Sov inte i natt heller.
Men denna gången berodde det inte på min oförmåga att somna, utan på min hals.
Det hela började igår. Jag vaknade mot min vilja när mobilen högljutt sjöng om lamorna, halsen sved som om man fått en sur uppstötning som man svalt lika fort. Övervägde en stund att sjukanmäla mig men kände att jag behövde de två och en halv timmarna jag skulle jobba. Så jag kokar lite thé och sedan går jag ner till stan.
Gick hastigt rundan runt sjön och satte mig sedan i personalrummet och började sortera tidningar av ren tristess. Kom fram till att jag läst över hälften av "Hemmets Veckotidning" som finns där.
Sedan kom Frida och vi satt och väntade på att Ewa skulle dyka upp.
Det gjorde hon inte, hon hade nämligen totalt glömt bort mötet så jag hade med andra ord helt i onödan släpat mig ut i kylan. Frida och jag skrev lasspapper och anmälde oss till alla de miljoner föreläsningar och kurser som vi måste gå på.
Klockan två stressade jag ut till bilen för att påbörja den evighetslånga och motorvägsdrivna resan till Helsingborg där vi skulle tita på pappas lägenhet.
Mamma hittade på 34 nya trafikregler, bland annat att köra i fel riktining på enkelriktad väg, backa på stor väg, svänga höger i en vänsterfil och köra på trottoaren. (Mormor var mäkta imponerad när jag skvallrade)
Han som bodde i lägenheten dök aldrig upp, så vi fick inte se hur den såg ut, men ritningen verkade bra och det lilla man såg verkade väldigt fräscht.
Pappa bestämde sig för att ta lägenheten som blir ledig i november. Jag sa direkt till mamma att så fort pappa flyttar så köper vi ett djur.
Mamma höll med.
Hemma rätt sent, pratade med C efter att ha duschat och la mig.
Vid fyra på morgonen stiger jag upp och kokar lite honungsvatten, har då så ont i halsen att jag inte kan andas och slemmet retar hela tiden. Vattnet lindrade lite och jag lyckades få någon timmes sömn innan det var dags att stiga upp.
Kände mig väldigt omotiverad att jobba 8.5 timmar när jag mådde så dåligt men pappa sa bara "Det är bara en dag, bit ihop". Och jag hade gärna bitit ihop om det inte var för att jag visste att två timmar runt växjösjön i ösregn väntade mig.
Drar på mig Pokémon-tröjan och regnkappan innan jag ger mig ut i regnet på morgonen och känner vid uppförsbacken hur syret i mina lungor tar slut och jag inte kan andas. Halsen är igentäppt av slem och den hostning det frambringade skar upp hela halsen på mig. Kändes det som.
Genomsvettig och iskall kommer jag inflåsandes i personalrummet och dricker vatten, mår bara sämre och sämre för varje minut som går men vet att jag måste.
Dagen flöt ändå på rätt bra och jag märkte inte allt för mycket av min blivande förkylning, bortsett från halsonten.
Imorgon ska jag till C och då ska jag ta massor med onödiga bilder på Christer och Valerius :P
