Felstavning

Har blivit asdålig på att stava helt plötsligt. Jag skriver fel, blandar versaler med gemener, stavar fel, särskriver...
Får skylla på C's tangentbord och på engelskan.

Gjort skolarbete, det enda positiva är att jag ÄNTLIGEN är klar med fanskapet -__-
Jag hatar verkligen eget arbete.

Orkar inte direkt blogga. I morgon ska jag ha min första körlektion.
Jag sover knappt på nätterna men jag på psykiskt bättre.

Punkt slut.

Räddningspatrullen

Här kommer Piff och Puff
Är hos C, vi har julstädat så nu är hans lägenhet i härlig julstämming :)
Det har snöat hela natten här nera så hela Ronneby är täckt av vit härlig snö. Tyvärr har allas bilkörande resulterat i att vägarna är smutsiga och slaskiga, men om man inte låtsas om det utan bara tittar ut på det mjuka vita, så känns det fullkomligt underbart.

Igår begick jag ett misstag, bråkade med C och kontaktade Carro för akutsamtal.
Men Carro ringde mig aldrig och jag satt där ute i kylan fullkomligt bedövad och kände mig övergiven.
Då begick jag mitt andra misstag: Jag sms:ade Leo ihop om att få ett uppmuntrande svar, men han svarade inte heller så jag kände mig ännu mer tom och bedövad.
När jag vaknade i morse ville jag bara kräkas. Det kändes som mitt hjärta hade förfrusit och stuckits sönder av knivar, jag ville bara dö men orkade inte.
C och jag blev vänner, naturligtvis, det blir vi alltid, men om han är enda vännen jag kan vända mig till när jag mår dåligt, hur fan ska jag göra de gånger vi bråkar?
Så här jävla ensam har jag aldrig varit








Jag älskar min katt:

Tidsmaskin

Just nu sitter jag vid världens segaste skoldator, den tar timmar på sig att utföra ett komando.

Jag behöver en tidsmaskin. Jag hinner inte med någonting och det känns som jag slösar bort min tid. Jag hinner inte miranda, jag hinner inte läsa, jag hinner inte se på tv och ta det lugnt. Mitt liv domineras just nu av skolarbete, läxor och prov. Jag sover mindre igen och jag känner mig orolig och stressad. Det resulterar naturligtvis i att jag somnar när jag kommer hem och lägger mig för att läsa läxan. Vill ha ett riktigt arbetsbord så jag slipper ha sängen som både sovplats och arbetsplast. Idag ska jag ha samhällsprov, vi ska få fyra essä-frågor och jag är tveksam till om jag kan något över huvud taget. Jag vet att jag antagligen kan men jag orkar inte. Det snurrar i huvudet och jag kan knapp koncentrera mig längre. Jag har knappt ätit en enda ordentlig middag denna veckan. Igår fick jag fiskgratäng med hummersås, men jag fick tvinga i mig största delen av middagen.
Längtar efter C även om jag vet att det kommer innebära ännu mindre sömn och troligtvis ännu mer stress. Han är den enda som får mig att känna mig duglig just nu och jag behöver honom och katten.

Igår firade C och jag tio månader. Det känns väldigt lustigt, mer lustigt än innan.
Jag har aldrig varit ihop med någon så länge och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig längre. Det känns naturligt att vara ihop med honom och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom och det är väl det som känns så lustigt. Jag tror nog det är för bra för att vara sant.

Stress

13.09 PM
Det här är en sådan dag då man inte vet vilken dag det faktiskt är.
Jag vet att det är torsdag men det känns så ofattbart att veckan nästan är slut, att jag inte har några läxor kvar att göra och att jag faktiskt överlevt.
Måndagen var första dagen jag tränade sedan knäskadan, det var härligt att kämpa på lite, även om jag hade svårt att koncentrera mig.
På tisdagen var jag så förbannat rädd för att missa det nationella att jag hade panik så fort jag vaknade. Glömde maten hemma och såg framför mig hur jag satt och svälte hela dagen. Vid lunch hade jag skrivit om det tre gånger och så lämnade jag in det.
Igår var jag på möte direkt efter skolan. Kände att det inte tillförde mig någonting, men de tvingade inte på mig en massa arbete i alla fall. Direkt efter mötet tränade jag, duchade och pratade med C. Sedan föll jag i en djup sömn som förblev ostörd tills klockan 6.

Har håltimma nu, sedan matte D. Leo har konstaterat att han idag lyckats vara mer pessemistisk än mig. Grattis.

