Halkbana

För det första: Jag överlevde!
För det andra: Halkan är inte alls så rolig som folk påstår.

Dagen började med att klockan slog 00.00 och jag stirrade upp i taket.
Runt halv fyra hade jag fortfarande inte somnat och övervägde allvarligt talat att hålla andan tills jag svimmade.
Vid halv fem gick jag på toa. Efter det somnade jag. Halv sex vaknade jag. Tjugo i sex höll jag på med frukosten.
Halv sju cyklade jag till körskolan och kom fram till att Ullis också skulle köra halkan, alltså var det två stycken jag kände :D Jag började köra och det gick jättebra, jag klarade till och med omkörningarna väldigt fint, förutom den gången jag tittade bak och höll på att köra i diket på vänster sida och alla började skrika...
Efter halva vägen bytte jag med Karin och så körde hon resten av biten. Vi satte oss i lektionssalen och körlärarna gick igenom däcken (gäsp) och hur halkbanan såg ut. Tyvärr hade jag glömt allt när vi satte oss och fikade.
Moment 1 handlade i alla fall om att köra om en traktor med släp, och jag skrek och slog på bilen för att den bara slog runt hela tiden. När jag fick "sista chansen att göra rätt", fick jag totalpanik och snurrade runt med bilen tills jag blev illamående och kände hur fikat var på väg upp. Jag blev skitförbannad och muttrade ilsket för mig själv när jag hörde: "Perfekt bil 1 (ja, jag fick börja >_<), nu gjorde du allt korrekt".
Stolt över mig själv körde jag lyckligt vidare och tänkte på hur jävla bra jag är.
Moment 1.2 handlade om att panikbromsa på sommarväglag och vinterväglag, det var inget speciellt med det.
Sedan kom moment 2. Då skulle man gasa upp fort som fan, bromsa in hårt (panikbromsa), styra och pakera bakom en lastbil. Det gick väldigt bra. Jag var riktigt stolt över mig själv. Sedan kom jag på att jag hade ABS:en på, vilket förklarade varför det var så enkelt.
Utan ABS däremot, var det inte riktigt lika lätt och jag krockade i både lastbilen och älgfan.
Men jag klarade det dock galant när jag fick bestämma hastighet själv. Yaaay! Jag kan något :D

Sedan hade vi det tråkigaste men dock viktigaste: Säkerhet.
Det var dock rätt kul att rulla upp och ner med bilen och försöka ta sig ut :D
Sen åkte vi hem och det var inget speciellt, jag, Ullis och Karin gaggade på fan i att och diskuterade körteori och broms- reaktions- och stoppsträcka. Stackars körlärare vi lyssnade inte alls på honom.

Så ja, det var det. Nu ska jag bara plugga teori och så kanske jag kan skaffa mitt körkort snart.

Jag är jävligt hungrig och ensam hemma för första gången på mycket länge.

GG här kommer jag :D

Psykbryt

Igår pratade jag med C. Sedan såg jag ett avsnitt av GG innan jag la mig.
Jag borstade tänderna och kurade ihop mig i sängen, drog till mig extra täcke för att kunna krama om. Låg och tänkte på C och hur mycket jag saknade honom, log för mig själv och visste att snart får vi träffas.
Sen bröt jag ihop, helt utan anledning.
Började snyfta, snora och gråta tyst för mig själv.
Blev på ett "fan, jag hatar allting humör".
Jag blev så kärlekskrank och desperat efter närhet att jag inte orkade längre.
Sedan blev jag sur på C för att han inte var där och jag ville inte ringa honom och bråka hur vida han är tillräckligt kärleksfull eller inte.
Och så blev jag sur på honom för att det känns att efter alla dessa år borde han fatta att jag inte är jämnårig, utan att jag fortfarande är tonåring och att jag gör allt det han gjorde som tonåring. Bara för att han redan spelat TV-spel hela helgerna som 19 så har jag inte gjort det - ännu. Och jag har inte legat så mycket i famnen på den jag älskar och låtit honom leka med mitt hår och bara njutit av tystnaden.

