Min älskling sitter på bussen till mig. Jag är löjligt lycklig.
Idag åkte jag in till Uppsala efter skolan. Eller, rättare sagt, efter filmen "The zebra in your stable". Det var en film om hästens beteende och jag och Charlotta kände oss helpuckade. I alla fall jag. Eftersom jag är rädd för hästar har jag aldrig varit speciellt intresserade av dem. Som tur är finns Lisa och Eva, lika hästtokiga som fjortonåringar :P. Nå, filmen var rätt intressant och den gav oss en idé om vad vi kan skriva om i Husdjursvetenskap.
Missade naturligtvis bussen till Maxi och bestämde mig för att handla på Willys istället.
Medlemmar på Yakujo kan i Whinetråden läsa den långfattade versionen.
Den kortfattade versionen är att jag kom på bussen totaldränkt. Blöt ända upp på låren (knäna var av vattenpölarna, låren kom av att vänta på bussen i snöblandat regnoväder).
Väl framme började snön bli "ren" och nyss när jag tittade ut låg det ett centimetertjockt täcke. Jag tog naturligtvis kort och gjorde en snöängel. Iklädd i mysbyxor :P
På bussen hoppade veterinärstudenten/doktoranden så jag hade lite sällskap hem. Jag passade på att fråga henne om schäferhunden som jag sett 2 gånger vid oss. Den verkar rätt ung, har inget halsband, springer helt lös utan en människa i närheten och minst en gång har jag sett den hålla på att bli överkörd. Då var det på morgonen och rätt ljust och bussen hann precis bromsa. Igår var det mörkt när jag såg den och eftersom den springer lämgre bort om man närmar sig den, så gjorde jag raka motsatsen. Tyvärr sprang den bort ändå och jag måste erkänna att jag gick och letade efter en överkörd hund i dikena, eller tecken på att ett djur blivit överkört. Men, ingen hundkropp och inga bromsspår. Ser jag den igen tänker jag försöka fånga in den.
På tal om hundar: Vi har "problem" med Molly. Till den grad att mamma seriöst överväger att lämna tillbaka henne. Jag har sagt att det går att göra något åt, men att det kommer att ta tid. Mamma är beredd att ge henne den tiden, för hon gillar verkligen Molly.
Molly är en extremt tillgiven hund. Inte en sekund ska gå till att inte avguda och gosa med henne. Hon klättrar gärna upp i famnen, viftar alltid på svansen när det kommer människor, hoppar upp på mammas mage och ligger och gosar med henne när de ser på tv. Hon sover i Ellans säng och är bara allmänt kärleksfull.
Problemen ligger i att hon är extremt undergiven och strykrädd. Gör man en hastig rörelse med handen, som inte ens behöver vara i närheten av henne (t.ex man tappar något i diskhon och försöker fånga upp det) gnäller hon till, ryggar undan och gömmer sig under bordet. Kommer man för fort med handen när man ska klappa henne gäller samma sak.
Igår när mamma var ute med Molly kom två barn och ville klappa henne. På Mollys favoritlista ligger barn. Men när de gick fram till henne blev hon livrädd, gömde sig bakom mamma och darrade som bara den. Hon gnällde, pep och morrade mot barnen. Ett beteende vi aldrig sett henne göra mot människor innan. Mamma sa att de inte fick klappa henne för hon verkade så rädd och mamma var orolig att Molly kanske skulle bitas.
Idag hände en anna märklig grej. Molly har aldrig tidigare reagerat på andra hundar när mamma är ute med henne, (Ellan däremot säger att Molly är aggressiv mot andra hundar när de är ute) men på middagsrundan stötte de på två lösa hundar. Ägarna var hundvana och hundarna var väldigt lydiga, de lämnade inte sina ägares sida och tittade inte ens på Molly. Ändå gömde Molly sig bakom mamma, grät och kissade på sig av rädsla. Mamma fick locka, slita och slutligen lyfta förbi Molly. Lite senare möter de på en hoppetossa som började hoppa och skälla även om Molly var flera hundra meter bort. Molly gjorde nu raka motsatsen: Hon började också morra, visa tänderna och skälla.
Jag fick lära mig på etologin idag att stressade och oroliga djur, stressar och gör sin omgivning oroligare, även om den inte visar det. Så antagligen var det en sådan reaktion mamma såg.
Men vad ska man göra åt det? Vi kan inte ha en hund som är så fruktansvärt strykrädd som Molly är, dessutom är det tydligen så att när de kommit hem, springer Molly runt och kontrollerar att allt är som det ska vara. När det är det, verkar hon överlycklig. Idag när hon kom hem låg det en boll framme, Molly blev genast orolig och gömde sig bakom mamma.
Så, har någon några tips om vad vi kan göra för att Molly ska bli lugnare och må bättre så kom gärna med dem. Går det ens att göra något?
Vi gillar alla Molly och önskar henne bästa tänkbara liv.
