Jag hatar verkligen att vara personbunden, för det sätter mig alltid i låsta situationer. Så fort jag träffar en människa så bestämmer "jag" (för det är inte riktigt jag, det är en känsla jag inte kan hantera) vad jag tycker om den personen. Antagligen tycker jag väldigt mycket om den, eller så gör jag det inte.
Det gör, att om jag tycker om den så måste jag alltid ha just den personen. (Gäller främst när jag måste lära mig något). Så när den personen inte kan, då skiter jag i allt tills den kan.
Hela min värld stannar liksom upp och bara väntar.
Andra nackdelar är att jag väljer lite bland de jag tycker om, vem som ska få veta vad.
Det gör att när jag mår på ett sätt, och min utsedda gnällperson inte finns tillgänglig just då, så skiter jag i att ta itu med problemet tills det antingen pressas ner så djupt inom att jag slutar bry mig eller tills personen ifråga blir tillgänglig.
Värst är antagligen det faktum att jag har massor med goda vänner som gärna ställer upp för mig, men som jag inte kan vända mig till just för att en känsla har sagt att de är fel person att hjälpa mig.
Jag önskar verkligen att jag kunde kontrollera mina känslor bättre.
