3 dagar efter alla andra konstaterar jag att det nu är 2006.
Iofs satt jag vid frukostbordet den förste och försökte fatta vad som hänt. Av någon anledning kändes det så overkligt. Där satt jag, i en lägenhet, mittemot den jag älskar, med ett gemensamt husdjur i hallen och insåg att vi varit tillsammans sedan januari 2005.
Plötsligt hade tiden gått så jävla snabbt, och jag kan nästan räkna fler gånger av lycka än av smärta, för första gången.
Sedan slog det mig.
2006
Året då jag tar studenten
Året då jag plötsligt ska ut i "arbetslivet"
Året då jag eventuellt ska flytta och lämna alla vänner och all tryggehet
Året då jag kommer bli ensammast i världen, igen.
Året som för tre år sedan låg så långt borta, när jag för första gången satt på Ingelstads gräsmatta och sa "Jag är så ointressant att det inte finns något att berätta".
Året då jag ligger ett steg närmre min dröm
Året som jag inte vet hur jag ska ta mig igenom.
Jag ska träffa (och bo med!) Leo, hälsa på Job, bli ordentligare, plugga upp två kurser, läsa mera, försöka klara av körkort och projektarbete...
Just nu undrar jag om jag kommer ta mig igenom detta år levande.
