Idag åkte Benjamin hem. När jag gick till bussen (som jag förövrigt inte missade med två minuter, den gick helt enkelt inte) tänkte jag på det här med distansförhållande. Främst för att det alltid kommer upp när man pratar om att äntligen får träffa sin älskling.
För att kunna avsluta det här inlägget kommer jag skriva fördelar, nackdelar och vad som hänt i helgen.
Fördelar: En av de främsta fördelarna som jag ser, är att man kan leva sitt eget liv. Trots att man inte är singel. Som jag ibland upplever det verkar folk tycka att man måste träffas varje dag bara för att man bor i samma stad. Jag vill inte det. Jag vill kunna gå ut och träffa mina vänner utan att behöva vara med min pojkvän innan, efter eller samtidigt. Jag gillar även att träffa vänner tillsammans med Benjamin, så tolka det inte så.
En annan fördel är att man kan koncentrera sig mer på varandra när man väl träffas. Det blir inte hejälsklingkulattsedigjagsättermigviddatorn. Jag och Benjamin har dessutom en balans som gör att det inte känns som om träffarna är för intensiva.
Att få sakna. Det är både negativt och positivt. Det positiva är att få känna den känslan. Och känslan man känner när man äntligen träffas. Det är maximal glädje och nyförälskelse på samma gång.
Nackdelar: Med saknad är det tomheten. Man känner sig halv utan sin älskling.
Avståndet. Ibland behöver man sin älskling där och då. Att han befinner sig jävligt far away då är jävligt deprimerande. Dessutom, när man är fett åksjuk är det inte kul att åka buss i nio timmar >_< (Åh, vad glad jag är att det inte är fjorton längre!)
Att träffarna dröjer och är korta. Benjamin och jag hade en romantisk dröm om att kunna träffas oftare när vi bodde närmare varandra. Men plötsligt var det mer som skulle klaffa. Nu kan vu träffas en gång i månaden och bara över en helg. Fredagen försvinner automatiskt till resa, halva söndagen med för den delen. Det är jobbigt. För det känns som varje sekund måste utnyttjas maximalt och ibland kan jag få dåligt samvete av att köra iväg Benjamin till datorn när jag laga mat. (Jag är köksdiktator och det är en del i balansen jag skrev om innan.)
Helgen var naturligvis underbar. Fru jagkanintelitapåminpojkvän aka jag, låg lite halvfrustrerad över natten tills Benjamin ringde och satt på rätt buss. Klädde på mig mina mysbyxor (alltså trekvartsbyxorna), SLU-tröjan, militärstrumporna, arbetarkängorna, regnjackan, reflexvästen (det är mörkt och jag tänker inte dö av en buss), vantar och ficklampa. Sen gick jag bort till busshållsplatsen och hann i princip stanna när bussen kom. Myste i Benjamins famn en stund innan vi gick hem till mig och kröp ner under det varma täcket.
När vi vaknade åt vi frukost och tittade på tv. Dukade undan och tittade på The Beginning of Sherlock Holmes. Jag gillar Sherlock Holmsfilmer. Sen sov vi i en och en halv timme. Jag lagade mat som blev asgod för jag äger på att göra mat och Benjamin äger på att koka ris :D
Sen, såg vi på mer tv.
