Att överleva sina föräldrar

För de flesta borde det vara relativt självklart att man överlever sina föräldrar. De är både äldre och nämre döden äv vad man själv är. Men i mitt fall börjar jag tveka. Om jag någonsin kommer överleva mina föräldrar beror det på att jag har mördat dem. Att varje dag höra klagomål på hur värdelös man är, hur belastande man är, hur otacksam, självisk och irriterande man är, är jävligt sårande och ger en känslan av att det kanske vore bättre om man bara försvann från jordens yta. Det känns inte som om mina föräldrar fattat att det enda jag har som mål just nu är att komma hemifån.
Men men, det är bara att fortsätta undvika dem.

Idag träffade jag Karin vid två (hon hade glömt bort att vi skulle träffas) vi drack en kopp thé och skrattade åt allt som händer i våra liv. Vi kom fram till att det är ytterst ohälsosamt för henne att umgås med mig, för varje gång vi träffas har hon på något sätt strulat till det på ungefär samma sätt som jag hade sist vi träffades.
Vid tre träffade jag Ellan och vi fikade på askelyckan innan vi gick runt och letade julklappar. Hittade till sist en till morfar och till mormor Ellen, så nu är det bara mammut och Jens kvar.
Efter det åkte mamma och jag och köpte skor, köpte tre asfina skor som jag kan ha nu i vinter. Ett par vanliga, sköna skor som jag kan leka i snön med, ett par stövletter med stilettklack (som mamma cckså ska ha) och ett par knähöga stövlar som man kan ha till kjol (som jag delar med mamma).
Annars har inget viktigt hänt, tittat på GG och fått ångest över att jag fortfarande inte pluggat. Ska verkligen plugga hela helgen!

Det händer för mycket?

Sanningen är den att det faktiskt händer saker i mitt liv.
Det är bara det att mina föräldrar uppmuntrade mitt stora intresse för böcker. Därför har jag inget socialt intresse som innebär att jag måste umgås med folk. Jag gör det bara om jag vill.
Men, eftersom mina dagar består av arbete, gilmore girls och böcker, har jag inte något att prata om. Alltså vill jag inte umgås med folk.
Denna veckan är dock hyffsat fullspäckad med social kontakt.

Idag jobbade jag, pratade om min "perfekta" familj på min ofrivilliga rast med arbetspolarna och såg på film med mina föräldrar.
Imorgon ska jag på utbildning och efter den träffa Carro och förhoppningsvis få lite julklappar köpta.
På onsdag ska jag träffa Karin vid halv två och vid tre ska bortskämda Ellan få sitt "min syster har fått lön"-fika och vi ska prata lite om skolan och hennes vänner.
På torsdag ska jag jobba på morgonen och på kvällen ska jag på julbord :O
Fredagen ägnas åt jobb och... IDOLFINALEN med CARRO!!!
Och förhoppningsvis köper jag en säng på lördagen :D

Min högra fot är fortfarande svullen och mina höftleder värker som fan. Det värsta är att mamma säger bara "välkommen in i familjen, allas höftproblem började i tonåren". (Undantag Ellan)

Varför händer inget?

Igårkväll när jag kom hem från jobbet och valt att inte titta på Scary Movie 3 och duschat la jag mig för att titta på Gilmore Girls. Plötsligt hörde jag något mystiskt, rutmiskt dunkande ljud som skrämde upp mig rejält. Bestämde mig för att för en gångs skull i hela mitt liv inte vara så jävla rädd utan kolla vad det var. Tog med mig mobilen och lämnade Joakim (min nalle) i sängen. Gick igenom hela jävla huset, stängde till och med ett fönster som alltid är öppet eftersom jag ville vara logisk och tänkte att det kanske var det som lät.
Men nej, så fort jag gått upp och lagt mig hörde jag det jävla ljudet igen. Till sist stod jag inte ut längre utan bad om att få något uppmuntrande på sms som kunde få mig på andra tankar. Det hjälpte inte direkt men jag måste ha somnat, för en timme senare kan jag konstatera att om jag fått välja mellan en mördare som dunkar i mitt hus och mina föräldras hemkomst hade jag valt mördaren. Hatade mig själv en stund för att jag aldrig orkar ladda min mp3-spelare och för att jag alltid behöver den när den är urladdad. När jag legat i en halvtimme och mantratänkt "gå och lägg er", gick de faktiskt och la sig. Och så förblev huset tyst och jag somnade halvdant med armarna kring knäna och Joakim mellan magen/brösten och benen.

