Jag har världens bästa och mest omtänksamma pojkvän i hela världen *lycklig*.
Är jordens lyckligaste människa :D
Igår låg det snö på marken, vilket gjorde mig überlycklig, tyvärr hade det smält bort vid tiotiden.
Idag har jag träffat Carro, köpt en present till Angelica, köpt två par vantar (finger och tum) och Sagan om Ringen-monopol. Cyklade hem och började städa. Vid sjutiden bröt jag ihop totalt, hade då lyckats städa bokhyllan och damma hela rummet. Fick en stark "jag är fullkomligt värdelös"-känsla och knuffade ner allt som låg i sängen på golvet och började gråta. Hann knappt reflektera över att jag grät förrän Job hade gått ifrån sitt viktiga nöte för att trösta mig. Han verkade rädd över att jag ångrade mitt val, men det var ju inte det det handlade om. Efter en stunds tröstande kom vi fram till att han ska hjälpa mig städa på torsdag och han ska hjälpa mig med matten och fysiken så jag kan börja plugga :D
Inte för att jag har någon förhoppning om att någonsin bli smart och lyckas bli veterinär, men wtf, har jag kämpat i snart nitton år kan jag fan kämpa lite till.
Jag är hungrig.
