Idag hämtade vi äntligen hem lilla Molly. Hon är tyst, skäller inte när folk kommer innanför dörren, verkar lära sig snabbt, väntar på kommando innan hon går in och ut genom ytterdörren, sätter sig lugnt ner vid ens sida när man stannar, skäller bara på andra hundar i bilen, går fint i koppel och: stressig som bara den här hemma. Sätter sig och piper utanför toalettdörren, vägrar äta, lyssnar inte (men bara inomhus. Utomhus är hon lyhörd för minsta lilla), klarar inte av att ligga lugnt ner om man reser sig eller flyttar runt sig i soffan, är en konstant i hasorna, hoppar som en tok, gruffar och gnäller om man inte ger henne uppmärksamhet, vill sitta i ens knä och är allmänt småjobbig.
Jag antar att det kommer bli bättre när hon känner sig tryggare.
Mamma tycker hon är ful men jag tycker hon är riktigt söt:

(Naturligtvis finns fler på bilddagboken)