Att vakna i morse var inte direkt något jag kände för. Försökte få sova så länge som möjligt, men tyvärr hade inte klockan och jag samma åsikt, så tillsist steg jag upp och gjorde gröt. Fick inte i mig allt, men mycket.
Cyklade till jobbet och kände de första fyra timmarna att detta skulle bli en dag som jag skulle tvingas slå ihjäl. Men ironiskt nog gick det jävligt snabbt så fort mörkret fallit. Vi bråkade en stund, eller, hon tjurade över småsaker och jag gav upp och frågade om vi skulle göra mat istället.
Matlagningen gick skitbra :D Lätt det godaste jag någonsin lagat. Vi åt fast vi var mätta bara för att det var så jävla gott.

Väl hemma igen fanns det inte mycket att göra. Kämpade med att försöka hitta nyckelhålet till dörren eftersom den var låst och de inte tänt ytterlampan. Väl upplåst finner jag att hela familjen är hemma...
Dumpade mamma framför en asdålig film och satte mig vid datorn.

Vilket jävla ointressant liv jag har.

Insiktsnatt?

Inte direkt men i alla fall.
Det hela började med att när jag skulle lägga mig så överfölls jag av en extrem saknad efter Job. En sådan där obeskrivlig saknad som inte alls beror på känslor. Utan bara en saknad. Jag kände mig tom och sorgsen och längtade efter en kram, ett telefonsamtal eller vad som helst. Bara det kom från honom och var allmänt Job-aktigt.
Skickade ett förlåtsms, mest kanske för att jag ville ha ett svar där det stod att det var okej.
Sedan bröt jag ihop och började gråta, låg tyst och försökte kväva allt men det slutade med att jag var den enda som kvävdes. Efter en stund kom jag fram till att allt inte är mitt fel. Vissa faktorer här i livet kan jag inte hjälpa. Jag har inte valt när jag ska vara på dåligt humör, jag har inte valt när jag ska få panikattacker, jag har inte valt något. Och ännu mindre kan jag kontrollera det.
Så även om jag delvis förstört folks liv med mitt konstiga beteende av självskärande, gråtande och allmänt dampande så har jag förstört mitt liv mest. Och jag är den enda som förstört mitt liv. Alla andra har bara försökt göra mig lycklig.
Jag är egoistisk, otacksam, fryser som fan och ska snart ut runt sjön.

Helst av allt vill jag bara hamna på ruta ett, gråta och säga: Jag mår fan inte bra, jag är ju olycklig.

(Men jag hinner inte och om några timmar är jag som vanligt)

23 november

Redan?
Om en månad är det ju för fan julafton! Och jag som inte ens tänkt tanken på julklappar. Eller, det har jag ju, men jag har inte frågat någon vad de önskar sig.

(Leo, Carro och Sigrid kan alltid skriva vad de vill ha)

Idag vaknade jag halv elva, hade absolut ingen som helst lust att stiga upp men tvingade mig ändå för att inte sova bort hela dagen. Gjorde en kopp thé och skulle se på tv, men jag fattade inte hur man bytte från PC-läge till TV-läge, så jag gav upp och läste gårdagens aftonbladet istället.
Läste ett kapitel av Jane Eyre men fick kramp i båda händerna och gick ner till vardagsrummet igen. Tittade på Planeten från datorn via tv:n och kom fram till att jag måste sluta äta fisk.
Medan jag gjorde lunch (en kopp soppa) vaknade pappa och berättade hur jag skulle göra för att få in tv-läge så jag drack min kopp och tittade på ett avsnitt av Lizzie McGuire som jag redan sett. Efter det tittade jag på PoC - Dead mans chest och satte mig vid datorn.
Kollat igenom all mail och fick ett rätt roligt inlägg från Moa, en länk som jag inte trodde skulle existera. Skrattretande men ändå väldigt sött: Job och Jag

Nu ska jag se GG igen, eftersom mitt liv kretsar kring det :P

Sjukling

Frukost; En halv macka och en halv kopp thé.
Uppspydd 20 min innan jobbet. Resten spyddes upp 10 efter jobbet påbörjats och yttligare två gånger på två timmar. Blev hemskickad för jag kunde ju ha vinterkräkrsjukan eller maginfluensa och då fick jag verkligen inte vara på jobbet, om jag så var den enda personalen på hela stället.
När jag kom hem kände jag att jag behövde spy igen, men istället la jag mig på sängen och somnade. Vaknade en timme senare, klädde av mig och somnade om. Steg upp vid halv tre och tittade på tv.
Precis ätit och ska titta på GG säsong 4 för att sluta tänka på hur illa jag mår. Är sjukanmäld för imorgon också, så jag har massor med tid att titta.

