Nedanför följer en text skriven i vi-form. Vi syftar på Felicia (F) och C (Christer)
Detta året hade vi inte en nyköpt kattunge att koncentrera oss på, men spänningen var lika stor. Vi steg upp tidigt på fredagen för att vara säkra på att allt var nerpackat och att vi inte skulle missa festivalbussen. Resultatet blev en massa dödtid på morgonen och att vi glömde en hammare. Detta året behövde man inte heller vänta på någon festivalbuss från skåne, Växjö hade nämligen en helt egen buss :)
Färden till Hultsfred tog ca 1 timme och 30 minuter och slogs ihjäl med musik i öronen. Väl framme började den plågsamma vandringen till campingområdet med oerhört tung packning. Vi slog oss ner på den ”paxade” platsen bredvid Anders (Sandman) och hans vänner. Tältet gick smidigare att slå upp denna gången och vi hann precis undan regnskuren som kom. Vi åt medhavda mackor innan vi gick till Hultsfred city för att ta ut pengar och göra en legitimerad visit på Systembolaget.
Festivaldeltagarna blev snabbt påverkade och musik dundrade från alla håll. Dialekter gick isär och ursprungschansingarna blev värre och värre. På väg från bajamajorna blev vi förfrågade om vi händelsevis inte kom från Danmark, eller möjligtvis skåne.
Det gör vi inte. (Så nu vet alla det!)
Allt eftersom solen vandrade mot öst blev festivaldeltagarna fullare och tillsist började de klä av sig kläderna. Vissa mycket mer än andra, tur i oturen fick vi ingen bild på detta (minimala) spektakel.
Fredagsfältet var väldigt tråkigt och magert. Vi gäspade oss igenom en halv koncert av Amorphis, lätt tråkigast på scen.
Istället för att plåga oss mer gick vi en långpromenad och köpte skivor efter omslag. För första gången på många år var detta ett lyckat resultat och vi är numer lyckliga innehavare en sex helt underbara skivor, som naturligtvis kommer recenseras :D
Toaletterna på områden var detta året mycket bättre, med tvål och rinnande vatten att tvätta händerna med. Matutbudet var också mycket bättre. Det fanns ett tacostånd som serverade vegansk taco och som var mycket mättande. För fiskätare fanns också fish and chips, och naturligtvis vildsvin, hamburgare och pizza.
Efter promenaden och maten gick vi tillbaka till tältet, som hade en stor fet jävla lampa riktad på sig och kokade thé och pratade med Anders och hans gäng.
Smuttandes på Earl Gray och Indian Spice viskade Anders i C's öra att Sabatons basist ölade i deras partytält. Som stungen i baken flög C ut för att hälsa och F tog två fina kort på de lätt berusade grabbarna.
Vi la oss runt tolv-tiden och somnade framåt femtiden.
Lördagsmorgonen invigdes av ett stick på C's nacke och ett jävla runtspringande för att få tag på hjälp. (Han är nämligen allergisk). Efter att ta tuggat på den dubbel panodil och spottat ut den på en plåsterbit, drogs irritationen ner och vi kände oss säkra på at kunna ta en fika.
Det söta, moderna kaféet med pulverkaffe och goda kakor var en härlig kontrast till det nerstökade och smutsiga festivalområdet.
Tiden rann i väg och plötsligt fick vi för oss att Sabaton snart skulle spela. I lugn takt masade vi oss tillbaka till Gates för att komma fram till att det var över en timme kvar tills de skulle spela.
Med öronproppar i högsta hugg gick vi istället för att se Narnia spela, tyvärr var soundet precis värdelöst och man hörde knappt hälften av orden. Vi dissade denna koncert och gjorde ingenting tills Sabaton skulle börja spela.
Sabaton var mycket bra, de blandade låtar från både den första och den nya skivan och naturligtvis spelade dem Primo Victoria. Det kändes dock som att de var mycket bättre förra året och att de faktiskt var lite för små för en sådan stor scen, de lyckades inte riktigt få igång samma gung som i fjol. Direkt efter koncerten (som bara var en timme lång och som avslutades med Långa Bollar På Bengt) köpte C en Panzar Battalion-tröja. Vi kokade nudlar på öppen eld (hahah!) och gick sedan och rotade bland skivorna i ett Doom-stånd. Vi lyckades slå ihjäl rätt mycket tid genom att lyssna igenom en massa skivor och prata med försäljaren. Han var mycket kunnig och verkade lite överförtjust i det faktum att F som kvinna var intresserad av den typen av musik. Efter en del skivor bestämde sig F slutligen att köpa Isole, ett epic doom-band som försäljarens eget skivbolag gett ut. (Hon rekomenderar det bandet till alla.)
Vi såg lite på Lumsk innan Helloween skulle börja sin koncert. Helt klart ett band man vill titta närmare på.
Helloween var lite segstartade och det var inte förrän Future World spelades som det verkligen gunget satte igång. Sångaren hade allsång på låten och F och Anders hade en lamafight som F vann. Trummisen bjöd på ett häftigt trummsolo och skröt med sin förmåga att hantera trummpinnarna. Helloween spelade bara välkända låtar som var lätta att följa och sjunga med i. Vi lyckades till och med få bra bilder med vår skitkamera.
Stackars Steel Attack, de fick speltid samtidigt som Dismember och därmed stod ca tio personer och tittade på dem. Vi valde istället att vila fram tills Hammerfall skulle spela.
Tid är ett överskattat begrepp som F rent uppenbart inte behärskar och det var en ren toalettur att vi över huvud taget fick se Hammerfalls enda sverigekoncert.
Vi blev naturligtvis inte besvikna! De bjöd på gamla låtar från deras tidigare album som blivit efterfrågade på andra koncerter, bland annat The Dragon Lies Bleeding.
Allt avslutades med fyverier och Curlinglandslaget.
Mycket perfekt avslutning på en mycket trevlig dag.
Packningen gick hyffsat snabbt och resan hem gick farligt fort. Ca en timme tog det innan vi stod på stationen i Växjö, en halvtimme kortare än ditresan.
Lugnt årets skönaste dusch och sömn kom strax efter.
Bilder tagna på Gates hittas på: http://s8.photobucket.com/albums/a35/swemet/Gates%20Of%20Metal%202006/