Och sen blev jag rädd.
Rädd att C's brist på fysisk kärlek (för alla ska veta att den psykiska kärleken han ger mig är enorm) till mig kommer leda till att jag tröttnar, eller söker den på annat håll.
Sen blev jag rädd för att sluta älska C. Livrädd faktiskt eftersom att jag älskar honom, enormt fullkomligt av hela mitt hjärta.
Jag kunde inte se framför mig hur jag någonsin skulle kunna klara mig utan honom, och antagligen kommer jag inte klara mig utan honom.

Jag kommer vara klängig i helgen, på tok för klängig.
Snart börjar jag gråta igen, och jag måste till jobbet.

Oh, my God! He's got glaisogens!

Jahapp, bestämde mig för nr 2.
Anledning:
De siter bättre i olika frisyrer, är allmänt sköna och jag tycker jag ser snyggare ut i dem ;P

Men tack alla för hjälpen :) Ska finna en anledning till att pallra mig ner dit och tala om vilka jag vill ha.

Jag är så uttråkad -__-

Glasögonorm

Jahapp, kollade synen idag och resultatet blev glasögon.
Mamma och pappa är lagom glada, mammas kommentar var: "Jag tror du vill ha glasögon..."
och pappas var: "Men kan du inte ta mina då? De är ju billiga och köpta på Lidl..."
När jag tjurigt sa nej på båda frågorna sa pappa: "Jaha, men hur mycket behöver du?" sa att jag inte visste men det stod 0.5 på pappret.

Så nu är det bågväljning för hela slanten..
Jag ser inte så glad och pigg ut på korten :P


Nr 1


Nr 1 i profil (jag har tagit korten själv :P)


Nr 2


Nr 2 i profil


Nr 3


Nr 3 i profil


Nr 4


Nr 4 i profil


Nr 5


Nr 5 i profil


Nr 6


Nr 6 i profil


Mamma och pappa tycker förövrigt jag ska välja de billigaste på hela stället.
Det tycker inte jag.

Gates of Metal - The reveiw

Nedanför följer en text skriven i vi-form. Vi syftar på Felicia (F) och C (Christer)

