Ibland ogillar jag verkligen SJ och då säger jag en massa elaka saker om SJ, och även om jag föredrar tåg och tycker det är bästa sättet att förflytta sig så avskyr jag det varje gång jag själv ska göra det. Anledningen är att det nästan alltid krabbar.
Igår skulle Sabina och jag in till Stockholm för att gå på Sjätte Tunnan som var en pub i medeltidstuk. Vi skulle möta Hampus och hans vänner utanför vid niotiden, men det var lite sent i vårt tycke då sista tåget till Uppsala gick 0.11 (varför går det så dåligt med tåg? Sista bussen gick vid 16 :/), tyvärr gick det inga tåg på ordentliga tider som vi kunde ta så det blev nio i alla fall. Då det var inträde på stället behövde vi naturligtvis lösa pengar så vi gick bort till närmsta automat, som naturligtvis var sönder, vad annars? Så det blir till att irra runt i Gamla stan en stund innan vi hittar en annan automat som vi kan ta ut pengar på.
Vi går in och sätter oss vid "drickstället" en trappa upp (hittills behöver vi inte betala) och hamnar naturligtvis bredvid ett gäng som fick Securitas att halvt om halvt storma stället. (Okej, jag la in den meningen för lite mer dramatik.) De sjöng högt, länge och ofta, slutligen flyttade folk därifrån, sällskap efter sällskap och de tycktes liksom inte fatta att man borde ta hänsyn till övriga gäster. Så fort klockan var tio och "matstället" hade öppnat gick vi ut och runt (nu behövde vi betala inträde) och när vi kom in där bandet spelade var det naturligtvis smockfullt... av gamla matgäster, så det var bara att leta upp ett bord i någon gång och därmed varken såg vi eller hörde bandet vi betalat för att se. Underbart.
När klockan var 23.40 var det dags för mig och Sabina och gå, vi sa hej då till det trevliga sällskapet och började vandra, halvt om halvt i blindo för vi visste inte riktigt var vi var. Men vi hittade i alla fall rätt och upptäckte att kön till den enda fungerade biljettautomaten (naturligtvis) var überlång. Sabina och jag stressade på som fan och precis när tåget skulle gå vägrade biljettautomaten fungera, konduktören vinkade på oss och jag ropade tillbaka att den höll på att skriva ut men var så seg. De väntade i alla fall och vi fick rusa som in i helvete.
Detta var inte nog, nej. När vi kom till märsta blev vi stillastående i tjugo minuter för tågcentralen ville inte släppa förbi oss, alla spår i Knivsta var nämligen upptagna. I Knivtsa skulle vi dessutom få byta och åka buss på grund av "banbygge" (vem i helvete bygger banor mitt i natten en lördag/söndag?). Så när klockan var ett kom vi fram till Knivsta, hade allt funkat som det skulle hade vi varit hemma hos mig vid det laget.
Men vi kom hem, pissnödiga som fan och lagom trött :P
Sabina åkte hem rätt tidigt och vi höll på att missa hennes tåg för tiden fick för sig att gå jättefort och automaterna ville inte fungera i vanlig ordning. Men hon kom med och jag gick hem och la mig :/
Nu måste jag plugga annars får jag skämmas.
