Eftersom vi åker till Kreta så är ju Valerius hos mamma och pappa i Växjö.
Nå, mamma är i Kalmar igår och idag så pappa lämnades åt att sköta om katten.
Han låtsas naturligtvis att han hatar den pälsbeklädde skönheten men vi vet alla att så inte är fallet.
Hur som haver, jag ringde igår för att kolla att allt var okej, katten levde och pappa hade inte velat slå ihjäl den.
Tyvärr visade sig att en äcklig liten unge hade kommit dit och varit ouppfostrad.
Han stängde nämligen inte dörren efter sig och ut sprang Valerius. Pappa hade inget märkt förrän jag ringde och frågade vad han gjorde, då upptäckte pappa att haninte låg och sov utan sprang runt och lekte i grannens trädgård.
Nu är det lyckligtvis nog så, att Valerius är en ytterst kelen och tam katt, så han lät sig enkelt fångas och somnade under mamma och pappas säng efter äventyret.
Idag ringde Ellan och frågade om hon fick slå ihjäl katten. Han hade då lekt Valerius genom att klockan fyra på morgonen krypa under hennes säng och börjat kloa, gått runt hennes dator, knuffat ner alla grejer hon hade på skrivbordet, jamat och varit allmänt jävlig.
När hon försökte få ut honom ur rummet hade han gömt sig och krabbat. Hon lyckades ändå få tag på honom och fick sova någon timme till.
Men! När hon senare steg upp förföljde han henne, pratade med henne, granskade henne och ville leka med hennes smink.
Mot pappa däremot är han jättesnäll, spinner och kelar så han får både mjölk och makrill utöver sin vanliga "äckliga" mat. Ellan möttes dessutom av en pratglad katt när hon kom hem, som mötte henne vid dörren, jamade och tiggde uppmärksamhet.
Jag sa till henne att ge honom mat och massor av kärlek, för det är precis vad han behöver. Speciellt nu när Husse och Matte inte finns där och kan skämma bort honom.
Gud vad jag saknar min lilla ängel.
Ironisk nog så vaknar C och jag alltid vid fyra-tiden och blir förvånade över att Valerius inte är här.
Nu ska vi äta :)