Haft Julrevymöte under håltimmen, fast det tillförde inte mig någonting, som vanligt var det bara sina egan, interna suparskämt som var relevanta och ingen lyssnade på mig när jag tyckte att man inte ska flumma ut det för mycket eller lägga tid på ett enda skämt. Hur länge kan det vara roligt att skämta om en slemmig lärare?


Fan vad jag hatar denna dataskärmen, den flimrar och går sedan ner i en mörk ton.

Jag är ointerssant.

Just ja, valle är numer "valle utan balle"
.....

Tänk om man var vacker och inte såg ut som en nerknarkad wannabe-Kate Moss på alla bilder. (Angående min nya hårfärg)

Ma B-prov

Nyligen skrev jag omprov i Matte B. Varit skitnervös hela veckan och läst på som fan bara för att vara säker på att jag kunde det. Varit lite besviken över att jag inte kunde ta ettbussen till C, men accepterat det.
När jag väl får provet visar det sig vara "fel" prov. Jag bytte bok till en enklare eftersom jag kände att jag aldrig skulle klara B-kursen annars, denna boken är kapitelmässigt tvärt om den förra, och hennes prov var baserat på den gamla boken.
Så här har jag pluggat ett prov med ekvationer, geomentri och förenklade uttryck, och får ett prov om skärningspunkter och linjer.
Var dock för envis för att ge upp - missade bussen till C. Satt bara och glodde utan att fatta och skrev det lilla jag trodde jag kunde.
Provet gick åt helvete och jag är väldigt ledsen.
C tycker att det ordnar sig men det tycker inte jag. Nu måste jag skriva om hela b-kursen och inte bara två kaptiel i taget. Hoppet att klara av fysik a detta året också har mosats totalt.


Jag är ett jävla ig-barn.

Ironisk tanke

Inatt drömde jag att jag sprang runt på skolan för att hitta rätt sal till det nationella provet i SvB. Man byggde nya lokaler och vart jag än sprang så var jag fel, tiden tickade på och jag var redan försenad. Tillsist får jag veta att jag ska vara i B2 (ligger längst bort om man ser från där mitt skåp ligger) och jag springer genast dit.
Sedan vaknar jag och undrar varför min väckarklocka inte ringer. Jag tänker att klockan säkert bara är fem och att det fortfarande är rätt mörkt ute. Så plötsligt reagerar jag på att Ellans klockradio är på och kopplar långsamt att den alltid ringer vid halv sju. Tittar på klockan för att försöka inbilla mig att hon bara är fem och jag kan sova lite till.
Tyvärr var klockan över sju.
Tack vare pappa han jag med bussen, det tog min mindre än tio minuter innan vi lämnat huset. Fast jag glömde kemiböckerna.

Nationella gick dock bra, jag kom i tid :P

Imorgon är det en lektion och sedan plöjning resten av eftermiddagen. Yay. Försökte begära ledighet för att kunna plugga istället med argumentet: "Att stirra på en jävla traktor och dra på mig en förkylning tillför mig inget, kan jag inte få dra nytta av tiden och jobba med skolarbete istället?".
Jag fick inte ledigt. Istället fick jag det eminenta förslaget: "Ta första bussen dit så slipper ni gå, och ta första bussen hem, så hinner du säkert med din buss till Växjö. Det räcker med att du visar dig".
Tjae, jag kan ju alltid gå sex kilometer om bussar inte passar, så varför inte?
*sur*
Så i morgon ska jag ta med mig mitt projektarbete, arbeta under håltimman, visa upp mig i en miljon kilo kläder nere på plöjningen och åka hem.
Jag älskar meningsfulla dagar.

Måste skriva ett referat med fortfarande.
Orka.

Julrevyn komiten

Idag när jag kom till skolan och gick in till matsalen såg jag flera lappar som stolt och ytterst felstavat uppmanade folk att skvallra om roliga saker till Julrevyn komiten.
Jag ville riva ner alla lappar, hoppa av skolan och fly landet.
Okej jag överdrev men det var pinsamt, de ska ju ändå gå i trean?

Idag mår jag lite bättre, inte mycket men jag lär överleva.
Vill träna men knät gör ont som fan.
Cyklat massor idag :/

fan vad jag är uttråkad. Ska lära mig mer html nu.

Klämd

Det börjar bli jobbigt att komma på titlar.