Orkar inte riktigt skriva.

Resten av dagen

Efter förra blogginlägget tvingade jag i mig ett knäckebröd och en klunk thé.
Olyckligtvis nog fick detta inte stanna kvar utan direkt sprang jag upp och spydde upp allt igen.
Borstade stressat tänderna två gånger, för naturligtvis spyr jag precis innan jag ska till tandläkaren.
Kom fem minuter försent och skyllde på trafiken, lyssnade noga (typ inte alls, höll mig mest för skratt) på hur jag skulle vinkla min tandborste, hur jag skulle använda tandtråden och framför allt, vilken typ av tandborste jag skulle ha.
Försenad till jobbet känner jag hur jag vill spy igen, men lyckas lugna ner mig och jobbar fram till min rast. Hissen var sönder så jag tvingades ringa till fastighetsservice och be dem laga hissen eftersom vi skulle handla inför veganveckan.
Lallade runt på stan till klockan tre, köpte kökshanddukar till pappa, försvarets hudsalva och ett sexpack tandborstar, det fanns inte färre ;P
Träffade Carro vid tre, var en dålig vegan och käkade en macka med philadelphiaost på. Får skylla på att jag inte ätit på hela dagen.
Vid fyra gick jag tillbaka till jobbet, vi stack och handlade och så lagade jag mat. Mådde jävligt illa och ville därför inte ha någon mat. När jag kom hem dock var jag den ultimata dumköttätaren och käkade fiskgratäng. Så mycket vegan har jag varit idag.
Ska bättra mig imorgon och vara ännu mer nogrann.

Mår för tillfället väldigt bra. Roat mig med :
mina bra sidor
och mina dåliga sidor
tala gärna om dem för mig :P

Vad hände egentligen?

Torsdag 18.25: Bussen mot Oskarshamn åker, sitter med hörlurarna i öronen och lyssnar på det mp3-spelaren känner för att spela. Mellan sandsbro och lenhovda (eller bussbytet mot lenhovda) sker en oangelägen konversation mellan en onykter medpassagerare som satt sig bredvid mig, och mig. Han ville ha mitt nummer, vilket han inte fick, och tyckte det var konstigt att jag vid min höga ålder 19 varken var gift eller hade barn O_o.
Resan gick dock bra, utan några större men och 20.40 stod jag i kön till incheckningen.

Fredag 00.20: Blir upphämtad av Job i Visby och på väg hem till honom får jag lyssna på hans gnäll om att han hade kunnat se ett scrubsavsnitt och hans berättelse om vad som hade hänt under torsdagen. Väl framme smög vi upp i hans rum och la oss. När vi vaknade igen den dagen steg vi upp, käkade frukost och somnade om, vaknade och duschade. Vi gjorde inget vettigt på hela dagen så på kvällen var vi lagom uttråkade och letade efter något att göra. Slutligen gick vi ner till UNF-lokalen och sist hamnade vi hemma hos en lillebror som spelade tv-spel och vi tittade på.

Lördag: Vaknade uttråkad och hungrig och buffade på Job tills hans steg upp, duschade och fixade frukost. När vi satt där vi frukostbordet berättade han att han inte var kär i mig, vilket naturligtvis gjorde mig rätt ledsen, men han var väldigt underbar och tröstade mig. Även om jag kände mig dum för att jag grät över något man inte kan påverka. Förhållandet var därmed slut.
Vi tittade på en film och tog en fika med en junis-unf:are som är jätteunderbar och planerade en filmkväll. Hem till Job igen, käkade och ner till unf-lokalen där det inte blev någon filmkväll. Mitt allmänt dåliga humör slutade i ett enskilt litet rum där jag låg och grät och Job låg och tröstade tills jag kände mig totalt jävla korkad och bestämde mig för att sluta gråta, även om jag behövde gråta mer. Mådde förjävligt resten av kvällen men när vi skulle lägga oss mådde jag bra igen. Busade en stund med Job genom att kittla honom, vem blir inte på bra humör av det?

Söndag: Söndagar är den tråkigaste jävla dagen i svensk historia. Tvingade Job att plugga medan jag duschade, laste/låg och tänkte i hans säng. Började titta på en film men så kom han fram till att han behövde internet så vi blev upphämtade av hans mamma och blev bjudna på våfflor, yummi ^_^. (Fick dock ont i magen efteråt :P) Job skriver ut ohälsosamt många sidor och sedan börjar vi gå hem till någon kompis via några skogar och annat okänt tills vi kommer fram och glor på The Crow. En thépaus mitt i och lite lek med en cool lampa senare går vi en ny mysko väg hem och lägger oss.

