Undrar om jag haft en titel som hetat det en annan gång också?
I alla fall, helgen har bestått av körande mitt i natten (hämtat Ellan i Ingelstad två på morgonen för att hon "missade bussen", iofs var det ju sant, men varför tar hon aldrig den bussen hon är säker på?) och arbete + Carrofest.
Har extrem lust att berätta vitt och brett om allt ihopa, hur förbannat irriterad jag var i fredags när jag efter att ha blivit rådissad under en ångestattack och kände att ingen jävel finns för mig när jag verkligen behöver det, när sömnen vägrade komma, när jag slets upp ur min säng och fick köra två mil för att hämta Ellan, fast jag helst av allt ville sova. Hur jag inte kunde somna den natten, hur jag för säkert hundrade gången i rad kommer till jobbet med blodsprängda trötta ögon, ett hjärta som dunkar för fort helt i onödan, rester av ångest och den konstanta förbannade smärtan i brösten. Hur ont det gör inom mig när jag tvingar mig att vara glad fast jag egentligen inte orkar. Hur trött jag är på att få ångestattack efter ångestattack. Carro och jag fick besluta igår att det här inte fungerar längre. Jag kan inte må som jag mår. Men hey, jag mår inte pest och pina alltid heller. Jag trivs med stora delar av mitt liv, jag har intressen, vänner. Det är bara det att jag orkar inte göra något, jag orkar inte ta tag i det som måste tas tag i. Och ju mindre jag orkar, desto mindre orkar jag. Det är en ond cirkel av ångest och apati.
(Vafan, detta skulle bli ett glatt inlägg)
Imorgon är det en ny vecka, den består av arbete, möte och unf. Men jag ska försöka ta tag i någon del av mitt liv, bli lite gladare.
Och jag har inte fjortisat mig på en vecka.
Festbilder kan hittas här (vägrar länken i vanlig ordning sök på cirar och 18 feb)