I torsdags steg jag upp obarmhärtigt tidigt, tog bussen till Ronneby och la mig i älsklingens säng.
På bussen bestämde jag mig för att jag ska lära mig php. Inte för att jag hade den blekaste aningen om vad det är eller vad det innebär, men jag hade bestämt mig för att jag ska lära mig det.
Jag orkar inte ha sådan jävla ångest över att sitta klämd mellan C och Leo. För det tär på min energi, Leos och min vänskap och Christers och mitt förhållande.
Tyvärr verkar min "jag fixar allt"-plan gå i kras.
C är besviken på Leo för han hoppat av, jag försöker övertala Leo att fortsätta och både C och Leo tjurar.
Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Nu står jag mest i mitten och trampar.

Varje dag sedan i torsdags har Christer och jag haft minst ett bråk, oftast om småsaker, jag har tänt till utan anledning och han har försökt få mig glad igen.
Jag är så rädd att förlora honom att jag knappt vågar vara i hans närhet. Är livrädd att jag ska begå ett misstag. Helst hade jag velat låsa in mig där jag vet att jag inte kan göra honom (eller någon annan här i världen) någon skada.
(där jag vet att ingen kan skada mig).

Annars har det varit underbart hos C, mitt knä gör ont som fan igen, men vi hade det väldigt mysigt. Tittade klart på Vandread och började på en ny: Dual, somnade dock under tredje avsnittet så jag får se om det :P
Katten höll på som fan, han har blivit jättestor nu. Vacker, hans smala ansikte och lurviga päls gör att han ser ut som ett ståtligt lejon.
Hittade en fästig på hans öra som ha fick när vi bar ute, jag trodde alla fästigar hade dött :/

Imorgon är det skola, börjar halv ett, ska ta bussen vid kvart över elva, den enda som går. Sedan ska jag prata med Sara, tror jag. Pallar egentligen inte, det är ju bäst om jag bara biter ihop och kämpar på.
Måste ringa UM med (nej Carro, jag har fortfarande inte gjort det, tyvärr).

Tänk om någon kunde ge mig en flygbiljett här ifrån. Enkel-biljett, till ett land jag inte hittar på kartan (inte norge!) och tvinga mig att aldrig mer komma tillbaka.

Undrar om jag hade mått bättre då.

Motivationslös

Äsch, fan jag pallar inte mer.

Sigrid har varit här nu - och åkt hem... Saknar henne konstigt nog. Även om vi inte hittade på något och hon säkert hade dötråkigt så trivdes jag med att ha henne här :P
Vi teg inte ihjäl varandra i tre dagar, men vi tjattrade inte på som fan heller.
Vi var mest :P
(mening, smiley, mening, smiley)

Är helt motivationslös.
Har inte pallat att skriva dikter på evigheter, orkar inte blogga, orkar inte göra läxor, sitta framför datorn eller prata i telefon.
Ingen är dessutom online.

Är lite ledsen på Leo. Kände mig bortglömd sist, men nu vet jag inte.
Kanske bara jag som missuppfittar allt, men nu orkar jag verkligen inte göra klart mina motivationer. Till vilken nytta när jag får veta att han, Job och Torunn redan gjort typ allt? Ville ju verkligen göra allt bra, hade bara fyra fem motivationer kvar, och så kommer man tillbaka till detta.
Vill bara slänga dokumenthelvetet och svära över all jävla tid jag tydligen lagt ner i onödan. Trodde vi var överens om att jag skulle göra det - men tydligen inte.
Iofs har jag ju inte varit online, men vad kan man begära när Sigrid har varit här? Jag dissade henne nog när jag ringde C varje dag.
Så nu orkar jag inte göra klart det.
Är ju inte speciellt förvånad...

Inte nog med det så klagar C på mig för att Leo inte gjort något på SM utan bara på VOTLOK, fast han sa att han skulle jobba med SM.
Samtidigt orkar Leo inte med att C pressar honom och jag förstår att han tycker det är jobbigt när ingen hjälper honom. Men både jag och C försöker.
Det känns som jag antagligen får lära mig PHP för att hjälpa Leo med SM och på så sätt göra C glad, eller bara skita i allt, precis allt, kasta ut datorn genom fönstret eller något, bara jag slipper känna mig så jävla ledsen och frustrerad hela jävla tiden.

Varför kommer alltid jag i mitten av precis allting?

I morgon ska jag till C och monsterängeln. Saknar båda så mycket, förhoppningsvis försvinner lite av min smärta, men jag lär ju få ångestattack så fort jag går i närheten av bussen hem.



Jag klagar för mycket.