Vi börjar från början:
Igår hade jag min första dag på praktiken.
Jag gjorde scheman, renskrev en massa lappar, sammanställde hennes dator-uppgifter, úppdaterade en pärm, sopade uteplatsen, stoppade f.d. McDonaldsbollhavskulor i en avlång typgpåse, knöt en rosett och kallade den orm, käkade en bulle och drack thé.
Till Liselotts förfäran gjorde jag allting väldigt snabbt, hon trodde inte att jag skulle göra det så nsabbt som jag gjorde det ;P
Men men, de andra i personalen tyckte synd om mig, men Liselott sa lyckligt att hon hade fått lov att använda mig till exakt vad som helst.
Jag är bara lycklig om jag slipper vara med någon av de personliga assistenterna, eftersom jag inte vill jobba inom vården.
Har varit på Prästmarken 2 som firar 2 år i maj och som är ett kommunalt ägt hem för utvecklingstörda, det är det enda kommunala i växjö som inte är ett gruppboende och som har personliga assistenter. Det är en liten grupp på runt tio personer.
De boende har egna små lägenheter i huset och mestadels är de inne i sin lägenhet eller ute på någon aktivitet. Föräldrarna kan komma och hälsa på så ofta de vill och ta med sig sitt barn under dagen eller över helgen.
När jag kom hem från praktiken så satte jag mig och började spela Project Zero 3, ett jävligt roligt spel. Spelade det i två timmar, sedan kändes det som om jag fastnade och slutade därför spela. Spelade vidare på det i morse :D Nerverna är på helspänn hela tiden, det är fan asläskigt ^_^
Mina föräldrar är inte direkt vad man kan kalla smarta. Vi har köpt en fint kök för 80 tusen och rivit ut vårt gamla. För att det nya köket ska få plats hade mina föräldrar tänkt att vi skulle slå ut en vägg och få mer utrymme.
Just nu ser det ut som att väggen de hade planerat att slå ut är... Bärande.
Så, vi har alltåd för tillfället ett kök som vi kanske inte kan sätta in...
