Okej, middagsscenario:
Mamma, pappa, Ellan + kompis sitter i vardagsrummet och äter. Kompisen vrider nervöst och obekvämt på sig, mår helt klart dåligt av situationen. Hon har redan ätit upp och väntar otåligt på Ellan. Ellan slänger i sig maten, minst lika obekväm som kompisen. Jag kommer in, märker direkt hur påverkade mina föräldrar är, kastar i mig maten på tio minuter, ljuger och säger att jag är mätt och går.
När i helvete ska de fatta att de är för gamla för att dricka som fjortisar och att vi barn mår dåligt av det?
Det värsta är att det här är en typisk "hej jag skär mig för detta"-sak och jag hatar när jag måste hålla den jävla inre fighten med mig själv och övertyga mig om att det inte är en bra idé. Och inget blir bättre, jag kommer må sämre av det, jag får fler fula ärr och jag sårar allt och alla.
Men varför finns då det jävla begäret kvar? Och varför mår jag dåligt fast jag inte borde?
(och varför i hela världen skrattar jag när jag vill gråta?)
Nej vad fan!
Jag ska inte vara deppig mer!
idag har jag läst, träffat Carro och inte duschat, köpt en julklapp till mamma, en ettårsbok och kalender för nästa år till mig själv och skrivit lite julkort, men korten tog slut, har för många vänner ;P vill ni ha ett julkort får ni maila mig adressen :P
nu ska jag knarka kanin.
