"Litterära karaktärer skrivs alltid i presens eftersom de ses som odödliga."
Jahapp, första gången man skriver på länge känns det som. Sigge har klagat på att jag inte visar så många tecken på liv.
För att vara helt ärlig undrar jag om jag verkligen lever, allt känns som om i en dröm. Skolan tar så ofattbart mycket tid att jag undrar hur det kommer sig att jag över huvud taget hinner med något annat, så som att äta och sova, mina två favoritsysslor :P
Jag hoppas att de hinner kommma med de där pillrena som gör att man kunde koncentrera sig i tre dygn utan att behöva vila eller sova. Enligt mamma finns det redan sådana piller: Anfetamin.
Men jag känner inte för att bli fast i ett drogberoende bara för att hinna med skolan, eftersom det troligtvis kommer spåra ut och leda till att jag måste tillbringa flera år på avgiftningsanstalt: år jag kan använda till något myckte bättre.
"Hej, mitt namn är Felicia och jag har just ägnat tre år till att plugga helvetet ur mig.
Tyvärr har jag inte blivit något. Jag är hyffsad på att stava och kan i princip bara plugga. Olyckligtvis nog (för mig) har jag bestraffats med en ytterst liten hjärna, och alla de timmar jag lägger ner på studier är oftast förgäves, då jag blir på tok för nervös på proven och kör på dem ändå."
Det händer som sagt inget intressant i mitt liv, jag har en massa skolskit att göra, men förutom det gör jag inte så mycket. Tid är överskattat och ingenting man borde unna sig, via stress presterar man bättre...
"Vi söker ung, nyexaminerad person, minst 5 års tidigare arbetserfarenhet och max 25 år."
