger arm fram och vänster arm fram. När man skulle göra tvärt om hoppade jag rakt upp med högra armen bak och vänstra snett fram. Inte blir det bättre när den stringbeklädda 30+-kvinnan (varför hamnar jag alltid bakom kvinnor med string?) kunde vart enda jävla steg och jag försökte finna tröst i att det säker var för att hon tränade Core varje vecka och Core-ledaren säger "det här är ett helt nytt program som vi börjat med idag". Sedan hade vi det stora provet, att med raka armar göra horisontella vågrörelser samtidigt som man långsamt böjde på knäna utan att dansa med rumpan. Den här övningen har jag döpt om till "Neandertalarnas paringsdans", för jag lovar er, så som jag framförde denna övning, så framförde neandertalarna sin parningsdans. Tänk er en vobblig barbiedocka i gelé som vobblar vertikalt, på det har man brytit av hennes leder så de raka armarna gör inte bara horisontella vågrörelser, de gör vågrörelser i riktiningar som inte ens existerar. På det rörde sig rumpan i total otakt och benen "dansade" som i en misslyckad Greasedans. Ibland kom jag på mig själv med mitt fula dansande (man fick liksom lite av en utomkroppslig upplevelse där det utomkroppsliga jaget skämdes så starkt att man hoppade tillbaka i sin egen kropp bara för att slippa se) och försökte stabilisera min vobblande rumpa och då brukade jag tappa bort mig helt och hållet och liknade mer en marionettdocka vars trådar trasslat in sig.
Nåja, vissa saker gick faktiskt riktigt bra, tills: Armhävningarna. Jag vet liksom principen i hur man gör en armhävning, och jag luftjuckar inte, men jag gör liksom inte en armhävning, jag gör något annat. Och de få gånger jag faktiskt gör en armhävning orkar jag inte ta mig upp igen, så det är liksom meningslöst ;P
Idag hade jag förvånasvärt nog ingen träningsvärk i mag- och ryggmusklerna så antingen har jag gjort jävligt fel eller så hade jag muskler jag inte visste om.