Detta året hade vi inte en nyköpt kattunge att koncentrera oss på, men spänningen var lika stor. Vi steg upp tidigt på fredagen för att vara säkra på att allt var nerpackat och att vi inte skulle missa festivalbussen. Resultatet blev en massa dödtid på morgonen och att vi glömde en hammare. Detta året behövde man inte heller vänta på någon festivalbuss från skåne, Växjö hade nämligen en helt egen buss :)
Färden till Hultsfred tog ca 1 timme och 30 minuter och slogs ihjäl med musik i öronen. Väl framme började den plågsamma vandringen till campingområdet med oerhört tung packning. Vi slog oss ner på den ”paxade” platsen bredvid Anders (Sandman) och hans vänner. Tältet gick smidigare att slå upp denna gången och vi hann precis undan regnskuren som kom. Vi åt medhavda mackor innan vi gick till Hultsfred city för att ta ut pengar och göra en legitimerad visit på Systembolaget.
Festivaldeltagarna blev snabbt påverkade och musik dundrade från alla håll. Dialekter gick isär och ursprungschansingarna blev värre och värre. På väg från bajamajorna blev vi förfrågade om vi händelsevis inte kom från Danmark, eller möjligtvis skåne.
Det gör vi inte. (Så nu vet alla det!)
Allt eftersom solen vandrade mot öst blev festivaldeltagarna fullare och tillsist började de klä av sig kläderna. Vissa mycket mer än andra, tur i oturen fick vi ingen bild på detta (minimala) spektakel.
Fredagsfältet var väldigt tråkigt och magert. Vi gäspade oss igenom en halv koncert av Amorphis, lätt tråkigast på scen.
Istället för att plåga oss mer gick vi en långpromenad och köpte skivor efter omslag. För första gången på många år var detta ett lyckat resultat och vi är numer lyckliga innehavare en sex helt underbara skivor, som naturligtvis kommer recenseras :D
Toaletterna på områden var detta året mycket bättre, med tvål och rinnande vatten att tvätta händerna med. Matutbudet var också mycket bättre. Det fanns ett tacostånd som serverade vegansk taco och som var mycket mättande. För fiskätare fanns också fish and chips, och naturligtvis vildsvin, hamburgare och pizza.
Efter promenaden och maten gick vi tillbaka till tältet, som hade en stor fet jävla lampa riktad på sig och kokade thé och pratade med Anders och hans gäng.
Smuttandes på Earl Gray och Indian Spice viskade Anders i C's öra att Sabatons basist ölade i deras partytält. Som stungen i baken flög C ut för att hälsa och F tog två fina kort på de lätt berusade grabbarna.
Vi la oss runt tolv-tiden och somnade framåt femtiden.
Lördagsmorgonen invigdes av ett stick på C's nacke och ett jävla runtspringande för att få tag på hjälp. (Han är nämligen allergisk). Efter att ta tuggat på den dubbel panodil och spottat ut den på en plåsterbit, drogs irritationen ner och vi kände oss säkra på at kunna ta en fika.
Det söta, moderna kaféet med pulverkaffe och goda kakor var en härlig kontrast till det nerstökade och smutsiga festivalområdet.
Tiden rann i väg och plötsligt fick vi för oss att Sabaton snart skulle spela. I lugn takt masade vi oss tillbaka till Gates för att komma fram till att det var över en timme kvar tills de skulle spela.
Med öronproppar i högsta hugg gick vi istället för att se Narnia spela, tyvärr var soundet precis värdelöst och man hörde knappt hälften av orden. Vi dissade denna koncert och gjorde ingenting tills Sabaton skulle börja spela.
Sabaton var mycket bra, de blandade låtar från både den första och den nya skivan och naturligtvis spelade dem Primo Victoria. Det kändes dock som att de var mycket bättre förra året och att de faktiskt var lite för små för en sådan stor scen, de lyckades inte riktigt få igång samma gung som i fjol. Direkt efter koncerten (som bara var en timme lång och som avslutades med Långa Bollar På Bengt) köpte C en Panzar Battalion-tröja. Vi kokade nudlar på öppen eld (hahah!) och gick sedan och rotade bland skivorna i ett Doom-stånd. Vi lyckades slå ihjäl rätt mycket tid genom att lyssna igenom en massa skivor och prata med försäljaren. Han var mycket kunnig och verkade lite överförtjust i det faktum att F som kvinna var intresserad av den typen av musik. Efter en del skivor bestämde sig F slutligen att köpa Isole, ett epic doom-band som försäljarens eget skivbolag gett ut. (Hon rekomenderar det bandet till alla.)
Vi såg lite på Lumsk innan Helloween skulle börja sin koncert. Helt klart ett band man vill titta närmare på.
Helloween var lite segstartade och det var inte förrän Future World spelades som det verkligen gunget satte igång. Sångaren hade allsång på låten och F och Anders hade en lamafight som F vann. Trummisen bjöd på ett häftigt trummsolo och skröt med sin förmåga att hantera trummpinnarna. Helloween spelade bara välkända låtar som var lätta att följa och sjunga med i. Vi lyckades till och med få bra bilder med vår skitkamera.
Stackars Steel Attack, de fick speltid samtidigt som Dismember och därmed stod ca tio personer och tittade på dem. Vi valde istället att vila fram tills Hammerfall skulle spela.
Tid är ett överskattat begrepp som F rent uppenbart inte behärskar och det var en ren toalettur att vi över huvud taget fick se Hammerfalls enda sverigekoncert.
Vi blev naturligtvis inte besvikna! De bjöd på gamla låtar från deras tidigare album som blivit efterfrågade på andra koncerter, bland annat The Dragon Lies Bleeding.
Allt avslutades med fyverier och Curlinglandslaget.
Mycket perfekt avslutning på en mycket trevlig dag.
Packningen gick hyffsat snabbt och resan hem gick farligt fort. Ca en timme tog det innan vi stod på stationen i Växjö, en halvtimme kortare än ditresan.
Lugnt årets skönaste dusch och sömn kom strax efter.


Bilder tagna på Gates hittas på: http://s8.photobucket.com/albums/a35/swemet/Gates%20Of%20Metal%202006/

2 år

Jahapp, idag är det verkligen två år sedan vi köpte Valle och tvingade den lilla stackaren att åka flera mil i en rosa transportbur.

C kom hit idag eftersom vi ska åka till Gates of Metal på fredag. Längtar :D

Jag hatar regn, och att jag inte har något viktigt att skriva.