Jag är slutkörd och veckans senaste händelser talar om för mig att min kropp kommer vara död innan slutet på den här veckan. Mina axlar och min rygg var döda redan innan jag kom hem i söndags och sedan dess har jag inte gjort något för att minska spänningen i mina muskler. Anledningen stavas Haxptmiddag och nämns som hackspettmiddag i dagligt tal.
I måndags, efter att Lisa och jag varit duktiga i skolan och både varit på föreläsning och lämnat in labrapport, cyklade jag hem och skulle börja städa, vilket inte gick så bra. Två timmar senare knackar det på min dörr, festkommitén ska handla mat, så jag hetsklär mig och följer med. Mat till 50 personer är mycket mat.
Sen har det varit hektiskt. Vi har lagat mat, gjort menyer, försökt få iordning verandan som blivit saboterad av någon som bor i huset, sprungit runt som galningar, varit förvirrade, bråkat, inte ätit mat, städat... Jag skulle nog kunna skriva en hel uppsats om allt vi gjort.
Jag städade mitt rum när jag hade en kort stund över då ingen visste vad vi skulle göra och medan jag gör detta hittar jag kromatogramet vi gjorde på labben och kom på att vi inte bifogat detta. Vilket hamnar under århundradets största fail. Meddelnade naturligtvis Lisa så får vi se hur vi köser detta, vi kanske ska maila Lars?
Nu ska jag sova, om några timmar kommer Benjamin hit. Jag längtar mig döende.