Måndag: Job går till skolan och jag ligger kvar i hans säng och tycker synd om mig själv. Lipar till SJ-reklamen och varken äter eller dricker på hela dagen. När han kommit hem diskar vi och sedan går vi till båten, där vi kramas, blir fotade (?!) och sedan skiljs åt medan jag går på båten och han vidare till sina aktiviteter. Min mp3-spelare har under dagarna spelat upp hela sitt batteri så jag sitter knäpptyst hela resan och gör ingenting, förutom att skriva detta blogginlägg.
Det blev de längsta 3 timmarna i mitt liv.
Mamma kom och hämtade mig kvart över åtta, trodde hon skulle gagga asmycket om Job men hon sa ingenting, bara klagade på alla bilister som var ute och körde. Höll på att skratta ihjäl mig. åt på tok för fort när jag kom hem och behövde spy, men lyckades aldrig och la mig bara i sängen och försökte sova. Det har varit en tråkig natt, ensam och tom. Dels för att jag har saknat Job, både som älskling, men främst har jag saknat själva honom. Det är väldigt trist när man inte har någon hos sig och när man inte är omringad av människor hela tiden, vilket jag i princip varit hela vistelsen på Gotland.

Tisdag: Hittills har jag stigit upp, skrivit in blogginlägget och PM:at Job. Tanken var att berätta att jag mår bra, eller, jag mår så bra som jag kan. Men jag tror inte riktigt PM:et gav den känslan. Är fortfarande ledsen men jag vet att det kommer gå över. Känslan försvinner mer och mer för varje dag.
Nu ska jag till tandläkaren och sedan till jobbet.

Vad har hänt idag?

Jaha, ännu en händelsefri dag som påbörjades runt halv elva tiden då jag steg upp ur min varma säng för att plågas i kylan som fanns i mitt rum.
Jag drack en kopp thé, läste motdrag och satt en stund framför datorn innan jag cyklade ner till stan, tog ut 2000 spänn :O och träffade Karin. Vi tog en "fika" på pasta baren eftersom jag inte ätit och snackade en stund innan jag var tvungen att dra på personalmöte och hon hem.

Mötet var tråkigt, naturligtvis, och vi diskuterade dumtanten på försäkringskassan som fattar noll, jag ska få mitt Dakapo-kort och planerade in två nya möten. Cyklade hem igen, men en ofantligt huvudvärk jag skapat under dagen, tog en ibumetin och sorterade en massa bilder på datorn. Tog bort nästan alla bilder på C.
Mamma och pappa är och kollar på en ny tv, eftersom den trasiga skulle kosta lika mycket att laga som en ny tv.
Imorgon ska jag jobba och sedan bär det av till Gotland och Job. Så då blir det inget internet för min del på några dagar.

Nu ska jag se på tv.

Jag hinner inte ;P

Främsta anledningen till att jag suger så hårt på att blogga är, förutom det faktum att när jag inte jobbar är så jävla utmattad, att jag inte gillar denna bloggen. Den bråkar ofta och namnet är långt och konstigt.

Men men. Bytt till betaversionen nu, så vi får se hur det blir.

Arbetade hela helgen men på lördagen var jag och Sabina på hårdrockskväll och det var rätt kul. Första bandet var helt okej, medan andra bandet sög, tredje bandet tyckte jag bäst om och sista bandet var bara konstigt. Tog några bilder, men de blev rätt dåliga så jag raderade de flesta.

Jobbade i måndags med, och då hade jag bassängträning och naturligtvis var den jobbiga jävla tanten där som totalt förstört mitt liv. H blev helt förkrossad och drog ner mig för att krama mig. Sedan satt vi tysta i en halvtimme och bara väntade på att den feta jävla kärringen skulle gå så vi kunde göra oss iordning inför badet på vårt sätt. Badet gick bra, fast vi fick stressa som fan för att inte låta färdtjänsten vänta. Sen såg vi på film och hade det allmänt trist.

Idag har jag tvättat, sett Planeten, läst SNFs medlemstidning och anmält mig till julbordet på jobbet. Som förvisso känns meningslöst eftersom det troligtvis inte finns något jag kan äta, men alla andra skulle gå. Ringde Job med och klagade på att han inte börjat plugga, klockan var ju halv elva. Han låg och sov så sött. Det ironiska var att jag själv precis hade vaknat. Men han är så söt när han är nyvaken :P

Försökt hitta ett intresse med, men det går rätt dåligt, jag får nog acceptera att jag är en tråkig, asocial människa med få vänner.

