För de flesta borde det vara relativt självklart att man överlever sina föräldrar. De är både äldre och nämre döden äv vad man själv är. Men i mitt fall börjar jag tveka. Om jag någonsin kommer överleva mina föräldrar beror det på att jag har mördat dem. Att varje dag höra klagomål på hur värdelös man är, hur belastande man är, hur otacksam, självisk och irriterande man är, är jävligt sårande och ger en känslan av att det kanske vore bättre om man bara försvann från jordens yta. Det känns inte som om mina föräldrar fattat att det enda jag har som mål just nu är att komma hemifån.
Men men, det är bara att fortsätta undvika dem.
Idag träffade jag Karin vid två (hon hade glömt bort att vi skulle träffas) vi drack en kopp thé och skrattade åt allt som händer i våra liv. Vi kom fram till att det är ytterst ohälsosamt för henne att umgås med mig, för varje gång vi träffas har hon på något sätt strulat till det på ungefär samma sätt som jag hade sist vi träffades.
Vid tre träffade jag Ellan och vi fikade på askelyckan innan vi gick runt och letade julklappar. Hittade till sist en till morfar och till mormor Ellen, så nu är det bara mammut och Jens kvar.
Efter det åkte mamma och jag och köpte skor, köpte tre asfina skor som jag kan ha nu i vinter. Ett par vanliga, sköna skor som jag kan leka i snön med, ett par stövletter med stilettklack (som mamma cckså ska ha) och ett par knähöga stövlar som man kan ha till kjol (som jag delar med mamma).
Annars har inget viktigt hänt, tittat på GG och fått ångest över att jag fortfarande inte pluggat. Ska verkligen plugga hela helgen!
