Idag sa vår organkemiföreläsare (det känns mer vuxet än att skriva lärare :P) att om vi la ner så mycket som en vecka på en labbrapport lägger vi ner på tok för mycket tid. Hur mycket tid hade de väntat sig? Visst, jag och Lisa har nog aldrig lagt ner så mycket som en veckas seriöst arbete på en labbrapport men tid har vi fan lagt, och oftast tid vi inte riktigt haft. Labbrapporten vi skriver nu har vi lagt ner runt sex timmar på och det känns inte som om vi har kommit någonstans. Vi ger upp och småfuskar mot slutet för att vi är för trötta och för hungriga för att orka tänka. Sidan är på lite mer än fyra sidor just nu och då är enbart metoden helt klar, bortsett från att vi ska fixa om språket. Av någon anledning tyckte de att det var en genial idé att lägga den svåraste labben precis innan tentan så någon pluggtid får man inte direkt, för när man suttit där i timmar och letat igenom både internet och biblioteket för att få reda på hur fan man vet koordinationstal för metaller, orkar man inte plugga på någon kommande tenta.
För att lätta på trycket har man därför gjort morgondagens labb mycket enklare, men det känns ändå inte speciellt hoppfullt, för de jävla reaktionerna och bilderna tar över allt.
Inte nog med det är kemimänniskorna tokiga i att resta vilket känns ännu värre. Men det får vara, bara den lämnas in så skiter jag i resten sedan. Det kommer ändå gå åt helvete när man inte får vettiga chanser att verkligen plugga på.
På det har jag inte fått mitt schema, ännu. Jag fick jobbet i december så det är rätt frustrerande. Dessutom känns det just nu som om jag inte kommer få träffa Benjamin på en evighet och hinner jag träffa honom i sommar kommer det bara vara någon helg. Just nu känns det inte värt det, men så fort jag får höra hans röst kommer det vara värt allt.
Jag hatar att vara ifrån min älskling :(
Tänker avsluta med lite glädjeämnen i alla fall: På lördag kommer Sabina hit och det kommer bli underbart :D Jag tror vi kommer ha stenkul ^^.
Fast jag önskar bästis kunde vara här <3 En trio är inte komplett om man bara är två.