(jag måste sortera bland mina bilder för jag upptäckte just att jag inte vet var saker och ting ligger.)

Vad är det för fel på mig?

Min feber sedan igår har stigit. Men jag känner mig ändå friskare?
Sjukanmälde mig i morse och ringde sedan bemanningen och sjukanmälde mig för imorgon också. Har asont i halsen och svettas som en gris (Jobs Covenant tröja luktar inte Job längre, den luktar sjuk F >_<)

På grund av febern är jag känslig och barnslig och ringde och gnällde på Job. Han hade som vanligt inte tid att prata med mig och jag blev asförbannad och slängde på luren. Sedan bröt jag ihop och låg och lipade.
Fattar inte detta. De närmsta två veckorna har jag haft fem panik-/ångestattacker. Och av någon anledning ringer jag alltid Job men får aldrig fram vad jag vill. Varav resultatet blir att han uppfattar mig som gnällig och inte förstår att jag behöver honom.

Detta ledde till att jag skällde ut honom som fan inatt och han sa att han visst hade tid med mig om det var något viktigt. Och han hade inte uppfattat mitt "hej, jag mår asdåligt och behöver prata" som något viktigt utan bara som allmänt gnäll.
Lugnade ner mig efter ett tag och sedan pratade vi om ingenting.
Lovat att inte ringa och sms:a honom idag, vilket är assvårt eftersom jag älskar att tala om för honom hur mycket jag älskar honom. Men han ville typ inte så då får jag ju respektera det. Eller, sms:a fick jag göra, om jag inte förväntade mig att han skulle svara, vilket jag iofs inte räknade med. Men det skulle ju vara trevligt med något sms, någon rast (speciellt när man är sjuk) som indikerade på att han fortfarande tycker om mig.
Efter helgen som varit känns allt så konstigt. Han verkar mer avståndstagande och mindre glad när jag hör av mig. Känner mig som världens mest värdelösa människa. Och jag förstår om han är det, helgen som var, var verkligen konstig. Jag var asförbannad och han var det närmsta konkreta att ta ut det på. Det handlade egentligen inte om honom utan om att jag var stressad och kände mig dålig.
Men jag ska bättra mig och börja må bra. Har till och med bokat uppskrivning och uppkörning. Fick tid i december :P Dagen innan jag åker till Job :P

Nu har jag gnällt av mig lite, nu ska jag sova och titta på GG.

Ångestnatt

Inatt hade jag en ångestattack och det kändes väldigt overkligt eftersom jag inte haft en på evigheter.
Låg krampaktigt i sängen och bara flämtade.

Detta resulterade i ingen sömn alls och huvudvärk. Ska klaga på Leo så fort han loggar in.

Snöoväder och världsvegandagen

Till skillnad från de flesta andra i morse tänkte jag "Men vafan, det snöar ju inte?".
Resultatet av denna trötta, mindre intelligenta tanke blev att jag inte tog på mig munkjackan under höstjackan och när jag stressat satte mig på cyklen och fick ansiktet sönderpiskat av det frusna regnet så tänkte jag på hur jävla kallt det blev om ryggen.
Eftersom det var försent för att vända cyklade jag stelfruset vidare till jobbet och för varje tramp kändes det mer och mer som om lungorna skulle sprängas. Väl framme, kippandes efter andan och med varenda kroppsdel värkande påbörjade jag mitt arbete.
Jag tackade min lyckliga stjärna att Djurens Vänner inte gjort något åt världsvegandagen för jag ville inte ut i blåsten och kylan igen. Tyvärr var värmen kortvarig, och efter bara en och en halv timme tvingades jag ut i snöstormen igen för att påbörja ledsagningen runt Växjösjön. Huttrandes och skakandes gick jag envist emot blåsten och snön som envist letade sig igenom varje vrå av naken hud. Kylan trängde igenom kläderna och jag kände mig bedövad, skorna var genomblöta och det kändes som om de började frysa till is.
Var därför på duktigt dåligt humör när jag väl hade slutat och handlat havreyoghurt med ananassmak (ej att rekomnendera :() och äpplen.
Fick tag på Job efter mycket om och men, så humöret räddades.
Efter jobbet cyklade jag hem till Zandra som jag varit vän med sedan lekskolan men som jag tappade kontakten med när vi började gymnasiet. Vi hade naturligtvis massor att ta igen och tiden bara sprang iväg.

Nu ska jag sova, imorgon kommer Job och gör mig världslycklig igen :D