Oavsett vad som händer, vilka motgångar jag än möter, så ska jag må bra.
Om så hela min familj dör i en bilolycka så ska jag må bra.
För det funkar inte.
Det fungerar inte att stolt tänka för sig själv: "Åh, jag har ju inte skurit mig på en vecka, guldmedalj till mig". Det fungerar inte att ligga i sängen och krampa i panikattacker och veta att det inte spelar någon roll ifall jag kontaktar någon eller inte. Ingen finns där ändå, inte tillräckligt snabbt, inte tillräckligt nära. Det fungerar inte att bli förolämpad eller sur på människor för att de undviker en eller anser att de inte kan göra något åt det.
(Det är ju inte deras fel)
Därför ska jag alltid må bra.
Och det är inte bara det att jag alltid ska svara "bra" på frågan "hur mår du", utan jag ska verkligen anstränga mig för att må bra. Dör hela min familj ska jag tänka: "Jag överlevde i alla fall" och må bra över det.
Ingen ska behöva bekymra sig mer över mig. Jag mår bra.
Känner att jag hålller på att bli förkyld, har halsont och extrem huvudvärk på morgonen när jag vaknar av allt snor som stockat sig i bihålorna. Ögonen är dessutom alltid klibbiga och jag har svårt att öppna dem :/ Köpt halstabletter och jag ska försöka huskura mig frisk innan det bryter ut :P
Idag har jag kört lite med mamma, och det är ashalt ute :O Fick sladd på bilen flera gånger, speciellt när jag svängde. Men man har ju gjort halkbanan så man vet ju hur man snyggast slirar runt :P
Det är tänkt att mamma och jag ska sätta upp nattduksbordet någon jävla gång, men vi skjuter alltid upp det, måste dessutom sy mina jackor så jag slutar frysa livet ur mig när jag går ut.
Efter åtta ska jag träffa Carro nere vid bibblan, eftersom det är kulturnatt inatt och de ska ha kval till Poetryslam-SM vilket jag självklart ska lyssna på :D
Försöker dessutom få mamma att acceptera ett lejonhuvud i familjen men hon vägrar verkligen, säger att jag kan köpa så många kaniner jag vill när jag flyttat hemifrån, men jag vill ha en NU! Min abstinens tar död på mig.
Hur söta är de liksom inte?
