Ibland bestämmer jag mig för saker men oftast har jag problem med att följa det jag har bestämt. Och när jag sitter och slåss med mitt inre och försöker tvinga mig till att följa, kommer jag fram till att det kan bli jävligt ensamt. När jag kommer fram till det försöker jag ge någon halvsynlig hint i hopp om att någon ska se den och uppmärksamma det. Någon som kan konstatera att jag antagligen gör rätt eller fel. Men oftast försvinner den bara bort obemärkt och jag sitter kvar ensam. När någon mot all förmodan faktiskt ser något gömmer jag mig bara, jag vill inte möta problem, jag har alltid varit sådant. Och det är ingenting att whina om, jag har valt ensamhet och tystnad i det mesta.

Ibland önskar jag att jag inte gjort det.